Min dräng hade också en dräng, och alla voro de lata..

Tant Anna bor på en plats som varje år har ett jättestort evenemang som besöks av folk från när och fjärran. Nämligen Jokkmokks marknad. Till denna marknad vill många komma, och naturligtvis även kunna åka hem ifrån, men de senaste två åren har det visat sig vara lättare sagt än gjort.

Å nu har tanten ilsknat till – igen!

De som vill komma beställer sina biljetter hos SJ i god tid, från avreseorten till Murjek, vilket är den närmsta stationen till evenemanget. Då drabbas SJ av något så ovanligt som snö…eller regn…eller kyla…eller värme som gör att det alltså inte går att köra ända till Murjek. Tanten tycker det är konstigt eftersom tågurspårningen, som faktiskt var ovanligt, hände långt norr om Murjek. Det borde alltså, tänker tanten, vara fullt möjligt att köra nattåget till Murjek och även avgå därifrån eftersom SJ hävdar att dagtågen går den vägen. Å det gör de ju, men när tanten kollar tidtabellen så innebär det att besökaren på Jokkmokks marknad måste lämna Jokkmokk 5 timmar tidigare än de tänkt och alltså missar halva den dagen då det är som roligast. Å detta för att sitta och vänta på nattåget i Boden, istället för att ha roligt på marknaden.

Förövrigt skyller SJ på sina underleverantörer och det tanten tycker är lite skoj är hur många gånger talespersonen säger – ”det är inte SJ´s fel” i en artikel som svar på tantens ilska. Tanten blir ju fortsatt irriterad eftersom talespersonen inte verkat kolla sin egen tidtabell och hur det drabbar resenärernas besök i Jokkmokk. Som tanten beskrivit ovan.

Tanten blir dessutom väldigt upprörd eftersom det är många som pratar om landsbygd och vikten av att landsbygden ska leva – en av de viktigaste redskapen för att just landsbygden SKA leva, anser tanten, är att kommunikationerna fungerar så tantens slutsats blir att Trafikverk, SJ och de som styr över dessa i själva verket är ett hot mot tanten och hennes gelikar som valt att bo på landsbygd istället för en tillgång som tanten tänker att de egentligen borde vara.

Så surt tänker tanten å tar en kopp kaffe till!

Hyfs!!

Tant Anna har med intresse följt måndagens politiska spel och blir alltmer fascinerad över den brist på hyfs som Madam Lööf, Majoren, de två marionetterna och Svetsaren har.

Samtidigt tänker tanten att de kan inte ha så många vänner om de behandlar vänner som de behöver så som de behandlar den röde rackaren.

Men tanten blir ännu mer förbryllad över att de dessutom blir förvånad över att herr Röd inte var intresserad att spela deras spel enär han å hans kamrater inte var tillfrågade om de kunde acceptera att bli utestängda.

Tanten har räknat på mandaten och för att Madam Lööf, Majoren, de två marionetterna och Svetsaren ska kunna leka ihop så måste de ha stöd av herr Röds 28 röster eller åtminstone att herr Röd å hans kamrater inte röstar emot Svetsaren å hans kompisar. Att då faktiskt offentligt säga att herr Röd ska hållas utanför allt gör ju inte att den röde blir gladare – eller mer positivt inställd till de fyras gäng.

Tanten tänker också att de två marionetterna säger att det inte går att ändra i överenskommelsen med de andra tre, det var onekligen klumpigt. Att skriva ett avtal med fyra utan att kolla om det var ok för den femte, vars röster man behövde tycker tanten var rätt obegåvat. Eller också, tänker tanten, trodde de att herr Röd gillade Svetsaren så pass mycket att han inte skulle vara elak och tycka nånting annat än vad Svetsaren tyckte. Å det var ju dumt tänkt, tänker tanten.

Äsch då, tänker säkert Svetsaren, jag som så gärna vill bestämma, nu får jag försöka maskera denna miss!

