Permobilfunderingar..

Tantens gubbe fick tillbaka sin permobil idag. Å det tackar tanten o gubben särskilt för. Å troligen stora delar av Jokkmokk eftersom tanten fått frågor om gubbens hälsa eftersom han inte varit synlig på samhället med permobil och hundar.

Gubbens permobil gick sönder för ett par veckor sedan, och regionen kom och hämtade den för reparation. En axel hade gått av och det gick på garantin så när väl axeln kom fixade de permobilen fort. Idag när den kom tillbaka såg tanten att den även hade fått ny fina däck så tanten kan vara lite lugnare när gubben åker rally genom samhället.

När permobilen gick sönder så hade gubben – helt logiskt om man känner gubben – INTE mobilen med sig så gubben fick slita ordentligt för att få hem både sig själv och permobilen. Nå, tänkte tanten, kanske gubben nu lärt sig att ha med sig mobilen i fortsättningen.

Tanten berättade det för några vänner på brukshundklubben och C kom genast med den briljanta idén att om gubben inte lärt sig så skulle tanten göra en sida på Facebook, precis som den Jokkmokk har koll på på vintern ”var är älgen”, så skulle tanten kunna ha en sida med ”var är gubben”. Då skulle tanten få svar snabbt, typ: Gubben senast sedd på Storgatan…
Tanten tyckte detta var en synnerligen god tanke så nu har tanten hotat gubben med detta om han inte tar med sig sin telefon i fortsättningen.

Tanten såg på sagda Facebook idag att tanten o gubben ska vara glad att de inte bor i Sjuhärad eftersom man där blir fråntagen sin permobil om man använder den för mycket.
JOOO – det är sant – lyssna HÄR – två personer blev av med sin permobil å när tanten lyssnade på inslaget så fick hon veta att de blev indragna bl.a. för att man inte får åka och handla med permobilen om man kan åka färdtjänst.

Svammel, tänker tanten, å tar en kopp kaffe till.

Allt går att sälja med mördande reklam..

Tant Anna är upprörd! Vilket inte är ovanligt, och nu är hon upprörd över att hon upptäckt att det finns begravningsbyråer på nätet.

En nära vän till tanten förlorade sin make nyligen och till dennes begravning ville tanten ha en ros. Hon kom inte ihåg telefonnumret till den lokala begravningsbyrån så hon googlade och högst upp kom det reklam för en begravningsbyrå i Jokkmokk som hette Lavendla. Tanten blev förbryllad eftersom det bara finns en begravningsbyrå i Jokkmokk – Jokkmokks Blommor och Begravning – för övrigt världens bästa.

Tanten ser att det dessutom finns ett lokalt telefonnummer till Lavendla men när hon kollar det så visar det sig att det är ett nummer som tidigare gick till ett företag i Purkijaure, en lite by utanför Jokkmokk. Tanten börjar bli nyfiken och ringer numret och får då olika alternativ att välja mellan. Nå, tanten behöver inte någon begravningsbyrå för tillfället så hon lägger på och googlar istället på namnet Lavendla.

Å se – som av en händelse – har olika tidningar uppmärksammat en kritik som anställda vid Svenska kyrkan haft mot dessa företag och Lavendla i synnerhet. Eskiltuna-kuriren har skrivit en mycket intressant artikel om detta som också Expressen hakat på

Rent lokalt blir tanten extra upprörd eftersom Jokkmokks Lavendla har ett lokalt telefonnummer men finns inte lokalt på plats. Det är att luras, tycker tanten.

Hur många har trott att de använder vår byrå? Jag frågade faktiskt vår lokala och de visste av en. En är en för mycket enligt tantens åsikt. Men tanten är övertygad om att det finns fler.

Enligt artikeln är Lavendla hur nöjd som helst – de har inte fått några klagomål och det tror sjutton det när kyrkans anställda säger:
”Från kyrkans sida gör vi allt vi kan för att skydda de sörjande när det blir problem. Från kyrkans sida vill vi samtidigt bespara dem från att veta hur illa det är. I stället säger ingen någonting.”

