Morgontidningen.

Tanten har tidigare, på ansiktsboken, visat sin frustration över tantens husorgans nya chefredaktörs yttrande. (Se ovan) Tanten har funderat och funderat på det fenomenet att redaktören vill vara ”en kompis för Luleåborna”. Tanten har förstått att det borde tanten ha vetat eftersom de nya pressreglerna tydligen gör att de två (tre om man räknar Pitetidningen) organ som finns i Norrbotten måste separera sig tydligare. De har samma ägare allihop så tanten har ju tänkt att det inte borde spela roll vilken tidning tanten betalar till eftersom de delat innehåll mellan varandra.

Tanten har läst NorrbottensKuriren i hur många år som helst. Å ja, tanten vet att den är på den högra sidan men ni vet, man ska ha sina vänner nära men sina fiender närmare… 🙂 Dock är det bra för blodomloppet att läsa den blå ledarsidan varje morgon – sätter onekligen fart på adrenalinet.

Eftersom tidningarna har samma ägare så får tanten som prenumererar på Kuriren digitalt även läsa NSD (Norrländska Socialdemokraten) men bara på nätet, inte själva e-tidningen. Så tanten har inte varit så brydd.

Men det är tanten nu.

Tanten upplever sig som lite exkluderad av Kuriren och undrar om det ändå har betydelse till vilken tidning hon ger sina pengar. Men samtidigt så är tanten van vid Kuriren och inte med NSD. Tanten får nog fart på adrenalinet av NSD:s ledarskribent också eftersom tanten upplever den skribenten alldeles för trogen ett speciellt parti.

Tanten ser tydligt nu, det som alla andra visste före henne – att Kuriren blivit ett Luleåfenomen. Så rimligtvis borde tanten byta till NSD! Om inte så bara för det faktum att den journalist som finns kvar i Jokkmokk (välsignad vare han) hör till NSD nu. Det borde tantens pengar gå till.

Så tanten säger nog upp Norrbottens Kuriren till förmån för NSD. Fast tanten undrar ändå lite varför det blir som det blir. Är Luleåborna så ointresserad av länet i övrigt att de välkomnar detta nya? Tanten tänker att Luleåborna borde vara lika intresserad av vad som händer i länet som vi inne i länet är av Luleå. För det är vi, men vi vill även läsa om det det som sker utanför Luleå kommuns gränser.

Tanten tänker också att som prenumerant av Dagens Nyheter så kanske hon får mer länsnyheter där än i Kuriren…eftersom de numera har en ganska stor redaktion i Luleå som producerar artiklar inte enbart om Luleå. Nja, det är nog inte riktigt sant ändå. 🙂

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Gubbar i bil..

Nej, tanten ska inte klaga på kepsprydda gubbar som kör bil utan tanten ska filosofera över ett beteende som tanten trodde hade försvunnit.

När tanten och gubben flyttade till Jokkmokk så kommenterade gubben att det var märkligt att på parkeringen utanför Coop eller ICA satt en hel drös gubbar i sina bilar, som naturligtvis gick på tomgång, där satt de till dess att deras tanter kom ut lastade med kassar. Tror ni att gubben klev ut och gick tanten till mötes? Nejdå, gubben satt lugnt kvar under tiden som tanten lastade in alla kassar och sedan klev in själv.

Eftersom tantens gubbe alltid följde med tanten in och handlade så var han inte en av dem. Tanten hade inte noterat detta faktum själv – troligtvis för på den tiden var det helt ”normalt”.

Tanten har genom året sett att det har minskat, antalet gubbar som sitter kvar i bilen, men det finns några fortfarande och tanten har tänkt att det är väl gubbar i tantens egen ålder eller äldre som sitter där. Döm om tantens förvåning när hon förra veckan såg klart yngre förmågor sitta i sina bilar och vänta på att matvarorna skulle förflytta sig till dem.

Tanten tänkte för sig själv att det kanske var rimligt, om man inte vill lämna sin bil på tomgång utan någon i – eftersom det var så ruskigt kallt. Det var så kallt så t.o.m tanten lämnade sin bil på tomgång, vilket tanten inte brukar göra. Tanten insåg dock att så var det nog ändå inte för inte heller de unga herrarna klev ut ur bilen för att hjälpa till att bära och lasta in påsarna när de närmade sig bilen.

Tanten vill verkligen inte dra alla gubbar över en kam för det har klart förändrats till det bättre. Nu kan man se herrar som ensam handlar till hela familjen – sällsynt på 80-talet. Å ofta träffar man på både tant o gubbe inne i affären.

Så onödigt tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Broavgifter eller Ebberöds bank?

För någon månad sedan hyrde tanten en liten ”plåtis” och for söderut tillsammans med en av sina hundar. Himla trivsamt var det. Tanten noterade att hon nog skulle betala en broavgift, även om tanten inte riktigt kommer ihåg var.

Hursomhelst – tanten fick ett sms för nån vecka sedan från hyrbilsföretaget att tanten minsann var skyldig 18 kronor för dessa avgifter. 9 kr varje väg. Tanten kan tycka det var lite snålt av företaget men svischade raskt iväg den begärda summan.

