”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa” Tant Anna är fascinerad av den meningen. Den sas av en glad moderat från Stockholmstrakten i samband med ett möte som tanten bevistade. Tanten hickade till och tänkte ojdå! Om det vore så enkelt så borde alla politiker bara luta sig tillbaka och vänta på lösningen. Fantastiskt, tänker tanten, då kommer hela viruseländet att lösa sig – eller kanske inte.

Det kanske inte är värt att lösas? I alla fall inte om man ska ta den glade moderatens ord på allvar. Men, tänker tanten, det kanske inte var sånt han menade utan bara sånt som handlade om kostnader för just hans del av världen eftersom frågan som diskuterades var om landsbygden alls skulle få överleva.

På grund av ovanstående blir tanten ännu mer förundrad under den kris som vi nu befinner oss i. Vilka är det som hojtat mest om samhällets ansvar nu? Intressant nog, moderaterna. Å det är inte vilket ansvar som helst, utan samhällets ansvar för företagen. Tanten kan också tycka att det är viktigt med samhällets hjälp till företagen men om meningen ska tolkas hårt så kan inte de företag som moderaterna nu vill ha samhällets hjälp att rädda vara värda att räddas för ”Om marknaden inte kan lösa problemet, då är det inte värt att lösa”

Tanten tycker också det är intressant att den forne kristdemokraten nu menar att det var ett tokigt beslut att apoteken privatiserades igen. Häpp – marknaden klarade INTE att lösa problemet med lagerhållning! Det är bevisat nu, men kanske det heller inte var värt att lösa?

Just apoteken ligger tanten särskilt varmt om hjärtat eftersom hon är född i ett. Ja, inte så faktiskt som det låter utan född på BB men bosatt ovanpå apoteket under större delen av sin uppväxt. Tanten var med när man förstatligade apoteken förra gången och minns att tantens pappa och mamma som båda var (privata) apotekare tyckte det var bra. Tanten minns också att pappan var en sådan apotekare som ibland var iväg och inspekterade MOB-förråd.

Tanten läste på sociala medier någon som tyckte att apoteket (det statliga som finns kvar) ändå kunde ha ansvar för mobiliseringslager men det tycker inte tanten. Tanten menar att om apoteket ska ha ansvar för mob-förråd, för att finnas på landsbygden då ska statliga apotek även ha monopol på de ställen där apoteket kan göra vinst helt enkelt därför att då kan apoteket använda det man vinner på karusellen till det man förlorar på gungorna. Blir billigare för skattebetalarna menar tanten.

Så konstruktivt tänker tanten så här på påskaftonen, när hon tar en kopp kaffe till.

Så är marknaden till ända å solen kommer åter!

Tant Anna har varit i sängläge i några dagar, vilket är helt naturligt eftersom tanten arbetat på turistbyrån under Jokkmokks marknad. Tanten tycker det är vansinnigt roligt att jobba de dagarna, hon träffar många glada människor men då träffar hon också samtliga virus – förhoppningsvis inte Corona – å alla dessa virus vill besöka tantens kropp. Så det är ganska vanligt att jokkmokksbor blir snuviga efteråt. Så mycket folk som tanten och tantens medmänniskor i Jokkmokk träffar dessa dagar är mer än vad tanten träffar på ett helt år.

Men tyvärr så innehöll årets marknad klagomål som tanten inte kände igen sedan tidigare. Att ”fria entreprenörer” glatt lurar besökande som har sökt boende hos privatpersoner. Det trista är också att tanten tror att de som hyr ut via dessa skumma individer också blir lurade eftersom personerna beskriver det som hyrs ut som något helt annat än vad det faktiskt är.

Ett exempel – ett gäng från Norge trodde de hyrt ett boende i två plan för 6 ungdomar och 4 vuxna. De betalade 30.000 kronor men när de kom till boendet var det madrasser på ett källargolv som erbjöds…

Ett annat exempel – 4 vuxna, två par – tror att de hyr två rum, men när de kommer är det ett rum med en dubbelsäng och två insatta resesängar varav den ena dessutom var trasig. Å några andra lurade lyckades en kollega ordna annat boende åt.

Det finns fler exempel men tanten drar dem inte här. Dock blir tanten upprörd! Tanten tycker det är skamligt och framförallt skämmigt för Jokkmokk att människor luras på detta vis. De som blev drabbade var ändå vid gott mod och var – som tur var – inte arg på Jokkmokk utan på de människor som lurade dem.

Sedan kan tanten tycka att en del företag i Jokkmokk verkligen höjer sina priser till det absurda under dessa dagar men de luras inte. Beställer man en pizza för 150 kr så får man åtminstone en pizza å inte en brödbit utan pålägg..

Men det var det tråkiga – det fanns ofantligt mycket att glädjas åt på marknaden tänker tanten – tågen kom och gick som de skulle! Bara en sån sak gör tanten lycklig.

Tanten tittar inte så mycket på TV dessa dagar men det gör tantens syster, och det var tur det eftersom tantens pappa Nisse syntes på Svenska nyheter (avsnitt 3) när programmet förklarade vad en sameby är.

En ung pappa Nisse onekligen! Med den vanliga flugan som han alltid hade. Slips var liksom inte hans grej..

