Kategori: Politiska tankar

Surtanten…

Tant Anna har varit ovanligt grinig ett tag, tyckt sig ha mycket att gnälla på. Allt från telefonköer till transportbolag. Tanten började skriva ner alla sina klagomål men insåg, när hon läst det hon skrev, att detta kan hon inte utsätta sina läsare för. Så tanten bestämde sig för att skriva om nazismens fula tryne istället…

I fredags läste tanten i sitt ena husorgan, en artikel av Erik Helmerson om Karl Gerhard och hans mycket kända ”Den ökända hästen från Troja” som skapade turbulens 1940. Skånska Aftonbladet skrev då, apropå kupletten: ”Koncentrationsläger, som andra länder hålla sig med, äro inte alltid så dåliga inrättningar. I en del fall verka de i uppfostrande syfte”. Makten blev nervös och förbjöd Karl Gerhard att framföra stycket varpå han rullade in hästen med munkavle (tror man, tanten har inte det bekräftat). Dock var Karl Gerhard bara förbjuden att framföra kupletten i Stockholm så när han for på turné sjöng han den igen.

Det är nog mycket som Karl Gerhard och tanten (som ju är ganska röd) skulle ha varit oense om, han var bl.a. monarkist vilket tanten inte är, men i detta fall är tanten imponerad av Karl Gerhards mod och integritet.

”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. — Ur seklers skuggor ur årtusens damm. Ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram” Så lyder ett par strofer och det riktigt skrämmande, tänker tanten, är att så är det idag!

29 augusti 2018 sa en viss partiledare, som tanten inte vill nämna vid namn: ”Hade jag varit chef på Sveriges Radio hade jag nog lagt ner P3. Jag tycker det är, till stora delar, politisk vänsterliberal smörja faktiskt och det tror jag är väldigt dåligt”

I samma intervju säger han: ”Jag tycker att public service fyller en oerhört viktig funktion. Uppdraget bör handla mer om att bygga sammanhållning, bygga kulturarvet och fokusera på den lokala nyhetsbevakningen. Det tycker jag att public service är väldigt bra på och därför borde de stärkas på de områdena.”

Herrejesses, tänker tanten, så är vi då där igen. ”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. Tanten var inte positiv till att avgiften till public service skulle tas ut via skattsedeln och är det fortfarande inte, tanten kan dock förstå att det är besvärligt med avgifter eftersom utbudet är så stort och varierande. Tanten har tyvärr heller inget annat, bättre, förslag men tanten är uppriktigt oroad om hur public service skulle bli behandlad om den onämnbara partiledaren kom till makten.

Förövrigt gläds tanten åt solens återkomst till tantens nordliga län och hoppas att den blir kvar länge. Så med en ändå ganska positiv tanke tar tanten en kopp kaffe till.

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa” Tant Anna är fascinerad av den meningen. Den sas av en glad moderat från Stockholmstrakten i samband med ett möte som tanten bevistade. Tanten hickade till och tänkte ojdå! Om det vore så enkelt så borde alla politiker bara luta sig tillbaka och vänta på lösningen. Fantastiskt, tänker tanten, då kommer hela viruseländet att lösa sig – eller kanske inte.

Det kanske inte är värt att lösas? I alla fall inte om man ska ta den glade moderatens ord på allvar. Men, tänker tanten, det kanske inte var sånt han menade utan bara sånt som handlade om kostnader för just hans del av världen eftersom frågan som diskuterades var om landsbygden alls skulle få överleva.

På grund av ovanstående blir tanten ännu mer förundrad under den kris som vi nu befinner oss i. Vilka är det som hojtat mest om samhällets ansvar nu? Intressant nog, moderaterna. Å det är inte vilket ansvar som helst, utan samhällets ansvar för företagen. Tanten kan också tycka att det är viktigt med samhällets hjälp till företagen men om meningen ska tolkas hårt så kan inte de företag som moderaterna nu vill ha samhällets hjälp att rädda vara värda att räddas för ”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

Tanten tycker också det är intressant att den forne kristdemokraten nu menar att det var ett tokigt beslut att apoteken privatiserades igen. Häpp – marknaden klarade INTE att lösa problemet med lagerhållning! Det är bevisat nu, men kanske det heller inte var värt att lösa?

Just apoteken ligger tanten särskilt varmt om hjärtat eftersom hon är född i ett. Ja, inte så faktiskt som det låter utan född på BB men bosatt ovanpå apoteket under större delen av sin uppväxt. Tanten var med när man förstatligade apoteken förra gången och minns att tantens pappa och mamma som båda var (privata) apotekare tyckte det var bra. Tanten minns också att pappan var en sådan apotekare som ibland var iväg och inspekterade MOB-förråd.

