Kategori: Allmänna tankar

Klubben för inbördes klagan..

Tanten var i Luleå igår, för att få lite grejer gjorda på bilen. Hon fick lite tid över så hon tog en kopp kaffe på Börje Ohlssons konditori och tanten råkade placera sig bredvid några bord där 9 gamlingar satt och resonerade.
Jaja, gamlingar å gamlingar – de var väl i tantens egen ålder..

Tanten hajade genast till eftersom en av kvinnorna – de var två – pratade högt o brett om hur illa det var med araber. Eller om vi ska vara petig var det kanske inte araber utan om folk med en annan hudfärg och tro än hennes. Damen konstaterade i alla fall att dessa var inte att lita på och drog slutsatsen att eftersom ingen av dem respekterar kvinnor så respekterar de följaktligen ingen annan heller.

Tanten tittade upp och funderade på om hon skulle ge sig in i debatten men hon hann inte innan en man i sällskapet raskt konstaterade att samtliga dessutom höll på med knarkhandel. ”För där fanns det mycket pengar”

Sålunda fortsatte deras konversation. ”Skolan är för slapp” ”Annat var det när vi var unga”.

Någon av dem hade en kompis från Finland och där minsann ”bestämde läraren och inte ungarna”

”Vem f-n tycker om Miljöpartiet?” Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – ”Bort med dem” – var andra radikala åsikter som fördes fram.

Vid det laget så insåg tanten att hon nog skulle hålla sig undan debatten eftersom hon förstod att inget av tantens argument för det ena eller det andra skulle bli lyssnat på. Men lite kul tyckte tanten det var att hon noterade att plötsligt kände en av gubbarna igen tanten – just som han sa att såna som tanten skulle kastas ut (alltså vänsterpartister). Han tystnade, reste sig upp – sa hej till sällskapet och lämnade lokalen.

Tanten vet ju att varje ort har en sådan klubb men hoppas innerligen att andra liknade klubbar har lite roligare att prata om än vad denna klubb hade..

Å med dessa tankar, sittande i soffan hemma, tar tanten en kopp kaffe till.

Ibland blir tanten ledsen..

Å nu har hon blivit det eftersom ett par personer meddelat att de flyttar från vår fina kommun. Tanten har en tendens att se det som ett personligt misslyckande när personer lämnar kommunen för att fortsätta sina liv någon annanstans.

Tanten gjorde ju detsamma när hon var ung, så egentligen har hon ingen som helst talan men ändå blir hon småaktig och snudd på grinig. Alla andra säger till personerna att – oj, så trist , men lycka till i ert fortsatta liv.

Det gör ju även tanten – men det beror på att hon är väluppfostrad å inte på att hon faktiskt menar det.. Hon vill hojta – hoppas det går åt helsicke så ni kommer tillbaka!!!! Så småaktig är tanten.

Egentligen är det så att tanten blir uppriktigt ledsen och kommer att sakna personerna som tanten tycker ger så mycket till samhället. Samt att tanten börjar fundera på vad hon, å alla andra, hade kunnat göra för att människorna skulle vilja stanna.

För det är viktigt, tänker tanten, hur vi möter de som kommer. Tanten vet med sig att hon inte är världsbäst på bemötande eftersom hon fläckvis är rätt asocial men hoppas att hon försöker så gott hon kan i alla fall.

Det är också viktigt att saker som man behöver finns på plats, som fungerande sjukvård, skola o.s.v. Å just sjukvården är ett bekymmer som inte bara drabbar tantens kommun utan även många andra landsbygdskommuner. Att det finns affärer för det man behöver (och det finns det i tantens kommun – men kanske inte så många affärer för det man INTE behöver..). Att livet kan levas gott och hyfsat enkelt. Det tycker tanten att livet är här, men det kan onekligen bero på tantens ålder.

Så ledsamt tänker tanten och tar en kopp kaffet till.

Tanten har begått en gärning av grov oaktsamhet..

Å det har kostat tanten 15000 kronor!

Vad har tanten gjort, tänker ni naturligtvis. Jo, tanten har kört på ett rådjur i våras. Tanten hade inte klart för sig att om man kör på ett rådjur så måste man ringa polisen och markera platsen omedelbart. Tanten hade säkert gjort det om rådjuret hade levt men det lilla rådjuret var stendött så det hamnade i diket och tanten körde vidare hemåt.

Dagen efter så frågade tantens gubbe om hon ringt polisen och det hade ju inte tanten gjort så hon gjorde det på morgonen. Tanten fick veta att det räknades som ”smitning” och tanten fick klart för sig att hon inte skött sig. Lite senare ringde en eftersöksjägare och tanten förklarade vart det lilla rådjuret låg och jägaren lovade ringa om han INTE hittade det. Eftersom han inte gjorde det tog tanten för givet att kidet hittats.

För någon vecka sedan ringde en annan polis och höll förhör och tanten erkände brottet och medgav att hon felat.

I fredags kom så brevet med strafföreläggandet. Böter på 14.000 kronor och 1000 kronor till brottsofferfonden.

