Kategori: Allmänna tankar

Hujja, så små en del är!

Nu ska tanten göra något oförlåtligt. Tanten ska skriva om folks utseende och då särskilt moderaternas representanters utseende, specifikt en del av de manliga.

De är så små o taniga, tycker tanten, och det har en del varit även historiskt som typ Anders Björck (fast han var inte tanig) som var försvarsminister för längesedan. Han var och hälsade på hos tantens dåvarande (hemliga) jobb och faktum är att tanten såg honom aldrig i gruppen av folket runt om honom.

I dagens regering finns en jätteliten partiledare – han Ulf, en liten Tintin i form av Tobias Billström och en liten försvarsminister som heter Pål Jonsson. Om Pål hade varit läkare så hade han varit en läkare som när han kommer in till patienten så säger patienten: – vi väntar till doktorn kommer… (vilket tantens systerdotter råkat ut för några gånger)

Han Ulf med sina nedåtsluttande axlar skulle tanten inte köpa en bil av och lilla Tintin kommer undan med de mest fascinerande lögner, troligen bara för att han ser ut som han gör.

Å apropå lögner så har Alex Schulman skrivit ett tänkvärt inlägg på Dagens Nyheter som tyvärr är låst MEN där han börjar så här:
”Förr var ljugandet någonting skamligt i politiken. Den minister som ljög fick skämmas och var ibland tvungen att avgå. I dag är lögnen en naturlig del av kommunikationen.”
Tanten håller med – å tänker att något har hänt med att lögnerna numera är ganska lätta att upptäcka, så när de blir påkomna säger de bara ooops, å går vidare i livet. Tanten tänker att ju lättare det blivit att belägga lögnerna ju mindre verkar de ha betydelse för politikerns framtid.

OM Tintin varit utrikesminister för länge sedan och ljugit som han faktiskt ljög om flaggviftandet så hade han fått avgå. Men nu rycker han och hans partikamrater bara på axlarna och fortsätter på den inslagna vägen.

Fast det ska erkännas, små politiker fanns även i tidigare regeringar. En som tanten lyssnade på, eller rättare sagt inte lyssnade på, eftersom tanten blev helt fixerad vid att han förtvivlat stod på tå för att vi skulle se honom över talarstolen.

Så sura, å elaka, tankar tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Permobilfunderingar..

Tantens gubbe fick tillbaka sin permobil idag. Å det tackar tanten o gubben särskilt för. Å troligen stora delar av Jokkmokk eftersom tanten fått frågor om gubbens hälsa eftersom han inte varit synlig på samhället med permobil och hundar.

Gubbens permobil gick sönder för ett par veckor sedan, och regionen kom och hämtade den för reparation. En axel hade gått av och det gick på garantin så när väl axeln kom fixade de permobilen fort. Idag när den kom tillbaka såg tanten att den även hade fått ny fina däck så tanten kan vara lite lugnare när gubben åker rally genom samhället.

När permobilen gick sönder så hade gubben – helt logiskt om man känner gubben – INTE mobilen med sig så gubben fick slita ordentligt för att få hem både sig själv och permobilen. Nå, tänkte tanten, kanske gubben nu lärt sig att ha med sig mobilen i fortsättningen.

Tanten berättade det för några vänner på brukshundklubben och C kom genast med den briljanta idén att om gubben inte lärt sig så skulle tanten göra en sida på Facebook, precis som den Jokkmokk har koll på på vintern ”var är älgen”, så skulle tanten kunna ha en sida med ”var är gubben”. Då skulle tanten få svar snabbt, typ: Gubben senast sedd på Storgatan…
Tanten tyckte detta var en synnerligen god tanke så nu har tanten hotat gubben med detta om han inte tar med sig sin telefon i fortsättningen.

Tanten såg på sagda Facebook idag att tanten o gubben ska vara glad att de inte bor i Sjuhärad eftersom man där blir fråntagen sin permobil om man använder den för mycket.
JOOO – det är sant – lyssna HÄR – två personer blev av med sin permobil å när tanten lyssnade på inslaget så fick hon veta att de blev indragna bl.a. för att man inte får åka och handla med permobilen om man kan åka färdtjänst.

Svammel, tänker tanten, å tar en kopp kaffe till.

Mer tankar om politik..

Under höstmarknaden i Jokkmokk, innan valet, så var tanten med och gjorde reklam för sitt parti. Det gör alla andra partier också och i ”politikerhörnan” på området brukar det vara en synnerligen trevlig stämning och det var det även detta år.

Partierna skojar friskt med varandra och människor som kommer och pratar känner det, tror tanten, för många kommer och pratar med oss alla.

Denna gång kom en av kommunens moderater med ett paket näsdukar med M:s logga på till tanten och tanten kunde naturligtvis inte avhålla sig från att skoja om det – ”snyta sig i M:s politik” osv. Nåja, tanten fick svar på tal och det skrattades. MEN när tanten kom hem och skulle använda näsdukarna till det som de är tänkta för så ser hon att paketet är nästan omöjligt att få upp. De har klistrat M-loggan rätt över tejpen som man ska dra i för att komma åt innehållet. Tanten tänker att det är kanske precis som deras politik. Behöver man en näsduk får man betala för det med hårt arbete och kanske till och med okonventionella metoder. Tanten fick rent bruka lite våld för att nå den åtråvärda näsduken.

