Kategori: Bekymrade tankar

Ukraina.

Tant Anna hade förmånen att få besöka Kiev när hon satt i styrelsen för
SKL International. Ett starkt minne är när tanten var med på en middag tillsammans med likasinnade lokalbor och en av dem säger, apropå Ryssland, att: – ”Om ni märker att Ryssland vill rädda er från något, passa er!” Tanten har, de senaste dagarna, tänkt mycket på den middagen och vad som berättades om relationerna mellan Ukraina och Ryssland. Det mannen sa visade sig vara helt korrekt, tanten har läst på många ställen att mannen som älskar stora bord just hävdar att han ska ”rädda” Ukraina från en fara ingen annan ser.

Tanten är lite fascinerad över mannen med de stora borden. Varför är han så fixerad vid att sitta vid såna gigantiska bord?

Tanten tänker – elakt – att ”stort bord – liten s-n-p” kanske stämmer..eller kanske till och med stort bord – litet förstånd…Nej, obegåvad är han nog inte, men farlig!

Sedan funderar tanten på hur en konversation kan fungera, hojtas det? Används en springpojke? Vid det ena bordet har de i alla fall mikrofoner som kanske används för att kunna göra sig hörd.

Nä, nog fattar tanten att det handlar om att visa sig stor o betydelsefull, troligen också för att ingjuta lite rädsla. Å rädd, det blir tanten. Inte för borden men väl för den makt som mannen som styr bordsplaceringen har. Vad kommer framtiden att ha med sig? Kommer detta vansinne att sprida sig? Frågorna som tanten har är många och oroliga. Så sorgligt tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.

Fortsättning på gruverierna del 2(2)

Tant Anna har nu noterat att till och med kyrkans högste har åsikter om gruvans vara eller inte vara, mycket sympatiskt tänker agnostikern…

Men nu skulle ju tanten inte skriva specifikt om gruvan utan mer om det politiska spelet runt landsbygden omkring tanten.

Tanten har tidigare citerar Po Tidholm` s artikel i DN och det kommer ett å annat citat även denna gång.
Po har i artikeln sjutton stycken handfasta råd och ett av dem är faktiskt lite uppseendeväckande och t.o.m tankeväckande och ett tanten aldrig hört förut. Nämligen: ” Återinför tvåkammarriksdagen. En ledamot från varje kommun, oavsett storlek, ska utses i lokala val. Geografi, inte bara demografi, bör påverka samhällsstyrningen i en enhetsstat.” I början på sin artikel skriver han ”Dagens representation omöjliggör en politik för hela Sverige, än mindre Norrland. Huvudstadsregionens fasta mandat i riksdagen har ökat från 57 till 68 på fyra decennier. Även Göteborg och Malmö har fått fler. Skogslänen får allt färre.”

Jäklar, tänker tanten, att hon inte kom på det först!! Hon som dessutom suttit i två parlamentarisk utredningar som handlar om kommunerna utifrån lite olika synsätt men som, det får hon erkänna, helt handlat om vad kommunerna ska göra – inte vad staten kan förändra för att det ska funka bättre. (jaja, tänker tanten – ett å annat handlade väl om staten men inte på ett sånt genomgripande sätt.)

Po förslår också platt skatt – alltså att det inte ska vara som idag när ”en invånare i Dorotea betalar 6 kr mer per intjänad hundralapp än vad en invånare i Solna gör – för sämre samhällsservice.”
I någon av utredningarna – den sista tror tanten det var – pratas det bl.a. om att man kan ha differentierade arbetsgivaravgifter vilket skapade en himla debatt i Norrbotten då plötsligt kustens ena kommunalråd ropade: orättvist! Som om inte det redan var orättvist, fast åt andra hållet, tänkte tanten då!

Det som också diskuterades då var nedskrivning av studielån, vilket tanten tänkte kanske är möjligt och att det gjordes väl för länge sedan inom folktandvården?