Tanten får erkänna att hon blev lite chockad av summan men faktiskt mest av att det stod: ”Du begick gärningen av grov oaktsamhet”

Tanten tyckte inte riktigt det eftersom hon absolut inte menat att köra på djuret, att det kollades att djuret var dött och att hon faktiskt ringde när hon fick klart för sig att det skulle göras.

Hon reagerade också på att 1000 kronor skulle gå till brottsofferfonden, hade känts mer vettigt om pengen gått till viltvårdsfonden eftersom det ju var ett vilt som blev drabbat. Fast hon inser ju att rådjuret nog ägdes av staten – alltså ska staten också ha ersättningen…eller nå´’t.

Så lite surt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..

Turistskatt..?

När tanten var ute och reste sist så fick hon betala en liten lokal skatt för de nätter hon befann sig på den grekiska ön. Tanten tyckte det var helt ok, de har haft det i några år nu och tanten tänker att tanten sliter på gator, använder avlopp och vatten så hon har inga problem med att betala den lilla penningen.

Nu har diskussionen även uppstått i Sverige och som boende i en kommun med väldigt många gästnätter per capita så tycker tanten idén är god. Tanten är glad åt alla turister som vill komma till vår fina kommun. De bidrar med mycket men de kostar också. Tanten tänker att de riktigt stora turistorterna måste ha ännu större kostnader. Därför blev tanten lite lätt irriterad på rikets finansminister som, på frågan om hur man kan hjälpa kommunerna, sa att det var inte nödvändigt utan kommunerna får ju hotta upp sig lite, att hålla rent och snyggt och fint. Att det handlar om prioriteringar och att kommunerna behöver informera turisterna om hur vi i Sverigehanterar våra skogar och närområde…å när, undrar tanten, blev just det sista kommunernas ansvar.

WTF – tänker tanten vidare. Människan har ju ingen koll överhuvudtaget. En kommun som t.ex består av många sommarstugor kan bli skyldig att tillse att sommargästen får hemtjänst etc, för det får kommunen en liten kostnadstäckning men som inte täcker kostnaden som en glest befolkad kommun faktiskt har. Eller tar någon som helst hänsyn till att en glest befolkad kommuns invånare också behöver ha semester så bara det att bemanna hemtjänsten blir ett kapitel för sig.

Tanten vill vara tydlig med att hon verkligen tycker det är trevligt med turisterna på sommaren, när det blir köer lite överallt och hon möter människor som hon inte känner igen. Men tanten tänker också att de säkert kan lämna en liten extra peng till omvårdnaden av kommunen som vi bor i så den är lika fin nästa gång turisten kommer på besök.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Morgontidningen.

Tanten har tidigare, på ansiktsboken, visat sin frustration över tantens husorgans nya chefredaktörs yttrande. (Se ovan) Tanten har funderat och funderat på det fenomenet att redaktören vill vara ”en kompis för Luleåborna”. Tanten har förstått att det borde tanten ha vetat eftersom de nya pressreglerna tydligen gör att de två (tre om man räknar Pitetidningen) organ som finns i Norrbotten måste separera sig tydligare. De har samma ägare allihop så tanten har ju tänkt att det inte borde spela roll vilken tidning tanten betalar till eftersom de delat innehåll mellan varandra.

Tanten har läst NorrbottensKuriren i hur många år som helst. Å ja, tanten vet att den är på den högra sidan men ni vet, man ska ha sina vänner nära men sina fiender närmare… 🙂 Dock är det bra för blodomloppet att läsa den blå ledarsidan varje morgon – sätter onekligen fart på adrenalinet.

Eftersom tidningarna har samma ägare så får tanten som prenumererar på Kuriren digitalt även läsa NSD (Norrländska Socialdemokraten) men bara på nätet, inte själva e-tidningen. Så tanten har inte varit så brydd.

Men det är tanten nu.

Tanten upplever sig som lite exkluderad av Kuriren och undrar om det ändå har betydelse till vilken tidning hon ger sina pengar. Men samtidigt så är tanten van vid Kuriren och inte med NSD. Tanten får nog fart på adrenalinet av NSD:s ledarskribent också eftersom tanten upplever den skribenten alldeles för trogen ett speciellt parti.

Tanten ser tydligt nu, det som alla andra visste före henne – att Kuriren blivit ett Luleåfenomen. Så rimligtvis borde tanten byta till NSD! Om inte så bara för det faktum att den journalist som finns kvar i Jokkmokk (välsignad vare han) hör till NSD nu. Det borde tantens pengar gå till.

Så tanten säger nog upp Norrbottens Kuriren till förmån för NSD. Fast tanten undrar ändå lite varför det blir som det blir. Är Luleåborna så ointresserad av länet i övrigt att de välkomnar detta nya? Tanten tänker att Luleåborna borde vara lika intresserad av vad som händer i länet som vi inne i länet är av Luleå. För det är vi, men vi vill även läsa om det det som sker utanför Luleå kommuns gränser.

Tanten tänker också att som prenumerant av Dagens Nyheter så kanske hon får mer länsnyheter där än i Kuriren…eftersom de numera har en ganska stor redaktion i Luleå som producerar artiklar inte enbart om Luleå. Nja, det är nog inte riktigt sant ändå. 🙂

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till..