Tant Anna tänker inte skriva om trumpnissen på andra sidan..

Däremot, tänker tanten, finns det annat konstigt att fundera över. Tanten läste en insändare i husorganet som gjorde att tanten började tänka att lite av små trumpisar finns nog i oss allihopa och överallt till viss del.

Tanten tänker att den irriterande grannen tänkte lite fel. Tanten tycker nog att det vore smartare att faktiskt vända sig till den det berör.
Tant Anna tycker det är intressant att den irriterande grannen satt sig vid sin dator, eller vid sitt skrivbord, och verkligen tänkt till och dessutom skickat, eller postat, inlägget till husorganet.

Men tanten undrar verkligen vad grannen hade tänkt sig att uppnå med insändaren. För hur ska den det berör veta att det är just hen som det avses? Tanten tror t.ex inte att det är tantens snälla granne som kommer med sin traktor och puttar bort snön som det handlar om – men tanten kan ju inte vara helt säker för lite snö hamnar på tantens andra grannes tomt. Å eftersom tanten inte tänker göra något åt det så innebär det att OM det är tanten som avses – då händer ju absolut ingenting.
OBS: Tantens andra granne är det garanterat inte som är den irriterande grannen – det är tanten säker på, men bara som exempel..

Det län som tanten bor i och där husorganet finns har 14 kommuner och även om det är glest befolkat så bor det en hel del folk här och flera av dessa bor i villa. Tant Anna tycker nog att just denna insändare känns rätt meningslös. Men kanske den irriterade grannen blev lite gladare av att se sin text i tryck – även om den inte gör någon nytta.

Men, tänker tanten, man kan tolka insändaren som en allmän uppmaning till alla traktorförare att vara lite mer uppmärksam på vart man placerar snön och då – kanske – den ändå har ett litet syfte. Fast tanten funderar ändå, för det borde rimligtvis finnas en anledning i den irriterade grannens närhet till att insändaren överhuvudtaget blev skriven.

Det tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Julkort!

Tant Anna har funderat på julkort. Förr skickades långa julbrev och tanten minns tantens pappa Nisse som skrev långa betraktelser under namnet ”Mattisuddensfunderationer” (år 81/82) och under namnet ”Hövens funderingar”. Far Nils alterego ”Lilleman Höven” funderade över både ditt och datt och just till julen 1981 skrev han bl.a.:

 "Lilleman Höven i Mattisuddskog. 
 Skotern är gammal men duger nog. 
 Men snart glömmer han skotern. För ingenting…
 Lyssnar till tystnaden runt omkring.
 Hör en torraka knirka på avlägset håll. 
 Tänker på tomtar och troll. 

Efter en lång betraktelse kring händelser i världen detta år så kommer avslutningen: 
  
 Det brinner i kaminen och skinkan står i ugnen. 
 Gun har bakat och lagt in sill. 
 Lillemans Hövens värld är lugn än 
 och barn och barnbarn finns här och finns till. 
 Varför är så mycket åt just oss givet? 
 Du frågar så mycket. Tacka livet...." 

Tanten tyckte mycket om hans jul/nyårsbetraktelser även om de var mycket melankoliska men just nu tänker tanten på att det inte skrivs julhälsningar på samma vis längre. Förr hängde julkorten i långa rader på ett snöre som tantens gubbe hängde upp över en dörröppning men nu kommer inga. FAST det är fel – i år fick tanten och gubben ett (1) julkort – och ett jättefint ett (å det tackar tanten Mia o Göte varmt för):

Dock är det ju så att tanten själv inte skrivit ett enda julkort i år och då är det ju självklart att tanten heller inte får några. Nu med sociala medier så läggs julhälsningarna där och det, tänker tanten, är också trevligt. Inte lika trevligt som pappersdito men ändå.

Tanten undrar, när hon tar en kopp kaffe till, varför vi blivit så digitaliserade? Å tänker att tantens pappa Nisse funderade på samma sak redan 1981:

"Datorer tickar världen över.
Vet precis vad vi behöver.
Skärpta bossar
styr skärpta gossar
som trycker på knappar till pigga datorer 
som styr outtröttliga processorer.
Några chips
och vips
står julgranen färdigplastad och klar
att säljas från närmsta julgransbar."

Ledsen tant!

Tant Anna har varit, och är lätt deprimerad. Det har suttit i hela hösten och beror naturligtvis på allt som hänt, och händer, omkring henne. Pandemin som verkligen har gjort att tanten och alla andra behöver tänka på annat sätt. Den vedervärdiga mannen från ”over there” som gjort att tanten blir orolig för världens demokratiska hälsa, och på tal om hälsa – tanten blir också deprimerad av att älven som rinner utanför tanten och tantens gubbes hus inte har frusit till is denna vinter, så planetens hälsa verkar heller inte så bra, tänker tanten.

Inte ens julen gör tanten på gott humör eftersom tanten inte får fira med sina systrar som brukligt är. Som tur är så fikar tanten och tantens systrar tillsammans varje lördag klockan 13.00 men numera helt via den fiffiga appen ”WhatsApp” och det är ju tur det. Annars kanske tanten hade börjat tro att hon var enda barnet..

Tanten fikar även med sina arbetskamrater – men även detta kaffe intas via fiffiga digitala system och tanten längtar verkligen efter den dagen så hon kan möta folk utan att bli orolig för att vara för nära.

