Tant Anna läser att en doktor i teologi säger att ”religionsfriheten innebär ju inte bara frihet att utöva sin religion, utan den innebär också en frihet från otillbörlig religiös påverkan i det offentliga rummet”
Tanten tänker att när man ser lite hastigt på vad doktorn säger så kan det tolkas som att det är rätt tänkt men eftersom tanten tror att det har att göra med ett visst minaretbyggande så börjar tanten tänka i flera led..
Tanten undrar vem som har tolkningsföreträde av ordet ”otillbörlig”? Är det doktorn, eller är det tanten själv som inte tror på särskilt mycket? Eller kan det rent av vara, tänker tanten, de nyinflyttade medborgarna i tantens kommun som inte alls tror på samma sak som de som bodde här före?
Av någon anledning så tror inte tanten att doktorn menade att de nya medborgarna äger tolkningsföreträdet utan tantens tanke går åt det lite andra hållet – att doktorn tänker att det är de som tillhörde den tidigare statskyrkan som har företräde för annars skulle ju tanten kunna beklaga sig över kyrkklockornas klang på söndagarna – eftersom tanten nog tycker det är lite ”otillbörligt” att klangen påverkar tantens offentliga rum.
Egentligen, tänker tanten, kanske det borde vara dymmelonsdag alla dagar under året för att dämpa det otillbörliga i kyrkklockornas religiösa påverkan i det offentliga rummet.
Om det är så att det kristna budskapet kan fortsätta sin religiösa påverkan i det offentliga rummet utan restriktioner men andra religioner inte kan göra det – då råder det inte någon religionsfrihet alls, tänker tanten.
Men det är besvärliga frågor, allt som handlar om religion – tänker tanten och tar en kopp kaffe till