Tant Anna läser i husorganet följande:
”En granskning som Villaägarnas riksförbund gjort av de olika elbolagens nätavgifter visar att priserna är betydligt högre i de mindre kommunerna. De som bor i Arjeplog, Arvidsjaur, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyn eller Överkalix betalar i genomsnitt 13 254 kronor per år, vilket är 7 923 kronor mer än de som bor i Luleå.”
Tanten tänker att det är ju mycket märkligt att tanten, som bor några kilometer från ett vattenkraftverk, ska betala mer i överföringskostnad än de som bor 170 km från sagda kraftverk. Hela 7923 kronor mer.
Detta förstår inte tanten, och blir faktiskt till och med ganska irriterad över att det är så – dessa 7923 kronor hade tanten kunnat åka på semester för istället!
Själva artikeln menar att det beror på monopolställningen av nätet men det tvivlar tanten på. Det gör tanten ännu mer förvirrad eftersom det är samma bolag som äger nätet som äger kraftverket som producerar elen hem till tantens hus.
Tanten förstår inte! För att elbolaget ska kunna sälja elen vidare så måste ju en ledning dras från kraftverket, förbi tantens by och hur kan det då bli dyrare för tanten än för den som bor längre bort?
Surt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till – kokat på vedspisen..
Problemet är att nätägaren har monopol på sitt område om ingen annan vill dra ett eget elnät i samma område. Tyvärr vi som bor i glesbygd är de ständiga förlorarna för nätet är vidsträckt och ägaren skyller på att underhållet är dyrt. Det är vi glesbefolkade områden som får betala stora kostnader jämfört med någon som bor i en stad. Fler användare på ett mindre nät… avregleringen av elnätet skulle aldrig gjorts för det har hela tiden bara gagnat elföretagen och möjligen någon som bor i en storstad.