Politik….

Tant Anna läste nyss, i veckans affärer, om en företagare som drar tillbaka en stor investering på en ort där SD har gått starkt framåt, han gjorde det med motiveringen: ”Jag kan inte som invandrare belöna SD-anhängare eftersom deras politik bygger på att jag inte är välkommen här”

Han säger också att ”Intäkterna från allt Pervanovo investerar i kommer från alltifrån Kina och USA till Turkiet och vi hissar dagligen utländska flaggor. Dessutom har 15–20 procent av personalen invandrarbakgrund och består av alltifrån duktiga maskinoperatörer till doktorer i träteknik. Med tanke på det kan vi inte investera i ett område där SD dominerar.”

Tanten tycker det är intressant eftersom han sätter fingret på en viktig sak – vi kan inte leva ensam i en global värld, allt hänger ihop.

Med den tanken i huvudet läser tanten med förtjusning Grönköpings Veckoblad i veckan – utdrag från GD:s socialpatriotiska kulturprogram: ”Ett krav i vårt socialpatriotiska kulturprogram är, att alla barn & ungdomar i Grönköping m.o. får lära sig vårt fäderneärvda runalfabet. Det är en skam att detta inte är allmän kunskap, utan att de flesta står helt frågande inför Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar i bygden.”

Trots att Grönköpings veckoblad är satir så tänker tanten att skillnaden mellan Grönköpingsdemokraternas variant på kulturprogram och Sverigedemokraternas  är ju inte så stor,  då det i den senares kulturprogram står: ”Den djupaste roten till den svenska kulturens särart ligger i vår historia och i den natur och det klimat där den vuxit fram….det vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhöra kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand …. har en djup förankring i den svenska historien….har en stark symbolisk betydelse för den svenska identiteten..” Dock är den på riktigt, vilket GD:s inte är…

Vad ville då tantens tanke med detta – och hur hänger dessa två saker ihop.

Jo, tanten menar att vi är ingen isolerad ö! Att vi är beroende av samvaro på ett eller annat sätt med andra länder och dess invånare. Att vi utvecklas av att mötas och om inte vi hade insett det utan levt utan kontakt med andra då hade vi lätt kunna läsa Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar, men det hade också varit det enda vi kunnat läsa eftersom vi inte fått in vårt alfabet från latinet eller överhuvudtaget blivit berikade från andra kulturer vilket då – i förlängningen – inte gjort att vi är den välfärdsstat som vi faktiskt är.

Så tänker tanten så här på söndagen då hon tar en kopp kaffe till.

 

Nu måste man välja…

Imorgon är det den 9 september 2018 och det betyder att det är ett val som ska göras.

Tant Anna har redan röstat och hon röstade, som vanligt, rött. Tanten läser på sociala medier för och emot en hel massa partier och ser bland annat en kommentar av en som tittat på den senaste partiledardebatten som menar att hen hade tänkt rösta på ett parti men ”partiledaren gjorde inte så bra ifrån sig”.

Va, tänker tanten, så det är alltså så det är nu för tiden, man läser inte alls partiprogram eller valmanifest – man kollar på sista partiledardebatten innan valet och går på den ”som gör bäst ifrån sig”.

Tanten tänker att det förklarar en hel del för om folk läst partiprogrammet för ett visst brunt parti – då torde de inte ligga så högt i olika väljarbarometrar.

I alla fall hoppas tanten att det skulle vara så att om folk hade läst detta partiprogram (partiet ifråga kallar det principprogram) så skulle de förstå att ett parti som hävdar att ”människor styrs av nedärva känslor, instinkter och drifter” och att ”det finns en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka”  samt att ”med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten” – ett sådant parti kan man bara inte rösta på.

Det tanten också tycker är synnerligen bedrövligt är att partiet, som vi inte nämner vid namn, skriver  mycket om assimilering vilket de ser som ”möjlig och eftersträvansvärd”.  Obehagligt, tycker tanten!!

Så tänker tanten, och tar en kopp kaffe till…

 

Tanten har varit på kongress.

Tant Anna är ju en röd tant, vilket de som känner tanten vet!

Så tanten hade förmånen att få vara på det röda partiets kongress som begav sig i Karlstad denna gång. Det var attans trevligt i Karlstad tyckte tanten. Å det är alltid trevligt med kongress, tycker tanten, eftersom tanten då träffar en himla massa likasinnade. Alltså sådana personer som tycker ungefär som tanten.

