Tantens tankar om valet…

Så har då valet till riksdag, region och kommun varit och farit. Tanten har varit aktiv i själva arbetet med valet, som röstmottagare och rösträknare. Arbetet har varit mycket roligt och tanten har varit glad över att så många röstat.

Men tanten får erkänna, valresultatet blev en besvikelse för tanten – som är en tämligen röd tant. Tanten tänker att hon inte riktigt hänger med i de hjärnvindlingar som gör att människor röstar åt det blåbruna hållet men får lov att acceptera att de gör det. Det är det som är demokrati, som tanten hoppas finns kvar även efter nästa val.
Tanten tänker att hon läst på flera ställen att de som röstat åt jättehöger menar att det behövs en förändring. DET håller tanten med om men tanten hade velat se en förändring åt andra hållet.

Tanten tänker att om man vill se en förändring så behöver man definiera vad man vill ha förändring TILL och inte bara vad man vill ha förändring FRÅN.

Tanten vill – i korthet – ha en förändring till att det ska finnas en fungerande sjukvård i hela det avlånga Sverige, att statens närvaro ska synas överallt och att skattebetalarnas pengar inte ska gå till riskkapitalbolag. Det innebär – för tanten – inte heller egentligen en regering med Magdalena i spetsen eftersom tanten upplever att hennes parti gått mer o mer mot devisen att ”om inte marknaden kan lösa problemet är det inte värt att lösa”, vilket tanten tycker är genuint sorgligt.

Tanten vill INTE ha en förändring till att de blåbruna avser att minska de oberoende mediernas möjligheter att utföra sitt uppdrag. Så tanten blir orolig när en blå skriver på twitter: ”Ett råd till @moderaterna och @sdriks inför förhandlingarna vad gäller ”public service”: En cancersvulst opereras bort helt, man lämnar inget kvar för då börjar den växa igen.”
Det rådet hoppas tanten verkligen att ingen hörsammar.

Tanten vill också ha en förändring för ökat jämlikhet då Sverige är det land i västvärlden där ojämlikheten ökat mest under de senaste decennierna. Det kommer nog inte att ske med valets segerherrar.

Kort sagt – tanten är deprimerad och oroad för framtiden.

Å med detta sorgsna i tanken tar tanten en kopp kaffe till för att trösta sig lite.


Hjälpmedel.

Tant Annas gubbe har fått nya hörapparater. Tidigare hade han bara i ett öra, nu har han i båda. Han hör så osedvanligt bra nu att det rent är lite jobbigt för tanten. Dels för att gubben säger åt tanten att inte vara så högljudd men också därför att tanten nu tror att även hon behöver hörapparater. Det – i sin tur – beror på att gubben sänkt sin egen ”pratvolym” rätt drastiskt eftersom han nu hör sig själv mer än han gjorde tidigare.

Det är simpla bekymmer, tänker tanten, eftersom hörapparat ändå är en mycket bra sak när man hör dåligt. Radion i hushållet är inte på så högt längre och inte heller TV:n behöver ha så hög volym. Sedan är dessa nya så tekniskt avancerad att gubben kan ändra volymen på apparaterna i telefonen. Å inte nog med det – när han pratar i telefonen kan han få ljudet i hörapparaterna. Tanten, som gillar teknik, är imponerad.

Tanten läste en insändare i hushållets husorgan som gladde henne och som tyvärr inte går att dela men där en 91-årig man skriver, apropå hemtjänstens alla positiva sidor: ”Utöver besök har jag dessutom larm, förhöjning av huvudändan i sängen, rollator med små hjul för inomhusbruk och en med större hjul för utomhusbruk, kodad förvaring av nyckel till huset. Allt det här kontrollerar hemtjänsten förutom att de städar varannan onsdag, byter sänglinne vid behov, kör tvättmaskinen och hänger tvätten samma dag.”
Å det går ju bara att instämma i. Trots alla larmrapporter som kommer, och som säkerligen stämmer, så skriver mannen: ”Jag vill trycka på att vi som förunnas få något så fint som hemtjänst själva måste vara positiva och inte ständigt söka fel i verksamheten. Det finns ingenting som fungerar bra till hundra procent men med lite god vilja kan det mesta lösas.”

Tanten tänker att det är klart man ska tala om när något är fel, men att det också är viktigt att tala om när saker är bra. Särskilt för att alla behöver höra när saker är bra å inte bara när saker är dåligt.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Även tanter kan ha semester…

Tant Anna och tantens väninna (så benämns kompisar av tanter) L har varit på semester. Tanten och L har varit på Kreta och njutit av sol, värme och aperol spritz – allt i lagoma doser.

Både tanten och L tillhör den sorten som verkligen anammat ordet semester.
Den enda rörelsen som görs är då de – likt flodhästar – med ett stön vänder sig på solstolarna. Visserligen promeneras det lite då mat var tvungen att inmundigas på annan plats än där solstolarna befann sig men inte mycket mer.

