Tanten fyllde 70 år i söndags – och även om man lugnt kan säga att framtidsutsikterna inte är så där himla positiva – så är det en ålder som tanten trivs utmärkt i!
Det där med ålder har förändrats under tiden tanten levt, när tanten var riktigt ung så var ju en person i 50-års åldern lastgammal. Numera tycker tanten att dessa personer är alldeles för unga. Vilket tydligt märks när tanten jobbar på Systembolaget (jo, tanten gör faktiskt det – litegrand, å det är jätteroligt).
Tantens kollegor skrattar nämligen åt tanten när tanten vill se legitimation på människor födda på 80-talet. Nästan alla ser för unga ut i tantens ögon. En del blir ju himla glad när tanten frågar efter legitimation, en del tycker tanten är helknasig. Tanten får då förklara att det har med tantens egen ålder att göra – eftersom tanten tycker att alla från 50 år och yngre oftast ser alldeles för unga ut.
Märks väldigt tydligt nu under sommaren då butiken får besökare som tanten inte känner, då vill man se åldersbevis många fler gånger än under lågsäsong. Jokkmokk är inte så stort så tanten vet oftast vilka de flesta är och om inte hon vet så vet kollegorna.
Hur det än är så gillar tanten att vara tant. Några i tantens ålder vill inte alls inse att de är runt 70. Som om det vore en fördel att vara yngre. Tanten ser mest fördelar med sin ålder, erfarenheterna från livet ger en trygghet som tanten saknade i unga år.
Det finns en vers som tanten gillar och som börjar så här:
”När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur
och en röd hatt som inte alls passar till
och jag ska slösa min pension på konjak och sommarhandskar
på satinsandaler och så ska jag säga
det finns inga pengar till smör”
(Brita Lönn, fritt efter Jenny Joseph)
Visst, tänker tanten, om man är yngre har man längre till avslutet. Dock tänker tanten att många människor avlider i alldeles för tidig ålder så vi som får vara friska ända upp i åren – vi ska skåla för livet!
SKÅL!
