Kategori: Allmänna tankar

Vad man tror man köper och vad man faktiskt får…det är inte alltid samma sak.

Tant Anna har varit och handlat. Tanten köpte bl.a. denna förpackning, hon tyckte det lät gott:

Tanten gillade att det var:

Men så läste tanten innehållsförteckningen – och kände sig liite lurad, även om tanten ju måste erkänna att det var bär i köpet men kanske inte så mycket av de specifikt nämnda som första intrycket gav vid handen:

För tanten hade ju köpt en smoothie med hallon, jordgubb och blåbär men 8 jordgubbar, 14 hallon och 17 blåbär gör ju liksom ingen sommar så tillverkaren har lagt till äpple, bananer, apelsin, svarta vinbär och juice från koncentrat. Det sista är ju helt ok eftersom tanten brukar göra sin egen smoothie och vet att mer flytande grejer behövs för att göra hela konkarongen hyfsat rinnande.

Tanten menar att det inte är riktigt korrekt att kalla dekokten för en hallon, jordgubb och blåbärssmoothie utan tänker att den kanske istället kunde kallas för en ”lite av varje-smoothie”

Men, tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till – tanten borde ha läst bättre eftersom tanten trodde hon köpte en BÄR-smoothie, men det stod ju faktisk att det var massor med FRUKT och det var det ju..

Lurad?

Tantens make gillar en viss sorts apelsinjuice, som tanten följaktligen ibland köper. Döm om tantens förvåning när hon upptäckte att istället för en liter i flaskan så var det plötsligt bara 850 ml. Dessvärre kom inte tanten ihåg vad juicen kostade för en liter men hon känner sig ganska säker på att den i vart fall inte blivit billigare per ml, detta eftersom tanten varit med förr och vet att sådana förändringar, det gör man bara när man vill höja priset och hoppas att folk inte ska märka det.

Tanten använder mellanrumsborstar till sina tänder eftersom hon behöver hålla ordentligt rent i sin mun, nu har borstarna tydligen fått en uppryckning och tanten funderar på varför..

Varför är det så noga med att dessa mellanrumsborstar har en ”fräschare färg”? Tanten tänker att hela grejen hade väl varit smartare om det stod ”fräschare/bättre borste men samma färg” . För tanten tänker att färgen har ingen som helst betydelse för henne,  borstarna hänger på krokar på toaletten å tanten tror inte någon som besöker tantens badrum bekymrar sig om dessa färger..

Det är precis samma med toalettrullar! Tanten känner sig konstant lurad när det gäller inköp av dem – endera är de så löst rullade så det är löjligt eller också är hålet i mitten gigantiskt!

Jaja, tänker tanten, det är väl så man tjänar pengar – man tar bort lite då och då men behåller samma pris. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Misofoni!

Tant Anna har inte noterat några tankar här på ett tag, men det kan bero på att tanten har haft så många tankar i huvudet att det har varit svårt att sortera ut just en…

Men nu ska tanten skriva om en tanke som funnits i tantens huvud ett tag, men inte släppts ut.

Hösten 2017 köpte tanten en valp, en av de andra valpköparna berättade en sak som gjorde att tanten ÄNTLIGEN fick svaret på en undran som tanten haft länge, nämligen varför tanten mår så fysiskt illa av vissa ljud!

Tant Annas ömma moder hatade att någon i närheten tuggade på hårda karameller. Tanten själv klarar bl.a. inte av tuggummi som tuggas med öppen mun. Den andra valpköparen klarar inte av när hundarna slickade sig om tassarna, och det ska erkännas – det gör inte tanten heller.

För detta besvär finns numera en diagnos: MISOFONI

Tanten satt på Arlanda Express för ett par veckor sedan, tanten satt bredvid en ung tjej, som istället för att snyta sig, satt och drog in snoret ungefär var tionde sekund. Tanten blev fullständigt illamående, irriterad och var till slut i så dåligt skick att tanten var på väg att flytta till en annan plats – lååångt från tjejen. Tanten funderade på om hon skulle erbjuda tjejen en näsduk, men tanten var lite orolig för att det kanske inte skulle tas emot väl av den unga damen så tanten gjorde aldrig det, utan tänkte att det vore väl attan om tanten inte överlevde de 20 minuter som resan tar. Å det gjorde ju tanten, om än med visst besvär.

Tanten har ibland funderat över sin mentala hälsa eftersom tanten blir så störd av dess ljud, omgivningen tycker ju helt klart att tanten överdriver å det grövsta – men nu, nu kan tanten säga att tanten lider av misofoni, å det är minsann en riktig diagnos – sådetså….

Religionsfrihet?

Tant Anna läser att en doktor i teologi säger att ”religionsfriheten innebär ju inte bara frihet att utöva sin religion, utan den innebär också en frihet från otillbörlig religiös påverkan i det offentliga rummet”

Tanten tänker att när man ser lite hastigt på vad doktorn säger så kan det tolkas som att det är rätt tänkt men eftersom tanten tror att det har att göra med ett visst minaretbyggande så börjar tanten tänka i flera led..

Tanten undrar vem som har tolkningsföreträde av ordet ”otillbörlig”? Är det doktorn, eller är det tanten själv som inte tror på särskilt mycket? Eller kan det rent av vara, tänker tanten, de nyinflyttade medborgarna i tantens kommun som inte alls tror på samma sak som de som bodde här före?

Av någon anledning så tror inte tanten att doktorn menade att de nya medborgarna äger tolkningsföreträdet utan tantens tanke går åt det lite andra hållet – att doktorn tänker att det är de som tillhörde den tidigare statskyrkan som har företräde för annars skulle ju tanten kunna beklaga sig över kyrkklockornas klang på söndagarna – eftersom tanten nog tycker det är lite ”otillbörligt” att klangen påverkar tantens offentliga rum.

Egentligen, tänker tanten, kanske det borde vara dymmelonsdag alla dagar under året för att dämpa det otillbörliga i kyrkklockornas religiösa påverkan i det offentliga rummet.

Om det är så att det kristna budskapet kan fortsätta sin religiösa påverkan i det offentliga rummet utan restriktioner men andra religioner inte kan göra det – då råder det inte någon religionsfrihet alls, tänker tanten.

Men det är besvärliga frågor, allt som handlar om religion – tänker tanten och tar en kopp kaffe till

 

 

Men varför…?

Tant Anna läser i husorganet en insändare som beklagar sig över kreationerna som vissa damer bar på nobelmiddagen. Tanten förundras över att någon faktiskt bemödat sig om att skriva till husorganet med följande text:

”Skärpning, vi vill se vackra kläder! Annars är nog myskläder nästa steg”

Men hallå, tänker tanten, hur ids man ens bry sig? Tanten tänker att det troligen stått ”högtidsdräkt” på inbjudan – vilket enligt vett o etikett betyder frack för herrar och lång klänning för damer. Sedan kan ju damerna variera det in absurdum om damerna känner för det, bara klänningen är lång.

Att lägga ner energi på att faktiskt skriva, och posta, ett inlägg till en dagstidning på detta tema övergår tantens horisont. Finns det verkligen inte bättre saker att lägga ner energi på – som typ klimatfrågan eller världssvälten?

Fast nu blev ju till och med tanten påverkad av denna klädirritation och det får ju erkännas att kanske även tanten borde irritera sig på viktigare saker.

Hur som helst så tittade tanten tillsamman med en kopp kaffe och förtjusning på följande inlägg från finska YLE: