Vapen!

Tant Anna är bedrövad av vad som hände i Las Vegas och har funderat lite på vapenlagar.

Om den lätt bedagade trumpnissen i det stora vita huset menar allvar med att landet ska ”be great again” så är det ju en klar fördel om man gör det svårare för medborgarna att skjuta varandra. Tanten tycker det är märkligt att inga diskussioner förs om att minska andelen vapen i det stora landet, vilket vore logiskt efter alla de skjutningar som drabbat området. Tanten tänker att det är intressant – och tragiskt – att mannen som utförde skjutningen i Las Vegas verkar ha använt helt lagligt inköpta vapen. Borde man då inte prata om hur det är ok att man som privatperson kan köpa sådana mängder lagliga vapen istället för att prata om hur mannen fick in dem på hotellet? Tanten tänker att det stora landet i väst behöver fundera över sina prioriteringar.

Tanten tänker att om medborgarna decimerar sig själva genom att skjuta ihjäl varandra samtidigt som man tänker sig bygga murar så torde det till slut inte finnas så mycket folk som kan göra landet ”great again”.

Fast det är klart – trumpnissen lär ha ett brinnande intresse av golfspel så om befolkningen minskar drastiskt så får han gott om plats att bygga golfbanor på. Å kanske är det så trumpnissen tänker att USA ska bli ”great again” – ett land med ett gäng golfbanor..

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Livet.

Tant Anna har fått anledning att fundera på när man vet att man är tant – och tanten har kommit på att det märks väldigt tydligt eftersom personer som funnits genom livet försvinner. Det behöver inte vara personer som står, eller stått, tanten nära utan det kan vara personer som ändå bidragit till att tantens liv blev som det blev.

Naturligtvis tantens egna föräldrar som när de försvann gjorde att tanten liksom är näst på tur. Också människor långt ifrån tanten som Hans Alfredsson, som tanten på nåt vis trodde var en person som skulle finnas för evigt.

Nu senast i raden en i tantens omgivning, Sixten Eriksson, som inte tillhörde samma gäng som tanten men som tanten respekterade och tyckte mycket om.

Tanten tänker på sin gamla faster, som inte heller finns längre, men som en kall vinter berättade att hon ringt till ICA i Vilhelmina för att få hjälp med att få hem matvaror. Den unga damen på ICA var inte så pigg på det utan menade att faster kanske hade någon vän som kunde hjälpa till å handla åt henne, varpå gamla faster sa: – ”Nu är det så att jag är så gammal att jag har inte så många vänner kvar..”

Tanten minns att gamla faster inte var så sentimental om det men att hon faktiskt sa några gånger att nackdelen med att bli mycket gammal var just att hon blev mer ensam.

Å så ledsamt är det nog, tänker tanten. och tar en kopp kaffe till.