Ett annat av Po:s förslag är: ”Tillgång till kapital är avgörande för såväl företagande som bostadsbyggande. Men kapitalet följer gängse strömmar. Banker och finansinstitut går ogärna in i projekt utanför städerna. Underlätta lån till byggande på landsbygd och investeringar till landsbygdsföretag. Bygg ut trygghetssystemen för småföretagare.” Detta är viktigt, tänker tanten. I tantens närhet finns en lokal bank som är mycket bra, men tanten tänker att det kan inte vara enbart den bankens ansvar att gå in i projekt i tantens län.

När tanten arbetade på Försäkringskassan så gjorde man, 2005, en ganska avancerad teknisk utveckling. Tanten och tantens kompisar fick frågan om ”man ville följa med på tåget, eller stanna på perrongen”. Tanten ville följa med – men det visade sig senare vara ett misstag. Tanten levde i illusionen att tekniken skulle vara bra för landsbygden men, men…det som Försäkringskassan talade om, att man kan arbeta var som helst.. Det visade sig enbart gälla åt ett håll, att flytta kontoren från landsbygden till städerna!
Nu när pandemin visat att det går att ha sin arbetsplats på en mindre ort, så är det dags att återigen ta upp diskussionen om att flytta de statliga myndigheterna från staden till landet.
Varför betala dyrt för kontor i storstäder när statliga myndigheter o bolagen skulle bo mycket billigare på landsbygden.

Tanten börjar tycka att den tiden som hon tillbringade i olika utredningar mest har varit slöseri med densamma då de egentligen inte givit så gott resultat som tanten önskat.
Tanten kan konstatera att det finns så många bra förslag – många, många fler än tanten skrivit om här – men det som saknas är faktiskt politiker som vågar genomföra dem.
Den sista utredningen ”Starkare kommuner” så finns en intressant sammanställning om vad som gjorts i grannländerna och det finns lärdomar att ta till sig av dem.

Å med detta ganska långa inlägg så tar tanten en kopp kaffe till och hoppas att det ändå finns en framtid för oss som valt att bo utanför de stora städerna.

Fortsättningen på gruverierna. del 1 (2)

Anledningen till att Tant Anna nu valt att komma igen på den gruversamma arenan, efter att ha varit hyfsat tyst sedan hon slutade med politiken, är en artikel i Dagens Nyheter som är skriven av Po Tidholm och som liksom fick igång tanten igen!

Tanten länkar till artikeln – trots att den nu är låst – men någon prenumerant kanske har missat den och tanten kommer att citera en del från den i detta inlägg.

Som tanten redan skrivit så har tantens närområde redan varit i den situation som området är i nu. Kommunen har alltså ”been there – done that” när det gäller vattenkraften och Po beskriver faktiskt tantens barndom när han skriver ”Det var säkert en härlig tid. Kapitalet flödade och arbetstillfällena var många. Problemet är att vi vet vad som följde när vattenkraften var utbyggd, industrin rationaliserats och gruvorna var etablerade. När norra Sverige förvandlades från förlovat framtidsland till politiskt övergivet ödeland”
Så var det, tänker tanten, och tanten har också resonerat med många politiker av olika valörer om det verkligen är nödvändigt att vi gör allting igen. Det finns säkert bra anledningar till att man totar ihop alla människor på samma plats, läs Sthlm, Gbg och Malmö, men inte om man ska vara mänsklig. Vilket tanten tycker man ska vara.

Tanten fick av en journalist en gång veta att hon var ”löjligt lokalpatriotisk” och det berättar tanten med stolthet eftersom tanten är helt på det klara med att det är såna tanter som tanten som nu måste börja ryta i för att få en förändring.
Det kan INTE vara den fattiga inlandskommunens helt egna ansvar att medborgarna ska kunna leva ett gott liv. Det kan INTE vara den fattiga inlandskommunens helt egna uppgift att bl.a se till att ortsborna ska få bra och adekvat vård för att slippa flytta när man blir allvarligt sjuk. Eller att, som det moderata regionrådet sa ” se till att företagsklimatet blir bättre på orten så det startar privata tandläkare”.

