Kategori: Lite ledsna tankar

Avtackning…

Fy, vilket otrevligt ord, tänkte tant Anna, när frågan kom på tal. Tanten har aldrig gillat att bli avtackad – det känns trist – har alltid tanten tänkt. MEN tanten blev avtackad igår och det var ju faktiskt himla trevligt om än lite sorgesamt. Tanten tänkte att hon ska nog vara himla glad över att det var just både skojigt och ledsamt eftersom det torde betyda att tanten har trivts så bra med både jobb och arbetskamrater.

Tanten fick en jättefin present och den visar på att tantens arbetskamrater har lärt känna tanten väl eftersom presenten speglar hur tanten gärna skulle tillbringa sin pensionärstid…fast skulle tanten göra det så finns risken att det nog slutar illa. För se här hur tantens kommande dagar ska se ut om tantens arbetskamrater får bestämma.

Morgon, tanten kliver upp, duschar och smorslar så hon är ren o luktar gott inför dagens dagsverke

Tanten äter nog frukost, för det ska man och sedan är hon redo för dagen och sysselsätter sig kanske med något men så fort hon får en chans letar hon reda på en god och uppbygglig bok. Hon öppnar presenten med lakritstryfflar.

Hon placerar dessa på soffbordet och hämtar sedan ett glas för att kunna servera sig lite bubbel.

Sedan tar hon den helt fantastiska pläden

brer den över sig och frossar sedan i bok, bubbel och lakrits och där blir hon..

Så ni ser – tanten hamnar rätt in i fördärvet och kommer aldrig att resa sig igen. Åtminstone inte innan bubbel o lakrits tagit slut.

Skämt åsido, tanten blev verkligen glad över omtanken, den fina kvällen och presenten. Tanten inser verkligen hur förunnat hon haft det på sin arbetsplats med fantastiska arbetskamrater o chef o dessutom ett himla roligt jobb. Stort tack, säger tanten!

Å med det kryper tanten under pläden i soffan och tar ett glas bubbel till…

Så blev det då ett ja..

Tant Anna har inte riktigt hämtat sig från chocken av att regeringen sa ja till den föreslagna gruvan i Kallak. Tanten blev dessutom ytterligt bekymrad över hur de försvarade sitt beslut. Pressträffen som han Karl-Petter hade gjorde ju heller inte någon glad där han lyckades klämma in både kriget i Ukraina samt sällsynta jordardsmetaller. Det sistnämnda har då absolut ingenting med frågan att göra, tänker tanten, eftersom det man vill plocka upp är järnmalm.

Tanten blev ännu mer förvirrad av de villkor som ställdes upp. Tanten undrar, vilket bolag ska uppfylla dem? Prospekteringsbolaget Jokkmokk Iron Mines? Vad händer när JimAB säljer hela rasket till en glad kines som faktiskt ska utföra brytningen? Det gruvbolaget struntar väl i vilka villkor som regeringen ställt upp för prospekteringsbolaget. Tanten hänger inte riktigt med i dessa tankevindlingar. Å tanten tänker också att den miljon som prospekteringsbolaget ska lägga hos bergstaten är ett hån. Den pengen räcker verkligen till absolut ingenting när gruvbolaget efter förrättat värv bara drar. För det kommer de att göra, det visar historien!

För övrigt så tycker tanten att man ska titta på ”Svenska Nyheter” från i fredags – den 25 mars. Där görs ett lite räkneexempel som visar på hur vansinnigt det är att sälja ut naturtillgångar till utländska privata företag – å då rimligen till vilket privat bolag som helst.

Tanten har varit alldeles för deprimerad av allt som händer i världen för att skriva på bloggen, mest därför att tanten tycker om att tänka lite skojiga tankar. Tanten tänker, att skojiga tankar det går f-n inte att tänka i dessa tider. Dock är det kanske det vi kan behöva i tider som dessa så tanten får försöka bli lite gladare framgent.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tid!

Tanten fikar med sina systrar via WhatsApp på lördagarna och en lördag för ett tag sedan börjat tanten och systrarna att prata om tid. Tantens lillasyster sa då att hon börjat fundera på vart i livet hon kan tänkas vara om 15 år. En annan syster utbrast – då finns inte jag!

Tanten fortsatte fundera på detta med tid och insåg att om 15 år är tanten 80 år gammal och faktum är att hon kanske inte finns då. Tanten tänkte att tanten har den mesta tiden bakom sig, och inte så himla mycket tid framför sig. Den tanken tänkte tanten aldrig för typ 25 år sedan.

Tantens ena syster, som redan har flyttat konstaterade krasst att det är nu som man behöver fundera på den slutliga lösningen. Å det instämmer tanten i. Det är nu man ska lösa framtiden så den blir så enkel som möjlig. Att den lilla tid som tanten ändå har kvar används på bästa sätt. Å se det har tanten och tantens gubbe gjort för som gubben konstaterade så finns äldreboendet på höger sida om nya lägenheten och kyrkan på den andra sidan..

