Fortsättningen på gruverierna. del 1 (2)

Anledningen till att Tant Anna nu valt att komma igen på den gruversamma arenan, efter att ha varit hyfsat tyst sedan hon slutade med politiken, är en artikel i Dagens Nyheter som är skriven av Po Tidholm och som liksom fick igång tanten igen!

Tanten länkar till artikeln – trots att den nu är låst – men någon prenumerant kanske har missat den och tanten kommer att citera en del från den i detta inlägg.

Som tanten redan skrivit så har tantens närområde redan varit i den situation som området är i nu. Kommunen har alltså ”been there – done that” när det gäller vattenkraften och Po beskriver faktiskt tantens barndom när han skriver ”Det var säkert en härlig tid. Kapitalet flödade och arbetstillfällena var många. Problemet är att vi vet vad som följde när vattenkraften var utbyggd, industrin rationaliserats och gruvorna var etablerade. När norra Sverige förvandlades från förlovat framtidsland till politiskt övergivet ödeland”
Så var det, tänker tanten, och tanten har också resonerat med många politiker av olika valörer om det verkligen är nödvändigt att vi gör allting igen. Det finns säkert bra anledningar till att man totar ihop alla människor på samma plats, läs Sthlm, Gbg och Malmö, men inte om man ska vara mänsklig. Vilket tanten tycker man ska vara.

Tanten fick av en journalist en gång veta att hon var ”löjligt lokalpatriotisk” och det berättar tanten med stolthet eftersom tanten är helt på det klara med att det är såna tanter som tanten som nu måste börja ryta i för att få en förändring.
Det kan INTE vara den fattiga inlandskommunens helt egna ansvar att medborgarna ska kunna leva ett gott liv. Det kan INTE vara den fattiga inlandskommunens helt egna uppgift att bl.a se till att ortsborna ska få bra och adekvat vård för att slippa flytta när man blir allvarligt sjuk. Eller att, som det moderata regionrådet sa ” se till att företagsklimatet blir bättre på orten så det startar privata tandläkare”.

Po har ett flertal förslag som han vill att den nya (gamla) regeringen ska ta till sig, intressant tycker tanten. Särskilt med tanke på att tanten suttit med i två parlamentariska utredningar som kommit med förslag som egentligen inga gått vidare. Återkommer till dem .Tanten hoppas i alla fall att de beslutande åtminstone läser DN och att de förstår vad de läser.

Han – Po alltså – gör också en spännande analys av hur Norrland behandlats genom åren och den bilden stämmer med tantens: ”Det går i Norrlands fall, att tala om kolonialism. Jag tyckte länge att begreppet kändes överdrivet, att det borde reserveras för svårare förhållanden och relationer mellan Europa/USA och länder i Afrika. Men koloniseringen av Norrland är förvisso ett historiskt faktum. När kyrkan etablerade sig vid älvmynningarna under medeltiden var det för att ta upp skatt, och när Gustav Vasa framåt 1500-talet i ett penndrag – ”allt det som är öde tillhör gud och kronan” – lade under sig hela Norrland var det också för att kunna beskatta landsändans glest utspridda invånare.”
Problemet var ju bara att det var inte öde, inte då och inte nu eftersom tanten och andra löjliga lokalpatrioter inte har, eller hade, vett att förstå tillväxtens finesser så pass att tanten och andra flyttar. Sen undrar ju tanten – som den agnostiker hon är – vad gud egentligen skulle med allt till, men det är en annan fråga.

Tanten är ju en röd tant, det vet de som känner henne så tanten tycker det är sorgligt att läsa att inte ens LO tyckte tantens landsända var nåt att kämpa för då Rudolf Meidner, också enligt Po:s artikel, 1961 sa: ”Trots vad våra vänner från Norrland sagt och kommer att säga, måste jag vidhålla att en inte så ringa del av glesbygdsproblemen kommer att lösas genom genom avflyttning. Tryggheten måste trots allt på längre sikt ligga i att många av dessa människor vandrar söderut, till platser där förutsättningarna för industrin är större”

Herrejesses, tänker tanten, man blir ju mörkrädd! Vad innebar den meningen egentligen? Vilka slavarbetare hade Meidner tänkt skulle lyfta ut malmen, elen och skogen för att skicka till de utflyttade Norrlänningarna i söder?
Tanten är djupt tacksam för alla som orkade stå emot så att tanten har fått lov att bo kvar och inte blivit en av dessa människor som längtat hem genom livet. Precis som Euskefaurat beskriver nedan. Tanten tar en kopp kaffe till under tiden hon grubblar på fortsättningen och hon lovar återkomma i ärendet inom kort! Särskilt om de förslag som både Po och utredningarna lagt.

Tanten gruvar sig å det gruvligaste..

Tanten ser och hör, med oro, resonemangen kring en gruvas vara eller inte vara i tantens närhet. Tanten har tidigt gjort klart att hon inte är imponerad av tanken att ha en gruva placerad där prospekteringsbolaget har tänkt sig den.

