Kategori: Allmänna tankar

Sicken historia…

Tanten var i Stockholm i mitten av februari. Tanten hade varit på ett möte på finansdepartementet och mötet blev klart tidigare än tanten beräknat så hon spankulerade iväg, i långsam takt, mot Arlanda Express. Tanten genade över Klara kyrka och där mötte hon en man, han kom gående med en ros i sin hand. En halvlång rock, en chic halsduk runt halsen och han undrade om han fick växla några ord med tanten. Å det fick han.

Han berättade en historia, dock har tanten förkortat den en del:

”Jag har varit tillsammans med en man (jag är alltså gay) och han vann en kryssning på Viking Line och jag trodde ju att jag ingick i den kryssningen men när jag kom till båten var han där med en annan man. Eftersom jag bor på landet så sa han att jag fick åka hem, och att han var så less på att åka med pendeln när han skulle träffa mig. Jag blev så chockad att jag bara promenerade runt, runt i stan och till slut var det försent för att kunna ta pendeln hem. Jag satte mig på Max, men där får man inte sitta gratis så mina pengar tog slut, fick ju lova att köpa kaffe o annat. Så idag har jag varit på massor av ställen för att få hjälp så jag kan ta mig hem. Jag var här – in till kyrkan och frågade efter diakon Therese som hjälpt mig när min pappa dog men hon är ute på hembesök för att hjälpa andra. Jag var in till länstrafiken men de ville bara att jag skulle köpa en biljett via en app så jag gick in på alla elektroniska affärer men de hade inte mitt telefonmärke.”

Eftersom tanten inte riktigt hängde med på hur han menade att det hade hjälpt om han hittat en elektronikaffär med hans märke på telefonen så ställde hon flera frågor om det men fick lite underliga svar. Tanten fick i alla fall klart för sig att mannen inte riktigt hade koll på hur swish och SL:s app fungerade så hon bad honom fortsätta, mest för hon ville veta hur rosen kom in i bilden.

”Till slut gick jag in till socialdemokraterna, för jag tänkte att de borde ju kunna hjälpa en person i nöd men de kunde de inte men jag fick en ros (AHA, tänkte tanten) och när jag var till polisen sa de bara att detta var ett relationsproblem. By the way så var mitt ex inte så säker på vem han är så allt har ju varit så hemligt och jobbigt.”

Mannen föll i tårar.

Tanten undrade vad han egentligen ville med detta samtal, tanten visste ju svaret och mycket riktigt vill han ha 149 kr till tåget hem. Tanten visste att den biljetten kostade inte så mycket men tänkte också att en god historia kan vara värd en peng. Däremot tänkte tanten att han behöver revidera den och ta bort delen om hur han letade en telefon av sitt märke – eftersom det verkligen inte var trovärdigt.

Så det sa tanten till mannen, att om han håller sig till den olyckliga kärleken och kanske lägger till något om hur det kom sig att han tänkt åka en kryssning till Finland utan pengar och telefon så kan man till och med tro på historien han berättar, vilket kan löna sig längre fram.

MEN, sa tanten till honom, du har lagt ner en del tankemöda på historien och det kan vara värt en slant, så tanten gav honom 150 kronor mest bara för att tanten hade kontanter, vilket bara det var ovanligt. Mannen log rart mot tanten och tackade så hemskt mycket för pengarna och lovade funderade ett varv till.

Tanten fortsatte till Arlanda Express och kände sig ganska nöjd med dagen.

Ibland behövs det bara en stund att lyssna och 150 kronor för att göra någon glad, tänkte tanten, och drack en kopp kaffe på Arlanda innan hon åkte hem.

Så är marknaden till ända å solen kommer åter!

Tant Anna har varit i sängläge i några dagar, vilket är helt naturligt eftersom tanten arbetat på turistbyrån under Jokkmokks marknad. Tanten tycker det är vansinnigt roligt att jobba de dagarna, hon träffar många glada människor men då träffar hon också samtliga virus – förhoppningsvis inte Corona – å alla dessa virus vill besöka tantens kropp. Så det är ganska vanligt att jokkmokksbor blir snuviga efteråt. Så mycket folk som tanten och tantens medmänniskor i Jokkmokk träffar dessa dagar är mer än vad tanten träffar på ett helt år.

