Tant Anna har inte riktigt hämtat sig från chocken av att regeringen sa ja till den föreslagna gruvan i Kallak. Tanten blev dessutom ytterligt bekymrad över hur de försvarade sitt beslut. Pressträffen som han Karl-Petter hade gjorde ju heller inte någon glad där han lyckades klämma in både kriget i Ukraina samt sällsynta jordardsmetaller. Det sistnämnda har då absolut ingenting med frågan att göra, tänker tanten, eftersom det man vill plocka upp är järnmalm.
Tanten blev ännu mer förvirrad av de villkor som ställdes upp. Tanten undrar, vilket bolag ska uppfylla dem? Prospekteringsbolaget Jokkmokk Iron Mines? Vad händer när JimAB säljer hela rasket till en glad kines som faktiskt ska utföra brytningen? Det gruvbolaget struntar väl i vilka villkor som regeringen ställt upp för prospekteringsbolaget. Tanten hänger inte riktigt med i dessa tankevindlingar. Å tanten tänker också att den miljon som prospekteringsbolaget ska lägga hos bergstaten är ett hån. Den pengen räcker verkligen till absolut ingenting när gruvbolaget efter förrättat värv bara drar. För det kommer de att göra, det visar historien!
För övrigt så tycker tanten att man ska titta på ”Svenska Nyheter” från i fredags – den 25 mars. Där görs ett lite räkneexempel som visar på hur vansinnigt det är att sälja ut naturtillgångar till utländska privata företag – å då rimligen till vilket privat bolag som helst.
Tanten har varit alldeles för deprimerad av allt som händer i världen för att skriva på bloggen, mest därför att tanten tycker om att tänka lite skojiga tankar. Tanten tänker, att skojiga tankar det går f-n inte att tänka i dessa tider. Dock är det kanske det vi kan behöva i tider som dessa så tanten får försöka bli lite gladare framgent.
Anledningen till att Tant Anna nu valt att komma igen på den gruversamma arenan, efter att ha varit hyfsat tyst sedan hon slutade med politiken, är en artikel i Dagens Nyheter som är skriven av Po Tidholm och som liksom fick igång tanten igen!
Tanten länkar till artikeln – trots att den nu är låst – men någon prenumerant kanske har missat den och tanten kommer att citera en del från den i detta inlägg.
Som tanten redan skrivit så har tantens närområde redan varit i den situation som området är i nu. Kommunen har alltså ”been there – done that” när det gäller vattenkraften och Po beskriver faktiskt tantens barndom när han skriver ”Det var säkert en härlig tid. Kapitalet flödade och arbetstillfällena var många. Problemet är att vi vet vad som följde när vattenkraften var utbyggd, industrin rationaliserats och gruvorna var etablerade. När norra Sverige förvandlades från förlovat framtidsland till politiskt övergivet ödeland” Så var det, tänker tanten, och tanten har också resonerat med många politiker av olika valörer om det verkligen är nödvändigt att vi gör allting igen. Det finns säkert bra anledningar till att man totar ihop alla människor på samma plats, läs Sthlm, Gbg och Malmö, men inte om man ska vara mänsklig. Vilket tanten tycker man ska vara.
Tanten fick av en journalist en gång veta att hon var ”löjligt lokalpatriotisk” och det berättar tanten med stolthet eftersom tanten är helt på det klara med att det är såna tanter som tanten som nu måste börja ryta i för att få en förändring. Det kan INTE vara den fattiga inlandskommunens helt egna ansvar att medborgarna ska kunna leva ett gott liv. Det kan INTE vara den fattiga inlandskommunens helt egna uppgift att bl.a se till att ortsborna ska få bra och adekvat vård för att slippa flytta när man blir allvarligt sjuk. Eller att, som det moderata regionrådet sa ” se till att företagsklimatet blir bättre på orten så det startar privata tandläkare”.
Po har ett flertal förslag som han vill att den nya (gamla) regeringen ska ta till sig, intressant tycker tanten. Särskilt med tanke på att tanten suttit med i två parlamentariska utredningar som kommit med förslag som egentligen inga gått vidare. Återkommer till dem .Tanten hoppas i alla fall att de beslutande åtminstone läser DN och att de förstår vad de läser.
