Tant Anna har funderat på julkort. Förr skickades långa julbrev och tanten minns tantens pappa Nisse som skrev långa betraktelser under namnet ”Mattisuddensfunderationer” (år 81/82) och under namnet ”Hövens funderingar”. Far Nils alterego ”Lilleman Höven” funderade över både ditt och datt och just till julen 1981 skrev han bl.a.:
"Lilleman Höven i Mattisuddskog. Skotern är gammal men duger nog. Men snart glömmer han skotern. För ingenting… Lyssnar till tystnaden runt omkring. Hör en torraka knirka på avlägset håll. Tänker på tomtar och troll. Efter en lång betraktelse kring händelser i världen detta år så kommer avslutningen: Det brinner i kaminen och skinkan står i ugnen. Gun har bakat och lagt in sill. Lillemans Hövens värld är lugn än och barn och barnbarn finns här och finns till. Varför är så mycket åt just oss givet? Du frågar så mycket. Tacka livet...."
Tanten tyckte mycket om hans jul/nyårsbetraktelser även om de var mycket melankoliska men just nu tänker tanten på att det inte skrivs julhälsningar på samma vis längre. Förr hängde julkorten i långa rader på ett snöre som tantens gubbe hängde upp över en dörröppning men nu kommer inga. FAST det är fel – i år fick tanten och gubben ett (1) julkort – och ett jättefint ett (å det tackar tanten Mia o Göte varmt för):
Dock är det ju så att tanten själv inte skrivit ett enda julkort i år och då är det ju självklart att tanten heller inte får några. Nu med sociala medier så läggs julhälsningarna där och det, tänker tanten, är också trevligt. Inte lika trevligt som pappersdito men ändå.
Tanten undrar, när hon tar en kopp kaffe till, varför vi blivit så digitaliserade? Å tänker att tantens pappa Nisse funderade på samma sak redan 1981:
"Datorer tickar världen över. Vet precis vad vi behöver. Skärpta bossar styr skärpta gossar som trycker på knappar till pigga datorer som styr outtröttliga processorer. Några chips och vips står julgranen färdigplastad och klar att säljas från närmsta julgransbar."