Kategori: Politiska tankar

Är det bra för hälsan att bo i Jokkmokks kommun?

Chefer och regionråd på region Norrbotten hävdar att det är det men tanten tillåter sig att tvivla.

Jokkmokk har en jättefin hälsocentral med 5 fasta läkare och urgullig personal. Läkarna gillar sitt jobb, och verkar också trivas i Jokkmokk men de får inte göra sitt jobb. De får inte tjänstgöra efter kontorstid vilket gör att mycket konstigt händer – som att en död person som har fräckheten att dö utanför kontorstid kan komma att behöva fraktas till Gällivare – tio mil bort – för att dödförklaras..

Nu vill region Norrbotten flytta de 5 obs-platser som finns i Jokkmokk till Pajala och Överkalix. 24 respektive 20 mil bort. Det som kan vara värt att notera är att vad tanten vet finns ingen fast läkare i Pajala och två halvtidsläkare i Överkalix så tanten undrar vilka doktorer ska ta hand om dem som ligger på obs-platserna? Tanten tänker att de kallt räknar med att Jokkmokks läkare ska åka till östra Norrbotten för att jobba. Å ta hand om Jokkmokkspatienterna där istället för här – i Jokkmokk.

I praktiken skulle detta betyda att om tantens gubbe skulle behöva ligga på en obsplats ett tag, så skulle tanten behöva åka till Pajala eller Överkalix för att hälsa på – det är inte humant.

Tanten är mycket besviken på politiken som tydligen inte anser att det är en politisk fråga. Det anser tanten att det är – i högsta grad – eftersom politiken har tagit beslut om att region Norrbotten ska bedriva en likvärdig vård inom Norrbottens län. Det kan man läsa i den strategiska planen som regionfullmäktige har beslutat om. Visionen lyder ”

Region Norrbotten arbetar för alla människor som bor, lever och verkar i
Norrbotten. Regionens vision är ”Tillsammans för Norrbotten – bästa li-
vet, bästa hälsan”. Med visionen som ledstjärna ska regionen bidra till ett
län med god livskvalité, trygghet och framtidstro.”

Tanten tänker att regionen inte lever upp till den visionen så bra – i alla fall inte i Jokkmokk.

Tanten tänker också att när tanten själv var sjuk och doktorn funderade på alternativen konstaterade han att det var fullt på obs-avdelningen så det var inget alternativ – å då tänker tanten att platserna behövs.

Tanten fick veta att när ledningen från regionen var på besök hos kommunledningen så blev det klart att den stängning av obs-platserna som man planerar för skulle utvärderas i augusti. Häpp, tänker tanten, då är tanken alltså att det finns en plan för att inte flytta tillbaka platserna efter sommaren…

Tanten är just nu väldigt elak – så hon tänker att det är en händelse som ser ut som en tanke att chefen för obs-platserna är bosatt i Pajala..

Nå, tanten tänker inte avsluta med kaffe som vanligt är, utan ni ska få er till livs vad Eva skrivit på Facebook och som beskriver den verklighet som vi på landsbygden i Norrbotten lever med, långt inlägg men väl värt att läsa (publicerad här med tillstånd från Eva):

”Hjälp, någon försöker döda mig!!

-Tyvärr är den enda polispatrull som är i tjänst och som täcker Sveriges andra OCH tredje största kommun i Sverige just nu på ett jobb 25 mil bort. Vi har en patrull från en annan grannkommun som ”bara” är 13 mil bort, vi skickar dem. Ah, bra. Ursäkta, men kan du som försöker döda mig vänta med att slå ihjäl mig i 1,5 timme kanske?

OM jag mot förmodan skulle komma levandes ur attacken men blöda nå så enormt, så kommer nästa besked: Den enda ambulans som finns i Sveriges nästa största kommun är på utryckning 20 mil bort, så ambulansen från grannkommunen 10 mil bort kommer istället. Ah, härligt. Ursäkta blodet, men kan du sluta blöda i drygt en timme?

Skam den som ger sig.

