Månad: januari 2023

Hur tänkte de nu..

I Jokkmokk finns en konstnär, eller det finns flera, men just den tanten tänker på är speciell. Han jobbar på gatukontoret och han ställer till det för Jokkmokksborna.

Det började med en orange gorilla – eller egentligen inte, konstnären och hans kollega gör fantastiska grejer i Jokkmokk som förgyller Jokkmokk på alla sätt och vis. Det tanten tänker idag hänger dock delvis ihop med gorillan. Gorillan skapade nämligen glädje, irritation och allmänna funderingar hos Jokkmokksborna.

Första gången den sågs var den orange – skapade lite rabalder och anmäldes till slöseriombudsmannen som dock inte alls gick på anmälarens sida. Ett år var den blå och stod mitt i sjön Talvatis och sommaren 2022 var den målad i Ukrainas färger och stod mitt i rondellen. Tyvärr blev den nog påkörd då så den kanske faktiskt är död. Hoppas inte det utan tanten vill gärna se den igen sommaren 2023.

Det tanten vill komma till är att flera av sakerna som produceras lämnar en fundering hos tanten o många andra i Jokkmokk. Ett år fanns det i rondellen ett stort G. å inget annat. En väldans snack uppstod. Fast egentligen kanske det bara var så att de hittade den bokstaven och en punkt.

I vinter fanns denna hare – alldeles ensam i rondellen – senare blev det en älg och god jul.

Det som tanten funderar på nu är haren som blir jagad av räven vid Storgatan (bortplockad nu för att snön ska röjas inför marknaden) .

Om ni tittar noga så är haren markerad med någon form av tejp. Vilket den inte var från början.

Tanten gick förbi ett par gånger och upplevde att tejpen kom dit etappvis och eftersom de som ställer upp dessa grejer verkar gilla att förvirra invånarna så började ju tanten fundera.

Varför fick den tejpen etappvis?
Var det någon slags nedräkning till Jokkmokks marknad?
Eller kanske en indikation på våren (Ja, även norr om polcirkeln börjar det ljusna) då haren byter färg på pälsen ELLER – hemska tanke – hade den bara gått sönder??

Så förvirrat tänker tanten så här på söndagen så hon tar en kopp kaffe till.

Hujja, så små en del är!

Nu ska tanten göra något oförlåtligt. Tanten ska skriva om folks utseende och då särskilt moderaternas representanters utseende, specifikt en del av de manliga.

De är så små o taniga, tycker tanten, och det har en del varit även historiskt som typ Anders Björck (fast han var inte tanig) som var försvarsminister för längesedan. Han var och hälsade på hos tantens dåvarande (hemliga) jobb och faktum är att tanten såg honom aldrig i gruppen av folket runt om honom.

I dagens regering finns en jätteliten partiledare – han Ulf, en liten Tintin i form av Tobias Billström och en liten försvarsminister som heter Pål Jonsson. Om Pål hade varit läkare så hade han varit en läkare som när han kommer in till patienten så säger patienten: – vi väntar till doktorn kommer… (vilket tantens systerdotter råkat ut för några gånger)

Han Ulf med sina nedåtsluttande axlar skulle tanten inte köpa en bil av och lilla Tintin kommer undan med de mest fascinerande lögner, troligen bara för att han ser ut som han gör.

Å apropå lögner så har Alex Schulman skrivit ett tänkvärt inlägg på Dagens Nyheter som tyvärr är låst MEN där han börjar så här:
”Förr var ljugandet någonting skamligt i politiken. Den minister som ljög fick skämmas och var ibland tvungen att avgå. I dag är lögnen en naturlig del av kommunikationen.”
Tanten håller med – å tänker att något har hänt med att lögnerna numera är ganska lätta att upptäcka, så när de blir påkomna säger de bara ooops, å går vidare i livet. Tanten tänker att ju lättare det blivit att belägga lögnerna ju mindre verkar de ha betydelse för politikerns framtid.

OM Tintin varit utrikesminister för länge sedan och ljugit som han faktiskt ljög om flaggviftandet så hade han fått avgå. Men nu rycker han och hans partikamrater bara på axlarna och fortsätter på den inslagna vägen.

Fast det ska erkännas, små politiker fanns även i tidigare regeringar. En som tanten lyssnade på, eller rättare sagt inte lyssnade på, eftersom tanten blev helt fixerad vid att han förtvivlat stod på tå för att vi skulle se honom över talarstolen.

Så sura, å elaka, tankar tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.