Trafikverket och VY-tåg

Tanten har med intresse följt problematiken med tågtrafiken och ser nu att tågoperatören VY har ledsnat fullständigt. Det har tanten den största förståelsen för. Anbudsförfrågan som går ut till dessa operatörer inkluderar befintliga tåg som ägs av trafikverket. Dessa tåg är hur gamla som helst, så skitiga att de inte går att hålla rena och, troligen p.g.a. åldern, slutar saker att fungera med jämna mellanrum. Det är ju VY som får skulden för att själva tågen är i dåligt skick å inte den som egentligen borde få skulden – trafikverket.

Tanten började faktiskt skratta när hon hörde personen från trafikverket säga att ”det var de förutsättningar som gavs” men tanten har svårt att tänka sig att Vy fått möjlighet att verkligen kolla fordonsflottan så bra som det hade behövts.

Tanten tänker att det är lite småaktigt av trafikverket att inte kunna samarbeta med Vy för att toaletterna ska fungera på tågen, typ.. Vilket man inte är enligt trafikverkets talesperson. Utan man går ut med en ny upphandling som ska gälla från slutet av december 2024. Å tanten funderar – vem vill köra dessa vedervärdiga tåg? Jaja, tänker tanten, vi lär väl bli varse det.

Tanten tänker också att om man nu på allvar menar att det är bra att outsourca tågtrafiken så kanske man även skulle kräva att entreprenörerna tar med sig vettiga tåg? Vore intressant onekligen och se vart priset då skulle hamna. Trafikverket har ju sagt att man ska införskaffa nya tåg men de skulle inte komma förrän 2028, tror tanten det var. Väldans lång tid till dess…så de tågen är väl också omoderna när de väl kommer. Eller också får väl Norrbottenstrafiken ärva några gamla tåg från södra delen, det har ju hänt förr..

Så surt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..

Kvinnojourer..

Tanten var tidigare engagerad i kvinnojouren i Jokkmokk, den lades så småningom ner för att sedan återuppstå för ett par år sedan. Tanten tänkte att det är trist att den behövs men var glad över att den ändå återuppstått.

Tanten fick nyligen reda på att dessa jourer – från den 1 april i år – ska ansöka om att få driva ett boende. Ansökan ska göras till IVO och det gäller privata eller ideella aktörer. Kostnaden för detta ska vara 30.000 kronor och det är också ett krav att boendet ska ha utbildad personal samt chef på boendet. Läs mer i NSD.

Det där låter ju kanon – eller? Tanten är, som vanligt, misstänksam eftersom tanten tänker i flera led. Det innebär i praktiken att inga små ideella jourer kommer att ha råd med detta. Så inget jourboende i Jokkmokk. Det torde i förlängningen också innebära ökande kostnader för socialtjänsten. Helt enkelt därför att de som kommer att ha råd att ansöka och tillhandahålla boenden är privata aktörer. Typ samma som finns inom vård, skola och omsorg. Dessa vill gå med vinst – alltså tar man ordentligt betalt av socialtjänsterna som skickar kvinnor till dem.

Tanten har hört argumentet att det är bra att myndigheterna har kontroll över verksamheterna och det kan man kanske tycka, men tanten vet att de kvinnor som engagerar sig i jourerna idag får genomgå en utbildning innan de får verka inom jourerna. Det går alltså inte att bara bli medlem och köra igång, man måste genomgå utbildning. Det ena utesluter inte det andra. Tvivlar starkt på att kvinnojourerna skulle vägra IVO insyn i verksamheten om det är där problemet ligger.

Många kvinnor vill heller inte ha kontakt med myndigheterna i det akuta skedet utan vänder sig hellre till kvinnor inom jourverksamheten.
Tanten har också förstått att det inte klart framgått vad denna auktorisation hos IVO egentligen betyder. När tanten besöker IVO:s hemsida och läser vad som krävs av en ideell organisation för att lämna in ansökan så förstår ju tanten att de små jourerna troligen inte kommer att ansöka. Det är för tjorvigt.

Så tanten tänker, eftersom hon är en röd tant, att återigen ska ”marknaden lösa problemet, och kan inte marknaden lösa problemet så är det inte värt att lösa” som en moderat informerade tanten om en gång.

Så surt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

PS: Jouren i Jokkmokk kommer att finnas kvar inom ramen för en öppen verksamhet, som informationsarbete och att finnas som stöd och hjälp för våldsutsatt kvinnor. Skicka gärna en slant till dem – swish 123 697 55 51 så de kan fortsätta med det arbetet. /DS

Morgontidningen.

Tanten har tidigare, på ansiktsboken, visat sin frustration över tantens husorgans nya chefredaktörs yttrande. (Se ovan) Tanten har funderat och funderat på det fenomenet att redaktören vill vara ”en kompis för Luleåborna”. Tanten har förstått att det borde tanten ha vetat eftersom de nya pressreglerna tydligen gör att de två (tre om man räknar Pitetidningen) organ som finns i Norrbotten måste separera sig tydligare. De har samma ägare allihop så tanten har ju tänkt att det inte borde spela roll vilken tidning tanten betalar till eftersom de delat innehåll mellan varandra.

Tanten har läst NorrbottensKuriren i hur många år som helst. Å ja, tanten vet att den är på den högra sidan men ni vet, man ska ha sina vänner nära men sina fiender närmare… 🙂 Dock är det bra för blodomloppet att läsa den blå ledarsidan varje morgon – sätter onekligen fart på adrenalinet.

Eftersom tidningarna har samma ägare så får tanten som prenumererar på Kuriren digitalt även läsa NSD (Norrländska Socialdemokraten) men bara på nätet, inte själva e-tidningen. Så tanten har inte varit så brydd.

