Kategori: Allmänna tankar

God fortsättning på 2024..

Tanten o gubben firade en mycket stillsam nyårsafton – vilket för det strävsamma paret betyder middag klockan 17, sova vid 22. Det var länge sedan tanten och gubben var vakna ända till tolvslaget. Kan bero på att de känner sig ganska trygg i att ingenting har förändrats till morgonen den 1 januari – förutom just att det blivit en 4:a istället för en 3:a.

Dock hoppas tanten att 24 blir bättre och att världen skärper sig och löser problem istället för att skapa dem.

Tanten har en liten undran dock som kan hänföras till att ”det var bättre förr”.

Tanten var och handlade på nyårsaftonen, saker hon glömt, och fick då se skylten ovan. Å även om tanten var tacksam för att hon kunde köpa potatis så tänkte hon att det är löjligt med sådana öppettider som Coop (å även ICA) har under helgen. Tanten träffade de tidigare bygrannarna B och R och kunde, tillsammans med dem, konstatera att framförhållningen bland dagens människor inte är så bra. Tanten inkluderad.

Förr – ni vet, då det var bättre – så stängde affärerna kl 13 på lördag och öppnade på måndag morgon. Alla överlevde och tanten tänker också att om man glömt något så klarade man sig utan. Vilket tanten grejat även om hon inte kunnat köpa potatis.

Tanten tänker att det kanske hade varit trevligt för personalen att få vara ledig jul och nyår, hon hoppas att de fått bra betalt för att serva tanten med potatis på nyårsafton.

I övrigt börjar nya året med en redig kyla, runt -30 i tantens kommun. Enligt ansiktsboken – 38,5 i Kvikkjokk. Tantens hundar kissar fort..

Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till, framför brasan i kaminen.

En riktigt God Jul önskar tanten å tantens gubbe!

2023 – års jul blir inte riktigt som andra jular, ingen knäck är kokt och inte heller kokades det någon lakritskola som är tantens specialitet. Ingen julmat från grunden – allt köpts färdigt på affären. Tanten tackar verkligen Coop och ICA för att de förser oss med vad vi behöver – och en del som vi inte behöver, men det är en annan historia.

Tanten inser nu att hon inte är 40, att nu när hon kommit lite upp i åren så kan allt hända.

Tanten har tidigare klagat på att hon varit för rund för sin längd men nu när hon gått ner runt tio kilo inser hon att hon blev jätterynkig istället så nu vill hon gå upp. Detta sagt under devisen att man aldrig blir nöjd. Tantens syster retades och sa att – ”Du pratade om att du vill gå ner i vikt men denna bantningskur var väl ändå lite överdrivet”. Tanten kan inte annat än hålla med.

Tanten och gubben kommer att fira dagen tillsammans med en av systrarna, hennes make och son. Det ska bli roligt att få träffa dem även om de andra kommer att vara saknade. Tanten tänker att det är ändå fint att det finns människor i sin närhet som tanten saknar. Inte alla har det.

Tanten och gubben ska i alla fall åka ner till tantens föräldrars grav och tända ett ljus. Tidigare har tanten varit ner tillsammans med fler ur syskonskaran och tänt ljus, druckit en glögg och skålat för ”absent friends” men det orkar vi inte riktigt med längre. Men ett ljus ska de få i alla fall.

Å med en önskan till er om en riktigt God Jul tar tanten en kopp kaffe till så här på den 4:e advent. Å jo, tanten drack kaffe i morse och det var gott! Små, men viktiga saker, att glädjas åt.

Tanten har fått en rejäl skatteåterbäring!

I slutet av november fick tanten väldans ont i magen. Hon gjorde en del ärenden på förmiddagen, klippte sig å lite annat. Men magen blev bara värre och värre så till slut sa tantens gubbe att det nog var dags att åka till doktorn. Tantens vän L kom och skjutsade. Efter provtagningar och undersökning så beslutade doktorn att tanten skulle skickas till Gällivare sjukhus, tanten tyckte nog det var lite överkurs och föreslog kramplösande och hemfärd istället. Så här i efterhand är tanten mycket tacksam för att tantens förslag inte gick igenom.

