Det är inte underligt…

Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.

Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.

Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!

Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.

Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.

Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.

När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.

Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli.
Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.

Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!

Livets gång.

Tant Anna var på begravning idag. Det var tantens barndomsvän Anitas mamma Vivan som tanten sa farväl till. När tanten satt där i kyrkan så insåg tanten hur mycket Vivan påverkat tanten eftersom tanten kom ihåg alla samtal som fördes vid Vivan o Anitas köksbord. Tanten tänker att det nog var Vivan tillsammans med tantens egna föräldrar som gjorde att tanten blev intresserad av politik – eller egentligen alla orättvisor som fanns, och finns i samhället.

Tanten började tänka att nu var sista tråden till tantens barndom borta. Vivan blev 95 år, och levde alltså ett riktigt långt liv och därför blev hon nog också sista tråden. Tanten kommer att minnas henne med värme även om tanten inte umgåtts med henne som vuxen och det finns en bild som tanten alltid kommer att koppla till just Vivan: jokkmokkslimpa, smör o ost tillsammans med varm choklad! Det var det som serverades under samtalen och tanten tänker – ni unga idag som aldrig fått uppleva den kombinationen – det är synd om er!

Tanten tycker att det är alldeles för mycket sorg omkring henne nu, och tanten inser att det naturligtvis har med tantens egen ålder att göra – för precis som en av tantens bekanta konstaterade, nu träffas man på begravningarna – inte på kalasen..

Så ledsamt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Splatterfilmsliknande.

Tant Anna läser i en av de stora dagstidningarna om trumpnissen i det stora landet i väst. Tanten såg också honom på nyheterna nu på morgonen och tanten inser att hon tycker så vansinnigt illa om karln så hon kan inte sluta titta på honom. Alltså precis som när tanten ser en riktigt läskig film – tanten VILL INTE se men kan inte låta bli!

Idag så anser trumpnissen att läget är så farligt vid det stora landets södra gräns att han måste säga att det är ett nationellt nödläge. Tanten tänker att det nog är en lätt överdrift eftersom trumpnissens egen gränsmyndighet säger att de som kommer till gränsen numera är de lägsta på 30 år. Men det är klart, tänker tanten, det stämmer ju inte alls med trumpnissens världsbild så alltså säger han ”fake news”.

Tanten har förstått att om trumpnissen gör på detta vis så kommer han åt pengar som han inte annars skulle kunnat nå, till den mur som trumpnissen menar är den stora räddningen för det stora landet. Eftersom inte tillräckligt många i det stora landet i väst tycker att det är en bra ide så kommer han inte åt dessa kontanter på annat sätt.

Tant Anna tänker faktiskt – han är inte klok!!! Så tänker tanten å tar en kopp kaffe till!

Min dräng hade också en dräng, och alla voro de lata..

Tant Anna bor på en plats som varje år har ett jättestort evenemang som besöks av folk från när och fjärran. Nämligen Jokkmokks marknad. Till denna marknad vill många komma, och naturligtvis även kunna åka hem ifrån, men de senaste två åren har det visat sig vara lättare sagt än gjort.

Å nu har tanten ilsknat till – igen!

De som vill komma beställer sina biljetter hos SJ i god tid, från avreseorten till Murjek, vilket är den närmsta stationen till evenemanget. Då drabbas SJ av något så ovanligt som snö…eller regn…eller kyla…eller värme som gör att det alltså inte går att köra ända till Murjek. Tanten tycker det är konstigt eftersom tågurspårningen, som faktiskt var ovanligt, hände långt norr om Murjek. Det borde alltså, tänker tanten, vara fullt möjligt att köra nattåget till Murjek och även avgå därifrån eftersom SJ hävdar att dagtågen går den vägen. Å det gör de ju, men när tanten kollar tidtabellen så innebär det att besökaren på Jokkmokks marknad måste lämna Jokkmokk 5 timmar tidigare än de tänkt och alltså missar halva den dagen då det är som roligast. Å detta för att sitta och vänta på nattåget i Boden, istället för att ha roligt på marknaden.

Förövrigt skyller SJ på sina underleverantörer och det tanten tycker är lite skoj är hur många gånger talespersonen säger – ”det är inte SJ´s fel” i en artikel som svar på tantens ilska. Tanten blir ju fortsatt irriterad eftersom talespersonen inte verkat kolla sin egen tidtabell och hur det drabbar resenärernas besök i Jokkmokk. Som tanten beskrivit ovan.

Tanten blir dessutom väldigt upprörd eftersom det är många som pratar om landsbygd och vikten av att landsbygden ska leva – en av de viktigaste redskapen för att just landsbygden SKA leva, anser tanten, är att kommunikationerna fungerar så tantens slutsats blir att Trafikverk, SJ och de som styr över dessa i själva verket är ett hot mot tanten och hennes gelikar som valt att bo på landsbygd istället för en tillgång som tanten tänker att de egentligen borde vara.

Så surt tänker tanten å tar en kopp kaffe till!

Hyfs!!

Tant Anna har med intresse följt måndagens politiska spel och blir alltmer fascinerad över den brist på hyfs som Madam Lööf, Majoren, de två marionetterna och Svetsaren har.

Samtidigt tänker tanten att de kan inte ha så många vänner om de behandlar vänner som de behöver så som de behandlar den röde rackaren.

Men tanten blir ännu mer förbryllad över att de dessutom blir förvånad över att herr Röd inte var intresserad att spela deras spel enär han å hans kamrater inte var tillfrågade om de kunde acceptera att bli utestängda.

Tanten har räknat på mandaten och för att Madam Lööf, Majoren, de två marionetterna och Svetsaren ska kunna leka ihop så måste de ha stöd av herr Röds 28 röster eller åtminstone att herr Röd å hans kamrater inte röstar emot Svetsaren å hans kompisar. Att då faktiskt offentligt säga att herr Röd ska hållas utanför allt gör ju inte att den röde blir gladare – eller mer positivt inställd till de fyras gäng.

Tanten tänker också att de två marionetterna säger att det inte går att ändra i överenskommelsen med de andra tre, det var onekligen klumpigt. Att skriva ett avtal med fyra utan att kolla om det var ok för den femte, vars röster man behövde tycker tanten var rätt obegåvat. Eller också, tänker tanten, trodde de att herr Röd gillade Svetsaren så pass mycket att han inte skulle vara elak och tycka nånting annat än vad Svetsaren tyckte. Å det var ju dumt tänkt, tänker tanten.

Äsch då, tänker säkert Svetsaren, jag som så gärna vill bestämma, nu får jag försöka maskera denna miss!

Men i förlängningen, tänker tanten, kanske det är så att Madam Lööf och Majoren tänker att om de lyckas ropa ”vargen kommer” så trovärdigt om herr Röd så att människor tror på det, då skulle det kunna göra det lättare för dem att liera sig med mannen med de sluttande axlarna och Näbbgäddan som gärna vill samverka med farbror Brun.

Tja, den som lever får se, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!