Ganska fantastiskt ändå..

Tanten och tantens gubbe har varit till Stockholm för att gubben behövde opereras i ryggen, Region Norrbotten kunde inte fixa det inom rimlig tid så de skickade iväg gubben. Tanten följde naturligtvis med och var imponerad av enkelheten i bokning av biljett, hotell och annat. Tanten fick naturligtvis betala sin resa själv men sjukresor, med bistånd av upphandlad resebyrå, ordnade så att det gick enkelt o hyfsat smärtfritt.

Operationen gick bra och med drogad gubbe tog sig paret hem till Jokkmokk utan alltför stort besvär. Ena hunden hämtades i Luleå på hemvägen och den andra från Gällivare dagen efter. Tur man har systrar, tänkte tanten.

Operationen gjordes på en privat ryggklinik och både gubben och tanten fick ett fint och proffsigt bemötande. Men tanten är ju inte tanten om hon inte hittar nåt att klaga på och tanten klagar just på att det är privat. Det kan inte vara så svårt att vara vänlig och trivsam när man kan välja sina patienter, när regionen får betala dyra pengar för att få det gjort. Tanten hade hellre sett att det hade kunnat göras i regionens egen regi. Dels för att slippa resan men också för att de skattepengar som detta kostade torde ha varit färre om det hade kunnat ordnas på hemmaplan.

MEN – säger då vän av ordning, om nu tanten säger så – varför åka? Helt enkelt därför att gubbens hälsa krävde det. Väntan har varit olidligt lång – flera år – så det var onekligen dags.

Tanter tänker ändå, att nog bor vi i ett fantastiskt land där gubben blev opererad utan stor personlig ekonomisk kostnad. Tanten betalar, och har betalat, skatt för det och gjorde det mycket gärna även på den tiden då tanten inte direkt ”såg vad hon fick för pengarna”. Nu vet hon vad hon fick – eller i det här fallet vad gubben fick – för pengarna. Å det tackar tanten för.

Tanten har också, sedan tidigare inlägg, träffat på en trevlig kundtjänst, som svarade fort och kunde bistå tanten, så ni ser – även en sur tant hittar guldkorn lite då och då.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Nu är det helt klart att tanten är både pensionär och gammal.

Det bevisades när tant Anna hade en konversation på messenger med yngre personer. Tanten skulle beskriva en sak om Norr- och Västerbotten. Tanten skrev om BD- och AC-län. Tanten fick väldigt konstiga svar som tanten svarade på. Det var inte förrän en av de andra unga lade in en bild på Sverige där länsbokstäverna fanns med som det blev klart för den andra unga vad det handlade om. Då först blev det också klart för tanten att den unge personen inte alls hängde med i tantens resonemang.

Senare satt tanten å de unga och pratade IRL och tanten menade att det är ju begrepp som används ofta. Pyttsan sa de unga, möjligen med tantens jämgamla. De hade googlat på fenomenet och menade att det var ”jättegammalt”. Den som faktiskt fattade gjorde det enbart eftersom hens farfar pratat om att de bodde i T-län.

Tanten tänkte efter och var ju tvungen att erkänna att de sammanhang då tanten använder länsbokstäverna nog handlar om sammanhang då deltagarna är i ungefär samma ålder som tanten.

Men, tänker tanten, det innebär ju att tanten lärt sig något nytt och även att de unga gjort det. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tanten har gått i pension!

Det är faktiskt inte riktigt klokt men tant Anna har blivit pensionär. Tant Anna tycker det känns himla bra, men det kanske beror på att hon får fortsätta jobba lite men inte med det hon har jobbat med de sista 6 åren. Samt att hon får bestämma när, var och hur hon gör det hon ska. Himla privilegierat, tänker tanten, att hon har det.

Men faktum är att tanten tycker att det är dags att sluta jobba och tanten är rätt förvånad över att hon faktiskt känner så. Hon har nog trott att det skulle kännas sorgligt men det känner hon inte. Däremot är det alltid vemodigt att lämna platser där man trivts så bra, tänker tanten, och att lämna fina kollegor som tanten haft himla skojigt tillsammans med. Men så är ju livet – tanten går in i en ny fas nu.

