Författare: Anna

Hujja, så små en del är!

Nu ska tanten göra något oförlåtligt. Tanten ska skriva om folks utseende och då särskilt moderaternas representanters utseende, specifikt en del av de manliga.

De är så små o taniga, tycker tanten, och det har en del varit även historiskt som typ Anders Björck (fast han var inte tanig) som var försvarsminister för längesedan. Han var och hälsade på hos tantens dåvarande (hemliga) jobb och faktum är att tanten såg honom aldrig i gruppen av folket runt om honom.

I dagens regering finns en jätteliten partiledare – han Ulf, en liten Tintin i form av Tobias Billström och en liten försvarsminister som heter Pål Jonsson. Om Pål hade varit läkare så hade han varit en läkare som när han kommer in till patienten så säger patienten: – vi väntar till doktorn kommer… (vilket tantens systerdotter råkat ut för några gånger)

Han Ulf med sina nedåtsluttande axlar skulle tanten inte köpa en bil av och lilla Tintin kommer undan med de mest fascinerande lögner, troligen bara för att han ser ut som han gör.

Å apropå lögner så har Alex Schulman skrivit ett tänkvärt inlägg på Dagens Nyheter som tyvärr är låst MEN där han börjar så här:
”Förr var ljugandet någonting skamligt i politiken. Den minister som ljög fick skämmas och var ibland tvungen att avgå. I dag är lögnen en naturlig del av kommunikationen.”
Tanten håller med – å tänker att något har hänt med att lögnerna numera är ganska lätta att upptäcka, så när de blir påkomna säger de bara ooops, å går vidare i livet. Tanten tänker att ju lättare det blivit att belägga lögnerna ju mindre verkar de ha betydelse för politikerns framtid.

OM Tintin varit utrikesminister för länge sedan och ljugit som han faktiskt ljög om flaggviftandet så hade han fått avgå. Men nu rycker han och hans partikamrater bara på axlarna och fortsätter på den inslagna vägen.

Fast det ska erkännas, små politiker fanns även i tidigare regeringar. En som tanten lyssnade på, eller rättare sagt inte lyssnade på, eftersom tanten blev helt fixerad vid att han förtvivlat stod på tå för att vi skulle se honom över talarstolen.

Så sura, å elaka, tankar tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Jultankar 2022


Julen 2022 verkar bli en dyster historia för många, tänker tanten. Det är så oroligt i världen och även oroligt här hemmavid så tanten känner sig riktigt bekymrad. Tanten tänker att hon verkligen hoppas att julen blir så fin och rogivande som den skulle behöva vara, för så många som möjligt. Tanten har å sin sida så många fina jular bakom sig så hon har mycket positivt att titta på i minnessäcken.

När tanten var barn klev tantens familj upp tidigt och drack kaffe, eller rättare sagt föräldraskapet drack kaffe och barnen något annat. Det var den enda dagen på året då tanten o tantens systrar fick bullar och kakor till frukost. Dessutom fick alla barn varsin julklapp så tanten och systrar skulle hålla sig i schack eftersom föräldrarna arbetade då apoteket var öppet även på julaftonen. Tanten har också något minne av att personalen på apoteket åt jullunch i tantens hem och att tanten tyckte det var så trevligt. Tantens mamma Gun kanske inte var lika entusiastisk eftersom det var hon som lagade maten..

Tanten minns också att det bakades pepparkakor och gjordes korv. Det lades in sill och något som modern ville ha var en rökt fårfiol – modern kom från Värmland så kanske den traditionen kom därifrån.

Det kom en tomte – trots att pappa Nisse var hemma. Tomten var oftast ”morbror” Bengt Edholm som kom (kallades morbror av nån anledning trots att han inte var det) å tantens pappa Nisse tomtade sedan hos Bengts familj. Tror även att farbror Peter Havemose var inblandad i tomterotationen i de tidiga jularna.