Det andra företaget som hävdar att man finns i Jokkmokk heter Fenix – och de har åtminstone inte ett Jokkmokksnummer, men finns inte heller IRL alltså ingen person finns i vår kommun. Å om man vill träffa en person från den byrån så kostar det 1000 kronor extra. Å vill man ha hjälp med att klä den avlidna så är även det en tilläggstjänst.

Tanten tänker att människor i sorg har det tungt och när livet är svårt så behöver man personliga möten. Möten som man känner sig trygg i och en sak är klar – trygg är man hos Jokkmokks Blommor- och Begravning – där man träffar folk på plats utan extra kostnad och som dessutom specificerar vad man tar betalt för.

Tanten tänker att detta är vad marknadsekonomi gör med oss människor – även döden ses som en möjlighet att tjäna stora pengar eller som en av VD:arna säger:
”Jag tror också att fler kommer att arbeta med frilansande begravningsrådgivare som vi gör. Det finns ett jättestort intresse av att komma in i den här branschen.”

Vidrigt, tänker tanten, tar en kopp kaffe till och tackar särskilt för den fina lokala byrån som finns fysiskt i vår kommun.

Mer tankar om politik..

Under höstmarknaden i Jokkmokk, innan valet, så var tanten med och gjorde reklam för sitt parti. Det gör alla andra partier också och i ”politikerhörnan” på området brukar det vara en synnerligen trevlig stämning och det var det även detta år.

Partierna skojar friskt med varandra och människor som kommer och pratar känner det, tror tanten, för många kommer och pratar med oss alla.

Denna gång kom en av kommunens moderater med ett paket näsdukar med M:s logga på till tanten och tanten kunde naturligtvis inte avhålla sig från att skoja om det – ”snyta sig i M:s politik” osv. Nåja, tanten fick svar på tal och det skrattades. MEN när tanten kom hem och skulle använda näsdukarna till det som de är tänkta för så ser hon att paketet är nästan omöjligt att få upp. De har klistrat M-loggan rätt över tejpen som man ska dra i för att komma åt innehållet. Tanten tänker att det är kanske precis som deras politik. Behöver man en näsduk får man betala för det med hårt arbete och kanske till och med okonventionella metoder. Tanten fick rent bruka lite våld för att nå den åtråvärda näsduken.

Förövrigt så håller tanten fast vid att hon är jättebesviken på socialdemokratin som genom åren inte gjort så vidare mycket för att förändra det som vi idag ser hända med skattemedel som hamnar hos riskkapitalbolag istället för hos dem som skulle behövt dem – skolans elever, de som behöver sjukvård etc. Tanten är fullt medveten om det mesta av de dåliga inslagen i offentligheten kommer från borgerligheten MEN de har fått fortsätta under S.
Redan Ingvar Carlssons regering i slutet på 80-talet började styra resurser till sjukvården utifrån marknadsprinciper och även om friskolereformen kom av regeringen Bildt, LOV:en kom från Reinfeldt så har ingenting gjorts för att förändra strömmen av skattemedel av sittande socialdemokratiska regeringar. Visst, nu på slutet har det inte varit lätt eftersom det har varit svårt att få majoritet men engagemanget tycker tanten ändå har saknats. Tanten hade förväntat sig mer av ett parti som har ett partiprogram som faktiskt säger något helt annat än det som partiet i praktiken gör.

Tanten är också på det klara med att det kanske hade varit etter värre om socialdemokratin inte styrt de sista åren men det gör inte nå’t bättre. Tanten gillar det ändå inte.

Å med dessa politiska tankarna i huvudet tar tanten en kopp kaffe till..

Tantens tankar om valet…

Så har då valet till riksdag, region och kommun varit och farit. Tanten har varit aktiv i själva arbetet med valet, som röstmottagare och rösträknare. Arbetet har varit mycket roligt och tanten har varit glad över att så många röstat.