Tanten menar att en järnmalmsgruva inte är vad som behövs nu. Tanten är inte emot gruvor per se men anser det vara viktigt att veta vad som ska brytas av vem, varför och var!

Det finns ett antal saker som gör att tanten säger nej, inte rangordnat:

1) Det är inte ett gruvbolag som ansöker om tillstånd för denna gruva, det är ett prospekteringsbolag. Det innebär att själva rättigheterna till att bryta malmen kommer att säljas till högstbjudande, vilket inte tanten tycker är så förtroendeingivande. Det företag som bryter struntar väl i tanten och tantens grannar så länge kassakistan hos företaget fylls.

2) Jobben? Befolkningstillväxt? Tror tanten inte ett ögonblick på. Tantens kommun har redan gjort den här resan en gång tidigare då tanten var barn och ung. Det byggdes vattenkraftverk lite här och där och de som bestämde (varav en faktiskt var tantens pappa – även om tanten inte riktigt vet hur han ställde sig till frågan) menade att kommunen skulle gå under och dö om inte kraftverken fick byggas…Så här med historiens glasögon så ser tanten att det inte stämde. Kommunen fördubblade sin befolkning ett tag med sedan försvann dessa lika fort. Viktigt att dessutom komma ihåg att det var en annan tid. Kvinnorna följde ofta med sina män som var de som försörjde familjen. Så är det inte idag! Om man ser på de orter med gruvor i Norrbotten idag så ser man INTE en befolkningstillväxt p.g.a. gruvan. Snarare tvärtom.

3) Järnmalm! Behöver vi verkligen fler järnmalmsgruvor i Sverige? Inte enligt forskare på LTU.

4) Renskötseln! Har sedan tidigare fått sina marker kraftigt beskurna genom vattenkraft, skogsnäring i tantens kommun och även med gruvor på andra ställen.

5) Världsarvet Laponia. Ligger ju fleeeera mil från gruvområdet säger gruvans tillskyndare. Nja, säger tanten – visst men tanten har inte kunnat se ett enda gruvområde som stannat vid det först tänkta gruvområdet. Å tanten minns att när staten ansåg att kraftverksbyggen var viktigare än nationalparker så gjorde man några pennstreck så att parken inte störde planerna. Tänka sig..

Tanten har flera argument i sitt huvud men dessa fem räcker så länge.

Tanten vet också att många kommer att bli irriterade på tanten nu eftersom tanten tidigare valt att ligga lågt, mest beroende på det hätska debattklimat som tidigare visats upp. Men nu kan inte tanten ligga lågt längre efter att ha hört ministern tala om att han minsann älskar gruvor. Det oroar tanten!

Så med dessa trista tankar i huvudet tar tanten en kopp kaffe till!
Tanten tänker dock fortsätta på den inslagna banan och skriva om alternativen senare – ligger det verkligen enbart på landsbygdskommunernas ansvar att se till att hela Sverige lever?

Ganska fantastiskt ändå..

Tanten och tantens gubbe har varit till Stockholm för att gubben behövde opereras i ryggen, Region Norrbotten kunde inte fixa det inom rimlig tid så de skickade iväg gubben. Tanten följde naturligtvis med och var imponerad av enkelheten i bokning av biljett, hotell och annat. Tanten fick naturligtvis betala sin resa själv men sjukresor, med bistånd av upphandlad resebyrå, ordnade så att det gick enkelt o hyfsat smärtfritt.

Operationen gick bra och med drogad gubbe tog sig paret hem till Jokkmokk utan alltför stort besvär. Ena hunden hämtades i Luleå på hemvägen och den andra från Gällivare dagen efter. Tur man har systrar, tänkte tanten.

Operationen gjordes på en privat ryggklinik och både gubben och tanten fick ett fint och proffsigt bemötande. Men tanten är ju inte tanten om hon inte hittar nåt att klaga på och tanten klagar just på att det är privat. Det kan inte vara så svårt att vara vänlig och trivsam när man kan välja sina patienter, när regionen får betala dyra pengar för att få det gjort. Tanten hade hellre sett att det hade kunnat göras i regionens egen regi. Dels för att slippa resan men också för att de skattepengar som detta kostade torde ha varit färre om det hade kunnat ordnas på hemmaplan.

MEN – säger då vän av ordning, om nu tanten säger så – varför åka? Helt enkelt därför att gubbens hälsa krävde det. Väntan har varit olidligt lång – flera år – så det var onekligen dags.

Tanter tänker ändå, att nog bor vi i ett fantastiskt land där gubben blev opererad utan stor personlig ekonomisk kostnad. Tanten betalar, och har betalat, skatt för det och gjorde det mycket gärna även på den tiden då tanten inte direkt ”såg vad hon fick för pengarna”. Nu vet hon vad hon fick – eller i det här fallet vad gubben fick – för pengarna. Å det tackar tanten för.

Tanten har också, sedan tidigare inlägg, träffat på en trevlig kundtjänst, som svarade fort och kunde bistå tanten, så ni ser – även en sur tant hittar guldkorn lite då och då.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.