Natten till igår var det strömavbrott..

Tanten var till Gällivare på torsdagen för ett besök hos veterinären.. På vägen hem så såg hon en hel drös med rymdfarkoster – fast på vägen. Tanten insåg rätt snabbt att det naturligtvis var amerikanarna och deras fordon. Tog i alla fall lång tid för tanten att åka sista biten hem då de tog upp allt utrymme på vägen. Deras fordon ser verkligen skräckinjagande ut. Tanten gillar dem inte.

Så när tanten vaknade på natten av att strömmen gick ett flertal gånger så började tanten fundera. Ni vet – what if??

Att NATO nu finns i tantens kommun, det kanske var de som slog av strömmen för övningens skull? Eller någon hyfsat nära granne som inte gillar att NATO åker omkring här i vår kommun. Tanten tänker att tantens kommun torde vara intressant för nån elak en eftersom det finns en hel drös med vattenkraftverk i vår kommun.

Tanten låg och funderade på detta under tiden som Vattenfalls app blinkade till att nu var strömmen på, nu var den av och sedan på igen o.s.v

Tanten å gubben bor så till att alla konvojer som har gått efter vägarna nu har de kunnat se genom fönstret och det är verkligen inte lite grejer som fraktas. Tanten tycker inte om att tanten nu är med i en förening som skrämmer skiten ur henne utan att överhuvudtaget blivit tillfrågad. En god vän (fast inte på samma politiska sida som tanten) gillar NATO helskarpt och menar att det är en ”försvarsallians” och det kan det säkert kallas men nog blev Sverige klart mer hotfull nu när vi är med än när vi inte var det.

Sen tänker tanten att det avtal som ingåtts inte verkar så positivt, i alla fall inte om man får tro Jan Guillou, vilket tanten gör. Han brukar vara påläst. Tanten undrar vad som händer med det stora skjutfältet som finns i tantens kommun. Kommer avtalen med Samebyarna att gälla även fortsättningsvis? Tanten hoppas verkligen det.

Å med dessa bistra tankar tar tanten en kopp kaffe till och går ut i solen som äntligen syns!

Är det bra för hälsan att bo i Jokkmokks kommun?

Chefer och regionråd på region Norrbotten hävdar att det är det men tanten tillåter sig att tvivla.

Jokkmokk har en jättefin hälsocentral med 5 fasta läkare och urgullig personal. Läkarna gillar sitt jobb, och verkar också trivas i Jokkmokk men de får inte göra sitt jobb. De får inte tjänstgöra efter kontorstid vilket gör att mycket konstigt händer – som att en död person som har fräckheten att dö utanför kontorstid kan komma att behöva fraktas till Gällivare – tio mil bort – för att dödförklaras..

Nu vill region Norrbotten flytta de 5 obs-platser som finns i Jokkmokk till Pajala och Överkalix. 24 respektive 20 mil bort. Det som kan vara värt att notera är att vad tanten vet finns ingen fast läkare i Pajala och två halvtidsläkare i Överkalix så tanten undrar vilka doktorer ska ta hand om dem som ligger på obs-platserna? Tanten tänker att de kallt räknar med att Jokkmokks läkare ska åka till östra Norrbotten för att jobba. Å ta hand om Jokkmokkspatienterna där istället för här – i Jokkmokk.

I praktiken skulle detta betyda att om tantens gubbe skulle behöva ligga på en obsplats ett tag, så skulle tanten behöva åka till Pajala eller Överkalix för att hälsa på – det är inte humant.

Tanten är mycket besviken på politiken som tydligen inte anser att det är en politisk fråga. Det anser tanten att det är – i högsta grad – eftersom politiken har tagit beslut om att region Norrbotten ska bedriva en likvärdig vård inom Norrbottens län. Det kan man läsa i den strategiska planen som regionfullmäktige har beslutat om. Visionen lyder ”

Region Norrbotten arbetar för alla människor som bor, lever och verkar i
Norrbotten. Regionens vision är ”Tillsammans för Norrbotten – bästa li-
vet, bästa hälsan”. Med visionen som ledstjärna ska regionen bidra till ett
län med god livskvalité, trygghet och framtidstro.”

Tanten tänker att regionen inte lever upp till den visionen så bra – i alla fall inte i Jokkmokk.

