Författare: Anna

Turistskatt..?

När tanten var ute och reste sist så fick hon betala en liten lokal skatt för de nätter hon befann sig på den grekiska ön. Tanten tyckte det var helt ok, de har haft det i några år nu och tanten tänker att tanten sliter på gator, använder avlopp och vatten så hon har inga problem med att betala den lilla penningen.

Nu har diskussionen även uppstått i Sverige och som boende i en kommun med väldigt många gästnätter per capita så tycker tanten idén är god. Tanten är glad åt alla turister som vill komma till vår fina kommun. De bidrar med mycket men de kostar också. Tanten tänker att de riktigt stora turistorterna måste ha ännu större kostnader. Därför blev tanten lite lätt irriterad på rikets finansminister som, på frågan om hur man kan hjälpa kommunerna, sa att det var inte nödvändigt utan kommunerna får ju hotta upp sig lite, att hålla rent och snyggt och fint. Att det handlar om prioriteringar och att kommunerna behöver informera turisterna om hur vi i Sverigehanterar våra skogar och närområde…å när, undrar tanten, blev just det sista kommunernas ansvar.

WTF – tänker tanten vidare. Människan har ju ingen koll överhuvudtaget. En kommun som t.ex består av många sommarstugor kan bli skyldig att tillse att sommargästen får hemtjänst etc, för det får kommunen en liten kostnadstäckning men som inte täcker kostnaden som en glest befolkad kommun faktiskt har. Eller tar någon som helst hänsyn till att en glest befolkad kommuns invånare också behöver ha semester så bara det att bemanna hemtjänsten blir ett kapitel för sig.

Tanten vill vara tydlig med att hon verkligen tycker det är trevligt med turisterna på sommaren, när det blir köer lite överallt och hon möter människor som hon inte känner igen. Men tanten tänker också att de säkert kan lämna en liten extra peng till omvårdnaden av kommunen som vi bor i så den är lika fin nästa gång turisten kommer på besök.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Barndomsminne..

Tanten har inte skrivit på ett tag, vilket kan förklaras med tantens irritation över regionens beteende avseende Jokkmokks Hälsocentral som tanten skrivit om tidigare.

Men det har ändå hänt andra saker, å en del har gjort tanten riktigt glad.

När tanten var barn fanns det en skål i hemmet som var gjord av Gösta Andersson. En skål som tanten var helt fascinerad av. Gjord i trä, tunn som ett asplöv. Man kunde nästan se rätt igenom skålväggarna. Så ofantligt vacker. Tanten har funderat genom åren vart denna skål tagit vägen. Om någon av systrarna kanske har den? Tanten har inte frågat men skålen har liksom funnits i tantens huvud och poppat upp i tankarna med jämna mellanrum.

Gösta finns inte längre så tanten närde inget hopp om att nånsin få se maken till skål igen. Men outgrundliga äro herrens vägar. Plötsligt sålde M en skål – gjord av Gösta. Tanten högg som en kobra å hade sådan tur att hon var först så M meddelade att skålen var tantens. Tanten blev jätteglad. Snusade (för inte nog med att skålen är vacker – den doftar gott också) och kände på skålen Nu står skålen på byrån och tanten blir glad varje gång hon ser den.

Mindre glad visade det sig att Göstas son Roland var, eftersom han har försökt få tag på sin pappas träkonst under flera år. Roland är en snäll person så han gratulerade tanten till köpet å tanten lovade att Roland skulle få ärva skålen. Nu är ju tanten o Roland ganska jämgamla så om inte han finns när tanten trillar av pinn får hans dotter ta den. Men tanten tänker njuta av skålen i resten av sitt liv.

Å med skålen inom synhåll tar tanten en kopp kaffe till.

Natten till igår var det strömavbrott..

Tanten var till Gällivare på torsdagen för ett besök hos veterinären.. På vägen hem så såg hon en hel drös med rymdfarkoster – fast på vägen. Tanten insåg rätt snabbt att det naturligtvis var amerikanarna och deras fordon. Tog i alla fall lång tid för tanten att åka sista biten hem då de tog upp allt utrymme på vägen. Deras fordon ser verkligen skräckinjagande ut. Tanten gillar dem inte.

Så när tanten vaknade på natten av att strömmen gick ett flertal gånger så började tanten fundera. Ni vet – what if??

Att NATO nu finns i tantens kommun, det kanske var de som slog av strömmen för övningens skull? Eller någon hyfsat nära granne som inte gillar att NATO åker omkring här i vår kommun. Tanten tänker att tantens kommun torde vara intressant för nån elak en eftersom det finns en hel drös med vattenkraftverk i vår kommun.