Tanten o L orkar inte riktigt hålla igång på kvällskvisten eftersom de, efter en tung arbetsdag på stranden, är så trötta att kvällarna inte blir speciellt sena.
Tanten och L reser en gång per år och det fungerar så bra eftersom tanten o L är så pass lika. Samt att de inte är så beroende av varandra. Vill den ena åka vattenskidor så gör hon det även om den andra inte är så intresserad. Nä, just vattenskidor har aldrig kommit på tal, men om..

Den stora fördelen med L, tänker tanten, är att hon letar reda på resmålen och tanten behöver liksom bara nicka instämmande och betala. Tanten tycker inte det är så kul att leta resmål, men hon gillar att komma fram och lägga sig på plats under parasollen.

Även om både tanten och L är pensionärer så är en och annan semesterresa inte att förakta, tänker tanten och tar en kopp kaffe till å ser med förtjusning fram till nästa års resa.

Avtackning…

Fy, vilket otrevligt ord, tänkte tant Anna, när frågan kom på tal. Tanten har aldrig gillat att bli avtackad – det känns trist – har alltid tanten tänkt. MEN tanten blev avtackad igår och det var ju faktiskt himla trevligt om än lite sorgesamt. Tanten tänkte att hon ska nog vara himla glad över att det var just både skojigt och ledsamt eftersom det torde betyda att tanten har trivts så bra med både jobb och arbetskamrater.

Tanten fick en jättefin present och den visar på att tantens arbetskamrater har lärt känna tanten väl eftersom presenten speglar hur tanten gärna skulle tillbringa sin pensionärstid…fast skulle tanten göra det så finns risken att det nog slutar illa. För se här hur tantens kommande dagar ska se ut om tantens arbetskamrater får bestämma.

Morgon, tanten kliver upp, duschar och smorslar så hon är ren o luktar gott inför dagens dagsverke

Tanten äter nog frukost, för det ska man och sedan är hon redo för dagen och sysselsätter sig kanske med något men så fort hon får en chans letar hon reda på en god och uppbygglig bok. Hon öppnar presenten med lakritstryfflar.

Hon placerar dessa på soffbordet och hämtar sedan ett glas för att kunna servera sig lite bubbel.

Sedan tar hon den helt fantastiska pläden

brer den över sig och frossar sedan i bok, bubbel och lakrits och där blir hon..

Så ni ser – tanten hamnar rätt in i fördärvet och kommer aldrig att resa sig igen. Åtminstone inte innan bubbel o lakrits tagit slut.

Skämt åsido, tanten blev verkligen glad över omtanken, den fina kvällen och presenten. Tanten inser verkligen hur förunnat hon haft det på sin arbetsplats med fantastiska arbetskamrater o chef o dessutom ett himla roligt jobb. Stort tack, säger tanten!

Å med det kryper tanten under pläden i soffan och tar ett glas bubbel till…

Det finns anledningar att glädjas!

Tant Anna skrev i förra inlägget att hon var deppig eftersom det händer så mycket tokigt i världen just nu. Det är som att tanten inte riktigt tycker det är ok att faktiskt glädjas åt saker men förra veckan blev tantens lillasyster mormor för andra gången, denna gången till lille Ivar!

Å då blev tanten glad, riktigt glad! Dels för det nya livet, dels för att allt gick bra men också för att det finns hopp när det kommer nya individer. Tanten lever på hoppet att de är klokare än de som lever nu, tanten inkluderad.

Tanten insåg, tack vare Ivar, att det finns så mycket att vara glad och tacksam för. Tanten är frisk – bara en sån sak. Tanten har mat på bordet varje dag och ett tak över huvudet. Tantens gubbe mår också relativt bra, likaså tantens andra nära o kära.

Tanten har satt tomatfrön som gror, har även lyckats få fart på physalisen. Detta brukar tanten ha problem med – de ska ljusgro och av någon anledning får inte tanten det att funka varje gång. Men i år gick det. Tanten har fått tillstånd av hyresvärden att sätta upp sitt lilla plastväxthus på tomten, så lite odlat blir det i år, till tantens stora glädje. Ifjol odlades ingenting eftersom tanten o gubben flyttade då, och det var skönt – då. Men nu är tanten glad över att kunna odla lite i alla fall.

Även om det snöar just nu så vet tanten att årets snö kommer att försvinna, precis som tidigare år, och vi får sommaren även 2022.

Tanten var på hälsokontroll i måndags, HALDI-projektet, där fick man även testa minne och andra mentala förmågor. Tanten var nöjd med resultatet ända tills hon kom hem och insåg att hon hade hävdat att det var tisdag den 4 maj..
Fast månaden ändrade hon till april – så riktigt så illa var det inte, å hon visste vilket år det var.
När tanten kom hem var det fortfarande tisdag, hon skickade ett sms till storasyster för att fråga hur resan går..storasyster svarade att det ”är först imorgon, tisdag, vi åker” Då insåg tanten fadäsen – men till och med det gjorde tanten glad för nu har hon det så bra att hon inte behöver hålla någon som helst koll på dagarna. Å det är lyxigt!

Tanten konstaterar att tantens liv är gott!

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till!