Säg att jag överlever, men är efter otaliga operationer i behov av eftervård på OBS. -Tyvärr har vi stäng OBS:en i Jokkmokk, så du kommer att få ligga i Pajala som är 24 mil från Jokkmokk. Nej vänta, Överkalix hade en plats ledig. Du hamnar bara 20 mil hemifrån. Ah, fint. Ursäkta min familj, men kan ni ta ut semesterdagar för att köra bil i 5 timmar och komma och besöka mig där jag ligger? Mirakel händer. Låt säga att jag repar mig där i min ensamhet på OBS:en dryga 20 mil hemifrån. Jag är ju trots allt ung (vågar inte ens tänka på hur det är för äldre).

Jag kommer hem, men inser att mina glasögon gått sönder i attacken. Fint, jag bokar optikertid för synundersökning. I Gällivare. 10 mil bort. För inte har Jokkmokk någon optiker inte. Det innebär att det blir att ta ut semesterdagar. En för att åka dit på synundersökning, och en för att åka dit och ställa in och hämta glasögonen.

Mammografin, som inte heller finns i Jokkmokk men som är alla kvinnors rättighet, hade ingen lucka samma dag som optikern, så jag måste ta ut ytterligare en semesterdag för mammografin. Som alla regioner i Sverige avgiftsfritt ska erbjuda. Visst, själva screeningen må vara avgiftsfri, men mitt inkomstbortfall för semesterdagen jag måste ta ut och bilersättningen för 20 mil bil då regionen inte betalar ut reseersättning för mammografi belastar ingen annan än min plånbok.

Ah, okej. Än så länge har bara 3 semesterdagar gått åt och 1200 kr i resor till något som är en självklar rättighet i ett välfärdssamhälle, men vad tusan. Jag överlever.

Men vad ända in i…., en tand måste ha lossnat vid attacken! Jag behöver tandläkare. -Tyvärr är du inte mellan 0-19 år, inte heller över 80 år, så du måste söka tandvård i annan kommun då folktandvården i Jokkmokk inte har tandläkare. Ah, se där. Ytterligare semesterdagar måste tas ut för att åka antingen 20 mil (om jag alls får tid där) eller 32 mil för att först få tandundersökning, och sedan några återbesök för uppbyggnad av tanden igen. 3 semesterdagar till. Och åtskilliga hundra mil till på bilen då kollektivtrakfiken i stort sett är obefintlig i Norrbottens inland.

Och det här är bara vård för mig. Då har jag inte räknat med mitt barn, som vi naturligtvis också behöver åka iväg med för optiker och sjukvård. Och mina åldrande föräldrar. X antal semesterdagar till alltså.

För välfärd. Som vi Jokkmokkare betalar 34,29 % av vår beskattningsbara inkomst för.

Och ändå vill jag bo kvar i Jokkmokk…Är jag på rikt? (vill inte ens börja tänka på vilken grannkommun jag skulle behöva vända mig till för att få hjälp med min mentala hälsa, för psykolog i Jokkmokk, det finns inte det heller…)”

Kvinnojourer..

Tanten var tidigare engagerad i kvinnojouren i Jokkmokk, den lades så småningom ner för att sedan återuppstå för ett par år sedan. Tanten tänkte att det är trist att den behövs men var glad över att den ändå återuppstått.

Tanten fick nyligen reda på att dessa jourer – från den 1 april i år – ska ansöka om att få driva ett boende. Ansökan ska göras till IVO och det gäller privata eller ideella aktörer. Kostnaden för detta ska vara 30.000 kronor och det är också ett krav att boendet ska ha utbildad personal samt chef på boendet. Läs mer i NSD.

Det där låter ju kanon – eller? Tanten är, som vanligt, misstänksam eftersom tanten tänker i flera led. Det innebär i praktiken att inga små ideella jourer kommer att ha råd med detta. Så inget jourboende i Jokkmokk. Det torde i förlängningen också innebära ökande kostnader för socialtjänsten. Helt enkelt därför att de som kommer att ha råd att ansöka och tillhandahålla boenden är privata aktörer. Typ samma som finns inom vård, skola och omsorg. Dessa vill gå med vinst – alltså tar man ordentligt betalt av socialtjänsterna som skickar kvinnor till dem.

