Kategori: Allmänna tankar

Nu är tanten tant – på riktigt!

Tanten fyllde 70 år i söndags – och även om man lugnt kan säga att framtidsutsikterna inte är så där himla positiva – så är det en ålder som tanten trivs utmärkt i!

Det där med ålder har förändrats under tiden tanten levt, när tanten var riktigt ung så var ju en person i 50-års åldern lastgammal. Numera tycker tanten att dessa personer är alldeles för unga. Vilket tydligt märks när tanten jobbar på Systembolaget (jo, tanten gör faktiskt det – litegrand, å det är jätteroligt).

Tantens kollegor skrattar nämligen åt tanten när tanten vill se legitimation på människor födda på 80-talet. Nästan alla ser för unga ut i tantens ögon. En del blir ju himla glad när tanten frågar efter legitimation, en del tycker tanten är helknasig. Tanten får då förklara att det har med tantens egen ålder att göra – eftersom tanten tycker att alla från 50 år och yngre oftast ser alldeles för unga ut.

Märks väldigt tydligt nu under sommaren då butiken får besökare som tanten inte känner, då vill man se åldersbevis många fler gånger än under lågsäsong. Jokkmokk är inte så stort så tanten vet oftast vilka de flesta är och om inte hon vet så vet kollegorna.

Hur det än är så gillar tanten att vara tant. Några i tantens ålder vill inte alls inse att de är runt 70. Som om det vore en fördel att vara yngre. Tanten ser mest fördelar med sin ålder, erfarenheterna från livet ger en trygghet som tanten saknade i unga år.

Det finns en vers som tanten gillar och som börjar så här:

”När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur
och en röd hatt som inte alls passar till
och jag ska slösa min pension på konjak och sommarhandskar
på satinsandaler och så ska jag säga
det finns inga pengar till smör”
(Brita Lönn, fritt efter Jenny Joseph)

Visst, tänker tanten, om man är yngre har man längre till avslutet. Dock tänker tanten att många människor avlider i alldeles för tidig ålder så vi som får vara friska ända upp i åren – vi ska skåla för livet!

SKÅL!

AI

På ansiktsboken har tanten upptäckt en ”nyhetskanal” som heter JokkmokksNytt, tanten gillar ju att det kan vara många som bevakar nyheter i tantens hemtrakter men tanten vill gärna veta vem som står bakom nyheterna innan hon trycker på följ-knappen. Så tanten frågade – men fick aldrig något svar.

Tanten vände sig då till en ung man som är lokalt känd för att hitta både det ena och det andra i den elektroniska nyhetsvärlden och han ( å alla i Jokkmokk vet att det är Hannes B /Jokkmokkscenen ) kom minsann fram med ett svar – nämligen denna artikel där det visar sig att JokkmokksNytt består av AI-artiklar.

Tanten har egentligen inte så mycket emot AI men i detta sammanhang (å i många andra) blir hon fundersam. Helt enkelt därför att tanten inte tycker att AI är något att lita på. Visst – AI kan skanna av nyheterna som läggs ut av riktiga journalister och tidningar men AI har ju ingen koll, tänker tanten.
Som exempel tänker tanten på den fejkade medicinska studie som gjordes för att just kolla hur snabbt den snappades upp. Å det gick så fort så att forskaren avbröt experimentet.

Å det, tänker tanten, är just det som oroar henne. Alla får så mycket märklig information att det är himla svårt att värdera vad som är sant eller falskt. Å om man påstår sig vara JokkmokksNytt så vill då tanten veta att det är hyfsat kontrollerat det som trycks. De som ligger bakom har en hemsida notisen.se men den sidan gör henne bara mer irriterad. Där menar man att man använder öppna källor men samtidigt skriver de under titeln Våra Nyhetskällor:

Mycket mer
* Lokala insikter
* Samhällstrender
*Världshändelser

Å vart hittas dessa nyheter tro?

Dessutom har de som ligger bakom mage att faktiskt ta betalt för nyheter som de snott från någon annan. 490 kr /år. Kanske inte så mycket pengar men om man tänker på att de skannar tidningar som jobbat med nyheter och myndigheters hemsidor (vilket de inte verkar ta betalt för då man kan läsa hela artiklarna från dessa sidor) och det retar tanten något oerhört. I tantens ögon snor de nyheter som, för utgivarna, kostar att producera och JokkmokksNytt tycker det är ok att de i sin tur tar betalt.

Det kan finnas något positivt att de skannar myndigheter och direktkopierar deras information – då sprids ju information till medborgarna men att då påstå sig vara en nyhetskanal känns fel. Då är det ju bara en distributionskanal.

Nä, tantens följ-knapp får nog fortsätta vara svart. Tantens nyheter ska komma via de media som analyserar innan de skriver. Det betalar tanten gärna för.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

GGG = Gnälliga gamla gubbar i alla åldrar.

Tanten har hamnat lite i hetluften eftersom tantens kompisar tycker att tanten och Gunilla passar bra till att vara i hetluften. Tanten har inga problem med det och det har vännen Gunilla inte heller men tanten har konstaterat att det är tydligen lite jobbigt med tanter med åsikter.

