Glada barn?

Tant Anna har varit i huvudstaden några dagar och på en ledig eftermiddag tog tanten en promenad och gick förbi en leksaksaffär – eller i alla fall tror tanten att det var en sådan.

Tanten skriv ”tror” då det står att ”BR gör barn glada” men när tanten tittar in i skyltfönstret så tänker tanten att det skyltfönstret knappast kan göra något barn glad utan snarare rätt förskräckt.

Eller är det bara så att tanten är just en tant och har svårt att se vad Spindelmannen, Hulken och Iron Man gör för att glädja just barn?

Tanten har sett filmer med deltagande av alla tre typerna och en sak är tanten säker på  – å det är att just GLAD blev hon inte av dem.

Äsch, tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till, kanske det ändå har med tantåldern att göra, vad vet hon, kanske barn blir glada av dessa karaktärer..

 

Tanten är fortfarande på krigsstigen – tyvärr!

Sedan det förra inlägget blev tanten kontaktad av en person från Medmera som å det bestämdaste menade att detta problem skulle lösas! Tanten blev naturligtvis glad och funderade en stund på om hon möjligen skulle dra tillbaka den anmälan hon gjort till DO – diskrimineringsombudsmannen.

Nu gjorde inte tanten det – och det var ju tur eftersom det i fredags, ett par dagar EFTER samtalet med herrn på Medmera,  kom ett nytt mail från kundtjänsten som bekräftade det allra första svaret:

Har man av olika anledningar inte möjlighet att besvara frågorna och legitimera sig med bank id kommer betalkortet att behöva avslutas. Det kommer gå ut mer information om vad som kommer ske när detta blir aktuellt. Tillsvidare kan kunderna använda sina kort som tidigare”

Tanten blir både förvirrad och irriterad eftersom det helt klart är svårt att veta vem man ska lita på, kundtjänst eller den person som kontaktade tanten!

Nå, tanten kommer att ta kontakt med personen som ringde för att, om möjligt, få en förklaring till de divergerande svar som hon får samt att tanten har börjat skicka frågor till andra företag om hur de gör. Tanten tänker att det kan vara av intresse att veta hur andra företag gör.

Tanten fick dessutom i veckan veta, tack vare en arbetskamrats kunskaper, att i Sverige finns det idag 400.000 personer över 65 som är utanför den digitala världen, om man då skulle räkna med alla under 65 som är i tantens adepts situation hur många människor kommer vi då upp i tro? 1 miljon?

Tanten konstaterar att fortsättning lär följa eftersom tanten tänker att detta är viktigt – man kan inte diskriminera så många människor för tanten tänker att det är en form av diskriminering det är frågan om!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

 

Tanten är på krigsstigen!

Tant Anna är god man åt två personer med psykiska funktionshinder, ingen av dem är alltså kapabel att helt förstå världen runt omkring dem. De har det bra, de bor på varsitt boende med personal som tar hand om dem på bästa sätt och de har tanten som sköter det byråkratiska. En av dem har ett betalkort på Coop – på det kortet sätter tanten in en peng varje månad som personalen på boendet – tillsammans med den boende – handlar mat och annat som behövs.

Nu är det slut med det! Coop/Medmera har skickat ut ett brev där man menar att kunderna måste svara på ett gäng frågor och det SKA ske via deras hemsida och med mobilt bankId eller vanligt bankId.

Tanten tänkte att de måste ju finnas en variant för dem som har godman eller förvaltare utsedda så tanten skrev ett mail och frågade hur hon skulle göra.

För det ska betonas – tanten har inga problem med att adepten ska svara på frågorna, även om hen kanske inte förstår dem fullt ut men med hjälp så går det nog.

Svaret som tanten fick gjorde tanten ytterligt upprörd!

”MedMera Bank har valt att dessa frågor ska besvaras via www.coop.se/kundkannedom och ska signeras med mobilt bank ID eller vanligt Bank ID. Det finns inget annat alternativ att besvara frågorna. Till exempel har storbankerna andra förutsättningar att hantera de legala kraven utan BankID än vi. Om du som kund inte kan eller vill besvara frågorna innan den sista september kan vi kan komma att avsluta kontot/kontona. Det kommer inte att ske på dagen den sista september men inom snar framtid). Hur detta kommer att ske är inte klart ännu men har kunden egna insatta pengar kommer de att utbetalas och skulle eventuell skuld finnas behöver den betalas tillbaka.”

Vad f-n, tänkte tanten! Menar man på fullt allvar att tantens adept ska återgå till kontanthantering – å detta efter att både Coop/Medmera å andra stora handlare jobbat hårt för att kunderna ska sluta använda just dessa kontanter! Medmera Bank borde inte få kalla sig bank, tänker tanten surt!!

Det som också gör att tanten blir så vansinnigt arg är att det verkar som om människor som inte riktigt har förmågan tydligen inte får plats längre!

Så argt tänker tanten å tar en kopp kaffe till!

 

Sur, blev tanten..

 

Tant Anna var till norra grannkommunen i slutet på förra månaden, i tjänsten, och skulle boka ett hotellrum. Det var inte så enkelt eftersom tanten ville att kostnaden skulle faktureras till tantens arbetsgivare. Tantens arbetsgivare är av den rejäla sorten så personalen har inte kreditkort (utom några mycket få).

Om man gör något som kostar pengar så ska det betalas via faktura, vilket tanten tycker är helt ok men det tycker tydligen inte hotellet i grannkommunen.

Det var så att det var reserverat ett antal rum för tanten och alla andra som skulle dit, men tanten o tantens kollegor kommer ju från olika håll och svaret tanten fick när tanten skrev att det skulle betalas med faktura var typ att – betala med kort eller kom inte. Tant Anna går liksom igång på svar som säger så eller som de faktiskt skrev: ”det är väldigt mycket extragöra om var och en ska ha faktura till olika adresser…”

OJ, tänkte tanten och ordnade boendet på ett annat sätt…klart man inte vill bidra till att hotellet har extragöra å nu slapp de både bädda och städa efter tanten, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Man får inte ha bråttom…

Tant Anna har beställt en grej, som inte finns att köpa där tanten bor. Tanten fick ett meddelande om att försändelsen var skickad, som brev, så tanten tänkte att det blir bra – då kommer det snart…

Men så läste tanten bekräftelsen lite noggrannare och tänkte då att det är ju tur att det tanten beställt inte hade något akut över sig – om man betänker att PostNord behövde 45 dagar på sig för att aktivera spårningen av försändelsen…  Tanten undrar då hur lång tid det skulle ta att faktiskt få hem det tanten beställt?

Tanten kollade – och spårningen fungerade redan dagen efter så tanten tänker att det kanske var en felskrivning från företagets sida. Tanten hoppas att det var så – annars är det ju ett fantastiskt dåligt betyg för företaget som sköter postbefordrandet.

Det var bättre förr, tänker tanten och tar en kopp kaffe till…