Men det är tanten nu.

Tanten upplever sig som lite exkluderad av Kuriren och undrar om det ändå har betydelse till vilken tidning hon ger sina pengar. Men samtidigt så är tanten van vid Kuriren och inte med NSD. Tanten får nog fart på adrenalinet av NSD:s ledarskribent också eftersom tanten upplever den skribenten alldeles för trogen ett speciellt parti.

Tanten ser tydligt nu, det som alla andra visste före henne – att Kuriren blivit ett Luleåfenomen. Så rimligtvis borde tanten byta till NSD! Om inte så bara för det faktum att den journalist som finns kvar i Jokkmokk (välsignad vare han) hör till NSD nu. Det borde tantens pengar gå till.

Så tanten säger nog upp Norrbottens Kuriren till förmån för NSD. Fast tanten undrar ändå lite varför det blir som det blir. Är Luleåborna så ointresserad av länet i övrigt att de välkomnar detta nya? Tanten tänker att Luleåborna borde vara lika intresserad av vad som händer i länet som vi inne i länet är av Luleå. För det är vi, men vi vill även läsa om det det som sker utanför Luleå kommuns gränser.

Tanten tänker också att som prenumerant av Dagens Nyheter så kanske hon får mer länsnyheter där än i Kuriren…eftersom de numera har en ganska stor redaktion i Luleå som producerar artiklar inte enbart om Luleå. Nja, det är nog inte riktigt sant ändå. 🙂

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Stomi..

Foto: Therese Dicklen

Tanten har ju tidigare beskrivit resan till stomin, den har varit lärorik på så många sätt. Tanten tyckte ju att hon var attans sjuk – och det var hon men hon har insett att det finns många som hade det mycket värre på sin resa.

Först och främst levde tanten i en illusion om att en stomi var en stomi – alltså en påse på magen och inget mer med det. Å det är det ju men det är så mycket mer. Det handlar om vart stomin kommer ifrån, tantens är en kolostomi. Det innebär att bajset kommer från tjocktarmen. Man kan ha urostomi – för urin, ileostomi – för avföring på tunntarmen. Man kan ha en reservoar för avföring och en kontinent stomi för antingen avföring eller urin. Så ni ser – en djungel. Vill du som läser detta veta mer rekommenderar tanten 1177

Tanten har gått med i en grupp på ansiktsboken ”vi som har stomi” och där har tanten lärt sig massor. Bl.a. inser tanten att hennes lilla stump och påse är den ”enklaste” formen av stomi. Med det menar tanten att många, om inte de flesta, stomier kommer från olika cancersjukdomar som ger så många fler problem än vad tantens sjukdom gjorde och gör. Tanten har inga som helst problem med påsen utan tycker att det lilla stumpen inte är särskilt vacker kanske men helt klart ändamålsenlig.

Påsen sätts alltså ovan på plutten, som på tanten finns på höger sida av magen. Tanten är så tacksam för denna plutt – som tanten döpt till Putte – för tanten har fått ett nytt liv. Putte gör inte ont, inte påsen heller.

Tanten gillar verkligen hur många liksom gör en grej av detta – med skojiga påsar av allehanda slag och i förbundet ILCO – tarm, uro och stomiförbundet – har de givit ut en typ av kokbok med titeln:

Det tycker tanten är påhittigt och skojigt. På ett stomifodral som tanten hitta på nätet står det ”Oh Crap” å andra med blommor på.

Tanten är också tacksam för att stomiattiraljerna som behövs finns inom högkostnadsskyddet vilket gör att det inte kostar mer är 2850 kr/år. Tanten har förstått att det inte är billiga grejer som behövs.

Tanten har det bra och kan konstatera att det var många år sedan hon mådde så här bra.

Så positivt tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till..

Gubbar i bil..

Nej, tanten ska inte klaga på kepsprydda gubbar som kör bil utan tanten ska filosofera över ett beteende som tanten trodde hade försvunnit.

När tanten och gubben flyttade till Jokkmokk så kommenterade gubben att det var märkligt att på parkeringen utanför Coop eller ICA satt en hel drös gubbar i sina bilar, som naturligtvis gick på tomgång, där satt de till dess att deras tanter kom ut lastade med kassar. Tror ni att gubben klev ut och gick tanten till mötes? Nejdå, gubben satt lugnt kvar under tiden som tanten lastade in alla kassar och sedan klev in själv.

Eftersom tantens gubbe alltid följde med tanten in och handlade så var han inte en av dem. Tanten hade inte noterat detta faktum själv – troligtvis för på den tiden var det helt ”normalt”.

Tanten har genom året sett att det har minskat, antalet gubbar som sitter kvar i bilen, men det finns några fortfarande och tanten har tänkt att det är väl gubbar i tantens egen ålder eller äldre som sitter där. Döm om tantens förvåning när hon förra veckan såg klart yngre förmågor sitta i sina bilar och vänta på att matvarorna skulle förflytta sig till dem.

Tanten tänkte för sig själv att det kanske var rimligt, om man inte vill lämna sin bil på tomgång utan någon i – eftersom det var så ruskigt kallt. Det var så kallt så t.o.m tanten lämnade sin bil på tomgång, vilket tanten inte brukar göra. Tanten insåg dock att så var det nog ändå inte för inte heller de unga herrarna klev ut ur bilen för att hjälpa till att bära och lasta in påsarna när de närmade sig bilen.

Tanten vill verkligen inte dra alla gubbar över en kam för det har klart förändrats till det bättre. Nu kan man se herrar som ensam handlar till hela familjen – sällsynt på 80-talet. Å ofta träffar man på både tant o gubbe inne i affären.

Så onödigt tänker tanten och tar en kopp kaffe till..