Men tyvärr så innehöll årets marknad klagomål som tanten inte kände igen sedan tidigare. Att ”fria entreprenörer” glatt lurar besökande som har sökt boende hos privatpersoner. Det trista är också att tanten tror att de som hyr ut via dessa skumma individer också blir lurade eftersom personerna beskriver det som hyrs ut som något helt annat än vad det faktiskt är.

Ett exempel – ett gäng från Norge trodde de hyrt ett boende i två plan för 6 ungdomar och 4 vuxna. De betalade 30.000 kronor men när de kom till boendet var det madrasser på ett källargolv som erbjöds…

Ett annat exempel – 4 vuxna, två par – tror att de hyr två rum, men när de kommer är det ett rum med en dubbelsäng och två insatta resesängar varav den ena dessutom var trasig. Å några andra lurade lyckades en kollega ordna annat boende åt.

Det finns fler exempel men tanten drar dem inte här. Dock blir tanten upprörd! Tanten tycker det är skamligt och framförallt skämmigt för Jokkmokk att människor luras på detta vis. De som blev drabbade var ändå vid gott mod och var – som tur var – inte arg på Jokkmokk utan på de människor som lurade dem.

Sedan kan tanten tycka att en del företag i Jokkmokk verkligen höjer sina priser till det absurda under dessa dagar men de luras inte. Beställer man en pizza för 150 kr så får man åtminstone en pizza å inte en brödbit utan pålägg..

Men det var det tråkiga – det fanns ofantligt mycket att glädjas åt på marknaden tänker tanten – tågen kom och gick som de skulle! Bara en sån sak gör tanten lycklig.

Tanten tittar inte så mycket på TV dessa dagar men det gör tantens syster, och det var tur det eftersom tantens pappa Nisse syntes på Svenska nyheter (avsnitt 3) när programmet förklarade vad en sameby är.

En ung pappa Nisse onekligen! Med den vanliga flugan som han alltid hade. Slips var liksom inte hans grej..

Så blandat tänker tanten, tar en kopp kaffe till och ägnar lördagsmorgonen åt melodikrysset!

Tanten är nu sin egen tandläkare…

Tanten bet av baksidan på en tand i helgen som var. Det gjorde inte ont, men tanten rev sönder tungan mot den vassa kant som blev. Måndagen efter ringde tanten, som brukligt är, till Folktandvården för att få hjälp. Å det ska tanten erkänna, tanten fick en tid på morgonen samma dag men det var omöjligt för tanten att komma då så tanten har nu fått en tid om ca två månader. Alldeles innan det stora eventet i tantens hemby. Men tanten fick information om att tanten kunde gå på apoteket och inhandla egen massa för att täcka den vassa kanten som var till sådant obehag.

Tanten gick till apoteket och inhandlade den lilla tuben. För den var liten men den räddade tantens tunga från fortsatt lidande. Å det får också tanten erkänna, tanten hade filat bort den värsta kanten med en nagelfil innan.

Tanten är inte sur på personalen, de kan inte hjälpa att det inte finns en enda tandläkare på plats utan de försöker ju hjälpa till så gott de kan.

Tant Anna är heller inte så bekymrad för egen del – tanten är fullt kapabel att ta sig till en annan ort – 10 eller 15 mil bort – för att få hjälp men tanten är bekymrad för andra tanter och farbröder som inte har den möjligheten och som heller inte klarar av att stå framför toalettspegeln och vara sin egen tandläkare.

Tanten funderar däremot vad det kan bero på att det inte finns en tandläkare att tillgå förrän den 4 februari? Är det ont om tandläkare överallt? Är arbetsvillkoren så dåliga i Norrbottens inland att ingen vill arbeta här? Är det politikernas fel?

Vad kan tantens och tantens medmedborgare göra för att det ska bli bättre?

Många frågor och inga svar, tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Testing, testing….

Tant Anna fasar för allt som händer i världen och då gör tanten som tanten ibland gör, tänker på något annat. Tantens pappa sa ofta det när tanten, som barn, klagade på något som värkte – ”tänk på något annat så går det över”. Det stämde i många fall men det stämmer absolut inte när det gäller de galningar som styr i vissa länder som exempelvis USA och Turkiet!