Tanten tänker också att när tanten själv var sjuk och doktorn funderade på alternativen konstaterade han att det var fullt på obs-avdelningen så det var inget alternativ – å då tänker tanten att platserna behövs.

Tanten fick veta att när ledningen från regionen var på besök hos kommunledningen så blev det klart att den stängning av obs-platserna som man planerar för skulle utvärderas i augusti. Häpp, tänker tanten, då är tanken alltså att det finns en plan för att inte flytta tillbaka platserna efter sommaren…

Tanten är just nu väldigt elak – så hon tänker att det är en händelse som ser ut som en tanke att chefen för obs-platserna är bosatt i Pajala..

Nå, tanten tänker inte avsluta med kaffe som vanligt är, utan ni ska få er till livs vad Eva skrivit på Facebook och som beskriver den verklighet som vi på landsbygden i Norrbotten lever med, långt inlägg men väl värt att läsa (publicerad här med tillstånd från Eva):

”Hjälp, någon försöker döda mig!!

-Tyvärr är den enda polispatrull som är i tjänst och som täcker Sveriges andra OCH tredje största kommun i Sverige just nu på ett jobb 25 mil bort. Vi har en patrull från en annan grannkommun som ”bara” är 13 mil bort, vi skickar dem. Ah, bra. Ursäkta, men kan du som försöker döda mig vänta med att slå ihjäl mig i 1,5 timme kanske?

OM jag mot förmodan skulle komma levandes ur attacken men blöda nå så enormt, så kommer nästa besked: Den enda ambulans som finns i Sveriges nästa största kommun är på utryckning 20 mil bort, så ambulansen från grannkommunen 10 mil bort kommer istället. Ah, härligt. Ursäkta blodet, men kan du sluta blöda i drygt en timme?

Skam den som ger sig.

Säg att jag överlever, men är efter otaliga operationer i behov av eftervård på OBS. -Tyvärr har vi stäng OBS:en i Jokkmokk, så du kommer att få ligga i Pajala som är 24 mil från Jokkmokk. Nej vänta, Överkalix hade en plats ledig. Du hamnar bara 20 mil hemifrån. Ah, fint. Ursäkta min familj, men kan ni ta ut semesterdagar för att köra bil i 5 timmar och komma och besöka mig där jag ligger? Mirakel händer. Låt säga att jag repar mig där i min ensamhet på OBS:en dryga 20 mil hemifrån. Jag är ju trots allt ung (vågar inte ens tänka på hur det är för äldre).

Jag kommer hem, men inser att mina glasögon gått sönder i attacken. Fint, jag bokar optikertid för synundersökning. I Gällivare. 10 mil bort. För inte har Jokkmokk någon optiker inte. Det innebär att det blir att ta ut semesterdagar. En för att åka dit på synundersökning, och en för att åka dit och ställa in och hämta glasögonen.

Mammografin, som inte heller finns i Jokkmokk men som är alla kvinnors rättighet, hade ingen lucka samma dag som optikern, så jag måste ta ut ytterligare en semesterdag för mammografin. Som alla regioner i Sverige avgiftsfritt ska erbjuda. Visst, själva screeningen må vara avgiftsfri, men mitt inkomstbortfall för semesterdagen jag måste ta ut och bilersättningen för 20 mil bil då regionen inte betalar ut reseersättning för mammografi belastar ingen annan än min plånbok.

Ah, okej. Än så länge har bara 3 semesterdagar gått åt och 1200 kr i resor till något som är en självklar rättighet i ett välfärdssamhälle, men vad tusan. Jag överlever.

Men vad ända in i…., en tand måste ha lossnat vid attacken! Jag behöver tandläkare. -Tyvärr är du inte mellan 0-19 år, inte heller över 80 år, så du måste söka tandvård i annan kommun då folktandvården i Jokkmokk inte har tandläkare. Ah, se där. Ytterligare semesterdagar måste tas ut för att åka antingen 20 mil (om jag alls får tid där) eller 32 mil för att först få tandundersökning, och sedan några återbesök för uppbyggnad av tanden igen. 3 semesterdagar till. Och åtskilliga hundra mil till på bilen då kollektivtrakfiken i stort sett är obefintlig i Norrbottens inland.

