2026!

Ja, så var det dags igen – för ett nytt år. En återkommande grej.

Å varje gång hoppas tanten och alla omkring att det nya året blir bättre än det gamla, men inte blir det så!

Tanten undrar om det beror på att tanten har blivit gammal som gör att hon i grunden är pessimistisk om framtiden, eller om det har att göra med att hon varit i politiken för länge och liksom ”hört allt förr”.

Tanten hör ett rykte (fast har även läst i tidningen) att SD:s Jimmi ska komma till byn under Jokkmokks marknad. Tanten undrar varför. Hans kompis blev ju rätt sur på Jokkmokk när Jokkmokk sa ”Tack, men nej tack”. Tanten tänker att eftersom hans kompis då sa att man tyckte att Jokkmokk borde skämmas och framförallt klara sig själv, så borde Jimmi inte vilja åka hit. Nåja, Jimmi å hans grabbar (för det är mest grabbar) verkar inte ha någon farstu, som tanten brukar säga. Alltså att inte ha förmågan att tänka efter före..

Å sedan far galningen på andra sidan havet runt i världen som vore han kejsare över oss alla. Tanten gillade verkligen inte han Maduro men blir klart orolig om den orangea mannen ska börja plocka bort ledare han inte gillar. Fast då verkar tantens egen statsminister sitta säkert – så tyst som han varit…

Kallt är det också – ja, bara skit alltså. Men tanten vågar inte riktigt klaga på kylan eftersom hon klagade rätt kraftigt på värmen sommaren -25 och längtade från värmen till kylan.

Tanten har då och då raljerat över snö i södra Sverige men nu tänker hon att det är verkligen synd om dem. Vart ska de lägga den snö som de klarar att få bort. I Jokkmokk åker plogarna nån kilometer bort men i storstäderna ska snön fraktas attans långt. Sen har de naturligtvis inte samma resurser som i norr. Nä, hoppas verkligen Kung Bore låter dem tina fram snart. Såg att hemtjänsten på vissa ställen får åka bandvagn till sina brukare – tur att bandvagnar finns, tänker tanten.

För övrigt har tanten det rätt bra och tar en kopp kaffe till.

Nu blev tanten sur!

Liten text, men ni ser ju rubriken! Å okej, visst kan jag förstå när man höjer priset men inte denna gång. Det beror på årets motivering!
”Med anledning av den ökande elanvändningen i samhället, i kombination med ett fortsatt högt prisläge för entreprenörs- och materialkostnader för att bygga och underhålla elnät, höjer vi elnätsavgiften den 1 januari 2026”
Tanten blev, minst sagt, skitsur! Kan det vara den långa ledningen från Jokkmokks kommun till Finland som de nu byggt för att kunna exportera el som är en av orsakerna? Den har tanten, som kund, aldrig begärt. Tanten begär att det funkar att skicka el från tantens närmaste vattenkraftverk – nämligen Akkats – som ligger runt 4 kilometer från tantens bostad.

Det var kanske att ta i men tanten tänker att Vattenfall som bolag tjänar så kopiöst med pengar på sin elproduktion så tanten tycker nog att dessa pengar även borde räcka till för att underhålla sina egna nät. Det kanske inte finns pengar för nybyggnationer som den tanten skrev om ovan men tanten tänker att det vill inte tanten betala. Vill man nu absolut exportera el så borde man kanske tänkt till INNAN man byggde. Har vi råd, eller inte?

Tanten vill att el och annat samhällsnyttigt ska vara statliga och det ska distribueras rättvist men som det görs nu funkar det inte, anser tanten. Sverige är indelat i fyra olika områden – läs mer HÄR hos Energimyndigheten – och om tanten nu fattat det hela rätt så finns ett överskott av energi i övre halvan av Sverige och ett underskott av el i nedre halvan. Det visste alla som ´bor här men kom tydligen som en glad överraskning för dem som har ett underskott. Eftersom tanten i grunden anser att norra delen av vårt avlånga land är ytterst orättvist behandlade av de som tjänar pengar på det som levereras härifrån så kommer ovanstående brev som ett slag i ansiktet, tänker tanten.

Tanten har svårt att förstå allt som händer inom eldistributionen, och tycker verkligen inte att elmarknaden är så öppen och transparent som Svenska kraftnät skriver i sin strategi!

Å med denna sura tanke tar tanten en kopp kaffe till!

Tanten använde AI för att visa en sur tant! Blev ju bra!!

Ord är viktiga…

På morgonen satt tanten i sängen, med tidningen och kaffet – som vanligt. Hon hajade plötsligt till och började fundera på om hon var osedvanligt petig men hon reagerade på rubriken:

Screenshot

Vad betyder det, undrar tanten. Tanten är gammal och hon har lärt sig en del om olika sätt att beskriva kvinnor – ordet ”bara” är ett ord som hon inte gillar. Påminner om när en man tittar in i ett fikarum där tanten sitter och säger: – Å, ingen här…

Tanten tittade genast för att kolla vilket kön som skribenten hade och det var en kvinna. Tanten tror sig veta att det inte är skribenten som sätter rubriken men faktum är att ”bara kvinnor” var genomgående i texten. Tanten tycker att man kan skriva ”enbart” eller ”endast” istället eftersom orden ”bara” i det här sammanhanget upplevs (i alla fall för tanten) som negativt. Tanten tror att många kvinnor helt enkelt är så vana vid att beskrivas som ”ingen” eller ”bara” att man helt enkelt inte tänker på det.