Kanske det blir lite mer skrivet på denna blogg när tanten faktiskt får en massa tid över. Det hoppas i alla fall tanten – för sluta tänka, det har inte tanten tänkt!

Faktum är att hon tänkt på lite av varje på sista tiden. på allt från knasiga skyltar till funderingar kring sommarjobbarna i parken – varför är det alltid pojkarna som kör gräsklipparna? Nå funderingarna om just det kommer lite längre fram. Nu ska tanten mest njuta av hösten och sin nya verklighet.

Å med den tanken om nya livet tar tanten en kopp kaffe till.

Utryckning…

Tant Anna tar en morgonpromenad med sina hundar och ser varje morgon en kader av bilar som lämnar äldreboendet. Tanten tycker det ser ut som det typ såg ut på gamla tv-serien ”Spanarna på Hill Street” när alla poliser åkte ut för dagens samhälleliga insats efter morgonens genomgång

Så är det kanske även här. Hemtjänstens personal ger sig ut på vägarna efter morgonmötet – med orden ”let´s be helpful out there” – det tror tanten i alla fall – för att utföra sitt arbete i samhällets tjänst. (Den engelska parafrasen/texten fattar bara vi äldre som sett spanarna..)

Eftersom tanten bor granne med flera som får besök av personal som kör dessa bilar så känns det lite som om bilarna transporterar välfärdens änglar, liksom många andra som jobbar inom branschen som tar hand om andra. Tanten hör ibland, särskilt nu på sommaren när man öppnar balkongdörr eller fönster, hur glada de låter när de kommer in och hur väl de bemöter dem som de hälsar på.

Tanten tänker att hon är glad att delar av hennes skattepengar går till att betala lönerna till dem som tar hand om oss andra. Tanten vet också med sig att hon inte riktigt skulle klara av det arbetet själv, hon har alldeles för dåligt tålamod. Tänker hon dessutom efter så är hon inte så social heller – vilken många tror men som tanten inte är. Tanten gillar människor – i lagom stora doser.

Tanten tänker, när hon tar en kopp kaffe till, att det är tur att dessa människor finns som gör att det känns bra inför tantens egen framtid.

Hundar (eller katt) i sängen?


Tanten läste i husorganet i förra veckan att en del personer till och med kan tänka sig att byta ut sin partner till sin hund i sängen. Främst kvinnor kunde tänka sig det utbytet..vad nu det kan betyda, tänker tanten. Men, tänker hon, så här i coronatider är troligen hunden (eller annat husdjur för den delen) den ende sanna vännen för ensamma personer.

Tant Anna och tantens gubbe är ju inte ensamma men har ändå tre hundar som inneboende och de livar verkligen upp tillvaron.
Tanten o tantens gubbe är hårt hållna av dessa hundar – de ska serveras mat på bestämda tider, de brer ut sig i sängen och de ska gå rundor minst två gånger dagligen. Sedan ska de aktiveras, letas efter när de rymt till grannen MEN de ska också kelas med, lekas med och vara trivsam tillsammans med i största allmänhet och det är ju det som är så sympatiskt.

Tanten har en systerdotter som har arbetat hemifrån i snart ett års tid och hon har en katt som ingår i arbetslaget i hemmet och som verkar tillföra systerdottern mycket stor glädje och som faktiskt kan vara den sötaste katt tanten nånsin sett.

För många som arbetar hemifrån tror tanten att hunden/katten eller vad det nu är för djur betyder mycket eftersom tanten själv saknar sina arbetskamrater när hon jobbar hemma.
Å då har tanten det ändå ganska bra eftersom hon kan åka till jobbet lite då och då.

Sedan kan inte tanten låta bli att, som avslutning, ha en liten skojig (hund)referens till dåren på andra sidan..


Å efter detta tar tanten en kopp kaffe till…