Men i förlängningen, tänker tanten, kanske det är så att Madam Lööf och Majoren tänker att om de lyckas ropa ”vargen kommer” så trovärdigt om herr Röd så att människor tror på det, då skulle det kunna göra det lättare för dem att liera sig med mannen med de sluttande axlarna och Näbbgäddan som gärna vill samverka med farbror Brun.

Tja, den som lever får se, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!



GOD JUL!

-28 grader är det ute idag – å ofantligt vackert! Men Tant Anna tycker att det är liite för kallt å inte ens tantens hundar är så pigg på längre turer utomhus.

Men tanten å tantens gubbe har det bra inomhus, med brasa i köksspisen och ullsockar på fötterna.

Med hjälp av tantens grannes julgran (för tanten och gubben har ingen egen) så önskar vi alla EN RIKTIGT GOD JUL!!

Relevant erbjudande?

Tant Anna är på resande fot, igen, och har precis ätit en hamburgare på Max restaurang på Arlanda. Tanten ser att de, alltså Max, tycker att gästerna ska dricka en kopp kaffe och de vill gärna att tanten då ska dricka ett kaffe som de betecknar som ”Seattle´s Best Coffee”.

Tanten blir förvirrad, varför vill tanten ha detta kaffe? Vad betyder det, att det är bättre än Stockholms bästa kaffe? Bättre än vilket kaffe? Att det är Seattle´s bästa kaffe tycker tanten är synnerligen ointressant eftersom det inte på något vis informerar om det är ett gott kaffe. Eller har tanten missat någon vital information om att just Seattle har ett synnerligen gott kaffe?

Så undrar tanten och struntar i kaffet å går istället iväg mot sin gate å åker hemåt.

Politik….

Tant Anna läste nyss, i veckans affärer, om en företagare som drar tillbaka en stor investering på en ort där SD har gått starkt framåt, han gjorde det med motiveringen: ”Jag kan inte som invandrare belöna SD-anhängare eftersom deras politik bygger på att jag inte är välkommen här”

Han säger också att ”Intäkterna från allt Pervanovo investerar i kommer från alltifrån Kina och USA till Turkiet och vi hissar dagligen utländska flaggor. Dessutom har 15–20 procent av personalen invandrarbakgrund och består av alltifrån duktiga maskinoperatörer till doktorer i träteknik. Med tanke på det kan vi inte investera i ett område där SD dominerar.”

Tanten tycker det är intressant eftersom han sätter fingret på en viktig sak – vi kan inte leva ensam i en global värld, allt hänger ihop.

Med den tanken i huvudet läser tanten med förtjusning Grönköpings Veckoblad i veckan – utdrag från GD:s socialpatriotiska kulturprogram: ”Ett krav i vårt socialpatriotiska kulturprogram är, att alla barn & ungdomar i Grönköping m.o. får lära sig vårt fäderneärvda runalfabet. Det är en skam att detta inte är allmän kunskap, utan att de flesta står helt frågande inför Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar i bygden.”

Trots att Grönköpings veckoblad är satir så tänker tanten att skillnaden mellan Grönköpingsdemokraternas variant på kulturprogram och Sverigedemokraternas  är ju inte så stor,  då det i den senares kulturprogram står: ”Den djupaste roten till den svenska kulturens särart ligger i vår historia och i den natur och det klimat där den vuxit fram….det vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhöra kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand …. har en djup förankring i den svenska historien….har en stark symbolisk betydelse för den svenska identiteten..” Dock är den på riktigt, vilket GD:s inte är…

Vad ville då tantens tanke med detta – och hur hänger dessa två saker ihop.

Jo, tanten menar att vi är ingen isolerad ö! Att vi är beroende av samvaro på ett eller annat sätt med andra länder och dess invånare. Att vi utvecklas av att mötas och om inte vi hade insett det utan levt utan kontakt med andra då hade vi lätt kunna läsa Gökstenen m.fl. märkliga bautastenar, men det hade också varit det enda vi kunnat läsa eftersom vi inte fått in vårt alfabet från latinet eller överhuvudtaget blivit berikade från andra kulturer vilket då – i förlängningen – inte gjort att vi är den välfärdsstat som vi faktiskt är.

Så tänker tanten så här på söndagen då hon tar en kopp kaffe till.