Så är marknaden till ända å solen kommer åter!

Tant Anna har varit i sängläge i några dagar, vilket är helt naturligt eftersom tanten arbetat på turistbyrån under Jokkmokks marknad. Tanten tycker det är vansinnigt roligt att jobba de dagarna, hon träffar många glada människor men då träffar hon också samtliga virus – förhoppningsvis inte Corona – å alla dessa virus vill besöka tantens kropp. Så det är ganska vanligt att jokkmokksbor blir snuviga efteråt. Så mycket folk som tanten och tantens medmänniskor i Jokkmokk träffar dessa dagar är mer än vad tanten träffar på ett helt år.

Men tyvärr så innehöll årets marknad klagomål som tanten inte kände igen sedan tidigare. Att ”fria entreprenörer” glatt lurar besökande som har sökt boende hos privatpersoner. Det trista är också att tanten tror att de som hyr ut via dessa skumma individer också blir lurade eftersom personerna beskriver det som hyrs ut som något helt annat än vad det faktiskt är.

Ett exempel – ett gäng från Norge trodde de hyrt ett boende i två plan för 6 ungdomar och 4 vuxna. De betalade 30.000 kronor men när de kom till boendet var det madrasser på ett källargolv som erbjöds…

Ett annat exempel – 4 vuxna, två par – tror att de hyr två rum, men när de kommer är det ett rum med en dubbelsäng och två insatta resesängar varav den ena dessutom var trasig. Å några andra lurade lyckades en kollega ordna annat boende åt.

Det finns fler exempel men tanten drar dem inte här. Dock blir tanten upprörd! Tanten tycker det är skamligt och framförallt skämmigt för Jokkmokk att människor luras på detta vis. De som blev drabbade var ändå vid gott mod och var – som tur var – inte arg på Jokkmokk utan på de människor som lurade dem.

Sedan kan tanten tycka att en del företag i Jokkmokk verkligen höjer sina priser till det absurda under dessa dagar men de luras inte. Beställer man en pizza för 150 kr så får man åtminstone en pizza å inte en brödbit utan pålägg..

Men det var det tråkiga – det fanns ofantligt mycket att glädjas åt på marknaden tänker tanten – tågen kom och gick som de skulle! Bara en sån sak gör tanten lycklig.

Tanten tittar inte så mycket på TV dessa dagar men det gör tantens syster, och det var tur det eftersom tantens pappa Nisse syntes på Svenska nyheter (avsnitt 3) när programmet förklarade vad en sameby är.

En ung pappa Nisse onekligen! Med den vanliga flugan som han alltid hade. Slips var liksom inte hans grej..

Så blandat tänker tanten, tar en kopp kaffe till och ägnar lördagsmorgonen åt melodikrysset!

Tanten är nu sin egen tandläkare…

Tanten bet av baksidan på en tand i helgen som var. Det gjorde inte ont, men tanten rev sönder tungan mot den vassa kant som blev. Måndagen efter ringde tanten, som brukligt är, till Folktandvården för att få hjälp. Å det ska tanten erkänna, tanten fick en tid på morgonen samma dag men det var omöjligt för tanten att komma då så tanten har nu fått en tid om ca två månader. Alldeles innan det stora eventet i tantens hemby. Men tanten fick information om att tanten kunde gå på apoteket och inhandla egen massa för att täcka den vassa kanten som var till sådant obehag.

Tanten gick till apoteket och inhandlade den lilla tuben. För den var liten men den räddade tantens tunga från fortsatt lidande. Å det får också tanten erkänna, tanten hade filat bort den värsta kanten med en nagelfil innan.

Tanten är inte sur på personalen, de kan inte hjälpa att det inte finns en enda tandläkare på plats utan de försöker ju hjälpa till så gott de kan.

Tant Anna är heller inte så bekymrad för egen del – tanten är fullt kapabel att ta sig till en annan ort – 10 eller 15 mil bort – för att få hjälp men tanten är bekymrad för andra tanter och farbröder som inte har den möjligheten och som heller inte klarar av att stå framför toalettspegeln och vara sin egen tandläkare.

Tanten funderar däremot vad det kan bero på att det inte finns en tandläkare att tillgå förrän den 4 februari? Är det ont om tandläkare överallt? Är arbetsvillkoren så dåliga i Norrbottens inland att ingen vill arbeta här? Är det politikernas fel?

Vad kan tantens och tantens medmedborgare göra för att det ska bli bättre?

Många frågor och inga svar, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Testing, testing….

Tant Anna fasar för allt som händer i världen och då gör tanten som tanten ibland gör, tänker på något annat. Tantens pappa sa ofta det när tanten, som barn, klagade på något som värkte – ”tänk på något annat så går det över”. Det stämde i många fall men det stämmer absolut inte när det gäller de galningar som styr i vissa länder som exempelvis USA och Turkiet!

Det tanten tänker nu är alltså något HELT annat – nämligen mat. Ett I-landsproblem utav Guds nåde men ändå nåt tanten dagligen bryr sin hjärna med – den eviga frågan: vad ska tanten och tantens gubbe äta till middag?

