Författare: Anna

Tankar på annat…

Tant Anna har haft sina tankar på helt andra saker än att skriva i sin blogg. Tanten ber om ursäkt för det men ska nu försöka samla ihop sina tankar och tänka till lite.

Tanten och tantens gubbe har flyttat in till centralorten. Onekligen ett göra efter att ha bott i tantens och gubbens fina lilla hus i 35 år. De 35 åren syntes tydligt i alla de bodar och andra ställen man kan skyffla in grejer i eftersom det har varit ett riktigt äventyr att sanera bland allt som tanten o gubben har samlat på sig genom åren.

Tanten tänker att allt har gått bra ändå, tack vare snälla medmänniskor till tanten o gubben som var o en bidragit med mycket. Sedan tackar tanten särskilt för flyttfirmor. Herrejesses så snabbt de tömmer ett hem och fyller ett annat.

Nya bekymmer kommer sedan i det nya boendet – lampor, gardiner å annat som tanten inte är så bra på men tanten tycker att med benäget bistånd så har även det gått ganska geschwint.

Tanten är väldigt nöjd med nya boendet – gubben också – eftersom han raskt konstaterade att det är bra att bo mellan äldreboendet och kyrkan när man börjar bli till åren. Lite enklare transporter, tänkte gubben.

Tanten och gubben har en stor altan där tanten såg sig sitta i solen med en GT men, tänker tanten, eftersom det snöat 1 dm under natten så får hon nog ta en kopp kaffe till och sitta inomhus.

Hemmablind?

Tant Anna och hennes gubbe är i flyttagen. Ska byta sitt lilla hus mot en lägenhet i samhället Jokkmokk. Tanten och gubben har bott i huset i 35 år så det finns en del rensning av grejer att göra. Tanten rensade en byrålåda och hittade ett brunt keramiklock. Tanten minns bestämt att tanten även haft en burk till detta lock så hon rådfrågar gubben, som instämde.

Så startar letandet efter själva burken. Tanten är helt övertygad om att hon sett den, frågan är bara vart?

Tantens gubbe är inne på samma linje och tar en titt i en av de bodar som finns på tomten. Konstaterar att han inte hittat den. Tanten kollar i källaren, ingen burk. Nåja, säger tanten, den lär ju dyka upp om den finns kvar eftersom det rensas överallt.

Tanten o gubben lägger ner sökprojektet tillsvidare.

Någon dag senare står tanten vid spisen och steker köttbullar och tar en stekspade från en burk vid spisen och inser plötsligt att DÄR ÄR burken…

Hur kan man, tänker tanten, så fullständigt missa en sak som varit framför ögonen i hur många år som helst?
Men, tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till, en förklaring till varför locket låg i byrån det fick hon.

Händer med historia.

Tanten har alltid tyckt att tantens gubbe har så vackra händer. Gubben har ingen som helst förståelse för detta men tanten envisas. Numera tycker tanten att de är ännu vackrare än när gubben var yngre, helt enkelt därför att det syns på händerna att gubben arbetat hårt i hela sitt liv. Att händerna har varit med på den långa resan som gubben gjort. Händerna har varit med om både det ena och det andra. Gubben o gubbens händer var till sjöss i många år och där arbetades det hårt vilket syns. Gubben jobbade som vaktmästare på ett hotell och en av händerna slutade på operationsbordet efter att gubben slagit många hål i vägg med hjälp av en skruvmejsel och högerhanden.
Gubbens händer är krokiga, sneda o vinda och vackra.

Egentligen, tänker tanten, så kan det vara händerna som visar historien om en människa. Tantens egna händer är som barnrumpor, har aldrig slitit speciellt hårt, annat än vid ett tangentbord och under en period vid en morsenyckel. Inget betungande för en hand i alla fall, kan tanten konstatera.

Tanten menar inte att tantens händer aldrig har arbetat, för de har de, men inte med hårt fysiskt arbete som påverkat utseendet på hennes händer. Så tantens händer berättar ingen speciell historia, men tantens rynkor i ansiktet kan göra det.

Så tänker tanten å tar en kopp kaffe till.

Tid!

Tanten fikar med sina systrar via WhatsApp på lördagarna och en lördag för ett tag sedan börjat tanten och systrarna att prata om tid. Tantens lillasyster sa då att hon börjat fundera på vart i livet hon kan tänkas vara om 15 år. En annan syster utbrast – då finns inte jag!

Tanten fortsatte fundera på detta med tid och insåg att om 15 år är tanten 80 år gammal och faktum är att hon kanske inte finns då. Tanten tänkte att tanten har den mesta tiden bakom sig, och inte så himla mycket tid framför sig. Den tanken tänkte tanten aldrig för typ 25 år sedan.

Tantens ena syster, som redan har flyttat konstaterade krasst att det är nu som man behöver fundera på den slutliga lösningen. Å det instämmer tanten i. Det är nu man ska lösa framtiden så den blir så enkel som möjlig. Att den lilla tid som tanten ändå har kvar används på bästa sätt. Å se det har tanten och tantens gubbe gjort för som gubben konstaterade så finns äldreboendet på höger sida om nya lägenheten och kyrkan på den andra sidan..

Men tiden är intressant, tänker tanten. Tid när tanten var ung var något som det fanns hur mycket som helst av. Nu när tanten blivit tant så märker hon att det finns en begränsning av tiden som känns lite sorglig ibland. Tanten längtar fortfarande och det måste ändå vara positivt, tänker tanten. Som nu längtar tanten efter att flytten ska vara klar, att det ska bli sommar, att det kan finnas en tomat eller gurkplanta i hennes liv även denna sommar. Den dagen man inte längtar då kanske det är dags att tiden faktiskt tar slut.

Men, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till – det finns alltid tid för en kopp kaffe!

Digital värld. Å tulpaner.

Jokkmokks Marknad har gått av stapeln och redan har solen börjat synas. Men vad, säger vän av ordning, 40.000 personer på samma plats samtidigt?

Å nej, säger tanten – marknaden var digital – inte alls lika kul som den riktiga men faktiskt förvånansvärt kul ändå. Tanten var imponerad av en hel del, trots att tanten inte alls såg allt. Men intervjuscenen var jättefin, många intressanta människor som fick komma till tals och hade intressanta saker att berätta om Jokkmokk och marknaden och lite annat. Tanten var också djupt imponerad av försäljningssidan där Johan och Anna-Lena på c/o Gerd verkligen hade lyckats få till en marknadskänsla. Jätteroligt att se att när det verkligen gäller så står Jokkmokk pall!

Dock har tanten, trots sitt teknikintresse, insett en viktig sak och det är att digitaliseringen hotar tantens tulpaner! Tanten hade verkligen dålig koll på hur vissa saker fungerar, trots att tanten har sett det så många gånger. Hur världens bästa blomsteraffär, nu under vintern, slår in tantens helgtulpaner i tidningspapper så tanten får hem dem utan att de fryser sönder. Det är problematiskt att slå in tulpaner i digitala tidningar..

Tanten hade missat att sagda blomsteraffär hade gått ut på facebook för att de som har papperstidningar ska donera dem till affären efter att de är lästa. Nu har tanten och tantens gubbe endast papperstidningar på helgerna men donera dem – det kommer tanten o gubben att göra fortsättningsvis.

Det, tänker tanten när hon tar en kopp kaffe till, kan även ni göra till blomsteraffärer nära er.