Månad: oktober 2017

Vad innebär det – egentligen?

Tant Anna bodde på ett hotell i förra veckan där det fanns ett litet anslag som man kunde hänga på utsidan av sin hotellrumsdörr, på anslaget stod det att man avstod från den dagliga städningen till förmån för en donation till ett fattigt barn.

Tanten tänkte att det var ju fint – för tanten behöver verkligen inte få sängen bäddad, det kan tanten göra själv.

Tanten började dock fundera på morgonpromenaden över vad denna gest egentligen betydde? Anslaget skulle hängas ut före en viss tidpunkt och då undrar tanten, hur grejar man med personalen? Innebär det att hotellet kollar hur många rum som inte ska städas och sedan meddelar att personalens tjänster inte är nödvändiga? Anställs städaren via sms? Typ: idag får du jobba för nu är flera kunder lata och ville ha sängen bäddad?

Tant Anna tänker att då vill hon nog inte ställa upp på det – då kan hon hellre ge donationen till det fattiga barnet själv – utan mellanhand av hotellkedjan.

Himla besvärligt, tänker tanten, att förhålla sig till sånt här. Om tanten vill ha städat så är tanten en ogin rackare som inte vill bädda sin säng, men om tanten inte vill ha städat så kanske hon bidrar till att någon har en jobbig form av anställning?

Hur man än gör, så kan det bli fel – tänker tanten – och tar en kopp kaffe till.

 

 

Det päronformade konungariket.

Tant Anna har varit på ett möte och lärt sig en sak som gjorde att hon fick lite perspektiv på hur läget i landet är..

Tanten bor i norra delen av vårt avlånga land. På en plats som tanten bott på nästan hela sitt långa liv. Lämnade orten och var borta i kanske tio år – men det är ju bara en liten del av tantens liv.

Tanten pratar ofta med människor i sin omgivning att tanten upplever att tantens del av Sverige är ganska orättvist behandlad. Tantens omgivning är ganska less på att alltid få höra tantens prat. Men efter mötet så insåg tanten att det är ju ganska självklart.

Den del av konungariket Sverige som tanten bebor är alltså 25% av rikets yta men där bor endast 2,5% av befolkningen. Den del av riket som tanten brukar utsätta för sitt lokalpatriotiska prat är endast 1,5% av landets yta men bebos av 22,7% av konungarikets befolkning. Så det är ju klart att dessa nästan 23% tycker att vi – 2,5% – inte ska besvära den större delen med att kräva lika villkor, samma sociala service osv…

Halva Sverige, 54%  – hela Norrland  – har bara ca 10% av befolkningen så egentligen, tänker tanten, kanske det är lika bra att lägga ner allt ovanför Gävle….eller åtminstone kapa där omkring.

Jaja, tänker tanten, å tar en kopp kaffe till, de 10 procenten % av befolkningen skulle nog då klara sig bättre än de andra 23 procenten..

#MeToo

Tant Anna ser i sociala medier en hashtag som heter #MeToo och läser med stigande frustration om hur kvinnor blivit sexuellt trakasserade av män. Bland annat har SVT samlat en del av berättelserna som gör tanten oerhört sorgsen.

Det är dessvärre inget nytt fenomen eftersom taggen satte igång tantens minnen av hur det även drabbat tanten genom åren.

Bl.a. när tanten var barn och tränade simning minns hon med sorg hur killar ansåg att det var helt ok att trycka upp tjejerna mot poolkanten och treva med fingrarna under baddräkten. Nu var tanten en arg tant redan då och sa ifrån men det gjorde inte alla. Tanten minns många tillfällen när pojkar och män tyckte det var helt ok att kalla tjejer för alla möjliga tillmälen och det värsta är att tanten inte tror att dessa män/pojkar ens förstår eller förstod att det inte är/var ok. Finns många andra minnen i hjärnans minnesbank eftersom tanten blivit tant och det är många år som passerat.

Tanten hoppas att den debatt som nu kommit igång tack vara #MeToo också fortsätter och att det innebär att det i fortsättningen inte anses okej att bära sig åt som svin.

Tanten tänker också att det ofta blir så att den som blir trakasserad inte talar om det eftersom det blir offret som tar på sig skulden. Det framgår tydligt i flera inlägg. De som berättar menar att ”om jag bara inte hade haft en sådan urringad tröja” eller ”om jag bara inte sagt så eller så” – å det är något tanten tänker måste ändras.

En annan skribent skrev något om att kvinnor har sig själv att skylla eftersom man gått med på saker för att få en roll, eller ett jobb eller någon annan förmån. Helt sjukt, tänker tanten, eftersom det fortfarande är den med makten som ska uppföra sig som folk och inte utnyttja den som då är i beroendeställning.

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till.

 

Dyrt tänker tanten..

Tant Anna läser i husorganet följande:

”En granskning som Villaägarnas riksförbund gjort av de olika elbolagens nätavgifter visar att priserna är betydligt högre i de mindre kommunerna. De som bor i Arjeplog, Arvidsjaur, Gällivare, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyn eller Överkalix betalar i genomsnitt 13 254 kronor per år, vilket är 7 923 kronor mer än de som bor i Luleå.”

Tanten tänker att det är ju mycket märkligt att tanten, som bor några kilometer från ett vattenkraftverk, ska betala mer i överföringskostnad än de som bor 170 km från sagda kraftverk. Hela 7923 kronor mer.

Detta förstår inte tanten, och blir faktiskt till och med ganska irriterad över att det är så – dessa 7923 kronor hade tanten kunnat åka på semester för istället!

Själva artikeln menar att det beror på monopolställningen av nätet men det tvivlar tanten på. Det gör tanten ännu mer förvirrad eftersom det är samma bolag som äger nätet som äger kraftverket som producerar elen hem till tantens hus.

Tanten förstår inte! För att elbolaget ska kunna sälja elen vidare så måste ju en ledning dras från kraftverket, förbi tantens by och hur kan det då bli dyrare för tanten än för den som bor längre bort?

Surt, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till – kokat på vedspisen..

Det var alltså inte alltid bättre förr?

Tant Anna är nu i den åldern då hon och jämnåriga tanter (å även ett gäng farbröder naturligtvis) börjar klaga på de ungas alla tillkortakommanden.

Det vet ju alla att ungdomar är lata, ouppfostrade och att de allt som oftast har fullständigt noll koll. Visst, säger vi tanter o farbröder, det finns undantag – men dom är verkligen inte många.

Tant Anna minns att så sa tantens föräldrar och så sa även tantens mormor och morfar. Tantens farmor och farfar lärde tanten inte riktigt känna så tanten vill inte lägga ord i deras mun, dock tror tanten att även de kunde ha yttrat åsikterna beskrivna ovan.

Ja, tänker tanten, de unga var allt bättre förr, då när tanten var ung..

MEN nu har tanten uppdagat att de unga inte alls var bättre förr. Snarare kanske de till och med var lite värre.

I husorganet hittar nämligen tanten detta:

Sokrates hade alltså även han åsikter om de unga och en sak kan man vara helt klar över – han levde förr!!

Så tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till…