Och det här är bara vård för mig. Då har jag inte räknat med mitt barn, som vi naturligtvis också behöver åka iväg med för optiker och sjukvård. Och mina åldrande föräldrar. X antal semesterdagar till alltså.

För välfärd. Som vi Jokkmokkare betalar 34,29 % av vår beskattningsbara inkomst för.

Och ändå vill jag bo kvar i Jokkmokk…Är jag på rikt? (vill inte ens börja tänka på vilken grannkommun jag skulle behöva vända mig till för att få hjälp med min mentala hälsa, för psykolog i Jokkmokk, det finns inte det heller…)”

Trafikverket och VY-tåg

Tanten har med intresse följt problematiken med tågtrafiken och ser nu att tågoperatören VY har ledsnat fullständigt. Det har tanten den största förståelsen för. Anbudsförfrågan som går ut till dessa operatörer inkluderar befintliga tåg som ägs av trafikverket. Dessa tåg är hur gamla som helst, så skitiga att de inte går att hålla rena och, troligen p.g.a. åldern, slutar saker att fungera med jämna mellanrum. Det är ju VY som får skulden för att själva tågen är i dåligt skick å inte den som egentligen borde få skulden – trafikverket.

Tanten började faktiskt skratta när hon hörde personen från trafikverket säga att ”det var de förutsättningar som gavs” men tanten har svårt att tänka sig att Vy fått möjlighet att verkligen kolla fordonsflottan så bra som det hade behövts.

Tanten tänker att det är lite småaktigt av trafikverket att inte kunna samarbeta med Vy för att toaletterna ska fungera på tågen, typ.. Vilket man inte är enligt trafikverkets talesperson. Utan man går ut med en ny upphandling som ska gälla från slutet av december 2024. Å tanten funderar – vem vill köra dessa vedervärdiga tåg? Jaja, tänker tanten, vi lär väl bli varse det.

Tanten tänker också att om man nu på allvar menar att det är bra att outsourca tågtrafiken så kanske man även skulle kräva att entreprenörerna tar med sig vettiga tåg? Vore intressant onekligen och se vart priset då skulle hamna. Trafikverket har ju sagt att man ska införskaffa nya tåg men de skulle inte komma förrän 2028, tror tanten det var. Väldans lång tid till dess…så de tågen är väl också omoderna när de väl kommer. Eller också får väl Norrbottenstrafiken ärva några gamla tåg från södra delen, det har ju hänt förr..

Så surt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..

Kvinnojourer..

Tanten var tidigare engagerad i kvinnojouren i Jokkmokk, den lades så småningom ner för att sedan återuppstå för ett par år sedan. Tanten tänkte att det är trist att den behövs men var glad över att den ändå återuppstått.

Tanten fick nyligen reda på att dessa jourer – från den 1 april i år – ska ansöka om att få driva ett boende. Ansökan ska göras till IVO och det gäller privata eller ideella aktörer. Kostnaden för detta ska vara 30.000 kronor och det är också ett krav att boendet ska ha utbildad personal samt chef på boendet. Läs mer i NSD.

Det där låter ju kanon – eller? Tanten är, som vanligt, misstänksam eftersom tanten tänker i flera led. Det innebär i praktiken att inga små ideella jourer kommer att ha råd med detta. Så inget jourboende i Jokkmokk. Det torde i förlängningen också innebära ökande kostnader för socialtjänsten. Helt enkelt därför att de som kommer att ha råd att ansöka och tillhandahålla boenden är privata aktörer. Typ samma som finns inom vård, skola och omsorg. Dessa vill gå med vinst – alltså tar man ordentligt betalt av socialtjänsterna som skickar kvinnor till dem.

Tanten har hört argumentet att det är bra att myndigheterna har kontroll över verksamheterna och det kan man kanske tycka, men tanten vet att de kvinnor som engagerar sig i jourerna idag får genomgå en utbildning innan de får verka inom jourerna. Det går alltså inte att bara bli medlem och köra igång, man måste genomgå utbildning. Det ena utesluter inte det andra. Tvivlar starkt på att kvinnojourerna skulle vägra IVO insyn i verksamheten om det är där problemet ligger.