Så tanten är privilegierad – haft ofantligt fina jular och har fortfarande det tillsammans med systrar och deras familjer. Tanten önskar så att alla kunde ha det men vet ju att världen/livet i största allmänhet är orättvist.

Så med denna – halvtrista – jultanke tar tanten en kopp kaffe till och önskar, trots allt, alla en

RIKTIGT GOD JUL

Permobilfunderingar..

Tantens gubbe fick tillbaka sin permobil idag. Å det tackar tanten o gubben särskilt för. Å troligen stora delar av Jokkmokk eftersom tanten fått frågor om gubbens hälsa eftersom han inte varit synlig på samhället med permobil och hundar.

Gubbens permobil gick sönder för ett par veckor sedan, och regionen kom och hämtade den för reparation. En axel hade gått av och det gick på garantin så när väl axeln kom fixade de permobilen fort. Idag när den kom tillbaka såg tanten att den även hade fått ny fina däck så tanten kan vara lite lugnare när gubben åker rally genom samhället.

När permobilen gick sönder så hade gubben – helt logiskt om man känner gubben – INTE mobilen med sig så gubben fick slita ordentligt för att få hem både sig själv och permobilen. Nå, tänkte tanten, kanske gubben nu lärt sig att ha med sig mobilen i fortsättningen.

Tanten berättade det för några vänner på brukshundklubben och C kom genast med den briljanta idén att om gubben inte lärt sig så skulle tanten göra en sida på Facebook, precis som den Jokkmokk har koll på på vintern ”var är älgen”, så skulle tanten kunna ha en sida med ”var är gubben”. Då skulle tanten få svar snabbt, typ: Gubben senast sedd på Storgatan…
Tanten tyckte detta var en synnerligen god tanke så nu har tanten hotat gubben med detta om han inte tar med sig sin telefon i fortsättningen.

Tanten såg på sagda Facebook idag att tanten o gubben ska vara glad att de inte bor i Sjuhärad eftersom man där blir fråntagen sin permobil om man använder den för mycket.
JOOO – det är sant – lyssna HÄR – två personer blev av med sin permobil å när tanten lyssnade på inslaget så fick hon veta att de blev indragna bl.a. för att man inte får åka och handla med permobilen om man kan åka färdtjänst.

Svammel, tänker tanten, å tar en kopp kaffe till.

Allt går att sälja med mördande reklam..

Tant Anna är upprörd! Vilket inte är ovanligt, och nu är hon upprörd över att hon upptäckt att det finns begravningsbyråer på nätet.

En nära vän till tanten förlorade sin make nyligen och till dennes begravning ville tanten ha en ros. Hon kom inte ihåg telefonnumret till den lokala begravningsbyrån så hon googlade och högst upp kom det reklam för en begravningsbyrå i Jokkmokk som hette Lavendla. Tanten blev förbryllad eftersom det bara finns en begravningsbyrå i Jokkmokk – Jokkmokks Blommor och Begravning – för övrigt världens bästa.

Tanten ser att det dessutom finns ett lokalt telefonnummer till Lavendla men när hon kollar det så visar det sig att det är ett nummer som tidigare gick till ett företag i Purkijaure, en lite by utanför Jokkmokk. Tanten börjar bli nyfiken och ringer numret och får då olika alternativ att välja mellan. Nå, tanten behöver inte någon begravningsbyrå för tillfället så hon lägger på och googlar istället på namnet Lavendla.

Å se – som av en händelse – har olika tidningar uppmärksammat en kritik som anställda vid Svenska kyrkan haft mot dessa företag och Lavendla i synnerhet. Eskiltuna-kuriren har skrivit en mycket intressant artikel om detta som också Expressen hakat på

Rent lokalt blir tanten extra upprörd eftersom Jokkmokks Lavendla har ett lokalt telefonnummer men finns inte lokalt på plats. Det är att luras, tycker tanten.

Hur många har trott att de använder vår byrå? Jag frågade faktiskt vår lokala och de visste av en. En är en för mycket enligt tantens åsikt. Men tanten är övertygad om att det finns fler.