Tanten har hört argumentet att det är bra att myndigheterna har kontroll över verksamheterna och det kan man kanske tycka, men tanten vet att de kvinnor som engagerar sig i jourerna idag får genomgå en utbildning innan de får verka inom jourerna. Det går alltså inte att bara bli medlem och köra igång, man måste genomgå utbildning. Det ena utesluter inte det andra. Tvivlar starkt på att kvinnojourerna skulle vägra IVO insyn i verksamheten om det är där problemet ligger.

Många kvinnor vill heller inte ha kontakt med myndigheterna i det akuta skedet utan vänder sig hellre till kvinnor inom jourverksamheten.
Tanten har också förstått att det inte klart framgått vad denna auktorisation hos IVO egentligen betyder. När tanten besöker IVO:s hemsida och läser vad som krävs av en ideell organisation för att lämna in ansökan så förstår ju tanten att de små jourerna troligen inte kommer att ansöka. Det är för tjorvigt.

Så tanten tänker, eftersom hon är en röd tant, att återigen ska ”marknaden lösa problemet, och kan inte marknaden lösa problemet så är det inte värt att lösa” som en moderat informerade tanten om en gång.

Så surt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

PS: Jouren i Jokkmokk kommer att finnas kvar inom ramen för en öppen verksamhet, som informationsarbete och att finnas som stöd och hjälp för våldsutsatt kvinnor. Skicka gärna en slant till dem – swish 123 697 55 51 så de kan fortsätta med det arbetet. /DS

Kollektivavtal.

Bild: livs.se

Tanten har hamnat i en del diskussioner om kollektivavtal. Tanten är lite rabiat när det gäller detta, det erkänner tanten. Tanten har varit fackligt aktiv i nästan sitt hela arbetsliv och anser att just kollektivavtalet är en garant för att Sverige inte ska bli som USA, där en del människor måste ha fler jobb för att överhuvudtaget överleva.

Tanten har läst olika arbetsgivares anledningar till att INTE ha kollektivavtal som t.ex. ”Våra anställda har det bättre utan avtalet”, ”Vi betalar mer än vad som sägs i avtalet” , ”vi har fler förmåner än vad som står i avtalet” och lite mer med samma innehåll.

Men så bra, säger tanten, vari ligger då problemet med att faktiskt förhandla och skriva under ett kollektivavtal? Kan det vara så att arbetsgivaren inte gör det man säger att man gör – ger bättre villkor än vad ett avtal säger? Å, tänker tanten, det handlar inte enbart om lönen, det handlar om så mycket mer.

Det är oerhört viktigt att komma ihåg att ett kollektivavtal innebär en LÄGSTA-gräns. Om arbetsgivaren vill göra mer, betala mer eller ha bättre förmåner så är det ju bara att göra det. Kollektivavtalet talar om vad den lägsta lönen får vara – alltså en försäkring att arbetsgivaren inte går LÄGRE än vad avtalet säger. Avtalet handlar också om andra bra saker – som tjänstepensionsplan, övertid, uppsägningstid e.t.c

Det ovan är ju bara en det av vad som kan finnas i ett kollektivavtal.

”Ett kollektivavtal innebär en extra trygghet för arbetstagaren eftersom arbetsgivaren aldrig kan erbjuda sämre villkor än vad som står i kollektivavtalet.”

Tanten blir beklämd när hon läser om unga människor som inte verkar ha någon som helst koll, som säger att ”ett kollektivavtal skapar en lägstanivå som belönar de som har blivit bekväma och lutar sig tillbaka på bekostnad av de som tar ansvar och initiativ” – sagt av en anställd på Klarna, som nu skrivit på.

Härligt för tjejen att vara så fullständigt övertygad av sin egen förträfflighet att inte ens förstår att hennes trygghet beror på det arbete fackliga organisationer gjort tidigare. Å tanten tänker också att de arbetsgivare som var inblandad i bygget av den ”svenska modellen” och som förstod vinsten av att ha kollektivavtal, de ska också hedras.

Tanten tipsar de arbetsgivare om inte har kollektivavtal att läsa Almegas ”8 myter om kollektivavtal” !

Det skrämmer tanten att det liksom ”backas” när det kommer till trygghet på arbetsplatsen och det skrämmer tanten ännu mer att vi blivit så själviska och osolidariska att inte förstå vinsten av att ha ett tryggt avtal på plats.

Tanten inser att hon måste börja kontrollera de företag hon anlitar mer noggrant än tidigare, om de har kollektivavtal eller inte. Lite tjorvigt är det ju eftersom tanten måste söka på olika fackförbund såvida tanten inte missat någon smart sida där man kan söka på alla.

Tanten är glad att hon hittade ett företag som tillhandahåller en, för tanten, skojig service. Samelandsresor har kollektivavtal med Unionen så tanten kan se fram emot att hyra den lilla husbilen även nästa år!

Så tänker tanten denna lördag och tar en kopp kaffe till.

Vart är vi på väg?

Tanten har, med oro, följt debatten om förslaget till ”angiverilagen”. Å jo, tanten vet att den inte kallas så av dem som vill ha den, men tanten kommer att kalla den så till dess att hon har blivit överbevisad om att det inte är just en sådan.

Tanten läste i husorganet att tantens region kommer att ta upp frågan om att säga nej till att deras personal ska följa den lagen. Hedrar regionen, tänker tanten, men så tänkte inte det M-märkta oppositionsrådet. Tanten blev förbryllad när hon läste vad sagda råd hade att anföra:
”Det pratas ofta om det etiska, att personalen ska ge vård till den som mest behöver det. I det här uppdraget från regeringen har det aldrig varit uppe på bordet att sjukvårdspersonal ska avstå från att ge människor vård”

Vad betyder det? Tanten tänker att om en papperslös kommer in på en hälsocentral så får hen säkert vård just då men samtidigt anmäls hen och blir utskickad ur landet – till vilken vård? Om man inte vet det så är det heller inte rätt att anmäla hen. Å, tänker tanten, i vilken vård hen hamnar i kan man verkligen inte veta.

Visst kan tanten instämma i att det kan bli problematiskt om regionen uppmanar personalen till lagbrott men samtidigt så undrar tanten vart vårt samhälle är på väg när regionen känner att man faktiskt behöver göra just det.

Förutom detta så är tanten också lite bekymrad över att Socialdemokraterna, lite tillspetsat, gör vågen över regeringens sista förslag om skattesänkningar.
Herrejesses, tänker hon återigen – vart är Svea Rike på väg?

Så trista tankar tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till..

Hurra för Systembolaget!

Tanten läste en ledare i husorganet som uppmärksammade tanten på hur mycket hon gillar systembolaget i stort och framförallt tantens lokala bolag.

Ledarskribenten avslutade ledaren med följande: ”Det är hög tid att göra upp med den socialistiska kvarleva som stavas alkoholmonopolet.”

Å nä, det är just det tanten inte håller med om. Länge leve systembolaget! Å det av flera orsaker.

1) Naturligtvis är det bra att centrera möjligheterna till inköp av alkohol – de alkoholrelaterade skadorna är stora och inte försumbara. Tanten tror fullt och fast på att systembolaget hindrar en hel del sådana bekymmer.
2) Tantens lokala bolag har personal som är superbra på sitt jobb. De har god kunskap av olika sorters alkohol och kan ge tips och idéer om vad som är gott till vad.
4) Systembolaget har 14242 olika viner i sitt sortiment och tanten kan få hem dem på en mycket kort tid även om de inte finns i det lokala sortimentet.

Finns säkert fler anledningar till att behålla systembolaget och vän av ordning menar nog att tanten kan beställa viner från hela världen och det kan tanten MEN inte med den snabba leveransen och framförallt inte möjligheten som systembolaget har ifall tanten ångrar sig!

Det finns också ett landsbygdsperspektiv, tänker tanten. Servicen till oss som Systembolaget ger kommer inte ICA/Coop att kunna leverera – hur bra de än är.
Tantens lokala bolag har dessutom järnkoll på vilka som har problem och vilka som inte har det.

Tanten tänker att den unge ledarskribenten helt enkelt inte vet vad han skriver om. Brukar vara så med de unga som alltid tror att de ”kan själv” utan hjälp från andra.

Så tänker tanten denna dag , och tar en kopp kaffe till.