Tant Anna tycker det är viktigt med att träffa personer som inte tycker som tanten, helt enkelt eftersom diskussionerna med personer som tycker olika gör att alla inblandade lär sig något nytt och då går saker framåt. Tanten tänker att tanten alltid lär sig någonting nytt när tanten pratar med människor av andra åsikter och det kan aldrig vara fel.

MEN, ibland tycker tanten att det är himla trivsamt att helt omgärda sig av personer som har samma röda grundinställning. Tanten känner sig berikad efter sådana tillställningar, och rent av lite peppad. Tanten tänker inte längre vara så aktiv i allt det röda i framtiden och blir glad över att se alla de röda som vill fortsätta och som har kraft att göra just det.

Tanten tänker att hon är glad att den röda kongressen inte är likadan som den som beskrivs nedan…så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Nazister!

Tant Anna bor på en mycket trivsam liten ort som varje år i 413 år, så här i början på februari, har en stor happening, Tanten arbetar alltid dessa dagar och ser inte riktigt allt som händer men fick information om att nazister varit på plats. Tanten blir ledsen, upprörd och arg över detta! Å hade gärna varit med på plats och jaga bort dem. Nu gjorde andra det, gudskelov, men tanten började fundera.

På en av nazisternas sida på ett av de sociala medierna så kunde man läsa: ”kylan tillät inte mobilfoton, men efter en lyckad dag med stort intresse så lovar vi att återkomma årligen”

Tanten tänker att det var synd att det inte var ännu kallare så de frusit sönder totalt MEN undrar – varför var det en lyckad dag ur deras synpunkt?

Tanten funderar på om det faktum att de blev bortjagade och att man skrev en del på sociala medier om deras närvaro gjorde att de tyckte det var lyckat? Tanten har sett bilder och de var ju inte många nazister som stod där, det var alltså ingen demonstration som de behövde tillstånd för. Tanten undrar hur lyckat de hade tyckt det var om ingen brytt sig, eller alls kommenterat deras närvaro? Om de bara fått stå där å frysa?

Tanten tänker att förhållningssätt är jättesvårt och tanten velar ofta själv mellan om man ska ”ta debatten” eller inte. Tanten är ändå ganska övertygad om att uppmärksamhet är ju vad dessa nazister söker och vi andra faller i fällan.

Tanten har absolut ingen lösning på problemet å tänker att även tanten bidrar med uppmärksamhet genom att framföra dessa tankar.

Men tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till –  det tål att funderas på!

Ta strid mot etablissemanget?

Bild: Max Gustafson

Tant Anna har haft anledning att fundera på hur ordet etablissemanget används av olika företrädare för politiska partier.

Tanten har läst i husorganet och sett på nyheterna på TV om olika partiers företrädare som säger sig vilja: ”ta strid mot etablissemanget” vilket naturligtvis verkar betyda olika saker för olika företrädare. Den centerpartiske ordföranden i Kiruna menar (i husorganet 13 november) den nuvarande kommunledningen, medan ordföranden för partiet längst till höger verkar mena både nuvarande regering samt all press/media (utom den de kontrollerar själv naturligtvis).

Tanten tänker att klart man som politiskt parti vill vinna valet, och om man då gör det – då blir man, per definition, också etablissemanget. Å då blir ju frågan – fortsätter man då slå mot etablissemanget som är en själv, eller tycker man då att etablissemanget är helt ok? Den centerpartistiske företrädaren i Kiruna säger också; Jag har inte gått med i centerpartiet för partiets skull. Det är för Kirunas skull. Märkligt, tänker tanten, då har väljarna ingen aning om vad han egentligen tycker om allt från t.ex finansiering av välfärd till frågan om allmännyttan. Då använder han partiet för egen vinnings skull – till att ”ta strid mot etablissemanget” som centerpartiet ju är en del av och har varit sedan länge.

Ytterst förvirrande, tänker tanten, men tänker att det finns ett annat, lite större, exempel – Trumpnissen i det stora landet i väst – han tog, precis som centerpartisten i Kiruna, ”strid mot etablissemanget” innan valet och han verkar fortsätta på samma väg. Han är inte heller med i republikanska partiet för att han gillar deras politik, han är med för egen vinnings skull. Trumpnissen håller kampanjmöten fortfarande trots att han vunnit och verkar kämpa mot det mesta som han ju faktiskt är satt att styra och har möjlighet att förändra.

Tanten tänker att om tanken att krossa etablissemanget blir det som kommer i första hand, så blir det svårt att hinna med att faktiskt förändra så man kan åstadkomma något av det man utlovat.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.