Hujja, så små en del är!

Nu ska tanten göra något oförlåtligt. Tanten ska skriva om folks utseende och då särskilt moderaternas representanters utseende, specifikt en del av de manliga.

De är så små o taniga, tycker tanten, och det har en del varit även historiskt som typ Anders Björck (fast han var inte tanig) som var försvarsminister för längesedan. Han var och hälsade på hos tantens dåvarande (hemliga) jobb och faktum är att tanten såg honom aldrig i gruppen av folket runt om honom.

I dagens regering finns en jätteliten partiledare – han Ulf, en liten Tintin i form av Tobias Billström och en liten försvarsminister som heter Pål Jonsson. Om Pål hade varit läkare så hade han varit en läkare som när han kommer in till patienten så säger patienten: – vi väntar till doktorn kommer… (vilket tantens systerdotter råkat ut för några gånger)

Han Ulf med sina nedåtsluttande axlar skulle tanten inte köpa en bil av och lilla Tintin kommer undan med de mest fascinerande lögner, troligen bara för att han ser ut som han gör.

Å apropå lögner så har Alex Schulman skrivit ett tänkvärt inlägg på Dagens Nyheter som tyvärr är låst MEN där han börjar så här:
”Förr var ljugandet någonting skamligt i politiken. Den minister som ljög fick skämmas och var ibland tvungen att avgå. I dag är lögnen en naturlig del av kommunikationen.”
Tanten håller med – å tänker att något har hänt med att lögnerna numera är ganska lätta att upptäcka, så när de blir påkomna säger de bara ooops, å går vidare i livet. Tanten tänker att ju lättare det blivit att belägga lögnerna ju mindre verkar de ha betydelse för politikerns framtid.

OM Tintin varit utrikesminister för länge sedan och ljugit som han faktiskt ljög om flaggviftandet så hade han fått avgå. Men nu rycker han och hans partikamrater bara på axlarna och fortsätter på den inslagna vägen.

Fast det ska erkännas, små politiker fanns även i tidigare regeringar. En som tanten lyssnade på, eller rättare sagt inte lyssnade på, eftersom tanten blev helt fixerad vid att han förtvivlat stod på tå för att vi skulle se honom över talarstolen.

Så sura, å elaka, tankar tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Mer tankar om politik..

Under höstmarknaden i Jokkmokk, innan valet, så var tanten med och gjorde reklam för sitt parti. Det gör alla andra partier också och i ”politikerhörnan” på området brukar det vara en synnerligen trevlig stämning och det var det även detta år.

Partierna skojar friskt med varandra och människor som kommer och pratar känner det, tror tanten, för många kommer och pratar med oss alla.

Denna gång kom en av kommunens moderater med ett paket näsdukar med M:s logga på till tanten och tanten kunde naturligtvis inte avhålla sig från att skoja om det – ”snyta sig i M:s politik” osv. Nåja, tanten fick svar på tal och det skrattades. MEN när tanten kom hem och skulle använda näsdukarna till det som de är tänkta för så ser hon att paketet är nästan omöjligt att få upp. De har klistrat M-loggan rätt över tejpen som man ska dra i för att komma åt innehållet. Tanten tänker att det är kanske precis som deras politik. Behöver man en näsduk får man betala för det med hårt arbete och kanske till och med okonventionella metoder. Tanten fick rent bruka lite våld för att nå den åtråvärda näsduken.

