Tant Anna har stängt en dörr, och öppnar en annan..

Tant Anna går nu in i en helt ny fas i livet. Ett av de tunga politiska uppdrag tanten haft är nu historia, tanten har haft förmånen att dels sitta i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting under rätt många år och dels under sista mandatperioden varit ledamot i SKL International som, lite förenklat, är ett företag som exporterar lokal demokrati. Nu tar andra vid – som Anna Kumpula Kostet från Pajala och Henrik Blind från Jokkmokk – den första från samma parti som tanten och den andra från det gröna. Tanten vet att de båda kommer att representera Norrbotten på allra bästa sätt.

Förutom det så har ju tanten engagerat sig ganska länge som politiker, både som heltidsdito men till största delen som fritidsengagerad. Det har inneburit att tanten inte har haft så himla mycket ”egen tid” men nu blir det ändring på det för inte nog med att politiken läggs på hyllan – tanten arbetar bara 80% från och med måndag.

Tant Anna fick blommor och vackra tack, å blommorna prydde tantens hotellrum ett par dagar och gladde sedan personalen på sagda hotell eftersom det är ganska bökigt att frakta blommor från huvudstaden till tantens by. Tanten är inte så förtjust i att bli avtackad – inte så mycket för själva grejen utan mer för att hon mest blir generad och litar inte alltid på de vackra orden.

Dock var det en sak som gladde tanten – på sista mötet berättade en av tjänstemännen att hen minsann kom ihåg första gången tanten kom till SKL eftersom tantens första fråga var: kan tanten få handlingarna digitalt? Tjänstepersonerna gjorde vågen eftersom de väntat på att den frågan skulle ställas från politiskt håll! Mmm – så länge sedan var det alltså och så gammal är tanten att hon var med om att digitalisera SKL:s utskick av politiska handlingar.

Tant Anna kommer att sakna det politiska arbetet och spelet runt det för det kan vara riktigt spännande och tanten kommer också, högst personligt, att sakna den fantastiska utsikten från ”tolvan” i SKL-huset, att få möta våren klart tidigare än den kommer till tantens by och alla fina människor tanten fått lära känna genom åren.

MEN – tanten tycker verkligen det ska bli ljuvligt att få vara hemma mer, umgås med maken, ligga i soffan, syssla med sånt som tanten tycker är skoj som planteringar, leka o träna med hundarna osv.

En av tantens gamla kollegor på Försäkringskassan som gick i pension sa, när tanten o tantens kollegor tyckte hon var och hälsade på för lite: – den delen av mitt liv är avklarat nu – nu börjar jag ett annat”.

Å så sant är det, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Det är inte underligt…

Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.

Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.

Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!

Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.

Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.

Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.

När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.

Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli.
Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.

Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!

Livets gång.

Tant Anna var på begravning idag. Det var tantens barndomsvän Anitas mamma Vivan som tanten sa farväl till. När tanten satt där i kyrkan så insåg tanten hur mycket Vivan påverkat tanten eftersom tanten kom ihåg alla samtal som fördes vid Vivan o Anitas köksbord. Tanten tänker att det nog var Vivan tillsammans med tantens egna föräldrar som gjorde att tanten blev intresserad av politik – eller egentligen alla orättvisor som fanns, och finns i samhället.

Tanten började tänka att nu var sista tråden till tantens barndom borta. Vivan blev 95 år, och levde alltså ett riktigt långt liv och därför blev hon nog också sista tråden. Tanten kommer att minnas henne med värme även om tanten inte umgåtts med henne som vuxen och det finns en bild som tanten alltid kommer att koppla till just Vivan: jokkmokkslimpa, smör o ost tillsammans med varm choklad! Det var det som serverades under samtalen och tanten tänker – ni unga idag som aldrig fått uppleva den kombinationen – det är synd om er!

Tanten tycker att det är alldeles för mycket sorg omkring henne nu, och tanten inser att det naturligtvis har med tantens egen ålder att göra – för precis som en av tantens bekanta konstaterade, nu träffas man på begravningarna – inte på kalasen..

Så ledsamt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Splatterfilmsliknande.

Tant Anna läser i en av de stora dagstidningarna om trumpnissen i det stora landet i väst. Tanten såg också honom på nyheterna nu på morgonen och tanten inser att hon tycker så vansinnigt illa om karln så hon kan inte sluta titta på honom. Alltså precis som när tanten ser en riktigt läskig film – tanten VILL INTE se men kan inte låta bli!

Idag så anser trumpnissen att läget är så farligt vid det stora landets södra gräns att han måste säga att det är ett nationellt nödläge. Tanten tänker att det nog är en lätt överdrift eftersom trumpnissens egen gränsmyndighet säger att de som kommer till gränsen numera är de lägsta på 30 år. Men det är klart, tänker tanten, det stämmer ju inte alls med trumpnissens världsbild så alltså säger han ”fake news”.

Tanten har förstått att om trumpnissen gör på detta vis så kommer han åt pengar som han inte annars skulle kunnat nå, till den mur som trumpnissen menar är den stora räddningen för det stora landet. Eftersom inte tillräckligt många i det stora landet i väst tycker att det är en bra ide så kommer han inte åt dessa kontanter på annat sätt.

Tant Anna tänker faktiskt – han är inte klok!!! Så tänker tanten å tar en kopp kaffe till!

Min dräng hade också en dräng, och alla voro de lata..

Tant Anna bor på en plats som varje år har ett jättestort evenemang som besöks av folk från när och fjärran. Nämligen Jokkmokks marknad. Till denna marknad vill många komma, och naturligtvis även kunna åka hem ifrån, men de senaste två åren har det visat sig vara lättare sagt än gjort.

Å nu har tanten ilsknat till – igen!

De som vill komma beställer sina biljetter hos SJ i god tid, från avreseorten till Murjek, vilket är den närmsta stationen till evenemanget. Då drabbas SJ av något så ovanligt som snö…eller regn…eller kyla…eller värme som gör att det alltså inte går att köra ända till Murjek. Tanten tycker det är konstigt eftersom tågurspårningen, som faktiskt var ovanligt, hände långt norr om Murjek. Det borde alltså, tänker tanten, vara fullt möjligt att köra nattåget till Murjek och även avgå därifrån eftersom SJ hävdar att dagtågen går den vägen. Å det gör de ju, men när tanten kollar tidtabellen så innebär det att besökaren på Jokkmokks marknad måste lämna Jokkmokk 5 timmar tidigare än de tänkt och alltså missar halva den dagen då det är som roligast. Å detta för att sitta och vänta på nattåget i Boden, istället för att ha roligt på marknaden.

Förövrigt skyller SJ på sina underleverantörer och det tanten tycker är lite skoj är hur många gånger talespersonen säger – ”det är inte SJ´s fel” i en artikel som svar på tantens ilska. Tanten blir ju fortsatt irriterad eftersom talespersonen inte verkat kolla sin egen tidtabell och hur det drabbar resenärernas besök i Jokkmokk. Som tanten beskrivit ovan.

Tanten blir dessutom väldigt upprörd eftersom det är många som pratar om landsbygd och vikten av att landsbygden ska leva – en av de viktigaste redskapen för att just landsbygden SKA leva, anser tanten, är att kommunikationerna fungerar så tantens slutsats blir att Trafikverk, SJ och de som styr över dessa i själva verket är ett hot mot tanten och hennes gelikar som valt att bo på landsbygd istället för en tillgång som tanten tänker att de egentligen borde vara.

Så surt tänker tanten å tar en kopp kaffe till!