Tanten låg och funderade på detta under tiden som Vattenfalls app blinkade till att nu var strömmen på, nu var den av och sedan på igen o.s.v

Tanten å gubben bor så till att alla konvojer som har gått efter vägarna nu har de kunnat se genom fönstret och det är verkligen inte lite grejer som fraktas. Tanten tycker inte om att tanten nu är med i en förening som skrämmer skiten ur henne utan att överhuvudtaget blivit tillfrågad. En god vän (fast inte på samma politiska sida som tanten) gillar NATO helskarpt och menar att det är en ”försvarsallians” och det kan det säkert kallas men nog blev Sverige klart mer hotfull nu när vi är med än när vi inte var det.

Sen tänker tanten att det avtal som ingåtts inte verkar så positivt, i alla fall inte om man får tro Jan Guillou, vilket tanten gör. Han brukar vara påläst. Tanten undrar vad som händer med det stora skjutfältet som finns i tantens kommun. Kommer avtalen med Samebyarna att gälla även fortsättningsvis? Tanten hoppas verkligen det.

Å med dessa bistra tankar tar tanten en kopp kaffe till och går ut i solen som äntligen syns!

Är det bra för hälsan att bo i Jokkmokks kommun?

Chefer och regionråd på region Norrbotten hävdar att det är det men tanten tillåter sig att tvivla.

Jokkmokk har en jättefin hälsocentral med 5 fasta läkare och urgullig personal. Läkarna gillar sitt jobb, och verkar också trivas i Jokkmokk men de får inte göra sitt jobb. De får inte tjänstgöra efter kontorstid vilket gör att mycket konstigt händer – som att en död person som har fräckheten att dö utanför kontorstid kan komma att behöva fraktas till Gällivare – tio mil bort – för att dödförklaras..

Nu vill region Norrbotten flytta de 5 obs-platser som finns i Jokkmokk till Pajala och Överkalix. 24 respektive 20 mil bort. Det som kan vara värt att notera är att vad tanten vet finns ingen fast läkare i Pajala och två halvtidsläkare i Överkalix så tanten undrar vilka doktorer ska ta hand om dem som ligger på obs-platserna? Tanten tänker att de kallt räknar med att Jokkmokks läkare ska åka till östra Norrbotten för att jobba. Å ta hand om Jokkmokkspatienterna där istället för här – i Jokkmokk.

I praktiken skulle detta betyda att om tantens gubbe skulle behöva ligga på en obsplats ett tag, så skulle tanten behöva åka till Pajala eller Överkalix för att hälsa på – det är inte humant.

Tanten är mycket besviken på politiken som tydligen inte anser att det är en politisk fråga. Det anser tanten att det är – i högsta grad – eftersom politiken har tagit beslut om att region Norrbotten ska bedriva en likvärdig vård inom Norrbottens län. Det kan man läsa i den strategiska planen som regionfullmäktige har beslutat om. Visionen lyder ”

Region Norrbotten arbetar för alla människor som bor, lever och verkar i
Norrbotten. Regionens vision är ”Tillsammans för Norrbotten – bästa li-
vet, bästa hälsan”. Med visionen som ledstjärna ska regionen bidra till ett
län med god livskvalité, trygghet och framtidstro.”

Tanten tänker att regionen inte lever upp till den visionen så bra – i alla fall inte i Jokkmokk.

Tanten tänker också att när tanten själv var sjuk och doktorn funderade på alternativen konstaterade han att det var fullt på obs-avdelningen så det var inget alternativ – å då tänker tanten att platserna behövs.

Tanten fick veta att när ledningen från regionen var på besök hos kommunledningen så blev det klart att den stängning av obs-platserna som man planerar för skulle utvärderas i augusti. Häpp, tänker tanten, då är tanken alltså att det finns en plan för att inte flytta tillbaka platserna efter sommaren…

Tanten är just nu väldigt elak – så hon tänker att det är en händelse som ser ut som en tanke att chefen för obs-platserna är bosatt i Pajala..

Nå, tanten tänker inte avsluta med kaffe som vanligt är, utan ni ska få er till livs vad Eva skrivit på Facebook och som beskriver den verklighet som vi på landsbygden i Norrbotten lever med, långt inlägg men väl värt att läsa (publicerad här med tillstånd från Eva):

”Hjälp, någon försöker döda mig!!

-Tyvärr är den enda polispatrull som är i tjänst och som täcker Sveriges andra OCH tredje största kommun i Sverige just nu på ett jobb 25 mil bort. Vi har en patrull från en annan grannkommun som ”bara” är 13 mil bort, vi skickar dem. Ah, bra. Ursäkta, men kan du som försöker döda mig vänta med att slå ihjäl mig i 1,5 timme kanske?

OM jag mot förmodan skulle komma levandes ur attacken men blöda nå så enormt, så kommer nästa besked: Den enda ambulans som finns i Sveriges nästa största kommun är på utryckning 20 mil bort, så ambulansen från grannkommunen 10 mil bort kommer istället. Ah, härligt. Ursäkta blodet, men kan du sluta blöda i drygt en timme?