Förövrigt så håller tanten fast vid att hon är jättebesviken på socialdemokratin som genom åren inte gjort så vidare mycket för att förändra det som vi idag ser hända med skattemedel som hamnar hos riskkapitalbolag istället för hos dem som skulle behövt dem – skolans elever, de som behöver sjukvård etc. Tanten är fullt medveten om det mesta av de dåliga inslagen i offentligheten kommer från borgerligheten MEN de har fått fortsätta under S.
Redan Ingvar Carlssons regering i slutet på 80-talet började styra resurser till sjukvården utifrån marknadsprinciper och även om friskolereformen kom av regeringen Bildt, LOV:en kom från Reinfeldt så har ingenting gjorts för att förändra strömmen av skattemedel av sittande socialdemokratiska regeringar. Visst, nu på slutet har det inte varit lätt eftersom det har varit svårt att få majoritet men engagemanget tycker tanten ändå har saknats. Tanten hade förväntat sig mer av ett parti som har ett partiprogram som faktiskt säger något helt annat än det som partiet i praktiken gör.

Tanten är också på det klara med att det kanske hade varit etter värre om socialdemokratin inte styrt de sista åren men det gör inte nå’t bättre. Tanten gillar det ändå inte.

Å med dessa politiska tankarna i huvudet tar tanten en kopp kaffe till..

Tantens tankar om valet…

Så har då valet till riksdag, region och kommun varit och farit. Tanten har varit aktiv i själva arbetet med valet, som röstmottagare och rösträknare. Arbetet har varit mycket roligt och tanten har varit glad över att så många röstat.

Men tanten får erkänna, valresultatet blev en besvikelse för tanten – som är en tämligen röd tant. Tanten tänker att hon inte riktigt hänger med i de hjärnvindlingar som gör att människor röstar åt det blåbruna hållet men får lov att acceptera att de gör det. Det är det som är demokrati, som tanten hoppas finns kvar även efter nästa val.
Tanten tänker att hon läst på flera ställen att de som röstat åt jättehöger menar att det behövs en förändring. DET håller tanten med om men tanten hade velat se en förändring åt andra hållet.

Tanten tänker att om man vill se en förändring så behöver man definiera vad man vill ha förändring TILL och inte bara vad man vill ha förändring FRÅN.

Tanten vill – i korthet – ha en förändring till att det ska finnas en fungerande sjukvård i hela det avlånga Sverige, att statens närvaro ska synas överallt och att skattebetalarnas pengar inte ska gå till riskkapitalbolag. Det innebär – för tanten – inte heller egentligen en regering med Magdalena i spetsen eftersom tanten upplever att hennes parti gått mer o mer mot devisen att ”om inte marknaden kan lösa problemet är det inte värt att lösa”, vilket tanten tycker är genuint sorgligt.

Tanten vill INTE ha en förändring till att de blåbruna avser att minska de oberoende mediernas möjligheter att utföra sitt uppdrag. Så tanten blir orolig när en blå skriver på twitter: ”Ett råd till @moderaterna och @sdriks inför förhandlingarna vad gäller ”public service”: En cancersvulst opereras bort helt, man lämnar inget kvar för då börjar den växa igen.”
Det rådet hoppas tanten verkligen att ingen hörsammar.

Tanten vill också ha en förändring för ökat jämlikhet då Sverige är det land i västvärlden där ojämlikheten ökat mest under de senaste decennierna. Det kommer nog inte att ske med valets segerherrar.

Kort sagt – tanten är deprimerad och oroad för framtiden.

Å med detta sorgsna i tanken tar tanten en kopp kaffe till för att trösta sig lite.


Så blev det då ett ja..

Tant Anna har inte riktigt hämtat sig från chocken av att regeringen sa ja till den föreslagna gruvan i Kallak. Tanten blev dessutom ytterligt bekymrad över hur de försvarade sitt beslut. Pressträffen som han Karl-Petter hade gjorde ju heller inte någon glad där han lyckades klämma in både kriget i Ukraina samt sällsynta jordardsmetaller. Det sistnämnda har då absolut ingenting med frågan att göra, tänker tanten, eftersom det man vill plocka upp är järnmalm.

