Författare: Anna

Misofoni!

Tant Anna har inte noterat några tankar här på ett tag, men det kan bero på att tanten har haft så många tankar i huvudet att det har varit svårt att sortera ut just en…

Men nu ska tanten skriva om en tanke som funnits i tantens huvud ett tag, men inte släppts ut.

Hösten 2017 köpte tanten en valp, en av de andra valpköparna berättade en sak som gjorde att tanten ÄNTLIGEN fick svaret på en undran som tanten haft länge, nämligen varför tanten mår så fysiskt illa av vissa ljud!

Tant Annas ömma moder hatade att någon i närheten tuggade på hårda karameller. Tanten själv klarar bl.a. inte av tuggummi som tuggas med öppen mun. Den andra valpköparen klarar inte av när hundarna slickade sig om tassarna, och det ska erkännas – det gör inte tanten heller.

För detta besvär finns numera en diagnos: MISOFONI

Tanten satt på Arlanda Express för ett par veckor sedan, tanten satt bredvid en ung tjej, som istället för att snyta sig, satt och drog in snoret ungefär var tionde sekund. Tanten blev fullständigt illamående, irriterad och var till slut i så dåligt skick att tanten var på väg att flytta till en annan plats – lååångt från tjejen. Tanten funderade på om hon skulle erbjuda tjejen en näsduk, men tanten var lite orolig för att det kanske inte skulle tas emot väl av den unga damen så tanten gjorde aldrig det, utan tänkte att det vore väl attan om tanten inte överlevde de 20 minuter som resan tar. Å det gjorde ju tanten, om än med visst besvär.

Tanten har ibland funderat över sin mentala hälsa eftersom tanten blir så störd av dess ljud, omgivningen tycker ju helt klart att tanten överdriver å det grövsta – men nu, nu kan tanten säga att tanten lider av misofoni, å det är minsann en riktig diagnos – sådetså….

Religionsfrihet?

Tant Anna läser att en doktor i teologi säger att ”religionsfriheten innebär ju inte bara frihet att utöva sin religion, utan den innebär också en frihet från otillbörlig religiös påverkan i det offentliga rummet”

Tanten tänker att när man ser lite hastigt på vad doktorn säger så kan det tolkas som att det är rätt tänkt men eftersom tanten tror att det har att göra med ett visst minaretbyggande så börjar tanten tänka i flera led..

Tanten undrar vem som har tolkningsföreträde av ordet ”otillbörlig”? Är det doktorn, eller är det tanten själv som inte tror på särskilt mycket? Eller kan det rent av vara, tänker tanten, de nyinflyttade medborgarna i tantens kommun som inte alls tror på samma sak som de som bodde här före?

Av någon anledning så tror inte tanten att doktorn menade att de nya medborgarna äger tolkningsföreträdet utan tantens tanke går åt det lite andra hållet – att doktorn tänker att det är de som tillhörde den tidigare statskyrkan som har företräde för annars skulle ju tanten kunna beklaga sig över kyrkklockornas klang på söndagarna – eftersom tanten nog tycker det är lite ”otillbörligt” att klangen påverkar tantens offentliga rum.

Egentligen, tänker tanten, kanske det borde vara dymmelonsdag alla dagar under året för att dämpa det otillbörliga i kyrkklockornas religiösa påverkan i det offentliga rummet.

Om det är så att det kristna budskapet kan fortsätta sin religiösa påverkan i det offentliga rummet utan restriktioner men andra religioner inte kan göra det – då råder det inte någon religionsfrihet alls, tänker tanten.

Men det är besvärliga frågor, allt som handlar om religion – tänker tanten och tar en kopp kaffe till

 

 

Ledsen, blev tanten!

Tanten å tantens make har hundar, tre stycken och tanten har genom åren funnits med i den lokala brukshundklubben. Den klubben är i sin tur medlem i en paraplyförening som varit behjälplig med göromål för medlemsklubbarna. Paraplyföreningen har haft en anställd som skött bokföringen åt flera av medlemmarna.