Po har ett flertal förslag som han vill att den nya (gamla) regeringen ska ta till sig, intressant tycker tanten. Särskilt med tanke på att tanten suttit med i två parlamentariska utredningar som kommit med förslag som egentligen inga gått vidare. Återkommer till dem .Tanten hoppas i alla fall att de beslutande åtminstone läser DN och att de förstår vad de läser.

Han – Po alltså – gör också en spännande analys av hur Norrland behandlats genom åren och den bilden stämmer med tantens: ”Det går i Norrlands fall, att tala om kolonialism. Jag tyckte länge att begreppet kändes överdrivet, att det borde reserveras för svårare förhållanden och relationer mellan Europa/USA och länder i Afrika. Men koloniseringen av Norrland är förvisso ett historiskt faktum. När kyrkan etablerade sig vid älvmynningarna under medeltiden var det för att ta upp skatt, och när Gustav Vasa framåt 1500-talet i ett penndrag – ”allt det som är öde tillhör gud och kronan” – lade under sig hela Norrland var det också för att kunna beskatta landsändans glest utspridda invånare.”
Problemet var ju bara att det var inte öde, inte då och inte nu eftersom tanten och andra löjliga lokalpatrioter inte har, eller hade, vett att förstå tillväxtens finesser så pass att tanten och andra flyttar. Sen undrar ju tanten – som den agnostiker hon är – vad gud egentligen skulle med allt till, men det är en annan fråga.

Tanten är ju en röd tant, det vet de som känner henne så tanten tycker det är sorgligt att läsa att inte ens LO tyckte tantens landsända var nåt att kämpa för då Rudolf Meidner, också enligt Po:s artikel, 1961 sa: ”Trots vad våra vänner från Norrland sagt och kommer att säga, måste jag vidhålla att en inte så ringa del av glesbygdsproblemen kommer att lösas genom genom avflyttning. Tryggheten måste trots allt på längre sikt ligga i att många av dessa människor vandrar söderut, till platser där förutsättningarna för industrin är större”

Herrejesses, tänker tanten, man blir ju mörkrädd! Vad innebar den meningen egentligen? Vilka slavarbetare hade Meidner tänkt skulle lyfta ut malmen, elen och skogen för att skicka till de utflyttade Norrlänningarna i söder?
Tanten är djupt tacksam för alla som orkade stå emot så att tanten har fått lov att bo kvar och inte blivit en av dessa människor som längtat hem genom livet. Precis som Euskefaurat beskriver nedan. Tanten tar en kopp kaffe till under tiden hon grubblar på fortsättningen och hon lovar återkomma i ärendet inom kort! Särskilt om de förslag som både Po och utredningarna lagt.

Tanten gruvar sig å det gruvligaste..

Tanten ser och hör, med oro, resonemangen kring en gruvas vara eller inte vara i tantens närhet. Tanten har tidigt gjort klart att hon inte är imponerad av tanken att ha en gruva placerad där prospekteringsbolaget har tänkt sig den.

Tanten menar att en järnmalmsgruva inte är vad som behövs nu. Tanten är inte emot gruvor per se men anser det vara viktigt att veta vad som ska brytas av vem, varför och var!

Det finns ett antal saker som gör att tanten säger nej, inte rangordnat:

1) Det är inte ett gruvbolag som ansöker om tillstånd för denna gruva, det är ett prospekteringsbolag. Det innebär att själva rättigheterna till att bryta malmen kommer att säljas till högstbjudande, vilket inte tanten tycker är så förtroendeingivande. Det företag som bryter struntar väl i tanten och tantens grannar så länge kassakistan hos företaget fylls.

