Har föreningarna spelat ut sin roll?

Tant Anna har i många år varit med i en förening som handlar om att ha kul med sin/sina hundar. Från början var det helt enkelt därför att tanten inte hade någon som helst koll på vad det innebär att ha hund och att tanten helt enkelt behövde lära sig hundetikett.

Det är inte alldeles enkelt att driva en förening eftersom det är byråkratiskt som tusan. Tantens förening är medlem i en större förening som i sin tur kräver en del byråkrati samt att största delen av medlemsavgiften går dit – det gör också att t.ex. en kurs för en som inte är medlem kan bli ganska kostsam då det oftast är ett krav om medlemskap för att få delta.

Egentligen, tänker tanten, är det lika byråkratiskt att driva en förening som att driva ett mindre företag. Bokföring ska skötas enligt konstens alla regler – och nu menar inte tanten att det inte behövs – men skatteverkets regler gör att det inte är alldeles enkelt och att det inte bara handlar om kredit och debet. Protokoll ska skrivas på ett visst sätt och enligt huvudföreningen ska möten ske på vissa bestämda sätt.

Tant Anna tänker att det fanns en tid när en förening verkligen behövdes men idag med alla de möjligheter som teknik och sociala medier ger så börjar tanten tvivla. Om tanten vill träna med sin hund å ha en kompis så kan ju tanten lägga ut det önskemålet på Facebook, Twitter, Instagram eller på Snapchat. Möjligheterna är ju oändliga.

För, tänker tanten, tant Anna är med i föreningen för att träna med hund – INTE för att ägna tid åt styrelsejobb. Eftersom tantens förening är så pass liten så innebär det att det finns få aktiva och det gör att insatsen som måste göras för att hålla föreningen vid liv inte motsvarar det som medlemmen vill ha ut av föreningen.

Så deppigt tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Hyfs!!

Tant Anna har med intresse följt måndagens politiska spel och blir alltmer fascinerad över den brist på hyfs som Madam Lööf, Majoren, de två marionetterna och Svetsaren har.

Samtidigt tänker tanten att de kan inte ha så många vänner om de behandlar vänner som de behöver så som de behandlar den röde rackaren.

Men tanten blir ännu mer förbryllad över att de dessutom blir förvånad över att herr Röd inte var intresserad att spela deras spel enär han å hans kamrater inte var tillfrågade om de kunde acceptera att bli utestängda.

Tanten har räknat på mandaten och för att Madam Lööf, Majoren, de två marionetterna och Svetsaren ska kunna leka ihop så måste de ha stöd av herr Röds 28 röster eller åtminstone att herr Röd å hans kamrater inte röstar emot Svetsaren å hans kompisar. Att då faktiskt offentligt säga att herr Röd ska hållas utanför allt gör ju inte att den röde blir gladare – eller mer positivt inställd till de fyras gäng.

Tanten tänker också att de två marionetterna säger att det inte går att ändra i överenskommelsen med de andra tre, det var onekligen klumpigt. Att skriva ett avtal med fyra utan att kolla om det var ok för den femte, vars röster man behövde tycker tanten var rätt obegåvat. Eller också, tänker tanten, trodde de att herr Röd gillade Svetsaren så pass mycket att han inte skulle vara elak och tycka nånting annat än vad Svetsaren tyckte. Å det var ju dumt tänkt, tänker tanten.

Äsch då, tänker säkert Svetsaren, jag som så gärna vill bestämma, nu får jag försöka maskera denna miss!

Men i förlängningen, tänker tanten, kanske det är så att Madam Lööf och Majoren tänker att om de lyckas ropa ”vargen kommer” så trovärdigt om herr Röd så att människor tror på det, då skulle det kunna göra det lättare för dem att liera sig med mannen med de sluttande axlarna och Näbbgäddan som gärna vill samverka med farbror Brun.

Tja, den som lever får se, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!



GOD JUL!

-28 grader är det ute idag – å ofantligt vackert! Men Tant Anna tycker att det är liite för kallt å inte ens tantens hundar är så pigg på längre turer utomhus.

Men tanten å tantens gubbe har det bra inomhus, med brasa i köksspisen och ullsockar på fötterna.

Med hjälp av tantens grannes julgran (för tanten och gubben har ingen egen) så önskar vi alla EN RIKTIGT GOD JUL!!

Misofoni!

Tant Anna har inte noterat några tankar här på ett tag, men det kan bero på att tanten har haft så många tankar i huvudet att det har varit svårt att sortera ut just en…

Men nu ska tanten skriva om en tanke som funnits i tantens huvud ett tag, men inte släppts ut.

Hösten 2017 köpte tanten en valp, en av de andra valpköparna berättade en sak som gjorde att tanten ÄNTLIGEN fick svaret på en undran som tanten haft länge, nämligen varför tanten mår så fysiskt illa av vissa ljud!

Tant Annas ömma moder hatade att någon i närheten tuggade på hårda karameller. Tanten själv klarar bl.a. inte av tuggummi som tuggas med öppen mun. Den andra valpköparen klarar inte av när hundarna slickade sig om tassarna, och det ska erkännas – det gör inte tanten heller.

För detta besvär finns numera en diagnos: MISOFONI

Tanten satt på Arlanda Express för ett par veckor sedan, tanten satt bredvid en ung tjej, som istället för att snyta sig, satt och drog in snoret ungefär var tionde sekund. Tanten blev fullständigt illamående, irriterad och var till slut i så dåligt skick att tanten var på väg att flytta till en annan plats – lååångt från tjejen. Tanten funderade på om hon skulle erbjuda tjejen en näsduk, men tanten var lite orolig för att det kanske inte skulle tas emot väl av den unga damen så tanten gjorde aldrig det, utan tänkte att det vore väl attan om tanten inte överlevde de 20 minuter som resan tar. Å det gjorde ju tanten, om än med visst besvär.

Tanten har ibland funderat över sin mentala hälsa eftersom tanten blir så störd av dess ljud, omgivningen tycker ju helt klart att tanten överdriver å det grövsta – men nu, nu kan tanten säga att tanten lider av misofoni, å det är minsann en riktig diagnos – sådetså….

Sur, blev tanten..

 

Tant Anna var till norra grannkommunen i slutet på förra månaden, i tjänsten, och skulle boka ett hotellrum. Det var inte så enkelt eftersom tanten ville att kostnaden skulle faktureras till tantens arbetsgivare. Tantens arbetsgivare är av den rejäla sorten så personalen har inte kreditkort (utom några mycket få).

Om man gör något som kostar pengar så ska det betalas via faktura, vilket tanten tycker är helt ok men det tycker tydligen inte hotellet i grannkommunen.

Det var så att det var reserverat ett antal rum för tanten och alla andra som skulle dit, men tanten o tantens kollegor kommer ju från olika håll och svaret tanten fick när tanten skrev att det skulle betalas med faktura var typ att – betala med kort eller kom inte. Tant Anna går liksom igång på svar som säger så eller som de faktiskt skrev: ”det är väldigt mycket extragöra om var och en ska ha faktura till olika adresser…”

OJ, tänkte tanten och ordnade boendet på ett annat sätt…klart man inte vill bidra till att hotellet har extragöra å nu slapp de både bädda och städa efter tanten, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..