Det tanten tänker nu är alltså något HELT annat – nämligen mat. Ett I-landsproblem utav Guds nåde men ändå nåt tanten dagligen bryr sin hjärna med – den eviga frågan: vad ska tanten och tantens gubbe äta till middag?

Tanten tycker om att laga mat men har alltid funderingar för att komma på vad hon ska laga – det gjorde att tanten vände blicken mot Coops matkasse eftersom den faktiskt går att inhandla i tantens närhet. För fyra dagar/två personer kostade den 449 kronor och tanten blev – som den köttätare hon är – lite bekymrad över de zucchinibiffar som skulle stekas dag fyra.

Lasagne med rökt lax.

Dag ett var lasagne med rökt lax – mycket god men tanten hade nog velat ha mer lax, dag två äggkaka med stekt fläsk – också mycket gott fast tanten borde ha kryddat mer. Dag tre sesampanerad fläskkotlett, mycket gott och dag fyra zucchinibiffar som tanten lyckades åstadkomma utan alltför stort besvär och som visade sig vara mycket goda. Både tanten och tantens make var klart misstänksam innan och klart positiv efter! Kanske även tanten kan lära sig laga annan variant på mat än vad vi normalt äter.

Tanten tänker att hon lever i den bästa av världar när en sådan fråga som vad man ska äta till middag kan upplevas som ett problem, men så är det kanske med de lite bortskämda människor som till stor del befolkar tantens avlånga land. Ändå måste tanten säga – denna matkasse gjorde fyra dagar i tantens liv enklare…

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.

Tant Anna har stängt en dörr, och öppnar en annan..

  • Sveriges kommuner o Landsting
  • Utsikt från våning tolv.
  • Våren
  • Häftiga ”runda rummet”
  • Nattvy från hotellet.
  • Avtackningsblommor.

Tant Anna går nu in i en helt ny fas i livet. Ett av de tunga politiska uppdrag tanten haft är nu historia, tanten har haft förmånen att dels sitta i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting under rätt många år och dels under sista mandatperioden varit ledamot i SKL International som, lite förenklat, är ett företag som exporterar lokal demokrati. Nu tar andra vid – som Anna Kumpula Kostet från Pajala och Henrik Blind från Jokkmokk – den första från samma parti som tanten och den andra från det gröna. Tanten vet att de båda kommer att representera Norrbotten på allra bästa sätt.

Förutom det så har ju tanten engagerat sig ganska länge som politiker, både som heltidsdito men till största delen som fritidsengagerad. Det har inneburit att tanten inte har haft så himla mycket ”egen tid” men nu blir det ändring på det för inte nog med att politiken läggs på hyllan – tanten arbetar bara 80% från och med måndag.

Tant Anna fick blommor och vackra tack, å blommorna prydde tantens hotellrum ett par dagar och gladde sedan personalen på sagda hotell eftersom det är ganska bökigt att frakta blommor från huvudstaden till tantens by. Tanten är inte så förtjust i att bli avtackad – inte så mycket för själva grejen utan mer för att hon mest blir generad och litar inte alltid på de vackra orden.

Dock var det en sak som gladde tanten – på sista mötet berättade en av tjänstemännen att hen minsann kom ihåg första gången tanten kom till SKL eftersom tantens första fråga var: kan tanten få handlingarna digitalt? Tjänstepersonerna gjorde vågen eftersom de väntat på att den frågan skulle ställas från politiskt håll! Mmm – så länge sedan var det alltså och så gammal är tanten att hon var med om att digitalisera SKL:s utskick av politiska handlingar.

Tant Anna kommer att sakna det politiska arbetet och spelet runt det för det kan vara riktigt spännande och tanten kommer också, högst personligt, att sakna den fantastiska utsikten från ”tolvan” i SKL-huset, att få möta våren klart tidigare än den kommer till tantens by och alla fina människor tanten fått lära känna genom åren.

MEN – tanten tycker verkligen det ska bli ljuvligt att få vara hemma mer, umgås med maken, ligga i soffan, syssla med sånt som tanten tycker är skoj som planteringar, leka o träna med hundarna osv.

En av tantens gamla kollegor på Försäkringskassan som gick i pension sa, när tanten o tantens kollegor tyckte hon var och hälsade på för lite: – den delen av mitt liv är avklarat nu – nu börjar jag ett annat”.

Å så sant är det, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.