Tant Anna har stängt en dörr, och öppnar en annan..

Tant Anna går nu in i en helt ny fas i livet. Ett av de tunga politiska uppdrag tanten haft är nu historia, tanten har haft förmånen att dels sitta i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting under rätt många år och dels under sista mandatperioden varit ledamot i SKL International som, lite förenklat, är ett företag som exporterar lokal demokrati. Nu tar andra vid – som Anna Kumpula Kostet från Pajala och Henrik Blind från Jokkmokk – den första från samma parti som tanten och den andra från det gröna. Tanten vet att de båda kommer att representera Norrbotten på allra bästa sätt.

Förutom det så har ju tanten engagerat sig ganska länge som politiker, både som heltidsdito men till största delen som fritidsengagerad. Det har inneburit att tanten inte har haft så himla mycket ”egen tid” men nu blir det ändring på det för inte nog med att politiken läggs på hyllan – tanten arbetar bara 80% från och med måndag.

Tant Anna fick blommor och vackra tack, å blommorna prydde tantens hotellrum ett par dagar och gladde sedan personalen på sagda hotell eftersom det är ganska bökigt att frakta blommor från huvudstaden till tantens by. Tanten är inte så förtjust i att bli avtackad – inte så mycket för själva grejen utan mer för att hon mest blir generad och litar inte alltid på de vackra orden.

Dock var det en sak som gladde tanten – på sista mötet berättade en av tjänstemännen att hen minsann kom ihåg första gången tanten kom till SKL eftersom tantens första fråga var: kan tanten få handlingarna digitalt? Tjänstepersonerna gjorde vågen eftersom de väntat på att den frågan skulle ställas från politiskt håll! Mmm – så länge sedan var det alltså och så gammal är tanten att hon var med om att digitalisera SKL:s utskick av politiska handlingar.

Tant Anna kommer att sakna det politiska arbetet och spelet runt det för det kan vara riktigt spännande och tanten kommer också, högst personligt, att sakna den fantastiska utsikten från ”tolvan” i SKL-huset, att få möta våren klart tidigare än den kommer till tantens by och alla fina människor tanten fått lära känna genom åren.

MEN – tanten tycker verkligen det ska bli ljuvligt att få vara hemma mer, umgås med maken, ligga i soffan, syssla med sånt som tanten tycker är skoj som planteringar, leka o träna med hundarna osv.

En av tantens gamla kollegor på Försäkringskassan som gick i pension sa, när tanten o tantens kollegor tyckte hon var och hälsade på för lite: – den delen av mitt liv är avklarat nu – nu börjar jag ett annat”.

Å så sant är det, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Livets gång.

Tant Anna var på begravning idag. Det var tantens barndomsvän Anitas mamma Vivan som tanten sa farväl till. När tanten satt där i kyrkan så insåg tanten hur mycket Vivan påverkat tanten eftersom tanten kom ihåg alla samtal som fördes vid Vivan o Anitas köksbord. Tanten tänker att det nog var Vivan tillsammans med tantens egna föräldrar som gjorde att tanten blev intresserad av politik – eller egentligen alla orättvisor som fanns, och finns i samhället.

Tanten började tänka att nu var sista tråden till tantens barndom borta. Vivan blev 95 år, och levde alltså ett riktigt långt liv och därför blev hon nog också sista tråden. Tanten kommer att minnas henne med värme även om tanten inte umgåtts med henne som vuxen och det finns en bild som tanten alltid kommer att koppla till just Vivan: jokkmokkslimpa, smör o ost tillsammans med varm choklad! Det var det som serverades under samtalen och tanten tänker – ni unga idag som aldrig fått uppleva den kombinationen – det är synd om er!

Tanten tycker att det är alldeles för mycket sorg omkring henne nu, och tanten inser att det naturligtvis har med tantens egen ålder att göra – för precis som en av tantens bekanta konstaterade, nu träffas man på begravningarna – inte på kalasen..

Så ledsamt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Ledsen, blev tanten!

Tanten å tantens make har hundar, tre stycken och tanten har genom åren funnits med i den lokala brukshundklubben. Den klubben är i sin tur medlem i en paraplyförening som varit behjälplig med göromål för medlemsklubbarna. Paraplyföreningen har haft en anställd som skött bokföringen åt flera av medlemmarna.

Nu har det sorgliga hänt att den person som sist anställdes har förskingrat massor med pengar för några av föreningarna samt för paraplyföreningen.

Tanten egen hundförening har, av någon anledning, klarat sig så den föreningen har sina pengar kvar.