Så blandat tänker tanten, tar en kopp kaffe till och ägnar lördagsmorgonen åt melodikrysset!

Tanten är nu sin egen tandläkare…

Tanten bet av baksidan på en tand i helgen som var. Det gjorde inte ont, men tanten rev sönder tungan mot den vassa kant som blev. Måndagen efter ringde tanten, som brukligt är, till Folktandvården för att få hjälp. Å det ska tanten erkänna, tanten fick en tid på morgonen samma dag men det var omöjligt för tanten att komma då så tanten har nu fått en tid om ca två månader. Alldeles innan det stora eventet i tantens hemby. Men tanten fick information om att tanten kunde gå på apoteket och inhandla egen massa för att täcka den vassa kanten som var till sådant obehag.

Tanten gick till apoteket och inhandlade den lilla tuben. För den var liten men den räddade tantens tunga från fortsatt lidande. Å det får också tanten erkänna, tanten hade filat bort den värsta kanten med en nagelfil innan.

Tanten är inte sur på personalen, de kan inte hjälpa att det inte finns en enda tandläkare på plats utan de försöker ju hjälpa till så gott de kan.

Tant Anna är heller inte så bekymrad för egen del – tanten är fullt kapabel att ta sig till en annan ort – 10 eller 15 mil bort – för att få hjälp men tanten är bekymrad för andra tanter och farbröder som inte har den möjligheten och som heller inte klarar av att stå framför toalettspegeln och vara sin egen tandläkare.

Tanten funderar däremot vad det kan bero på att det inte finns en tandläkare att tillgå förrän den 4 februari? Är det ont om tandläkare överallt? Är arbetsvillkoren så dåliga i Norrbottens inland att ingen vill arbeta här? Är det politikernas fel?

Vad kan tantens och tantens medmedborgare göra för att det ska bli bättre?

Många frågor och inga svar, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tant Anna har inte tänkt på ett tag, men nu är det dags igen.

Å det tanten funderat på handlar om doktor via skärm. Tant Anna ser reklam för dessa doktorer som huserar bakom en skärm och som menar att det är helt suveränt för oss patienter, eller blivande patienter, att kontakta dem för ”det är helt gratis”.

Tant Anna tyckte det var lite underligt att dessa företag tog för givet att ingen skulle förstå att det inte alls är gratis, att det tvärtom kostar massor för oss andra när någon ringer upp dem. Men så träffade tanten en person som faktiskt trodde det VAR gratis. Tanten fick då upplysa personen om att det inte finns någonting som är gratis, det ska alltid betalas på ett eller annat sätt och just när det gäller dessa skärmdoktorer så är det tant Annas hälsocentral som får betala om tanten ringer till någon annan doktor än den som tanten kan träffa via 1177.

Tanten tycker att det är ett oskick, det som dessa skärmbolag gör, detta eftersom det dels innebär att tanten inte kan påverka den vård som kommer via telefonen då de bara skickar en faktura till tantens region/hälsocentral och tanten kan inte utkräva ansvar på samma sätt som tanten kan med regionen/landstingets egen vård som tanten kan när tanten går till valurnorna och dels att det är tantens skattepengar som bekostar det. Tanten undrar också – om tanten skulle, mot förmodan, ringa och skärmen anser att det behövs ett blodprov, ska tanten då gå till tantens egen hälsocentral, ta blodprovet och få det analyserat och svaret skickas till skärmen och det ÄNDÅ är skärmen som tar betalt? Å så tror tanten att det är å det är rent ut sagt skit!

Alla dess bolag är dessutom skrivna i Sölvesborg och eftersom patienterna där inte behöver betala någon avgift så kan man gå ut med att det är ”gratis”. Så nu har tanten informerat om att det är det inte, men det ger ju en skojigare reklam om man kan låtsas att det är ”gratis”.

Så tant Anna tycker inte man ska ringa till dessa skärmar, går precis lika bra med 1177 – till o med lite bättre tänker tanten.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Splatterfilmsliknande.

Tant Anna läser i en av de stora dagstidningarna om trumpnissen i det stora landet i väst. Tanten såg också honom på nyheterna nu på morgonen och tanten inser att hon tycker så vansinnigt illa om karln så hon kan inte sluta titta på honom. Alltså precis som när tanten ser en riktigt läskig film – tanten VILL INTE se men kan inte låta bli!

Idag så anser trumpnissen att läget är så farligt vid det stora landets södra gräns att han måste säga att det är ett nationellt nödläge. Tanten tänker att det nog är en lätt överdrift eftersom trumpnissens egen gränsmyndighet säger att de som kommer till gränsen numera är de lägsta på 30 år. Men det är klart, tänker tanten, det stämmer ju inte alls med trumpnissens världsbild så alltså säger han ”fake news”.

Tanten har förstått att om trumpnissen gör på detta vis så kommer han åt pengar som han inte annars skulle kunnat nå, till den mur som trumpnissen menar är den stora räddningen för det stora landet. Eftersom inte tillräckligt många i det stora landet i väst tycker att det är en bra ide så kommer han inte åt dessa kontanter på annat sätt.

Tant Anna tänker faktiskt – han är inte klok!!! Så tänker tanten å tar en kopp kaffe till!