Men tanten är ju inte tant om hon inte börjar fundera på detta så det gjorde hon ju. Tanten har inga problem alls med avgifterna men kommer ju ihåg när hon tidigare fått fysiska brev när hon passerat någon avgiftsbelagd väg eller bro. Samma summa då, 9 kr enkel väg och dessutom kom det ett brev för varje gång hon passerade.

Frågan blir – hur kan detta gå ihop?
Ett brev på max 50 gram kostar 15 kronor enligt postnord. Det innebär en förlust på 6 kronor per brev. Tanten tänker att det liknar Ebberöds bank men tänker att det kanske går med vinst på alla dem som bor i området som troligen betalar större summor per räkning. När tanten läser på transportstyrelsen hemsida så betalar större fordon 20 kr så där tjänar man i alla fall 5 kr per resa. Om man är ett företag med fler fordon så kan man ansöka om en ”samlingsavi” å det är väl tur, tänker tanten. Å det kanske företaget som tanten hyrde bilen av har och då kanske totalsumman var högre än 18 kr.

Jaja, det finns mycket att fundera över i vår värld, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Det är inte lätt att bli gammal…

Inte nog med att tantens kropp förändras till det sämre, tantens hjärna har en tendens att liksom bli lite segare. Just det senare kanske inte riktigt beror på att den inte riktigt funkar utan snarare på att tanten blir latare och inte ids hålla reda på allt möjligt längre.

Däremot har tanten tänkt att livet blir besvärligare. Tanten har haft en jämnårig tandläkare, en hyfsat jämnårig läkare, en jämnårig kontakt på banken, en lite – men bara lite – yngre frisör. Vad innebär det för tanten nu när alla har gått eller är på väg att gå i pension? Jo, livet blir svårare och det värsta är att t.o.m. döden kommer att bli besvärligare eftersom begravningsentreprenörerna i Jokkmokk troligen hinner pensionera sig när tanten dött. Tanten hoppas i alla fall att hon får leva så pass länge till..

Tanten har också funderat på att tanten tycker att allt blivit sämre. Tanten tycker att service är undermåligt på alla möjliga ställen. På hälsocentralen, på banken, på apoteket osv
Tanten tänker att förr kunde man gå in på banken och direkt få hjälp med vad det nu än var man behövde hjälp med – det går inte längre, tanten måste beställa tid om det är något annat än att ta ut eller sätta in pengar.
Att få kontakt med hälsocentralen är omöjligt om man inte hinner med alla knapptryckningar eller har förmågan att skriva via 1177.
Apoteket är tanten ändå hyfsat nöjd med även om varor inte alltid finns inne men även där förväntas man gå in på hemsida då och då.

Var man än ringer idag så måste tanten ha god hörsel och tänka hyfsat raskt och ha snabba fingrar för att komma rätt. Kundtjänster är vidriga, tycker tanten. Men tanten lastar inte de som jobbar på de olika ställena, de gör nog så gott de kan under de förutsättningar som de har.

Å det är nu tanten börjar tänka – tänk om tanten har fel?
Att de unga idag inte alls upplever det som tanten upplever det. Tänkte tantens föräldrar likadant då som tanten gör nu? Är det bara för att tanten är pensionär som hon klagar på hött som mött?

Har allt verkligen blivit sämre eller händer bara saker fortare än vad tanten hinner anpassa sig till?

Så fundersamt tänker tanten å tar en kopp kaffe till innan hon far till banken på sitt bokade besök.

Vart är vi på väg?

Tanten har, med oro, följt debatten om förslaget till ”angiverilagen”. Å jo, tanten vet att den inte kallas så av dem som vill ha den, men tanten kommer att kalla den så till dess att hon har blivit överbevisad om att det inte är just en sådan.

Tanten läste i husorganet att tantens region kommer att ta upp frågan om att säga nej till att deras personal ska följa den lagen. Hedrar regionen, tänker tanten, men så tänkte inte det M-märkta oppositionsrådet. Tanten blev förbryllad när hon läste vad sagda råd hade att anföra:
Det pratas ofta om det etiska, att personalen ska ge vård till den som mest behöver det. I det här uppdraget från regeringen har det aldrig varit uppe på bordet att sjukvårdspersonal ska avstå från att ge människor vård

Vad betyder det? Tanten tänker att om en papperslös kommer in på en hälsocentral så får hen säkert vård just då men samtidigt anmäls hen och blir utskickad ur landet – till vilken vård? Om man inte vet det så är det heller inte rätt att anmäla hen. Å, tänker tanten, i vilken vård hen hamnar i kan man verkligen inte veta.

Visst kan tanten instämma i att det kan bli problematiskt om regionen uppmanar personalen till lagbrott men samtidigt så undrar tanten vart vårt samhälle är på väg när regionen känner att man faktiskt behöver göra just det.

Förutom detta så är tanten också lite bekymrad över att Socialdemokraterna, lite tillspetsat, gör vågen över regeringens sista förslag om skattesänkningar.
Herrejesses, tänker hon återigen – vart är Svea Rike på väg?

Så trista tankar tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till..