Kategori: Stolliga tankar

Fästingar o människor, same shit – different names.

Å vad i hela friden menar tanten med denna rubrik?

Tja, tanten hamnade i ett samtal om vad man helst ville bli av med – mygg eller fästingar? De tanten pratade med sa samstämmigt MYGG, men tanten menade att de har ju ändå en uppgift, som mat till andra arter men fästingar verkar bara finnas till för att vara till besvär. Det skulle inte märkas om fästingen försvann men när det är brist på myggor ser man det direkt på att det är mindre småfåglar.

Tanten tänkte inte dessmer på detta förrän några dagar senare när hon skulle till att somna och kom på att människor har ungefär samma funktion som fästingara – alltså nästan ingen alls förutom för sin egen överlevnad. Jordklotet skulle må klart bättre om människan inte fanns, precis som om fästingen inte fanns. Ingen annan art skulle sakna människa eller fästingar nämnvärt utan snarare tvärtom.

Vän av ordning säger då att fästingar visst har en funktion och tanten kan väl hålla med om att en o annan fågel äter ibland upp en och annan fästing – läs mer HÄR – å då säger tanten att en o annan krokodil eller annat rovdjur tar en människa då och då men skulle ändå inte sakna människan om den inte fanns. Ingen som helst nytta gör egentligen varken människa eller fästing.

Tanten bad AI rita en humoristisk bild av en fästing – å har man sett – den ser ju ut som Trump! Det är en händelse som ser ut som en tanke, eller hur?

Nä, faktum är att tanten menar lite allvar. Människan är lika otrevlig för moder jord som fästingen är för människan.

Så tänker tanten denna fredag och tar en kopp kaffe till!

Ja, det var tider det…

Bo Östman var ledarskribent på Norrbottens Kuriren på den tiden. En skojig prick och så långt från tantens politiska hemvist som det gick (på den tiden) men av någon outgrundlig anledning gillade han och tanten varandra. Kanske det hängde ihop med att han var förtjust i tantens far Nils böcker.

När tanten så småningom faktiskt blev kommunalråd så kom herr Östman och ville skriva om far Nils bok ”Kommunaldådet” och tanten eftersom han tyckte det var kul att just dottern till Nils blev kommunalråd i samma hus som Nils lät gruvliga mord utspela sig. Den artikeln kom i Aftonbladet 2008. Den hade rubriken ”Annas pappa har ”tagit livet” av flest människor i Jokkmokks historia”

Tack vare tantens gubbe så finns allt detta kvar, i två tjocka klippböcker, som tanten började bläddrade i idag. Det är riktigt skoj att bläddra i pärmarna, tänker tanten som har så dåligt minne att hon knappt minns hälften.

Men tanten glömmer aldrig att ta en kopp kaffe till, vilket hon ska göra just nu.

Tanten vs Xerxes

Tanten och tantens gubbe har bytt bil. Bilen har två X i registreringsnumret – därför fick den heta Xerxes och efter att tanten läst på om denna persiske storkung så stämmer namnet väl med tantens bil.

Tanten har aldrig varit med om en bil med så mycket åsikter. Xerxes har kommentarer om allt tanten gör och för all del även om det tanten inte gör. Som typ att Xerxes tycker att tanten ska stanna och dricka kaffe…
Tanten blev fullständigt skräckslagen när tanten skulle köra om en bil och Xerxes vägrade och styrde in bakom bilen igen och eftersom Xerxes dessutom verkar bestämma hastigheten också så började han skrika åt tanten att tanten minsann höll på att KOLLIDERA!

Xerxes muttrar också om tanten inte håller båda händerna på ratten, så sätta på radion under tiden man kör är inte att tänka på..

Gudskelov hittade tanten, efter ett fasligt letande, den magiska knapp som stängde av Xerxes eget rattande. Att Xerxes väljer hastighet ibland, när tanten har ställt in den så att den håller en viss hastighet, gillar dock tanten. Om Xerxes kommer ikapp en bil som kör saktare än honom så tar Xerxes ner hastigheten och anpassar den till bilen framför.

Xerxes hojtar en hel del; bl.a. blev tanten utskälld för att hon inte hade stängt av bilen ordentligt och då riskera att batteriet tar slut. Hon blir uppläxad för att hon, enligt Xerxes, inte har nog koll på omgivningen eller att hon kör för nära väggen när hon ska parkera i garaget. Det sista måste ju tanten göra och hon kan heller inte förändra storleken på garaget. Tanten har försökt förklara det för Xerxes men han vill inte lyssna.

