GOD JUL!

Tant Anna har noterat att nu är det jul igen. Tanten har aldrig varit så inspirerad av denna helg. Tanten tänker att helgen oftast verkar föregå av någon form av masshysteri som tanten inte riktigt gillar.

Däremot, tänker tanten, är det mysigt att sitta med familjen. Äta gott och skratta mycket. I tantens familj har julklapparna rationaliserats bort, förutom till de allra minsta, så nu genomförs ett skojigt julklappsspel istället som har varit riktigt roligt. Ifjol vann tanten å tantens make en brandsläckare. Detta gladde både tanten och maken eftersom familjens hus tidigare inte varit begåvad med en sådan praktisk sak.

Samma år, alltså julen 2016, kunde tanten läsa att Tomten faktiskt borde bo i tantens hemkommun. Förutsatt att Tomten är en rationell person, å det kan ju vara svårt att veta, tänker tanten, eftersom det inte torde vara många som mött hen och som kunnat göra en personlig bedömning om Tomten har den egenskapen.

Nåja, tänker tanten, det spelar nog inte så stor roll eftersom tanten är ganska säker på att Tomten inte finns.

Fast man kan aldrig så noga veta, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Aktivt diskutera…

Jag är en enkel person
med en komplicerad hjärna..

Tant Anna lyssnade på radion – det pratades hur man skulle få in fler kvinnor i e-sportsammanhang. Killen man intervjuade sa att man ”aktivt diskuterade” denna fråga.

Tanten undrar – vad betyder det? Att man är oense och alltså debatterar detta ämne dagligen? Att man gör sitt bästa för ATT diskutera frågan? Gör man överhuvudtaget något vettigt – eller sa han bara så för att vi skulle tro att man faktiskt tänkte göra något.

Tanten läste sedan en debattartikel som handlade om en ny lag där debattören hävdade att lagen var ”ett kraftfullt slag i luften” å även om tanten förstod att skribenten troligen menade att vara lite skojig så gjorde det ändå att tanten liksom fastnade i vilken skillnad det möjligen kan vara på ett vanligt och ett kraftfullt ”slag i luften.” Märks det överhuvudtaget att hen liksom tar i?

En av tantens tidigare chefer sa på skoj att ”vi avvaktar kraftfullt” – vilket är lika knepigt det – men där var det helt klart meningen att tanken var att vara skojig. Det tänker tanten att det inte riktigt var med de andra.

Så meningslöst tänker tanten och tar en kopp kaffe till..

Men varför…?

Tant Anna läser i husorganet en insändare som beklagar sig över kreationerna som vissa damer bar på nobelmiddagen. Tanten förundras över att någon faktiskt bemödat sig om att skriva till husorganet med följande text:

”Skärpning, vi vill se vackra kläder! Annars är nog myskläder nästa steg”

Men hallå, tänker tanten, hur ids man ens bry sig? Tanten tänker att det troligen stått ”högtidsdräkt” på inbjudan – vilket enligt vett o etikett betyder frack för herrar och lång klänning för damer. Sedan kan ju damerna variera det in absurdum om damerna känner för det, bara klänningen är lång.

Att lägga ner energi på att faktiskt skriva, och posta, ett inlägg till en dagstidning på detta tema övergår tantens horisont. Finns det verkligen inte bättre saker att lägga ner energi på – som typ klimatfrågan eller världssvälten?

Fast nu blev ju till och med tanten påverkad av denna klädirritation och det får ju erkännas att kanske även tanten borde irritera sig på viktigare saker.

Hur som helst så tittade tanten tillsamman med en kopp kaffe och förtjusning på följande inlägg från finska YLE:

 

I tanten bor en liten flicka…

Tant Anna har ganska nyligen varit på besök hos en tandhygienist. Tanten har genom åren haft problem med paradontit och har alltså tillbringat en del tid i stolen hos just tandhygienisten.

Tanten tänker att det är mycket underligt att varje gång hon varit hos hygienisten – eller för den delen hos tandläkaren – och fått veta att tanten minsann sköter sina tänder med den äran, då blir tanten plötsligt 8 år igen. Tanten blir nämligen alldeles till sig av glädje över berömmet och förväntar sig snudd på en liten belöning för sin idoghet med tandborsten.

Tanten undrar verkligen vad detta beror på? Varför reagerar tanten på detta vis – just hos tandläkaren/hygienisten? Tanten funderar på om det månne är fler som drabbas av denna märkliga känsla? Å varför just hos tandläkaren? Tanten tänker att om tanten får beröm i andra fall, som t.ex. i jobbet eller så – då blir tanten glad, men absolut inte på samma sätt.

Märkligt detta, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till..

Ta strid mot etablissemanget?

Bild: Max Gustafson

Tant Anna har haft anledning att fundera på hur ordet etablissemanget används av olika företrädare för politiska partier.

Tanten har läst i husorganet och sett på nyheterna på TV om olika partiers företrädare som säger sig vilja: ”ta strid mot etablissemanget” vilket naturligtvis verkar betyda olika saker för olika företrädare. Den centerpartiske ordföranden i Kiruna menar (i husorganet 13 november) den nuvarande kommunledningen, medan ordföranden för partiet längst till höger verkar mena både nuvarande regering samt all press/media (utom den de kontrollerar själv naturligtvis).

Tanten tänker att klart man som politiskt parti vill vinna valet, och om man då gör det – då blir man, per definition, också etablissemanget. Å då blir ju frågan – fortsätter man då slå mot etablissemanget som är en själv, eller tycker man då att etablissemanget är helt ok? Den centerpartistiske företrädaren i Kiruna säger också; Jag har inte gått med i centerpartiet för partiets skull. Det är för Kirunas skull. Märkligt, tänker tanten, då har väljarna ingen aning om vad han egentligen tycker om allt från t.ex finansiering av välfärd till frågan om allmännyttan. Då använder han partiet för egen vinnings skull – till att ”ta strid mot etablissemanget” som centerpartiet ju är en del av och har varit sedan länge.

Ytterst förvirrande, tänker tanten, men tänker att det finns ett annat, lite större, exempel – Trumpnissen i det stora landet i väst – han tog, precis som centerpartisten i Kiruna, ”strid mot etablissemanget” innan valet och han verkar fortsätta på samma väg. Han är inte heller med i republikanska partiet för att han gillar deras politik, han är med för egen vinnings skull. Trumpnissen håller kampanjmöten fortfarande trots att han vunnit och verkar kämpa mot det mesta som han ju faktiskt är satt att styra och har möjlighet att förändra.

Tanten tänker att om tanken att krossa etablissemanget blir det som kommer i första hand, så blir det svårt att hinna med att faktiskt förändra så man kan åstadkomma något av det man utlovat.

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.