Tanten blir så beklämd av hela historien men blir samtidigt så upplyft av den sida som hemorten nu visar upp. Den förening som drabbats värst är ridklubben som ju måste se till att djuren som finns i föreningen får mat, veterinärvård osv. Den föreningen har inte tappat mest pengar men som en av deras medlemmar sa; ”det drabbar oss värst eftersom vi hade minst”.

Det som då händer är att massor av människor donerar pengar till föreningen och tantens egen förening har också gjort det – med tanke på #hundfolktillhästfolk.

Nu har även företagarna i tantens kommun bestämt sig för att göra något och det är bra, tänker tanten, och de tänker lite längre än bara till ridklubben eftersom det är andra som också behöver stöd – som gymnasterna, basketen, motorsällskapet, ishockeyn, golfen samt själva paraplyföreningen som också förlorat pengar så löner inte kan betalas ut.

Så om ni som läser denna blogg känner att ni vill bidra – kolla här!

Tanten förstår verkligen inte hur den personen som har försatt föreningarna i detta dilemma tänkte – förstod hen inte riktigt vad hen ställde till med? Någonstans hoppas tanten att hen inte förstått – för om hen förstått, då är det på något vis så mycket värre!

Så ledsamt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Shopping

Tant Anna läser en intressant artikel i ett av husorganen, som handlar om att man kan se ett samband mellan konsumtion och psykisk ohälsa. Artikeln konstaterar att vi ”sällan tar en paus från information och musik..” Våra hjärnor blir alltså överhettade av den konstanta konsumtionsinformationen både via sociala medier men också via reklam nästan överallt runt oss. Vi påverkas också av en ”socialt önskvärd konsumtion” som alltså innebär att om en person vi gillar kan kopplas ihop med en viss vara så har vi en tendens att också vilja ha just den varan.

Tanten tänker att detta märks även fysiskt när vi uppmanas till alltför kraftig konsumtion. Tantens syster konstaterade att hon har t.ex. en tendens att börja gäspa när hon kommer in i en del varuhus, alltså ett sätt för kroppen att ”säga ifrån”. Tanten själv märker av det genom att tantens mage revolterar och tanten måste uppsöka en lokal för ändamålet.

Tanten har t.o.m. gått så långt att det finns vissa varuhus som hon helt enkelt inte besöker eftersom tanten tycker det är fruktansvärt arbetsamt att måsta gå genom hela varuhuset och bli uppmanad att köpa allt som tanten inte hade tänkt inhandla.

Tanten tänker att hennes mage skulle må bättre om hon kunde avhålla sig från att falla i konsumtionsfällorna och det skulle nog också tantens ekonomi. För att inte tala om det enorma sopberg som alla dessa inköp bidrar till.

Så tänker tanten och tar en koppa kaffe till, tillsammans med en inköpt pepparkaka – dock en pepparkaka utan icke certifierad palmolja..

#MeToo

Tant Anna ser i sociala medier en hashtag som heter #MeToo och läser med stigande frustration om hur kvinnor blivit sexuellt trakasserade av män. Bland annat har SVT samlat en del av berättelserna som gör tanten oerhört sorgsen.

Det är dessvärre inget nytt fenomen eftersom taggen satte igång tantens minnen av hur det även drabbat tanten genom åren.

Bl.a. när tanten var barn och tränade simning minns hon med sorg hur killar ansåg att det var helt ok att trycka upp tjejerna mot poolkanten och treva med fingrarna under baddräkten. Nu var tanten en arg tant redan då och sa ifrån men det gjorde inte alla. Tanten minns många tillfällen när pojkar och män tyckte det var helt ok att kalla tjejer för alla möjliga tillmälen och det värsta är att tanten inte tror att dessa män/pojkar ens förstår eller förstod att det inte är/var ok. Finns många andra minnen i hjärnans minnesbank eftersom tanten blivit tant och det är många år som passerat.

Tanten hoppas att den debatt som nu kommit igång tack vara #MeToo också fortsätter och att det innebär att det i fortsättningen inte anses okej att bära sig åt som svin.

Tanten tänker också att det ofta blir så att den som blir trakasserad inte talar om det eftersom det blir offret som tar på sig skulden. Det framgår tydligt i flera inlägg. De som berättar menar att ”om jag bara inte hade haft en sådan urringad tröja” eller ”om jag bara inte sagt så eller så” – å det är något tanten tänker måste ändras.

En annan skribent skrev något om att kvinnor har sig själv att skylla eftersom man gått med på saker för att få en roll, eller ett jobb eller någon annan förmån. Helt sjukt, tänker tanten, eftersom det fortfarande är den med makten som ska uppföra sig som folk och inte utnyttja den som då är i beroendeställning.

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.