Om soffor kunde tala..

Tant Anna och tantens make har införskaffat en ny soffa. Tanten å maken bor i ett mycket litet hus vilket innebär att inköp av soffa är lite komplicerat eftersom soffan följaktligen också måste vara rätt liten.

Tanten har upptäckt att det inte är alldeles enkelt att hitta en liten soffa – de flesta är hur stora som helst och det verkar vara så att större delen av befolkningen bor i rätt stora bostäder – eller åtminstone har de ett rätt stort rum. Det har inte tanten.

Den första soffan tanten å tantens make ägde var en soffa tillverkad av tantens pappa Nisse som var en ganska händig man. Tanten lånade den till dess att tanten investerade i en grå hörnsoffa – men det var innan tantens make sågade hål i vardagsrumsgolvet – efter det var gjort blev den grå soffan ett minne blott, helt enkelt eftersom den blev för stor.

Tanten o tantens make började prata om det lilla husets soffhistoria och den är inte så lång eftersom dagens inköp är den tredje inköpta soffan i husets historia. Dock minns tanten och maken att i den första inköpta soffan,  gick tantens fars höft ur led, precis under ”grevinnan och betjänten” på nyårsaftonen. Tantens far kunde inte röra sig men eftersom höften var konstgjord så gjorde det inte ont varför fadern krävde att få se färdigt grevinnan å dricka upp sin whisky innan vi ringde efter ambulansen. Så blev det också och det var inte alldeles enkelt för ambulanspersonalen att få ut fadern från det lilla huset, minns tanten.

Den andra soffan var precis alldeles lagom kort och vinröd. Den har levt med hundarna som befolkat tantens hem – det är faktiskt mest de som använt den. Förhoppningen nu är att tanten kommer att sitta i soffan och den är minsann så fiffig att både tant och hundar får plats.

Trevligt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Man får inte ha bråttom…

Tant Anna har beställt en grej, som inte finns att köpa där tanten bor. Tanten fick ett meddelande om att försändelsen var skickad, som brev, så tanten tänkte att det blir bra – då kommer det snart…

Men så läste tanten bekräftelsen lite noggrannare och tänkte då att det är ju tur att det tanten beställt inte hade något akut över sig – om man betänker att PostNord behövde 45 dagar på sig för att aktivera spårningen av försändelsen…  Tanten undrar då hur lång tid det skulle ta att faktiskt få hem det tanten beställt?

Tanten kollade – och spårningen fungerade redan dagen efter så tanten tänker att det kanske var en felskrivning från företagets sida. Tanten hoppas att det var så – annars är det ju ett fantastiskt dåligt betyg för företaget som sköter postbefordrandet.

Det var bättre förr, tänker tanten och tar en kopp kaffe till…

Papperstidningar..

Tant Anna o hennes make har länge prenumererat på lokalbladet och en Stockholmstidning, det gör tanten fortfarande men Stockholmstidningens pappersvariant har tantens hushåll bara på fred/lörd/sön och lokalbladet har hushållet enbart som digital tidning.

Tanten tänker att det är bra, att det är ett positiv tekniskt framsteg, framförallt för att tanten har med sig lokalbladet oavsett var tanten befinner sig. Tanten tänker också att det sparar både transporter och papper – även om tanten fått lära sig att de servrar som lagrar allt tar erbamligt mycket energi.

Men tanten har ett litet aber med detta – hur får man eld i köksspisen utan tidningspapper? Tanten har någon gång lärt sig att tända med näver, eller töre men på senare tid nästan uteslutande använt sig av tidningspapper. Å en sak måste sägas; Stockholmstidningens papper är inte alls lika tändvänligt som lokalbladets..

Tanten läser många böcker i en läsplatta, alltså även böcker har hamnat i den elektroniska sfären men vissa böcker kan man inte ha elektroniskt – som kokböcker eller Yngve Ryds bok om eld som tanten kanske får ta fram och läsa på hur man gör upp en dito i köksspisen – utan papper.

Så tänker tanten så här på årets sista dag, tanten tar en kopp kaffe till och önskar alla ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Shopping

Tant Anna läser en intressant artikel i ett av husorganen, som handlar om att man kan se ett samband mellan konsumtion och psykisk ohälsa. Artikeln konstaterar att vi ”sällan tar en paus från information och musik..” Våra hjärnor blir alltså överhettade av den konstanta konsumtionsinformationen både via sociala medier men också via reklam nästan överallt runt oss. Vi påverkas också av en ”socialt önskvärd konsumtion” som alltså innebär att om en person vi gillar kan kopplas ihop med en viss vara så har vi en tendens att också vilja ha just den varan.

Tanten tänker att detta märks även fysiskt när vi uppmanas till alltför kraftig konsumtion. Tantens syster konstaterade att hon har t.ex. en tendens att börja gäspa när hon kommer in i en del varuhus, alltså ett sätt för kroppen att ”säga ifrån”. Tanten själv märker av det genom att tantens mage revolterar och tanten måste uppsöka en lokal för ändamålet.

Tanten har t.o.m. gått så långt att det finns vissa varuhus som hon helt enkelt inte besöker eftersom tanten tycker det är fruktansvärt arbetsamt att måsta gå genom hela varuhuset och bli uppmanad att köpa allt som tanten inte hade tänkt inhandla.

Tanten tänker att hennes mage skulle må bättre om hon kunde avhålla sig från att falla i konsumtionsfällorna och det skulle nog också tantens ekonomi. För att inte tala om det enorma sopberg som alla dessa inköp bidrar till.

Så tänker tanten och tar en koppa kaffe till, tillsammans med en inköpt pepparkaka – dock en pepparkaka utan icke certifierad palmolja..

GOD JUL!

Tant Anna har noterat att nu är det jul igen. Tanten har aldrig varit så inspirerad av denna helg. Tanten tänker att helgen oftast verkar föregå av någon form av masshysteri som tanten inte riktigt gillar.

Däremot, tänker tanten, är det mysigt att sitta med familjen. Äta gott och skratta mycket. I tantens familj har julklapparna rationaliserats bort, förutom till de allra minsta, så nu genomförs ett skojigt julklappsspel istället som har varit riktigt roligt. Ifjol vann tanten å tantens make en brandsläckare. Detta gladde både tanten och maken eftersom familjens hus tidigare inte varit begåvad med en sådan praktisk sak.

Samma år, alltså julen 2016, kunde tanten läsa att Tomten faktiskt borde bo i tantens hemkommun. Förutsatt att Tomten är en rationell person, å det kan ju vara svårt att veta, tänker tanten, eftersom det inte torde vara många som mött hen och som kunnat göra en personlig bedömning om Tomten har den egenskapen.

Nåja, tänker tanten, det spelar nog inte så stor roll eftersom tanten är ganska säker på att Tomten inte finns.

Fast man kan aldrig så noga veta, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.