Kategori: Allmänna tankar

Befolkningsbrist.

(Bild från SCB)

Tant Anna har varit och fortbildat sig. Å kommit till insikt om att vi lider av allvarlig befolkningsbrist. Visserligen visste nog tanten det redan innan, men det blev så tydligt denna gång.

Tanten har fått veta att år 2010 slutade den arbetsföra delen av befolkningen följa den behovsrelaterade delen. Alltså de som arbetar och försörjer de som inte arbetar, som t.ex. barn och gamla.

Tanten har fått veta att genom åren har det varit ungefär i proportionen 100st försörjare (ungefärlig ålder 20-65 år) till 70st försörjda (barn och gamla) men 2034 räknar man med proportionen 100 till 90.

Tanten tänker att någon gång måste det ju vända igen, och tanten har fått veta att runt år 2040 räknar man med en vändning. Den delen av Sverige som tanten bebor kommer fläckvis att få det riktigt besvärligt under tiden, typ 100 som ska försörja 120.

Å då, tänker tanten, är det ju ännu märkligare att det finns personer som inte tycker det är ok att människor kommer till oss någon annanstans ifrån. Vi borde alla göra vågen för att de vill komma till just oss eftersom det är med hjälp av dem som vi kan klara av framtiden!

Så slutsatsen blir alltså, tänker tanten, att när det gäller försörjningsgraden så var det bättre förr. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Råttan på repet…

Tant Anna funderar på begreppet landsbygd. Tanten väljer att inte kalla det glesbygd eftersom det då låter som om ingen bor där tanten bor.

Så tanten tänker landsbygd och i tantens hemkommun finns en centralort – som per definition är landsbygd – men byarna runt sagda centralort är upprörda eftersom det upplevs som om orten tar/får allt. I centralorten tycker man att länets självpåtagna huvudstad tar/får allt. I denna stad tycker man att grannlänets huvudstad gör det samma och alla på landsbygden tycker att rikets huvudstad och dess två kompisar tar/får allt.

Katten på råttan, råttan på repet.

Tanten tänker att det som beslutas i huvudstaden får konsekvenser hela vägen ner.

Tanten har haft anledning att fundera över detta, då hon lyssnade på Sören Häggroth som har skrivit en rapport om förutsättningarna för en hållbar och bärkraftig kommunstruktur, han menar att om man som stat anser att landsbygdskommuner ska klara samma uppdrag som de urbana dito – så måste man också betala för det.

Men, tänker tanten, om man då inte vill betala? Vad händer då? Staten har ju tvingat folk att flytta tidigare – kanske man gör det igen? Om man gör livsmöjligheterna så dåliga som möjligt kanske folk flyttar ”frivilligt”?

Kanske, tänker tanten, tycker man redan att man betalar så det räcker – men det håller inte tanten med om. Samma uppdrag som ligger på stora kommuner förväntas tantens lilla kommun klara, med attans så mycket mindre resurser.  Tanten har träffat personer från ett annat lag än tantens som absolut menar att om marknaden inte grejar att lösa problemet – då är inte problemet värt att lösa. Phu, tänker tanten,  den där marknaden verkar mest bry sig om sitt eget välbefinnande och inte om tantens och hennes grannar.

Så tänker tanten, å tar en kopp kaffe till.

 

 

Vad innebär det – egentligen?

Tant Anna bodde på ett hotell i förra veckan där det fanns ett litet anslag som man kunde hänga på utsidan av sin hotellrumsdörr, på anslaget stod det att man avstod från den dagliga städningen till förmån för en donation till ett fattigt barn.

Tanten tänkte att det var ju fint – för tanten behöver verkligen inte få sängen bäddad, det kan tanten göra själv.

Tanten började dock fundera på morgonpromenaden över vad denna gest egentligen betydde? Anslaget skulle hängas ut före en viss tidpunkt och då undrar tanten, hur grejar man med personalen? Innebär det att hotellet kollar hur många rum som inte ska städas och sedan meddelar att personalens tjänster inte är nödvändiga? Anställs städaren via sms? Typ: idag får du jobba för nu är flera kunder lata och ville ha sängen bäddad?

Tant Anna tänker att då vill hon nog inte ställa upp på det – då kan hon hellre ge donationen till det fattiga barnet själv – utan mellanhand av hotellkedjan.

Himla besvärligt, tänker tanten, att förhålla sig till sånt här. Om tanten vill ha städat så är tanten en ogin rackare som inte vill bädda sin säng, men om tanten inte vill ha städat så kanske hon bidrar till att någon har en jobbig form av anställning?

Hur man än gör, så kan det bli fel – tänker tanten – och tar en kopp kaffe till.

 

 

Det var alltså inte alltid bättre förr?

Tant Anna är nu i den åldern då hon och jämnåriga tanter (å även ett gäng farbröder naturligtvis) börjar klaga på de ungas alla tillkortakommanden.

Det vet ju alla att ungdomar är lata, ouppfostrade och att de allt som oftast har fullständigt noll koll. Visst, säger vi tanter o farbröder, det finns undantag – men dom är verkligen inte många.

Tant Anna minns att så sa tantens föräldrar och så sa även tantens mormor och morfar. Tantens farmor och farfar lärde tanten inte riktigt känna så tanten vill inte lägga ord i deras mun, dock tror tanten att även de kunde ha yttrat åsikterna beskrivna ovan.

Ja, tänker tanten, de unga var allt bättre förr, då när tanten var ung..

MEN nu har tanten uppdagat att de unga inte alls var bättre förr. Snarare kanske de till och med var lite värre.

I husorganet hittar nämligen tanten detta:

Sokrates hade alltså även han åsikter om de unga och en sak kan man vara helt klar över – han levde förr!!

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till…

 

 

Rubriker!




Tant Anna läser i husorganet en rubrik som gör henne lite upprörd: "Tunabor tvingas gå på toa ute på gården". 
Usch, tänker tanten, så jobbigt. Vad är det för hyresvärd som är så hemsk att hyresgästerna inte kan göra sina behov inomhus? Å nu när det snart är vinter.

Tanten läser artikeln och blir ännu mer irriterad, men denna gång på rubriksättaren eftersom det i själva verket är så att Tunaborna ska få nya och, förhoppningsvis, fungerande avlopp. Därför får de, under en kort tid, använda toaletter på gården och "campingtoa" inomhus på nätterna och om någon har problem att klara det så löser man det, kanske med en tillfällig evakuering.

Tanten tänker att det hade varit bättre om rubriken hade varit mer positiv, typ: "Tunaborna får fungerande avlopp" eller "Tunaborna kan snart skita inne igen".

Tanten förstår inte riktigt varför husorganet väljer att ha denna katastrofrubrik - så om någon rubrikbegåvad person vet - berätta gärna varför.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.