Offentligt – eller inte..

Tant Anna läste för ett tag sedan att de bidrag som lämnas till företag p.g.a. coronakrisen inte är offentliga eftersom det tydligen då kan bli problematiskt för sagda företag om andra företag får veta att de fått bidrag. Herrejesses, tänker tanten, som om inte de andra företagen redan vet det. Däremot tycker tanten att det är trist att tanten inte får veta vart tantens pengar har gått. DET tycker tanten är klart mer problematiskt.

Nu har tanten dessutom läst en artikel att skolverket hemligstämplar ”alla uppgifter om enskilda skolors resultat, lärarbehörighet och liknade. Inte nog med det, beslutet som fattades i veckan betyder att uppgifterna om vilka skolor som finns i vårt land blir hemliga.”

Tant Anna anser att det är helt befängt! Hur går det med den berömda valfriheten om det inte går att få ut resultat som skolan har? Ska föräldrar helt enkelt lita på vad den eventuella friskolan påstår? Verkar lite osäkert, tänker tanten, eftersom tanten inte har så stort förtroende för företag som lever på så säkra pengar som skolpeng från kommunerna.

Fast å andra sidan – om det blir döden för friskolor i dagens nuvarande form – så inte är tanten emot det.

Tanten känner en stark oro för offentlighetsprincipen eftersom tanten tror på att statens, regionens och kommunens finanser ska vara offentliga. Hur ska annars den granskande journalistkåren kunna granska? Å hur ska de kunna hitta de som de ska granska när det inte ens går att få ut en lista på vilka skolor som finns.

Tanten tänker också att det kan påverka medborgarnas vilja att betala skatt. Om tanten som privatperson inte känner sig trygg med att tanten kan få veta vart de offentliga medlen går, vill tanten då betala? Jo, tanten vill, men kanske andra börjar fundera på ”vad f-n får jag för pengarna”, precis som den förre ledare för näringslivet sa när han blev påkommen som skattesmitare.

Å det vore en mycket olycklig utveckling, , tänker tanten å tar en kopp kaffe till.

Surtanten…

Tant Anna har varit ovanligt grinig ett tag, tyckt sig ha mycket att gnälla på. Allt från telefonköer till transportbolag. Tanten började skriva ner alla sina klagomål men insåg, när hon läst det hon skrev, att detta kan hon inte utsätta sina läsare för. Så tanten bestämde sig för att skriva om nazismens fula tryne istället…

I fredags läste tanten i sitt ena husorgan, en artikel av Erik Helmerson om Karl Gerhard och hans mycket kända ”Den ökända hästen från Troja” som skapade turbulens 1940. Skånska Aftonbladet skrev då, apropå kupletten: ”Koncentrationsläger, som andra länder hålla sig med, äro inte alltid så dåliga inrättningar. I en del fall verka de i uppfostrande syfte”. Makten blev nervös och förbjöd Karl Gerhard att framföra stycket varpå han rullade in hästen med munkavle (tror man, tanten har inte det bekräftat). Dock var Karl Gerhard bara förbjuden att framföra kupletten i Stockholm så när han for på turné sjöng han den igen.

Det är nog mycket som Karl Gerhard och tanten (som ju är ganska röd) skulle ha varit oense om, han var bl.a. monarkist vilket tanten inte är, men i detta fall är tanten imponerad av Karl Gerhards mod och integritet.

”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. — Ur seklers skuggor ur årtusens damm. Ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram” Så lyder ett par strofer och det riktigt skrämmande, tänker tanten, är att så är det idag!

29 augusti 2018 sa en viss partiledare, som tanten inte vill nämna vid namn: ”Hade jag varit chef på Sveriges Radio hade jag nog lagt ner P3. Jag tycker det är, till stora delar, politisk vänsterliberal smörja faktiskt och det tror jag är väldigt dåligt”

I samma intervju säger han: ”Jag tycker att public service fyller en oerhört viktig funktion. Uppdraget bör handla mer om att bygga sammanhållning, bygga kulturarvet och fokusera på den lokala nyhetsbevakningen. Det tycker jag att public service är väldigt bra på och därför borde de stärkas på de områdena.”

Herrejesses, tänker tanten, så är vi då där igen. ”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. Tanten var inte positiv till att avgiften till public service skulle tas ut via skattsedeln och är det fortfarande inte, tanten kan dock förstå att det är besvärligt med avgifter eftersom utbudet är så stort och varierande. Tanten har tyvärr heller inget annat, bättre, förslag men tanten är uppriktigt oroad om hur public service skulle bli behandlad om den onämnbara partiledaren kom till makten.

Förövrigt gläds tanten åt solens återkomst till tantens nordliga län och hoppas att den blir kvar länge. Så med en ändå ganska positiv tanke tar tanten en kopp kaffe till.