Förövrigt så håller tanten fast vid att hon är jättebesviken på socialdemokratin som genom åren inte gjort så vidare mycket för att förändra det som vi idag ser hända med skattemedel som hamnar hos riskkapitalbolag istället för hos dem som skulle behövt dem – skolans elever, de som behöver sjukvård etc. Tanten är fullt medveten om det mesta av de dåliga inslagen i offentligheten kommer från borgerligheten MEN de har fått fortsätta under S.
Redan Ingvar Carlssons regering i slutet på 80-talet började styra resurser till sjukvården utifrån marknadsprinciper och även om friskolereformen kom av regeringen Bildt, LOV:en kom från Reinfeldt så har ingenting gjorts för att förändra strömmen av skattemedel av sittande socialdemokratiska regeringar. Visst, nu på slutet har det inte varit lätt eftersom det har varit svårt att få majoritet men engagemanget tycker tanten ändå har saknats. Tanten hade förväntat sig mer av ett parti som har ett partiprogram som faktiskt säger något helt annat än det som partiet i praktiken gör.

Tanten är också på det klara med att det kanske hade varit etter värre om socialdemokratin inte styrt de sista åren men det gör inte nå’t bättre. Tanten gillar det ändå inte.

Å med dessa politiska tankarna i huvudet tar tanten en kopp kaffe till..

Hjälpmedel.

Tant Annas gubbe har fått nya hörapparater. Tidigare hade han bara i ett öra, nu har han i båda. Han hör så osedvanligt bra nu att det rent är lite jobbigt för tanten. Dels för att gubben säger åt tanten att inte vara så högljudd men också därför att tanten nu tror att även hon behöver hörapparater. Det – i sin tur – beror på att gubben sänkt sin egen ”pratvolym” rätt drastiskt eftersom han nu hör sig själv mer än han gjorde tidigare.

Det är simpla bekymmer, tänker tanten, eftersom hörapparat ändå är en mycket bra sak när man hör dåligt. Radion i hushållet är inte på så högt längre och inte heller TV:n behöver ha så hög volym. Sedan är dessa nya så tekniskt avancerad att gubben kan ändra volymen på apparaterna i telefonen. Å inte nog med det – när han pratar i telefonen kan han få ljudet i hörapparaterna. Tanten, som gillar teknik, är imponerad.

Tanten läste en insändare i hushållets husorgan som gladde henne och som tyvärr inte går att dela men där en 91-årig man skriver, apropå hemtjänstens alla positiva sidor: ”Utöver besök har jag dessutom larm, förhöjning av huvudändan i sängen, rollator med små hjul för inomhusbruk och en med större hjul för utomhusbruk, kodad förvaring av nyckel till huset. Allt det här kontrollerar hemtjänsten förutom att de städar varannan onsdag, byter sänglinne vid behov, kör tvättmaskinen och hänger tvätten samma dag.”
Å det går ju bara att instämma i. Trots alla larmrapporter som kommer, och som säkerligen stämmer, så skriver mannen: ”Jag vill trycka på att vi som förunnas få något så fint som hemtjänst själva måste vara positiva och inte ständigt söka fel i verksamheten. Det finns ingenting som fungerar bra till hundra procent men med lite god vilja kan det mesta lösas.”

Tanten tänker att det är klart man ska tala om när något är fel, men att det också är viktigt att tala om när saker är bra. Särskilt för att alla behöver höra när saker är bra å inte bara när saker är dåligt.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Även tanter kan ha semester…

Tant Anna och tantens väninna (så benämns kompisar av tanter) L har varit på semester. Tanten och L har varit på Kreta och njutit av sol, värme och aperol spritz – allt i lagoma doser.

Både tanten och L tillhör den sorten som verkligen anammat ordet semester.
Den enda rörelsen som görs är då de – likt flodhästar – med ett stön vänder sig på solstolarna. Visserligen promeneras det lite då mat var tvungen att inmundigas på annan plats än där solstolarna befann sig men inte mycket mer.

Tanten o L orkar inte riktigt hålla igång på kvällskvisten eftersom de, efter en tung arbetsdag på stranden, är så trötta att kvällarna inte blir speciellt sena.
Tanten och L reser en gång per år och det fungerar så bra eftersom tanten o L är så pass lika. Samt att de inte är så beroende av varandra. Vill den ena åka vattenskidor så gör hon det även om den andra inte är så intresserad. Nä, just vattenskidor har aldrig kommit på tal, men om..

Den stora fördelen med L, tänker tanten, är att hon letar reda på resmålen och tanten behöver liksom bara nicka instämmande och betala. Tanten tycker inte det är så kul att leta resmål, men hon gillar att komma fram och lägga sig på plats under parasollen.

Även om både tanten och L är pensionärer så är en och annan semesterresa inte att förakta, tänker tanten och tar en kopp kaffe till å ser med förtjusning fram till nästa års resa.