Tanten blev ännu mer förvirrad av de villkor som ställdes upp. Tanten undrar, vilket bolag ska uppfylla dem? Prospekteringsbolaget Jokkmokk Iron Mines? Vad händer när JimAB säljer hela rasket till en glad kines som faktiskt ska utföra brytningen? Det gruvbolaget struntar väl i vilka villkor som regeringen ställt upp för prospekteringsbolaget. Tanten hänger inte riktigt med i dessa tankevindlingar. Å tanten tänker också att den miljon som prospekteringsbolaget ska lägga hos bergstaten är ett hån. Den pengen räcker verkligen till absolut ingenting när gruvbolaget efter förrättat värv bara drar. För det kommer de att göra, det visar historien!

För övrigt så tycker tanten att man ska titta på ”Svenska Nyheter” från i fredags – den 25 mars. Där görs ett lite räkneexempel som visar på hur vansinnigt det är att sälja ut naturtillgångar till utländska privata företag – å då rimligen till vilket privat bolag som helst.

Tanten har varit alldeles för deprimerad av allt som händer i världen för att skriva på bloggen, mest därför att tanten tycker om att tänka lite skojiga tankar. Tanten tänker, att skojiga tankar det går f-n inte att tänka i dessa tider. Dock är det kanske det vi kan behöva i tider som dessa så tanten får försöka bli lite gladare framgent.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tanten tänkte en tanke, å fick en idé.

Eftersom tanten skrivit en del om gruvan, och i förlängningen även om hur en fattig norrbottnisk inlandskommun ska överleva så har tant Annas tankar fortsatt i dessa banor. Å tack vare Po:s eminenta artikel så har tanten tänkt lite andra tankar än de hon brukar tänka. Alltså – för att använda en riktig klyscha – tanten har tänkt ”outside the box”.

Tantens hemkommun har en hel del skyddade områden, å om man tänker på att tantens kommun är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans, så blir det stora ytor. I kommunen finns ett antal nationalparker och naturreservat.
4 nationalparker och 72 naturreservat för att vara exakt. (Siffrorna hämtade från Länsstyrelsen Norrbottens hemsida).

Tanten är mycket glad åt både parker och naturreservat men faktum kvarstår – de ger inte så mycket skatteintäkter till kommunen. En del pengar kommer naturligtvis från renskötseln som finns i områdena samt från besöksnäringen. Å inte att förglömma att förvaltningen av världsarvet Laponia ligger i tantens kommun. Dessa skatteintäkter räcker dock tyvärr inte så tanten fick en idé.

Eftersom det är staten som har bestämt hur mycket som ska skyddas och som också har satt upp hur mycket som ska skyddas framåt i tiden så vore det inte mer än rätt att staten betalar kommunalskatt för detta. Om man skulle tänka sig att staten får betala – säg 20.000kr/år – för varje kvadratkilometer.
Tja, bara på två av nationalparkerna skulle kommunen kvittera ut 80 miljoner kronor. Tanten orkar inte räkna ut kvadratkilometerna på reservaten men helt klart skulle det bli mycket pengar. Dessa pengar kan man då använda till den service som invånarna behöver och som besökare tycks ta för givna.

Men, säger då vän av ordning, UTJÄMNINGSSYSTEMET! Då svarar tanten att de pengar som kommunen får från utjämningssystemet kommer inte upp i de summor som vi pratar om här. Utjämningssystemet och statsbidrag ger ca 112 miljoner. Vad som är vad går inte att utläsa av Ekonomifaktas sida men tanten räknad dock med att en del av statsbidragen även betalas ut till rika kommuner så de borde rimligtvis även fortsätta till tantens kommun. Räkna bort utjämningssystemet så går tantens kommun ändå med vinst.

Naturligtvis skulle även andra kommuner med naturreservat få ersättningen, men tanten tror att de reservat som finns i t.ex. Stockholms kommun inte kan vara så kostsamma eftersom de är så små.

Förutom detta tycker ju tanten att för saker som kommunen bistår med till fromma för hela landet, som t.ex. naturskyddade områden eller vattenkraften, borde kommunen få ersättning för.

Med dessa udda tankar tar tanten en kopp kaffe till.