..däremot har hon känt sig ganska trött på det mesta, framförallt världsläget som gjort och gör henne ofantligt nere.
Det har varit så illa att hon ägnat många timmar åt att ligga i soffan, skrolla i telefonen och tittat på söta djur och barn, troligen för att försöka motverka allt det som skrämmer skiten ur henne. Det är inte klokt vad många små skojiga å söta bilder och filmer på djur o barn det finns…
Så kan man inte leva, tänkte tanten, å beslutade sig för att ”ta sig i kragen” – som det så vackert heter. Så nu försöker hon komma igång igen med både det ena och det andra. Det går så där, men att tanten gömmer sig under täcket hjälper inte något alls.
Dock piggnade hon till när Jokkmokk sa ”Tack, men nej tack”. Om ni har missat det så finns det många artiklar om vad som hände när Jokkmokks kommun tackade nej till regeringens inbjudan till möte om ”frivillig återvandring”. Tanten blev på riktigt gott humör av denna händelse eftersom den lyfter politiken till en annan nivå. Så stolt över Jokkmokks kommun för det är så – vi i Jokkmokk är VI inte vi och dem. Samt att vi är beroende av att människor vill bo och verka i vår kommun.
Tanten hörde att Ida Karkianen (S riksdagsledamot) sa att istället för att betala 350.000 för att uppmuntra människor till att flytta från Sverige kunde man kanske använda pengarna för att få frivilliga att flytta till arbetstillfällen hos oss i norr. Där de verkligen behövs. Hon menade att det skulle vara ett klokare sätt att använda pengarna på. Instämmer i det. Om man nu envisas med att betala folk för att flytta så vore det klart vettigare.
Tanten borde inte bli förvånad över kunskapsbristen hos SD, har visat sig förr. Men ändå.. Lite koll på egna landet borde man väl ha? Därför blev tanten glad över Jokkmokk kommuns text på hemsidan. ”Vi är Jokkmokk: frågor och svar”
Nu läser väl inte SD Riks det – kan kanske förändra deras världsbild och det vill de ju inte.
Å med dessa tankar i huvudet tar tanten en kopp kaffe till och tänker att det är skönt att vakna till igen…