När tanten var ute och reste sist så fick hon betala en liten lokal skatt för de nätter hon befann sig på den grekiska ön. Tanten tyckte det var helt ok, de har haft det i några år nu och tanten tänker att tanten sliter på gator, använder avlopp och vatten så hon har inga problem med att betala den lilla penningen.
Nu har diskussionen även uppstått i Sverige och som boende i en kommun med väldigt många gästnätter per capita så tycker tanten idén är god. Tanten är glad åt alla turister som vill komma till vår fina kommun. De bidrar med mycket men de kostar också. Tanten tänker att de riktigt stora turistorterna måste ha ännu större kostnader. Därför blev tanten lite lätt irriterad på rikets finansminister som, på frågan om hur man kan hjälpa kommunerna, sa att det var inte nödvändigt utan kommunerna får ju hotta upp sig lite, att hålla rent och snyggt och fint. Att det handlar om prioriteringar och att kommunerna behöver informera turisterna om hur vi i Sverigehanterar våra skogar och närområde…å när, undrar tanten, blev just det sista kommunernas ansvar.
WTF – tänker tanten vidare. Människan har ju ingen koll överhuvudtaget. En kommun som t.ex består av många sommarstugor kan bli skyldig att tillse att sommargästen får hemtjänst etc, för det får kommunen en liten kostnadstäckning men som inte täcker kostnaden som en glest befolkad kommun faktiskt har. Eller tar någon som helst hänsyn till att en glest befolkad kommuns invånare också behöver ha semester så bara det att bemanna hemtjänsten blir ett kapitel för sig.
Tanten vill vara tydlig med att hon verkligen tycker det är trevligt med turisterna på sommaren, när det blir köer lite överallt och hon möter människor som hon inte känner igen. Men tanten tänker också att de säkert kan lämna en liten extra peng till omvårdnaden av kommunen som vi bor i så den är lika fin nästa gång turisten kommer på besök.
Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.