Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.
Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.
Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!
Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.
Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.
Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.
När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.
Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli.
Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.
Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!