Ambulans till Gällivare – på vägen började man misstänka att det var nåt med hjärtat – tydligen får tanter ont på de mest konstiga ställena när det blir problem med hjärtat. Ambulansen ökade farten och väl framme fick tanten frossbrytningar och ett helt gäng professionella tog hand om henne och kollade hjärtat först. Inget fel på det!

Då gav man sig på magen. Massor med prov, smärtlindring och så småningom röntgen visade att tanten hade inflammerade tarmfickor/divertikulit vilket hade gjort att tarmen var perforerad. Det gjorde ont! Jäkligt ont.

Läkarna ville försöka med penicillin först för att inte behöva ge tanten en påse på magen så första dagarna fick tanten näringslösning å en jädra massa penicillin i dropp. Men sänkan/CRP steg – upp till 325 och beslut togs så att tanten flögs till Sunderbyn för operation.

Där tillbringade tanten en natt på akuten – en inte människovärdig plats att vara på. Så synd om personalen som sprang som skållade råttor och hade det inte varit för de två ambulanskillarna i Luleå så hade tanten hamnat i korridoren, Men de hittade ett bås som de – efter att ha hjälpt tanten på toaletten – ockuperade och skjutsade in tanten i. Det tanten led mest av var att tanten låg så till att allt de sade på ”kommandobryggan” (alltså det var som liksom ett podium där de hade en massa datorer som troligen kollade alla värden) det hörde tanten, även kommentarer om henne själv vilket inte var så upplyftande.

Morgonen därpå kom så kirurgen som bestämde, han tyckte det skulles vänta ett tag till då sänkan gått ner lite men tanten sa att något mer har gått sönder och det gör fruktansvärt ont och smärtan sprider sig uppåt. Då ändrade han sig direkt, ritade två eller tre kryss på magen och sa: – vi opererar klockan 14. Dock var han noga med att fråga om tanten var klar över att det kunde bli en stomi? Det var tanten.

Så äntligen blev det en operation – djupt imponerad av hur snabbt allt gick innan tanten somnade och hur ljuvligt det var att vakna och endast känna lite smärta från det långa såret och inte det hemska i magen. De hade dåligt med platser på Sunderby sjukhus så tanten blev kvar på post-op lite för länge men tanten började genast att föreslå att hon kunde ju skickas tillbaka till Gällivare…

Det ville de inte riktigt så snart, tanten fick så småningom plats på en avdelning och kunde börja dricka vatten, ta sig upp ur sängen och få dricka nyponsoppa. Vet ni hur gott vatten och nyponsoppa är när man inte ätit på över en vecka?

Nå, tanten skickades tillbaka till Gällivare – så mycket lugnare och skönare där även om den personalen springer lika fort som den i Sunderbyn.

Tanten kom så småningom hem, for till distriktssköterskan för att ta agraffer . Kan ni tänka er – nästan hela såret sprack upp!
Ny ambulansfärd till Gällivare där de sydde ihop tanten igen och tanten var trött ,men hel, hemma igen på kvällen. Tanten får erkänna att det var lite obehagligt att se ett stort hål i magen men doktor Eleonor i Jokkmokk sydde ihop det efter bästa förmåga så det höll till kirurgen gjorde det lite mer rejält med flera lager av stygn.

Nu har tanten varit hemma ett tag och börjar piggna till. Tanten äter som hon ska och hon blir mer o mer förtjust i sin lilla stump som har befriat henne från allt det onda.

Det blir onekligen lite filosofiska frågor som dyker upp efter en sån här grej:

  1. Vad har tanten gjort för ont för att förtjäna detta?
  2. Vad har tanten gjort för GOTT för att förtjäna detta?

Det måste bli punkt två som är den viktiga frågan. Tanten blev väl omhändertagen, opererades och klarade livhanken. Nåt gott måste tanten ha gjort för att det gick så bra. För hundra år sedan hade tanten dött. Så rubriken stämmer – tanten har fått sin livs största skatteåterbäring! Tänk på det, ni friska som gör allt för att inte betala skatt.

