Tanten å tantens make har hundar, tre stycken och tanten har genom åren funnits med i den lokala brukshundklubben. Den klubben är i sin tur medlem i en paraplyförening som varit behjälplig med göromål för medlemsklubbarna. Paraplyföreningen har haft en anställd som skött bokföringen åt flera av medlemmarna.
Nu har det sorgliga hänt att den person som sist anställdes har förskingrat massor med pengar för några av föreningarna samt för paraplyföreningen.
Tanten egen hundförening har, av någon anledning, klarat sig så den föreningen har sina pengar kvar.
Tanten blir så beklämd av hela historien men blir samtidigt så upplyft av den sida som hemorten nu visar upp. Den förening som drabbats värst är ridklubben som ju måste se till att djuren som finns i föreningen får mat, veterinärvård osv. Den föreningen har inte tappat mest pengar men som en av deras medlemmar sa; ”det drabbar oss värst eftersom vi hade minst”.
Det som då händer är att massor av människor donerar pengar till föreningen och tantens egen förening har också gjort det – med tanke på #hundfolktillhästfolk.
Nu har även företagarna i tantens kommun bestämt sig för att göra något och det är bra, tänker tanten, och de tänker lite längre än bara till ridklubben eftersom det är andra som också behöver stöd – som gymnasterna, basketen, motorsällskapet, ishockeyn, golfen samt själva paraplyföreningen som också förlorat pengar så löner inte kan betalas ut.
Så om ni som läser denna blogg känner att ni vill bidra – kolla här!
Tanten förstår verkligen inte hur den personen som har försatt föreningarna i detta dilemma tänkte – förstod hen inte riktigt vad hen ställde till med? Någonstans hoppas tanten att hen inte förstått – för om hen förstått, då är det på något vis så mycket värre!
Så ledsamt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!