Tanten har försökt få tag på en analog instruktionsbok om Xerxes eftersom den som finns på nätet är svårläst, tycket tanten. Men tanten börjar tro att just detta är en del av Xerxes plan – att tanten inte ska kunna överlista honom utan att han ska få härja med tanten för all framtid…

Så dramatiskt tänker tanten å tar en kopp kaffe till för att lugna nerverna eftersom tanten ska köra (även om Xerxes tror annat) till Gällivare strax.

Tanten å Gud..

OBS: Varning för hädelserik text

Tanten var på en begravning i kyrkan förra veckan. En fin begravning för en fin man.

Tanten kan ibland tycka det är fint i kyrkan, stillsamt.

Tanten är inte så kyrklig av sig men tyvärr började hon lyssna ordentligt på bönen ”Fader vår” som deltagarna förväntades delta i. Tanten var dels förvånad över att hon kunde den fortfarande, trots alla de år som gått sedan hon konfirmerades, men också förvånad över att hon aldrig egentligen lyssnat så noga på vad som sägs.
Tanten började fundera på bönen och insåg att hon nog tycker den är lite obehaglig.

”Fader Vår, som är i himmelen
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,
och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.”

Nu är väl denna inte den senaste varianten men ”ty riket är ditt etc..” är med och även ”ske din vilja, såsom i himmelen…”

Tanten vet inte, men hon gillar inte tonen. Det skulle ju kunna vara skrivet av ett stort fan av Putin eller till någon annan taskig typ som kräver evig trohet. Kräver Gud ”evig trohet”? Tanten inser att då kommer hon att få problem den dagen hon står vid den eventuella ”pärleporten”
Tanten skulle så gärna vilja ha den starka tro som en del människor har men får erkänna att det har hon inte. Tanten gillar helt enkelt inte religion och dessvärre gillar inte tanten religioner överhuvudtaget. De verkar mest bara ställa till med bekymmer, tänker tanten.

Tanten tänker att det måste vara skönt att vara troende, att känna sig trygg i att någon annan liksom tar hand om en. Tanten önskar ibland att hon inte analyserade saker som en bön, men det hjälps inte – hon gör det.

Å efter denna tanke tänker tanten att hon behöver en stor kopp kaffe till!

Hur tänkte de nu..

I Jokkmokk finns en konstnär, eller det finns flera, men just den tanten tänker på är speciell. Han jobbar på gatukontoret och han ställer till det för Jokkmokksborna.

Det började med en orange gorilla – eller egentligen inte, konstnären och hans kollega gör fantastiska grejer i Jokkmokk som förgyller Jokkmokk på alla sätt och vis. Det tanten tänker idag hänger dock delvis ihop med gorillan. Gorillan skapade nämligen glädje, irritation och allmänna funderingar hos Jokkmokksborna.

Första gången den sågs var den orange – skapade lite rabalder och anmäldes till slöseriombudsmannen som dock inte alls gick på anmälarens sida. Ett år var den blå och stod mitt i sjön Talvatis och sommaren 2022 var den målad i Ukrainas färger och stod mitt i rondellen. Tyvärr blev den nog påkörd då så den kanske faktiskt är död. Hoppas inte det utan tanten vill gärna se den igen sommaren 2023.

Det tanten vill komma till är att flera av sakerna som produceras lämnar en fundering hos tanten o många andra i Jokkmokk. Ett år fanns det i rondellen ett stort G. å inget annat. En väldans snack uppstod. Fast egentligen kanske det bara var så att de hittade den bokstaven och en punkt.

I vinter fanns denna hare – alldeles ensam i rondellen – senare blev det en älg och god jul.

Det som tanten funderar på nu är haren som blir jagad av räven vid Storgatan (bortplockad nu för att snön ska röjas inför marknaden) .

Om ni tittar noga så är haren markerad med någon form av tejp. Vilket den inte var från början.

Tanten gick förbi ett par gånger och upplevde att tejpen kom dit etappvis och eftersom de som ställer upp dessa grejer verkar gilla att förvirra invånarna så började ju tanten fundera.

Varför fick den tejpen etappvis?
Var det någon slags nedräkning till Jokkmokks marknad?
Eller kanske en indikation på våren (Ja, även norr om polcirkeln börjar det ljusna) då haren byter färg på pälsen ELLER – hemska tanke – hade den bara gått sönder??

Så förvirrat tänker tanten så här på söndagen så hon tar en kopp kaffe till.