Månad: december 2020

Julkort!

Tant Anna har funderat på julkort. Förr skickades långa julbrev och tanten minns tantens pappa Nisse som skrev långa betraktelser under namnet ”Mattisuddensfunderationer” (år 81/82) och under namnet ”Hövens funderingar”. Far Nils alterego ”Lilleman Höven” funderade över både ditt och datt och just till julen 1981 skrev han bl.a.:

 "Lilleman Höven i Mattisuddskog. 
 Skotern är gammal men duger nog. 
 Men snart glömmer han skotern. För ingenting…
 Lyssnar till tystnaden runt omkring.
 Hör en torraka knirka på avlägset håll. 
 Tänker på tomtar och troll. 

Efter en lång betraktelse kring händelser i världen detta år så kommer avslutningen: 
  
 Det brinner i kaminen och skinkan står i ugnen. 
 Gun har bakat och lagt in sill. 
 Lillemans Hövens värld är lugn än 
 och barn och barnbarn finns här och finns till. 
 Varför är så mycket åt just oss givet? 
 Du frågar så mycket. Tacka livet...."

Tanten tyckte mycket om hans jul/nyårsbetraktelser även om de var mycket melankoliska men just nu tänker tanten på att det inte skrivs julhälsningar på samma vis längre. Förr hängde julkorten i långa rader på ett snöre som tantens gubbe hängde upp över en dörröppning men nu kommer inga. FAST det är fel – i år fick tanten och gubben ett (1) julkort – och ett jättefint ett (å det tackar tanten Mia o Göte varmt för):

Dock är det ju så att tanten själv inte skrivit ett enda julkort i år och då är det ju självklart att tanten heller inte får några. Nu med sociala medier så läggs julhälsningarna där och det, tänker tanten, är också trevligt. Inte lika trevligt som pappersdito men ändå.

Tanten undrar, när hon tar en kopp kaffe till, varför vi blivit så digitaliserade? Å tänker att tantens pappa Nisse funderade på samma sak redan 1981:

"Datorer tickar världen över.
Vet precis vad vi behöver.
Skärpta bossar
styr skärpta gossar
som trycker på knappar till pigga datorer 
som styr outtröttliga processorer.
Några chips
och vips
står julgranen färdigplastad och klar
att säljas från närmsta julgransbar."

Ledsen tant!

Tant Anna har varit, och är lätt deprimerad. Det har suttit i hela hösten och beror naturligtvis på allt som hänt, och händer, omkring henne. Pandemin som verkligen har gjort att tanten och alla andra behöver tänka på annat sätt. Den vedervärdiga mannen från ”over there” som gjort att tanten blir orolig för världens demokratiska hälsa, och på tal om hälsa – tanten blir också deprimerad av att älven som rinner utanför tanten och tantens gubbes hus inte har frusit till is denna vinter, så planetens hälsa verkar heller inte så bra, tänker tanten.

Inte ens julen gör tanten på gott humör eftersom tanten inte får fira med sina systrar som brukligt är. Som tur är så fikar tanten och tantens systrar tillsammans varje lördag klockan 13.00 men numera helt via den fiffiga appen ”WhatsApp” och det är ju tur det. Annars kanske tanten hade börjat tro att hon var enda barnet..

Tanten fikar även med sina arbetskamrater – men även detta kaffe intas via fiffiga digitala system och tanten längtar verkligen efter den dagen så hon kan möta folk utan att bli orolig för att vara för nära.

Tanten blir deprimerad av att många väljer att inte hålla avstånd, att inte stanna hemma och att inte tvätta händerna. Det sista vet ju inte tanten riktigt bestämt men tanten tänker att om man struntar i de två första så struntar man nog även i det sista.

Tanten blir också deprimerad av att en hel del surkartar verkar liva upp sin tillvaro med att hitta någon att skylla på. Särskilt vems fel det är att viruset har spridit sig. Själv har tanten bestämt sig att skylla på viruset, känns som mer rimligt eftersom det ju faktiskt är viruset som vi blir sjuka av och viruset som sköra människor avlider av.

Så sorgerligt tänker tanten i sitt första inlägg på mycket länge, men hon tar en kopp kaffe till och hoppas på bättre tider!