Tanten tycker om att laga mat men har alltid funderingar för att komma på vad hon ska laga – det gjorde att tanten vände blicken mot Coops matkasse eftersom den faktiskt går att inhandla i tantens närhet. För fyra dagar/två personer kostade den 449 kronor och tanten blev – som den köttätare hon är – lite bekymrad över de zucchinibiffar som skulle stekas dag fyra.

Lasagne med rökt lax.

Dag ett var lasagne med rökt lax – mycket god men tanten hade nog velat ha mer lax, dag två äggkaka med stekt fläsk – också mycket gott fast tanten borde ha kryddat mer. Dag tre sesampanerad fläskkotlett, mycket gott och dag fyra zucchinibiffar som tanten lyckades åstadkomma utan alltför stort besvär och som visade sig vara mycket goda. Både tanten och tantens make var klart misstänksam innan och klart positiv efter! Kanske även tanten kan lära sig laga annan variant på mat än vad vi normalt äter.

Tanten tänker att hon lever i den bästa av världar när en sådan fråga som vad man ska äta till middag kan upplevas som ett problem, men så är det kanske med de lite bortskämda människor som till stor del befolkar tantens avlånga land. Ändå måste tanten säga – denna matkasse gjorde fyra dagar i tantens liv enklare…

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tant Anna har inte tänkt på ett tag, men nu är det dags igen.

Å det tanten funderat på handlar om doktor via skärm. Tant Anna ser reklam för dessa doktorer som huserar bakom en skärm och som menar att det är helt suveränt för oss patienter, eller blivande patienter, att kontakta dem för ”det är helt gratis”.

Tant Anna tyckte det var lite underligt att dessa företag tog för givet att ingen skulle förstå att det inte alls är gratis, att det tvärtom kostar massor för oss andra när någon ringer upp dem. Men så träffade tanten en person som faktiskt trodde det VAR gratis. Tanten fick då upplysa personen om att det inte finns någonting som är gratis, det ska alltid betalas på ett eller annat sätt och just när det gäller dessa skärmdoktorer så är det tant Annas hälsocentral som får betala om tanten ringer till någon annan doktor än den som tanten kan träffa via 1177.

Tanten tycker att det är ett oskick, det som dessa skärmbolag gör, detta eftersom det dels innebär att tanten inte kan påverka den vård som kommer via telefonen då de bara skickar en faktura till tantens region/hälsocentral och tanten kan inte utkräva ansvar på samma sätt som tanten kan med regionen/landstingets egen vård som tanten kan när tanten går till valurnorna och dels att det är tantens skattepengar som bekostar det. Tanten undrar också – om tanten skulle, mot förmodan, ringa och skärmen anser att det behövs ett blodprov, ska tanten då gå till tantens egen hälsocentral, ta blodprovet och få det analyserat och svaret skickas till skärmen och det ÄNDÅ är skärmen som tar betalt? Å så tror tanten att det är å det är rent ut sagt skit!

Alla dess bolag är dessutom skrivna i Sölvesborg och eftersom patienterna där inte behöver betala någon avgift så kan man gå ut med att det är ”gratis”. Så nu har tanten informerat om att det är det inte, men det ger ju en skojigare reklam om man kan låtsas att det är ”gratis”.

Så tant Anna tycker inte man ska ringa till dessa skärmar, går precis lika bra med 1177 – till o med lite bättre tänker tanten.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Har föreningarna spelat ut sin roll?

Tant Anna har i många år varit med i en förening som handlar om att ha kul med sin/sina hundar. Från början var det helt enkelt därför att tanten inte hade någon som helst koll på vad det innebär att ha hund och att tanten helt enkelt behövde lära sig hundetikett.

Det är inte alldeles enkelt att driva en förening eftersom det är byråkratiskt som tusan. Tantens förening är medlem i en större förening som i sin tur kräver en del byråkrati samt att största delen av medlemsavgiften går dit – det gör också att t.ex. en kurs för en som inte är medlem kan bli ganska kostsam då det oftast är ett krav om medlemskap för att få delta.

Egentligen, tänker tanten, är det lika byråkratiskt att driva en förening som att driva ett mindre företag. Bokföring ska skötas enligt konstens alla regler – och nu menar inte tanten att det inte behövs – men skatteverkets regler gör att det inte är alldeles enkelt och att det inte bara handlar om kredit och debet. Protokoll ska skrivas på ett visst sätt och enligt huvudföreningen ska möten ske på vissa bestämda sätt.

Tant Anna tänker att det fanns en tid när en förening verkligen behövdes men idag med alla de möjligheter som teknik och sociala medier ger så börjar tanten tvivla. Om tanten vill träna med sin hund å ha en kompis så kan ju tanten lägga ut det önskemålet på Facebook, Twitter, Instagram eller på Snapchat. Möjligheterna är ju oändliga.

För, tänker tanten, tant Anna är med i föreningen för att träna med hund – INTE för att ägna tid åt styrelsejobb. Eftersom tantens förening är så pass liten så innebär det att det finns få aktiva och det gör att insatsen som måste göras för att hålla föreningen vid liv inte motsvarar det som medlemmen vill ha ut av föreningen.

Så deppigt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.