Men tanten får erkänna, valresultatet blev en besvikelse för tanten – som är en tämligen röd tant. Tanten tänker att hon inte riktigt hänger med i de hjärnvindlingar som gör att människor röstar åt det blåbruna hållet men får lov att acceptera att de gör det. Det är det som är demokrati, som tanten hoppas finns kvar även efter nästa val.
Tanten tänker att hon läst på flera ställen att de som röstat åt jättehöger menar att det behövs en förändring. DET håller tanten med om men tanten hade velat se en förändring åt andra hållet.

Tanten tänker att om man vill se en förändring så behöver man definiera vad man vill ha förändring TILL och inte bara vad man vill ha förändring FRÅN.

Tanten vill – i korthet – ha en förändring till att det ska finnas en fungerande sjukvård i hela det avlånga Sverige, att statens närvaro ska synas överallt och att skattebetalarnas pengar inte ska gå till riskkapitalbolag. Det innebär – för tanten – inte heller egentligen en regering med Magdalena i spetsen eftersom tanten upplever att hennes parti gått mer o mer mot devisen att ”om inte marknaden kan lösa problemet är det inte värt att lösa”, vilket tanten tycker är genuint sorgligt.

Tanten vill INTE ha en förändring till att de blåbruna avser att minska de oberoende mediernas möjligheter att utföra sitt uppdrag. Så tanten blir orolig när en blå skriver på twitter: ”Ett råd till @moderaterna och @sdriks inför förhandlingarna vad gäller ”public service”: En cancersvulst opereras bort helt, man lämnar inget kvar för då börjar den växa igen.”
Det rådet hoppas tanten verkligen att ingen hörsammar.

Tanten vill också ha en förändring för ökat jämlikhet då Sverige är det land i västvärlden där ojämlikheten ökat mest under de senaste decennierna. Det kommer nog inte att ske med valets segerherrar.

Kort sagt – tanten är deprimerad och oroad för framtiden.

Å med detta sorgsna i tanken tar tanten en kopp kaffe till för att trösta sig lite.


Hjälpmedel.

Tant Annas gubbe har fått nya hörapparater. Tidigare hade han bara i ett öra, nu har han i båda. Han hör så osedvanligt bra nu att det rent är lite jobbigt för tanten. Dels för att gubben säger åt tanten att inte vara så högljudd men också därför att tanten nu tror att även hon behöver hörapparater. Det – i sin tur – beror på att gubben sänkt sin egen ”pratvolym” rätt drastiskt eftersom han nu hör sig själv mer än han gjorde tidigare.

Det är simpla bekymmer, tänker tanten, eftersom hörapparat ändå är en mycket bra sak när man hör dåligt. Radion i hushållet är inte på så högt längre och inte heller TV:n behöver ha så hög volym. Sedan är dessa nya så tekniskt avancerad att gubben kan ändra volymen på apparaterna i telefonen. Å inte nog med det – när han pratar i telefonen kan han få ljudet i hörapparaterna. Tanten, som gillar teknik, är imponerad.

Tanten läste en insändare i hushållets husorgan som gladde henne och som tyvärr inte går att dela men där en 91-årig man skriver, apropå hemtjänstens alla positiva sidor: ”Utöver besök har jag dessutom larm, förhöjning av huvudändan i sängen, rollator med små hjul för inomhusbruk och en med större hjul för utomhusbruk, kodad förvaring av nyckel till huset. Allt det här kontrollerar hemtjänsten förutom att de städar varannan onsdag, byter sänglinne vid behov, kör tvättmaskinen och hänger tvätten samma dag.”
Å det går ju bara att instämma i. Trots alla larmrapporter som kommer, och som säkerligen stämmer, så skriver mannen: ”Jag vill trycka på att vi som förunnas få något så fint som hemtjänst själva måste vara positiva och inte ständigt söka fel i verksamheten. Det finns ingenting som fungerar bra till hundra procent men med lite god vilja kan det mesta lösas.”

Tanten tänker att det är klart man ska tala om när något är fel, men att det också är viktigt att tala om när saker är bra. Särskilt för att alla behöver höra när saker är bra å inte bara när saker är dåligt.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.