..förutsatt att den är inom Sverige!
Tanten ska förklara vad hon menar.
Tanten tänker att de 350.000 kronor man tänker erbjuda människor för att ”frivilligt återvända hem” skulle kunna gälla de som vill flytta tillbaka till de delar i Sverige som de tvingades lämna då de saknade arbete eller utbildningsmöjlighet. Idag finns arbeten i Norra Sverige och människor som längtar hem skulle kunna få ersättning för det eftersom det är en kostsam procedur att flytta.
Kanske få sina studielån avskrivna, företag skulle kunna flytta å få lägre arbetsgivaravgift. Dessa förslag fanns med i en utredning (762 sidor) som tanten var med i men skapade lite uppror från stadsbor. Tanten minns att kommunalrådet i Luleå, Niklas Nordström, blev väldans upprörd och pratade om orättvisan det skulle innebära. Tanten tänkte då att orättvisan finns redan – fast åt andra hållet. Inlandet i Norrbotten har sämre kollektivtrafik, sämre tillgång till sjukvård, tandläkare osv. och DET tycker tanten är höjden av orättvisa.
Tanten tror att det skulle vara bättre använda pengar än att försöka få folk att lämna landet. Tanten gillar att ha grannar, att möta människor på samhället och det skulle bli oerhört tomt om så inte var fallet. Nu fattar ju tanten att det inte är ALLA människor som personerna som lagt förslaget vill skicka iväg. Bara vissa människor som i deras ögon är suspekta. Definitionen om vem man vill erbjuda ersättningen till har tanten svårt att greppa men även Norrbottningen var ju en gång i tiden ej välkommen i södra Sverige..
Svenska Tornedalningars Riksförbund har skrivit om detta och själv har jag haft ett urklipp på min anslagstavla i många år nu. Det var 1965 som den skrivelsen kom upp, tanten var då 9 år gammal.

Tanten tänker att människorna förändras inte nämnvärt genom åren. Det människan inte känner igen skrämmer och gör oss otrevliga.
Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.