Många kvinnor vill heller inte ha kontakt med myndigheterna i det akuta skedet utan vänder sig hellre till kvinnor inom jourverksamheten.
Tanten har också förstått att det inte klart framgått vad denna auktorisation hos IVO egentligen betyder. När tanten besöker IVO:s hemsida och läser vad som krävs av en ideell organisation för att lämna in ansökan så förstår ju tanten att de små jourerna troligen inte kommer att ansöka. Det är för tjorvigt.

Så tanten tänker, eftersom hon är en röd tant, att återigen ska ”marknaden lösa problemet, och kan inte marknaden lösa problemet så är det inte värt att lösa” som en moderat informerade tanten om en gång.

Så surt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

PS: Jouren i Jokkmokk kommer att finnas kvar inom ramen för en öppen verksamhet, som informationsarbete och att finnas som stöd och hjälp för våldsutsatt kvinnor. Skicka gärna en slant till dem – swish 123 697 55 51 så de kan fortsätta med det arbetet. /DS

Kollektivavtal.

Bild: livs.se

Tanten har hamnat i en del diskussioner om kollektivavtal. Tanten är lite rabiat när det gäller detta, det erkänner tanten. Tanten har varit fackligt aktiv i nästan sitt hela arbetsliv och anser att just kollektivavtalet är en garant för att Sverige inte ska bli som USA, där en del människor måste ha fler jobb för att överhuvudtaget överleva.

Tanten har läst olika arbetsgivares anledningar till att INTE ha kollektivavtal som t.ex. ”Våra anställda har det bättre utan avtalet”, ”Vi betalar mer än vad som sägs i avtalet” , ”vi har fler förmåner än vad som står i avtalet” och lite mer med samma innehåll.

Men så bra, säger tanten, vari ligger då problemet med att faktiskt förhandla och skriva under ett kollektivavtal? Kan det vara så att arbetsgivaren inte gör det man säger att man gör – ger bättre villkor än vad ett avtal säger? Å, tänker tanten, det handlar inte enbart om lönen, det handlar om så mycket mer.

Det är oerhört viktigt att komma ihåg att ett kollektivavtal innebär en LÄGSTA-gräns. Om arbetsgivaren vill göra mer, betala mer eller ha bättre förmåner så är det ju bara att göra det. Kollektivavtalet talar om vad den lägsta lönen får vara – alltså en försäkring att arbetsgivaren inte går LÄGRE än vad avtalet säger. Avtalet handlar också om andra bra saker – som tjänstepensionsplan, övertid, uppsägningstid e.t.c

Det ovan är ju bara en det av vad som kan finnas i ett kollektivavtal.

Ett kollektivavtal innebär en extra trygghet för arbetstagaren eftersom arbetsgivaren aldrig kan erbjuda sämre villkor än vad som står i kollektivavtalet.”

Tanten blir beklämd när hon läser om unga människor som inte verkar ha någon som helst koll, som säger att ”ett kollektivavtal skapar en lägstanivå som belönar de som har blivit bekväma och lutar sig tillbaka på bekostnad av de som tar ansvar och initiativ” – sagt av en anställd på Klarna, som nu skrivit på.

Härligt för tjejen att vara så fullständigt övertygad av sin egen förträfflighet att inte ens förstår att hennes trygghet beror på det arbete fackliga organisationer gjort tidigare. Å tanten tänker också att de arbetsgivare som var inblandad i bygget av den ”svenska modellen” och som förstod vinsten av att ha kollektivavtal, de ska också hedras.

Tanten tipsar de arbetsgivare om inte har kollektivavtal att läsa Almegas ”8 myter om kollektivavtal” !

Det skrämmer tanten att det liksom ”backas” när det kommer till trygghet på arbetsplatsen och det skrämmer tanten ännu mer att vi blivit så själviska och osolidariska att inte förstå vinsten av att ha ett tryggt avtal på plats.

Tanten inser att hon måste börja kontrollera de företag hon anlitar mer noggrant än tidigare, om de har kollektivavtal eller inte. Lite tjorvigt är det ju eftersom tanten måste söka på olika fackförbund såvida tanten inte missat någon smart sida där man kan söka på alla.

Tanten är glad att hon hittade ett företag som tillhandahåller en, för tanten, skojig service. Samelandsresor har kollektivavtal med Unionen så tanten kan se fram emot att hyra den lilla husbilen även nästa år!

Så tänker tanten denna lördag och tar en kopp kaffe till.