Tanten läste på sociala medier någon som tyckte att apoteket (det statliga som finns kvar) ändå kunde ha ansvar för mobiliseringslager men det tycker inte tanten. Tanten menar att om apoteket ska ha ansvar för mob-förråd, för att finnas på landsbygden då ska statliga apotek även ha monopol på de ställen där apoteket kan göra vinst helt enkelt därför att då kan apoteket använda det man vinner på karusellen till det man förlorar på gungorna. Blir billigare för skattebetalarna menar tanten.

Så konstruktivt tänker tanten så här på påskaftonen, när hon tar en kopp kaffe till.

Det är inte underligt…

Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.

Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.

Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!

Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.

Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.

Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.

När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.

Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli.
Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.

Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!

Politik….

Tant Anna läste nyss, i veckans affärer, om en företagare som drar tillbaka en stor investering på en ort där SD har gått starkt framåt, han gjorde det med motiveringen: ”Jag kan inte som invandrare belöna SD-anhängare eftersom deras politik bygger på att jag inte är välkommen här”

Han säger också att ”Intäkterna från allt Pervanovo investerar i kommer från alltifrån Kina och USA till Turkiet och vi hissar dagligen utländska flaggor. Dessutom har 15–20 procent av personalen invandrarbakgrund och består av alltifrån duktiga maskinoperatörer till doktorer i träteknik. Med tanke på det kan vi inte investera i ett område där SD dominerar.”

Tanten tycker det är intressant eftersom han sätter fingret på en viktig sak – vi kan inte leva ensam i en global värld, allt hänger ihop.

Med den tanken i huvudet läser tanten med förtjusning Grönköpings Veckoblad i veckan – utdrag från GD:s socialpatriotiska kulturprogram: ”Ett krav i vårt socialpatriotiska kulturprogram är, att alla barn & ungdomar i Grönköping m.o. får lära sig vårt fäderneärvda runalfabet. Det är en skam att detta inte är allmän kunskap, utan att de flesta står helt frågande inför Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar i bygden.”

Trots att Grönköpings veckoblad är satir så tänker tanten att skillnaden mellan Grönköpingsdemokraternas variant på kulturprogram och Sverigedemokraternas  är ju inte så stor,  då det i den senares kulturprogram står: ”Den djupaste roten till den svenska kulturens särart ligger i vår historia och i den natur och det klimat där den vuxit fram….det vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhöra kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand …. har en djup förankring i den svenska historien….har en stark symbolisk betydelse för den svenska identiteten..” Dock är den på riktigt, vilket GD:s inte är…

Vad ville då tantens tanke med detta – och hur hänger dessa två saker ihop.

Jo, tanten menar att vi är ingen isolerad ö! Att vi är beroende av samvaro på ett eller annat sätt med andra länder och dess invånare. Att vi utvecklas av att mötas och om inte vi hade insett det utan levt utan kontakt med andra då hade vi lätt kunna läsa Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar, men det hade också varit det enda vi kunnat läsa eftersom vi inte fått in vårt alfabet från latinet eller överhuvudtaget blivit berikade från andra kulturer vilket då – i förlängningen – inte gjort att vi är den välfärdsstat som vi faktiskt är.

Så tänker tanten så här på söndagen då hon tar en kopp kaffe till.

 

Nu måste man välja…

Imorgon är det den 9 september 2018 och det betyder att det är ett val som ska göras.

Tant Anna har redan röstat och hon röstade, som vanligt, rött. Tanten läser på sociala medier för och emot en hel massa partier och ser bland annat en kommentar av en som tittat på den senaste partiledardebatten som menar att hen hade tänkt rösta på ett parti men ”partiledaren gjorde inte så bra ifrån sig”.

Va, tänker tanten, så det är alltså så det är nu för tiden, man läser inte alls partiprogram eller valmanifest – man kollar på sista partiledardebatten innan valet och går på den ”som gör bäst ifrån sig”.

Tanten tänker att det förklarar en hel del för om folk läst partiprogrammet för ett visst brunt parti – då torde de inte ligga så högt i olika väljarbarometrar.

I alla fall hoppas tanten att det skulle vara så att om folk hade läst detta partiprogram (partiet ifråga kallar det principprogram) så skulle de förstå att ett parti som hävdar att ”människor styrs av nedärva känslor, instinkter och drifter” och att ”det finns en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka”  samt att ”med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten” – ett sådant parti kan man bara inte rösta på.

Det tanten också tycker är synnerligen bedrövligt är att partiet, som vi inte nämner vid namn, skriver  mycket om assimilering vilket de ser som ”möjlig och eftersträvansvärd”.  Obehagligt, tycker tanten!!

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till…