Tant Anna läste för ett tag sedan att de bidrag som lämnas till företag p.g.a. coronakrisen inte är offentliga eftersom det tydligen då kan bli problematiskt för sagda företag om andra företag får veta att de fått bidrag. Herrejesses, tänker tanten, som om inte de andra företagen redan vet det. Däremot tycker tanten att det är trist att tanten inte får veta vart tantens pengar har gått. DET tycker tanten är klart mer problematiskt.
Nu har tanten dessutom läst en artikel att skolverket hemligstämplar ”alla uppgifter om enskilda skolors resultat, lärarbehörighet och liknade. Inte nog med det, beslutet som fattades i veckan betyder att uppgifterna om vilka skolor som finns i vårt land blir hemliga.”
Tant Anna anser att det är helt befängt! Hur går det med den berömda valfriheten om det inte går att få ut resultat som skolan har? Ska föräldrar helt enkelt lita på vad den eventuella friskolan påstår? Verkar lite osäkert, tänker tanten, eftersom tanten inte har så stort förtroende för företag som lever på så säkra pengar som skolpeng från kommunerna.
Fast å andra sidan – om det blir döden för friskolor i dagens nuvarande form – så inte är tanten emot det.
Tanten känner en stark oro för offentlighetsprincipen eftersom tanten tror på att statens, regionens och kommunens finanser ska vara offentliga. Hur ska annars den granskande journalistkåren kunna granska? Å hur ska de kunna hitta de som de ska granska när det inte ens går att få ut en lista på vilka skolor som finns.
Tanten tänker också att det kan påverka medborgarnas vilja att betala skatt. Om tanten som privatperson inte känner sig trygg med att tanten kan få veta vart de offentliga medlen går, vill tanten då betala? Jo, tanten vill, men kanske andra börjar fundera på ”vad f-n får jag för pengarna”, precis som den förre ledare för näringslivet sa när han blev påkommen som skattesmitare.
Å det vore en mycket olycklig utveckling, , tänker tanten å tar en kopp kaffe till.