Skam den som ger sig.

Säg att jag överlever, men är efter otaliga operationer i behov av eftervård på OBS. -Tyvärr har vi stäng OBS:en i Jokkmokk, så du kommer att få ligga i Pajala som är 24 mil från Jokkmokk. Nej vänta, Överkalix hade en plats ledig. Du hamnar bara 20 mil hemifrån. Ah, fint. Ursäkta min familj, men kan ni ta ut semesterdagar för att köra bil i 5 timmar och komma och besöka mig där jag ligger? Mirakel händer. Låt säga att jag repar mig där i min ensamhet på OBS:en dryga 20 mil hemifrån. Jag är ju trots allt ung (vågar inte ens tänka på hur det är för äldre).

Jag kommer hem, men inser att mina glasögon gått sönder i attacken. Fint, jag bokar optikertid för synundersökning. I Gällivare. 10 mil bort. För inte har Jokkmokk någon optiker inte. Det innebär att det blir att ta ut semesterdagar. En för att åka dit på synundersökning, och en för att åka dit och ställa in och hämta glasögonen.

Mammografin, som inte heller finns i Jokkmokk men som är alla kvinnors rättighet, hade ingen lucka samma dag som optikern, så jag måste ta ut ytterligare en semesterdag för mammografin. Som alla regioner i Sverige avgiftsfritt ska erbjuda. Visst, själva screeningen må vara avgiftsfri, men mitt inkomstbortfall för semesterdagen jag måste ta ut och bilersättningen för 20 mil bil då regionen inte betalar ut reseersättning för mammografi belastar ingen annan än min plånbok.

Ah, okej. Än så länge har bara 3 semesterdagar gått åt och 1200 kr i resor till något som är en självklar rättighet i ett välfärdssamhälle, men vad tusan. Jag överlever.

Men vad ända in i…., en tand måste ha lossnat vid attacken! Jag behöver tandläkare. -Tyvärr är du inte mellan 0-19 år, inte heller över 80 år, så du måste söka tandvård i annan kommun då folktandvården i Jokkmokk inte har tandläkare. Ah, se där. Ytterligare semesterdagar måste tas ut för att åka antingen 20 mil (om jag alls får tid där) eller 32 mil för att först få tandundersökning, och sedan några återbesök för uppbyggnad av tanden igen. 3 semesterdagar till. Och åtskilliga hundra mil till på bilen då kollektivtrakfiken i stort sett är obefintlig i Norrbottens inland.

Och det här är bara vård för mig. Då har jag inte räknat med mitt barn, som vi naturligtvis också behöver åka iväg med för optiker och sjukvård. Och mina åldrande föräldrar. X antal semesterdagar till alltså.

För välfärd. Som vi Jokkmokkare betalar 34,29 % av vår beskattningsbara inkomst för.

Och ändå vill jag bo kvar i Jokkmokk…Är jag på rikt? (vill inte ens börja tänka på vilken grannkommun jag skulle behöva vända mig till för att få hjälp med min mentala hälsa, för psykolog i Jokkmokk, det finns inte det heller…)”

Tanten å Gud..

OBS: Varning för hädelserik text

Tanten var på en begravning i kyrkan förra veckan. En fin begravning för en fin man.

Tanten kan ibland tycka det är fint i kyrkan, stillsamt.

Tanten är inte så kyrklig av sig men tyvärr började hon lyssna ordentligt på bönen ”Fader vår” som deltagarna förväntades delta i. Tanten var dels förvånad över att hon kunde den fortfarande, trots alla de år som gått sedan hon konfirmerades, men också förvånad över att hon aldrig egentligen lyssnat så noga på vad som sägs.
Tanten började fundera på bönen och insåg att hon nog tycker den är lite obehaglig.

”Fader Vår, som är i himmelen
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.”

Nu är väl denna inte den senaste varianten men ”ty riket är ditt etc..” är med och även ”ske din vilja, såsom i himmelen…”

Tanten vet inte, men hon gillar inte tonen. Det skulle ju kunna vara skrivet av ett stort fan av Putin eller till någon annan taskig typ som kräver evig trohet. Kräver Gud ”evig trohet”? Tanten inser att då kommer hon att få problem den dagen hon står vid den eventuella ”pärleporten”
Tanten skulle så gärna vilja ha den starka tro som en del människor har men får erkänna att det har hon inte. Tanten gillar helt enkelt inte religion och dessvärre gillar inte tanten religioner överhuvudtaget. De verkar mest bara ställa till med bekymmer, tänker tanten.

Tanten tänker att det måste vara skönt att vara troende, att känna sig trygg i att någon annan liksom tar hand om en. Tanten önskar ibland att hon inte analyserade saker som en bön, men det hjälps inte – hon gör det.

Å efter denna tanke tänker tanten att hon behöver en stor kopp kaffe till!