Enligt artikeln är Lavendla hur nöjd som helst – de har inte fått några klagomål och det tror sjutton det när kyrkans anställda säger:
”Från kyrkans sida gör vi allt vi kan för att skydda de sörjande när det blir problem. Från kyrkans sida vill vi samtidigt bespara dem från att veta hur illa det är. I stället säger ingen någonting.”

Det andra företaget som hävdar att man finns i Jokkmokk heter Fenix – och de har åtminstone inte ett Jokkmokksnummer, men finns inte heller IRL alltså ingen person finns i vår kommun. Å om man vill träffa en person från den byrån så kostar det 1000 kronor extra. Å vill man ha hjälp med att klä den avlidna så är även det en tilläggstjänst.

Tanten tänker att människor i sorg har det tungt och när livet är svårt så behöver man personliga möten. Möten som man känner sig trygg i och en sak är klar – trygg är man hos Jokkmokks Blommor- och Begravning – där man träffar folk på plats utan extra kostnad och som dessutom specificerar vad man tar betalt för.

Tanten tänker att detta är vad marknadsekonomi gör med oss människor – även döden ses som en möjlighet att tjäna stora pengar eller som en av VD:arna säger:
”Jag tror också att fler kommer att arbeta med frilansande begravningsrådgivare som vi gör. Det finns ett jättestort intresse av att komma in i den här branschen.”

Vidrigt, tänker tanten, tar en kopp kaffe till och tackar särskilt för den fina lokala byrån som finns fysiskt i vår kommun.

Mer tankar om politik..

Under höstmarknaden i Jokkmokk, innan valet, så var tanten med och gjorde reklam för sitt parti. Det gör alla andra partier också och i ”politikerhörnan” på området brukar det vara en synnerligen trevlig stämning och det var det även detta år.

Partierna skojar friskt med varandra och människor som kommer och pratar känner det, tror tanten, för många kommer och pratar med oss alla.

Denna gång kom en av kommunens moderater med ett paket näsdukar med M:s logga på till tanten och tanten kunde naturligtvis inte avhålla sig från att skoja om det – ”snyta sig i M:s politik” osv. Nåja, tanten fick svar på tal och det skrattades. MEN när tanten kom hem och skulle använda näsdukarna till det som de är tänkta för så ser hon att paketet är nästan omöjligt att få upp. De har klistrat M-loggan rätt över tejpen som man ska dra i för att komma åt innehållet. Tanten tänker att det är kanske precis som deras politik. Behöver man en näsduk får man betala för det med hårt arbete och kanske till och med okonventionella metoder. Tanten fick rent bruka lite våld för att nå den åtråvärda näsduken.

Förövrigt så håller tanten fast vid att hon är jättebesviken på socialdemokratin som genom åren inte gjort så vidare mycket för att förändra det som vi idag ser hända med skattemedel som hamnar hos riskkapitalbolag istället för hos dem som skulle behövt dem – skolans elever, de som behöver sjukvård etc. Tanten är fullt medveten om det mesta av de dåliga inslagen i offentligheten kommer från borgerligheten MEN de har fått fortsätta under S.
Redan Ingvar Carlssons regering i slutet på 80-talet började styra resurser till sjukvården utifrån marknadsprinciper och även om friskolereformen kom av regeringen Bildt, LOV:en kom från Reinfeldt så har ingenting gjorts för att förändra strömmen av skattemedel av sittande socialdemokratiska regeringar. Visst, nu på slutet har det inte varit lätt eftersom det har varit svårt att få majoritet men engagemanget tycker tanten ändå har saknats. Tanten hade förväntat sig mer av ett parti som har ett partiprogram som faktiskt säger något helt annat än det som partiet i praktiken gör.

Tanten är också på det klara med att det kanske hade varit etter värre om socialdemokratin inte styrt de sista åren men det gör inte nå’t bättre. Tanten gillar det ändå inte.

Å med dessa politiska tankarna i huvudet tar tanten en kopp kaffe till..