Men tiden är intressant, tänker tanten. Tid när tanten var ung var något som det fanns hur mycket som helst av. Nu när tanten blivit tant så märker hon att det finns en begränsning av tiden som känns lite sorglig ibland. Tanten längtar fortfarande och det måste ändå vara positivt, tänker tanten. Som nu längtar tanten efter att flytten ska vara klar, att det ska bli sommar, att det kan finnas en tomat eller gurkplanta i hennes liv även denna sommar. Den dagen man inte längtar då kanske det är dags att tiden faktiskt tar slut.

Men, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till – det finns alltid tid för en kopp kaffe!

Ledsen tant!

Tant Anna har varit, och är lätt deprimerad. Det har suttit i hela hösten och beror naturligtvis på allt som hänt, och händer, omkring henne. Pandemin som verkligen har gjort att tanten och alla andra behöver tänka på annat sätt. Den vedervärdiga mannen från ”over there” som gjort att tanten blir orolig för världens demokratiska hälsa, och på tal om hälsa – tanten blir också deprimerad av att älven som rinner utanför tanten och tantens gubbes hus inte har frusit till is denna vinter, så planetens hälsa verkar heller inte så bra, tänker tanten.

Inte ens julen gör tanten på gott humör eftersom tanten inte får fira med sina systrar som brukligt är. Som tur är så fikar tanten och tantens systrar tillsammans varje lördag klockan 13.00 men numera helt via den fiffiga appen ”WhatsApp” och det är ju tur det. Annars kanske tanten hade börjat tro att hon var enda barnet..

Tanten fikar även med sina arbetskamrater – men även detta kaffe intas via fiffiga digitala system och tanten längtar verkligen efter den dagen så hon kan möta folk utan att bli orolig för att vara för nära.

Tanten blir deprimerad av att många väljer att inte hålla avstånd, att inte stanna hemma och att inte tvätta händerna. Det sista vet ju inte tanten riktigt bestämt men tanten tänker att om man struntar i de två första så struntar man nog även i det sista.

Tanten blir också deprimerad av att en hel del surkartar verkar liva upp sin tillvaro med att hitta någon att skylla på. Särskilt vems fel det är att viruset har spridit sig. Själv har tanten bestämt sig att skylla på viruset, känns som mer rimligt eftersom det ju faktiskt är viruset som vi blir sjuka av och viruset som sköra människor avlider av.

Så sorgerligt tänker tanten i sitt första inlägg på mycket länge, men hon tar en kopp kaffe till och hoppas på bättre tider!

Tant Anna har stängt en dörr, och öppnar en annan..

  • Sveriges kommuner o Landsting
  • Utsikt från våning tolv.
  • Våren
  • Häftiga ”runda rummet”
  • Nattvy från hotellet.
  • Avtackningsblommor.

Tant Anna går nu in i en helt ny fas i livet. Ett av de tunga politiska uppdrag tanten haft är nu historia, tanten har haft förmånen att dels sitta i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting under rätt många år och dels under sista mandatperioden varit ledamot i SKL International som, lite förenklat, är ett företag som exporterar lokal demokrati. Nu tar andra vid – som Anna Kumpula Kostet från Pajala och Henrik Blind från Jokkmokk – den första från samma parti som tanten och den andra från det gröna. Tanten vet att de båda kommer att representera Norrbotten på allra bästa sätt.

Förutom det så har ju tanten engagerat sig ganska länge som politiker, både som heltidsdito men till största delen som fritidsengagerad. Det har inneburit att tanten inte har haft så himla mycket ”egen tid” men nu blir det ändring på det för inte nog med att politiken läggs på hyllan – tanten arbetar bara 80% från och med måndag.

Tant Anna fick blommor och vackra tack, å blommorna prydde tantens hotellrum ett par dagar och gladde sedan personalen på sagda hotell eftersom det är ganska bökigt att frakta blommor från huvudstaden till tantens by. Tanten är inte så förtjust i att bli avtackad – inte så mycket för själva grejen utan mer för att hon mest blir generad och litar inte alltid på de vackra orden.

Dock var det en sak som gladde tanten – på sista mötet berättade en av tjänstemännen att hen minsann kom ihåg första gången tanten kom till SKL eftersom tantens första fråga var: kan tanten få handlingarna digitalt? Tjänstepersonerna gjorde vågen eftersom de väntat på att den frågan skulle ställas från politiskt håll! Mmm – så länge sedan var det alltså och så gammal är tanten att hon var med om att digitalisera SKL:s utskick av politiska handlingar.

Tant Anna kommer att sakna det politiska arbetet och spelet runt det för det kan vara riktigt spännande och tanten kommer också, högst personligt, att sakna den fantastiska utsikten från ”tolvan” i SKL-huset, att få möta våren klart tidigare än den kommer till tantens by och alla fina människor tanten fått lära känna genom åren.

MEN – tanten tycker verkligen det ska bli ljuvligt att få vara hemma mer, umgås med maken, ligga i soffan, syssla med sånt som tanten tycker är skoj som planteringar, leka o träna med hundarna osv.

En av tantens gamla kollegor på Försäkringskassan som gick i pension sa, när tanten o tantens kollegor tyckte hon var och hälsade på för lite: – den delen av mitt liv är avklarat nu – nu börjar jag ett annat”.

Å så sant är det, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.