Nu har det sorgliga hänt att den person som sist anställdes har förskingrat massor med pengar för några av föreningarna samt för paraplyföreningen.

Tanten egen hundförening har, av någon anledning, klarat sig så den föreningen har sina pengar kvar.

Tanten blir så beklämd av hela historien men blir samtidigt så upplyft av den sida som hemorten nu visar upp. Den förening som drabbats värst är ridklubben som ju måste se till att djuren som finns i föreningen får mat, veterinärvård osv. Den föreningen har inte tappat mest pengar men som en av deras medlemmar sa; ”det drabbar oss värst eftersom vi hade minst”.

Det som då händer är att massor av människor donerar pengar till föreningen och tantens egen förening har också gjort det – med tanke på #hundfolktillhästfolk.

Nu har även företagarna i tantens kommun bestämt sig för att göra något och det är bra, tänker tanten, och de tänker lite längre än bara till ridklubben eftersom det är andra som också behöver stöd – som gymnasterna, basketen, motorsällskapet, ishockeyn, golfen samt själva paraplyföreningen som också förlorat pengar så löner inte kan betalas ut.

Så om ni som läser denna blogg känner att ni vill bidra – kolla här!

Tanten förstår verkligen inte hur den personen som har försatt föreningarna i detta dilemma tänkte – förstod hen inte riktigt vad hen ställde till med? Någonstans hoppas tanten att hen inte förstått – för om hen förstått, då är det på något vis så mycket värre!

Så ledsamt tänker tanten, och tar en kopp kaffe till!

Sur, blev tanten..

 

Tant Anna var till norra grannkommunen i slutet på förra månaden, i tjänsten, och skulle boka ett hotellrum. Det var inte så enkelt eftersom tanten ville att kostnaden skulle faktureras till tantens arbetsgivare. Tantens arbetsgivare är av den rejäla sorten så personalen har inte kreditkort (utom några mycket få).

Om man gör något som kostar pengar så ska det betalas via faktura, vilket tanten tycker är helt ok men det tycker tydligen inte hotellet i grannkommunen.

Det var så att det var reserverat ett antal rum för tanten och alla andra som skulle dit, men tanten o tantens kollegor kommer ju från olika håll och svaret tanten fick när tanten skrev att det skulle betalas med faktura var typ att – betala med kort eller kom inte. Tant Anna går liksom igång på svar som säger så eller som de faktiskt skrev: ”det är väldigt mycket extragöra om var och en ska ha faktura till olika adresser…”

OJ, tänkte tanten och ordnade boendet på ett annat sätt…klart man inte vill bidra till att hotellet har extragöra å nu slapp de både bädda och städa efter tanten, tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Tanten har varit på kongress.

Tant Anna är ju en röd tant, vilket de som känner tanten vet!

Så tanten hade förmånen att få vara på det röda partiets kongress som begav sig i Karlstad denna gång. Det var attans trevligt i Karlstad tyckte tanten. Å det är alltid trevligt med kongress, tycker tanten, eftersom tanten då träffar en himla massa likasinnade. Alltså sådana personer som tycker ungefär som tanten.

Tant Anna tycker det är viktigt med att träffa personer som inte tycker som tanten, helt enkelt eftersom diskussionerna med personer som tycker olika gör att alla inblandade lär sig något nytt och då går saker framåt. Tanten tänker att tanten alltid lär sig någonting nytt när tanten pratar med människor av andra åsikter och det kan aldrig vara fel.

MEN, ibland tycker tanten att det är himla trivsamt att helt omgärda sig av personer som har samma röda grundinställning. Tanten känner sig berikad efter sådana tillställningar, och rent av lite peppad. Tanten tänker inte längre vara så aktiv i allt det röda i framtiden och blir glad över att se alla de röda som vill fortsätta och som har kraft att göra just det.

Tanten tänker att hon är glad att den röda kongressen inte är likadan som den som beskrivs nedan…så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.