2) Jobben? Befolkningstillväxt? Tror tanten inte ett ögonblick på. Tantens kommun har redan gjort den här resan en gång tidigare då tanten var barn och ung. Det byggdes vattenkraftverk lite här och där och de som bestämde (varav en faktiskt var tantens pappa – även om tanten inte riktigt vet hur han ställde sig till frågan) menade att kommunen skulle gå under och dö om inte kraftverken fick byggas…Så här med historiens glasögon så ser tanten att det inte stämde. Kommunen fördubblade sin befolkning ett tag med sedan försvann dessa lika fort. Viktigt att dessutom komma ihåg att det var en annan tid. Kvinnorna följde ofta med sina män som var de som försörjde familjen. Så är det inte idag! Om man ser på de orter med gruvor i Norrbotten idag så ser man INTE en befolkningstillväxt p.g.a. gruvan. Snarare tvärtom.

3) Järnmalm! Behöver vi verkligen fler järnmalmsgruvor i Sverige? Inte enligt forskare på LTU.

4) Renskötseln! Har sedan tidigare fått sina marker kraftigt beskurna genom vattenkraft, skogsnäring i tantens kommun och även med gruvor på andra ställen.

5) Världsarvet Laponia. Ligger ju fleeeera mil från gruvområdet säger gruvans tillskyndare. Nja, säger tanten – visst men tanten har inte kunnat se ett enda gruvområde som stannat vid det först tänkta gruvområdet. Å tanten minns att när staten ansåg att kraftverksbyggen var viktigare än nationalparker så gjorde man några pennstreck så att parken inte störde planerna. Tänka sig..

Tanten har flera argument i sitt huvud men dessa fem räcker så länge.

Tanten vet också att många kommer att bli irriterade på tanten nu eftersom tanten tidigare valt att ligga lågt, mest beroende på det hätska debattklimat som tidigare visats upp. Men nu kan inte tanten ligga lågt längre efter att ha hört ministern tala om att han minsann älskar gruvor. Det oroar tanten!

Så med dessa trista tankar i huvudet tar tanten en kopp kaffe till!
Tanten tänker dock fortsätta på den inslagna banan och skriva om alternativen senare – ligger det verkligen enbart på landsbygdskommunernas ansvar att se till att hela Sverige lever?

Valfrihet – det är grejer det!

Denna skylt sitter på dörren till Handelsbankens gamla lokal i Jokkmokk..

Tant Anna har funderat en hel del på detta med valfrihet. Enligt alla förståsigpåare så ska det vara Guds gåva till mänskligheten och det kan tanten tycka låter väldans bra.

I tantens värld så finns det otaliga valmöjligheter. Tantens medlevare i tantens, befolkningsmässigt, lilla kommun har fascinerade möjligheter.

Alla kan (måste) välja att åka till tandläkaren femton (15) mil bort, eller varför inte välja att åka minst tio (10) mil bort om tanten blir akut sjuk en helg.
Tanten kan också välja att åka tio (10) mil till veterinären – om det inte är en onsdag då veterinärer besöker tantens hemort och har plats för tantens hund.
Om tanten funderar på att byta bank, Gud förbjude, så kan tanten välja Handelsbanken som precis flyttat in på Storgatan – i Gällivare, tio mil bort – från Porjusvägen i Jokkmokk. Valmöjligheterna är oändliga.
Tanten hoppas att tantens läsare förstår att tanten ironiserar!

Just när det gäller tandläkaren tycker tanten det är intressant att tantens region valt att flytta tantens tandvård till ett verksamhetsområde femton mil bort istället för tio som det var tidigare. Inte så mycket miljötänk där inte, tänker tanten. Intressant också att M-märkta regionrådet menade att det är kommunen som måste se till att företagsklimatet blir bättre så de privata alternativen ökar för att tantens kommun ska få tandläkare på orten. Phu, säger tanten.

Tanten blir väldans trött på att människor måste flytta för att komma närmare vården när de blir långvarigt sjuka och att medmänniskan på landsbygden ska behöva känna oro för att bli sjuk under helgen.

Men lite parodi blir det – när samma människor som förespråkar valfriheten inte ser att de utför en typ av svenskt Kina i stora delar av vårt avlånga land eftersom det faktiskt inte finns någon valfrihet alls på dessa platser!

Så tänker tanten och tröstar sig med en kopp kaffe till.