Ja, tanten vet att en del kommer att tycka att tanten är fjantig, och det får de tycka men tanten anser att ord är viktiga och numera när inkomstskillnaderna återigen ökar mellan könen är orden ännu viktigare!

Å med den sura tanken, tar tanten en kopp kaffe till.

Naturligt eller onaturligt? Det är frågan.

Tanten har tänkt en del under ett tag – ganska länge faktiskt – men mest osorterade små tankar som inte har gått att få till i ett sammanhang. Men en tanke som funnits en tid nu är just frågan om vad som är naturligt eller onaturligt.

Om man googlar ordet onaturligt får man upp en hel drös med synonymer typ: naturstridig, förvänd, mot naturen, abnorm, onormal, missbildad; orimlig, omåttlig

Men också hur man uppför sig:
tillgjord, tvungen, konstlad, manierad, forcerad, affekterad, exalterad, krystad, chosig, konstig, sökt, långsökt

Vem bestämmer det? Alltså vad som är naturligt eller onaturligt. Visst, när det gäller sociala sammanhang så är det ju vi som uppehåller oss i dessa sammanhang som förväntar oss vissa saker av våra medmänniskor.

Vad som strider ”mot naturen”, tänker tanten,är nog egentligen vi människor överlag som har en tendens att förstöra det runt oss som är vackert och ändamålsenligt. Å vi förstör det därför att vi tror att vi behöver ”nå´ t”, tänker tanten. Tanten är inte utan skuld heller eftersom hon är mycket förtjust i tekniska prylar som hon egentligen inte behöver..

Anledningen till att tanten började fundera på detta var den amerikanska valrörelsen och intervjuer med en massa människor. Det finns religiösa sekter som bestämt bl.a hävdar att homosexuella är emot naturen. Familjen Pelphs är ett riktigt extremexempel av många.
Despoten Trump är en av dem som gillar lagar som gör det olagligt att prata om, eller undervisa, om HBTQI-frågor i Floridas skolor.
Flera av de intervjuade anser också att det är en naturlag som säger att alla amerikaner måste bära vapen.

Tanten blir irriterad – om det är så att det strider mot naturen, hur kommer det sig då att den ”allsmäktiga” har skapat dem? Dessa extremkristna är rent farliga, tänker tanten.

Det finns naturligtvis situationer där man kan kalla saker som naturliga eller onaturliga – som när man dör. Dör man av ålder eller sjukdom, tänker tanten, då dör man p.g.a en logisk livsföljd men blir man ihjälslagen så dör man kanske inte naturligt..
Det är också så, tänker tanten, att vad som är naturligt och onaturligt har förändrats under tid. Vad som var onaturligt under medeltiden är troligen inte onaturligt idag.

Det finns rent elaka människor, och väldigt snälla – båda är naturliga, tänker tanten, eftersom vi alla är olika. Vi föds och formas olika och tanten hoppas innerligt att hon klarar av att se det. Hon gillar inte elaka människor men det är en annan sak.

Tanten skulle kunna filosofera om detta än mer, men med denna tanke känner tanten att hon behöver en kopp kaffe till..

Tanten har begått en gärning av grov oaktsamhet..

Å det har kostat tanten 15000 kronor!

Vad har tanten gjort, tänker ni naturligtvis. Jo, tanten har kört på ett rådjur i våras. Tanten hade inte klart för sig att om man kör på ett rådjur så måste man ringa polisen och markera platsen omedelbart. Tanten hade säkert gjort det om rådjuret hade levt men det lilla rådjuret var stendött så det hamnade i diket och tanten körde vidare hemåt.

Dagen efter så frågade tantens gubbe om hon ringt polisen och det hade ju inte tanten gjort så hon gjorde det på morgonen. Tanten fick veta att det räknades som ”smitning” och tanten fick klart för sig att hon inte skött sig. Lite senare ringde en eftersöksjägare och tanten förklarade vart det lilla rådjuret låg och jägaren lovade ringa om han INTE hittade det. Eftersom han inte gjorde det tog tanten för givet att kidet hittats.

För någon vecka sedan ringde en annan polis och höll förhör och tanten erkände brottet och medgav att hon felat.

I fredags kom så brevet med strafföreläggandet. Böter på 14.000 kronor och 1000 kronor till brottsofferfonden.

Tanten får erkänna att hon blev lite chockad av summan men faktiskt mest av att det stod: ”Du begick gärningen av grov oaktsamhet”

Tanten tyckte inte riktigt det eftersom hon absolut inte menat att köra på djuret, att det kollades att djuret var dött och att hon faktiskt ringde när hon fick klart för sig att det skulle göras.

Hon reagerade också på att 1000 kronor skulle gå till brottsofferfonden, hade känts mer vettigt om pengen gått till viltvårdsfonden eftersom det ju var ett vilt som blev drabbat. Fast hon inser ju att rådjuret nog ägdes av staten – alltså ska staten också ha ersättningen…eller nå´’t.

Så lite surt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..