Så tänker tanten så här på tredje advent och tar ett glas saft till (tanten har för tillfället tappat smaken för kaffe men hoppas den kommer tillbaka).

Broavgifter eller Ebberöds bank?

För någon månad sedan hyrde tanten en liten ”plåtis” och for söderut tillsammans med en av sina hundar. Himla trivsamt var det. Tanten noterade att hon nog skulle betala en broavgift, även om tanten inte riktigt kommer ihåg var.

Hursomhelst – tanten fick ett sms för nån vecka sedan från hyrbilsföretaget att tanten minsann var skyldig 18 kronor för dessa avgifter. 9 kr varje väg. Tanten kan tycka det var lite snålt av företaget men svischade raskt iväg den begärda summan.

Men tanten är ju inte tant om hon inte börjar fundera på detta så det gjorde hon ju. Tanten har inga problem alls med avgifterna men kommer ju ihåg när hon tidigare fått fysiska brev när hon passerat någon avgiftsbelagd väg eller bro. Samma summa då, 9 kr enkel väg och dessutom kom det ett brev för varje gång hon passerade.

Frågan blir – hur kan detta gå ihop?
Ett brev på max 50 gram kostar 15 kronor enligt postnord. Det innebär en förlust på 6 kronor per brev. Tanten tänker att det liknar Ebberöds bank men tänker att det kanske går med vinst på alla dem som bor i området som troligen betalar större summor per räkning. När tanten läser på transportstyrelsen hemsida så betalar större fordon 20 kr så där tjänar man i alla fall 5 kr per resa. Om man är ett företag med fler fordon så kan man ansöka om en ”samlingsavi” å det är väl tur, tänker tanten. Å det kanske företaget som tanten hyrde bilen av har och då kanske totalsumman var högre än 18 kr.

Jaja, det finns mycket att fundera över i vår värld, tänker tanten, och tar en kopp kaffe till.

Hurra för Systembolaget!

Tanten läste en ledare i husorganet som uppmärksammade tanten på hur mycket hon gillar systembolaget i stort och framförallt tantens lokala bolag.

Ledarskribenten avslutade ledaren med följande: ”Det är hög tid att göra upp med den socialistiska kvarleva som stavas alkoholmonopolet.”

Å nä, det är just det tanten inte håller med om. Länge leve systembolaget! Å det av flera orsaker.

1) Naturligtvis är det bra att centrera möjligheterna till inköp av alkohol – de alkoholrelaterade skadorna är stora och inte försumbara. Tanten tror fullt och fast på att systembolaget hindrar en hel del sådana bekymmer.
2) Tantens lokala bolag har personal som är superbra på sitt jobb. De har god kunskap av olika sorters alkohol och kan ge tips och idéer om vad som är gott till vad.
4) Systembolaget har 14242 olika viner i sitt sortiment och tanten kan få hem dem på en mycket kort tid även om de inte finns i det lokala sortimentet.

Finns säkert fler anledningar till att behålla systembolaget och vän av ordning menar nog att tanten kan beställa viner från hela världen och det kan tanten MEN inte med den snabba leveransen och framförallt inte möjligheten som systembolaget har ifall tanten ångrar sig!

Det finns också ett landsbygdsperspektiv, tänker tanten. Servicen till oss som Systembolaget ger kommer inte ICA/Coop att kunna leverera – hur bra de än är.
Tantens lokala bolag har dessutom järnkoll på vilka som har problem och vilka som inte har det.

Tanten tänker att den unge ledarskribenten helt enkelt inte vet vad han skriver om. Brukar vara så med de unga som alltid tror att de ”kan själv” utan hjälp från andra.

Så tänker tanten denna dag , och tar en kopp kaffe till.