Tanten blir deprimerad av att många väljer att inte hålla avstånd, att inte stanna hemma och att inte tvätta händerna. Det sista vet ju inte tanten riktigt bestämt men tanten tänker att om man struntar i de två första så struntar man nog även i det sista.

Tanten blir också deprimerad av att en hel del surkartar verkar liva upp sin tillvaro med att hitta någon att skylla på. Särskilt vems fel det är att viruset har spridit sig. Själv har tanten bestämt sig att skylla på viruset, känns som mer rimligt eftersom det ju faktiskt är viruset som vi blir sjuka av och viruset som sköra människor avlider av.

Så sorgerligt tänker tanten i sitt första inlägg på mycket länge, men hon tar en kopp kaffe till och hoppas på bättre tider!

Offentligt – eller inte..

Tant Anna läste för ett tag sedan att de bidrag som lämnas till företag p.g.a. coronakrisen inte är offentliga eftersom det tydligen då kan bli problematiskt för sagda företag om andra företag får veta att de fått bidrag. Herrejesses, tänker tanten, som om inte de andra företagen redan vet det. Däremot tycker tanten att det är trist att tanten inte får veta vart tantens pengar har gått. DET tycker tanten är klart mer problematiskt.

Nu har tanten dessutom läst en artikel att skolverket hemligstämplar ”alla uppgifter om enskilda skolors resultat, lärarbehörighet och liknade. Inte nog med det, beslutet som fattades i veckan betyder att uppgifterna om vilka skolor som finns i vårt land blir hemliga.”

Tant Anna anser att det är helt befängt! Hur går det med den berömda valfriheten om det inte går att få ut resultat som skolan har? Ska föräldrar helt enkelt lita på vad den eventuella friskolan påstår? Verkar lite osäkert, tänker tanten, eftersom tanten inte har så stort förtroende för företag som lever på så säkra pengar som skolpeng från kommunerna.

Fast å andra sidan – om det blir döden för friskolor i dagens nuvarande form – så inte är tanten emot det.

Tanten känner en stark oro för offentlighetsprincipen eftersom tanten tror på att statens, regionens och kommunens finanser ska vara offentliga. Hur ska annars den granskande journalistkåren kunna granska? Å hur ska de kunna hitta de som de ska granska när det inte ens går att få ut en lista på vilka skolor som finns.

Tanten tänker också att det kan påverka medborgarnas vilja att betala skatt. Om tanten som privatperson inte känner sig trygg med att tanten kan få veta vart de offentliga medlen går, vill tanten då betala? Jo, tanten vill, men kanske andra börjar fundera på ”vad f-n får jag för pengarna”, precis som den förre ledare för näringslivet sa när han blev påkommen som skattesmitare.

Å det vore en mycket olycklig utveckling, , tänker tanten å tar en kopp kaffe till.

Surtanten…

Tant Anna har varit ovanligt grinig ett tag, tyckt sig ha mycket att gnälla på. Allt från telefonköer till transportbolag. Tanten började skriva ner alla sina klagomål men insåg, när hon läst det hon skrev, att detta kan hon inte utsätta sina läsare för. Så tanten bestämde sig för att skriva om nazismens fula tryne istället…

I fredags läste tanten i sitt ena husorgan, en artikel av Erik Helmerson om Karl Gerhard och hans mycket kända ”Den ökända hästen från Troja” som skapade turbulens 1940. Skånska Aftonbladet skrev då, apropå kupletten: ”Koncentrationsläger, som andra länder hålla sig med, äro inte alltid så dåliga inrättningar. I en del fall verka de i uppfostrande syfte”. Makten blev nervös och förbjöd Karl Gerhard att framföra stycket varpå han rullade in hästen med munkavle (tror man, tanten har inte det bekräftat). Dock var Karl Gerhard bara förbjuden att framföra kupletten i Stockholm så när han for på turné sjöng han den igen.

Det är nog mycket som Karl Gerhard och tanten (som ju är ganska röd) skulle ha varit oense om, han var bl.a. monarkist vilket tanten inte är, men i detta fall är tanten imponerad av Karl Gerhards mod och integritet.

”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. — Ur seklers skuggor ur årtusens damm. Ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram” Så lyder ett par strofer och det riktigt skrämmande, tänker tanten, är att så är det idag!

29 augusti 2018 sa en viss partiledare, som tanten inte vill nämna vid namn: ”Hade jag varit chef på Sveriges Radio hade jag nog lagt ner P3. Jag tycker det är, till stora delar, politisk vänsterliberal smörja faktiskt och det tror jag är väldigt dåligt”

I samma intervju säger han: ”Jag tycker att public service fyller en oerhört viktig funktion. Uppdraget bör handla mer om att bygga sammanhållning, bygga kulturarvet och fokusera på den lokala nyhetsbevakningen. Det tycker jag att public service är väldigt bra på och därför borde de stärkas på de områdena.”

Herrejesses, tänker tanten, så är vi då där igen. ”Allting går igen, ur tidens grums och mögel, dyker upp en skrämmande fantom. Tanten var inte positiv till att avgiften till public service skulle tas ut via skattsedeln och är det fortfarande inte, tanten kan dock förstå att det är besvärligt med avgifter eftersom utbudet är så stort och varierande. Tanten har tyvärr heller inget annat, bättre, förslag men tanten är uppriktigt oroad om hur public service skulle bli behandlad om den onämnbara partiledaren kom till makten.

Förövrigt gläds tanten åt solens återkomst till tantens nordliga län och hoppas att den blir kvar länge. Så med en ändå ganska positiv tanke tar tanten en kopp kaffe till.