Tanterna har fått lite klagomål på det som de haft åsikter om men både Gunilla och tanten har nu konstaterat att klagomålen är väldans könsstyrda. Detta eftersom inga klagomål har kommit från tanternas eget kön, utan alla har kommit från det manliga.

Vi tanter tycker det är bra att vi har olika åsikter och att vi kan framföra dem men när det enbart resulterar i gnäll tycker tanterna att det är jättetrist. Gnället leder ingen vart och när tanterna och kompisarna svarar att de – GGG – är välkomna att vara med, eller starta ett eget upprop, så resulterar det i mer gnäll.

Tanterna tänker att det står var och en fritt att tycka att tanterna har fel men tanterna tycker verkligen att då är dags att sluta gnälla och faktiskt göra något själv.

Samtidigt blir tanten lite brydd över att dessa herrar ids lägga ner så mycket energi på att surt markera att tanterna har fel – men det kan vara så att de blir lyckliga av det. Stackarna, tänker tanten, det är synd om dem – de har kanske inte så mycket att glädjas åt.

Å då får de gubbarna vara lite nöjda med sin insats, tänker tanten, som är nöjd med sin egen och unnar sig en kopp kaffe till.

2026!

Ja, så var det dags igen – för ett nytt år. En återkommande grej.

Å varje gång hoppas tanten och alla omkring att det nya året blir bättre än det gamla, men inte blir det så!

Tanten undrar om det beror på att tanten har blivit gammal som gör att hon i grunden är pessimistisk om framtiden, eller om det har att göra med att hon varit i politiken för länge och liksom ”hört allt förr”.

Tanten hör ett rykte (fast har även läst i tidningen) att SD:s Jimmi ska komma till byn under Jokkmokks marknad. Tanten undrar varför. Hans kompis blev ju rätt sur på Jokkmokk när Jokkmokk sa ”Tack, men nej tack”. Tanten tänker att eftersom hans kompis då sa att man tyckte att Jokkmokk borde skämmas och framförallt klara sig själv, så borde Jimmi inte vilja åka hit. Nåja, Jimmi å hans grabbar (för det är mest grabbar) verkar inte ha någon farstu, som tanten brukar säga. Alltså att inte ha förmågan att tänka efter före..

Å sedan far galningen på andra sidan havet runt i världen som vore han kejsare över oss alla. Tanten gillade verkligen inte han Maduro men blir klart orolig om den orangea mannen ska börja plocka bort ledare han inte gillar. Fast då verkar tantens egen statsminister sitta säkert – så tyst som han varit…

Kallt är det också – ja, bara skit alltså. Men tanten vågar inte riktigt klaga på kylan eftersom hon klagade rätt kraftigt på värmen sommaren -25 och längtade från värmen till kylan.

Tanten har då och då raljerat över snö i södra Sverige men nu tänker hon att det är verkligen synd om dem. Vart ska de lägga den snö som de klarar att få bort. I Jokkmokk åker plogarna nån kilometer bort men i storstäderna ska snön fraktas attans långt. Sen har de naturligtvis inte samma resurser som i norr. Nä, hoppas verkligen Kung Bore låter dem tina fram snart. Såg att hemtjänsten på vissa ställen får åka bandvagn till sina brukare – tur att bandvagnar finns, tänker tanten.

För övrigt har tanten det rätt bra och tar en kopp kaffe till.

Klart tanten gillar återvandring…

..förutsatt att den är inom Sverige!

Tanten ska förklara vad hon menar.

Tanten tänker att de 350.000 kronor man tänker erbjuda människor för att ”frivilligt återvända hem” skulle kunna gälla de som vill flytta tillbaka till de delar i Sverige som de tvingades lämna då de saknade arbete eller utbildningsmöjlighet. Idag finns arbeten i Norra Sverige och människor som längtar hem skulle kunna få ersättning för det eftersom det är en kostsam procedur att flytta.

Kanske få sina studielån avskrivna, företag skulle kunna flytta å få lägre arbetsgivaravgift. Dessa förslag fanns med i en utredning (762 sidor) som tanten var med i men skapade lite uppror från stadsbor. Tanten minns att kommunalrådet i Luleå, Niklas Nordström, blev väldans upprörd och pratade om orättvisan det skulle innebära. Tanten tänkte då att orättvisan finns redan – fast åt andra hållet. Inlandet i Norrbotten har sämre kollektivtrafik, sämre tillgång till sjukvård, tandläkare osv. och DET tycker tanten är höjden av orättvisa.

Tanten tror att det skulle vara bättre använda pengar än att försöka få folk att lämna landet. Tanten gillar att ha grannar, att möta människor på samhället och det skulle bli oerhört tomt om så inte var fallet. Nu fattar ju tanten att det inte är ALLA människor som personerna som lagt förslaget vill skicka iväg. Bara vissa människor som i deras ögon är suspekta. Definitionen om vem man vill erbjuda ersättningen till har tanten svårt att greppa men även Norrbottningen var ju en gång i tiden ej välkommen i södra Sverige..

Svenska Tornedalningars Riksförbund har skrivit om detta och själv har jag haft ett urklipp på min anslagstavla i många år nu. Det var 1965 som den skrivelsen kom upp, tanten var då 9 år gammal.

Tanten tänker att människorna förändras inte nämnvärt genom åren. Det människan inte känner igen skrämmer och gör oss otrevliga.

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.