Han – Po alltså – gör också en spännande analys av hur Norrland behandlats genom åren och den bilden stämmer med tantens: ”Det går i Norrlands fall, att tala om kolonialism. Jag tyckte länge att begreppet kändes överdrivet, att det borde reserveras för svårare förhållanden och relationer mellan Europa/USA och länder i Afrika. Men koloniseringen av Norrland är förvisso ett historiskt faktum. När kyrkan etablerade sig vid älvmynningarna under medeltiden var det för att ta upp skatt, och när Gustav Vasa framåt 1500-talet i ett penndrag – ”allt det som är öde tillhör gud och kronan” – lade under sig hela Norrland var det också för att kunna beskatta landsändans glest utspridda invånare.” Problemet var ju bara att det var inte öde, inte då och inte nu eftersom tanten och andra löjliga lokalpatrioter inte har, eller hade, vett att förstå tillväxtens finesser så pass att tanten och andra flyttar. Sen undrar ju tanten – som den agnostiker hon är – vad gud egentligen skulle med allt till, men det är en annan fråga.
Tanten är ju en röd tant, det vet de som känner henne så tanten tycker det är sorgligt att läsa att inte ens LO tyckte tantens landsända var nåt att kämpa för då Rudolf Meidner, också enligt Po:s artikel, 1961 sa: ”Trots vad våra vänner från Norrland sagt och kommer att säga, måste jag vidhålla att en inte så ringa del av glesbygdsproblemen kommer att lösas genom genom avflyttning. Tryggheten måste trots allt på längre sikt ligga i att många av dessa människor vandrar söderut, till platser där förutsättningarna för industrin är större”
Herrejesses, tänker tanten, man blir ju mörkrädd! Vad innebar den meningen egentligen? Vilka slavarbetare hade Meidner tänkt skulle lyfta ut malmen, elen och skogen för att skicka till de utflyttade Norrlänningarna i söder? Tanten är djupt tacksam för alla som orkade stå emot så att tanten har fått lov att bo kvar och inte blivit en av dessa människor som längtat hem genom livet. Precis som Euskefaurat beskriver nedan. Tanten tar en kopp kaffe till under tiden hon grubblar på fortsättningen och hon lovar återkomma i ärendet inom kort! Särskilt om de förslag som både Po och utredningarna lagt.
Denna skylt sitter på dörren till Handelsbankens gamla lokal i Jokkmokk..
Tant Anna har funderat en hel del på detta med valfrihet. Enligt alla förståsigpåare så ska det vara Guds gåva till mänskligheten och det kan tanten tycka låter väldans bra.
I tantens värld så finns det otaliga valmöjligheter. Tantens medlevare i tantens, befolkningsmässigt, lilla kommun har fascinerade möjligheter.
Alla kan (måste) välja att åka till tandläkaren femton (15) mil bort, eller varför inte välja att åka minst tio (10) mil bort om tanten blir akut sjuk en helg. Tanten kan också välja att åka tio (10) mil till veterinären – om det inte är en onsdag då veterinärer besöker tantens hemort och har plats för tantens hund. Om tanten funderar på att byta bank, Gud förbjude, så kan tanten välja Handelsbanken som precis flyttat in på Storgatan – i Gällivare, tio mil bort – från Porjusvägen i Jokkmokk. Valmöjligheterna är oändliga. Tanten hoppas att tantens läsare förstår att tanten ironiserar!
Just när det gäller tandläkaren tycker tanten det är intressant att tantens region valt att flytta tantens tandvård till ett verksamhetsområde femton mil bort istället för tio som det var tidigare. Inte så mycket miljötänk där inte, tänker tanten. Intressant också att M-märkta regionrådet menade att det är kommunen som måste se till att företagsklimatet blir bättre så de privata alternativen ökar för att tantens kommun ska få tandläkare på orten. Phu, säger tanten.
Tanten blir väldans trött på att människor måste flytta för att komma närmare vården när de blir långvarigt sjuka och att medmänniskan på landsbygden ska behöva känna oro för att bli sjuk under helgen.
Men lite parodi blir det – när samma människor som förespråkar valfriheten inte ser att de utför en typ av svenskt Kina i stora delar av vårt avlånga land eftersom det faktiskt inte finns någon valfrihet alls på dessa platser!
Så tänker tanten och tröstar sig med en kopp kaffe till.
Tant Anna läste om en herr Boxare som varit och förlustat sig på det mest osympatiska sätt. Tanten har också sett en intervju med sagda boxare som tog plats för ca 5 år sedan då herrn ifråga ansåg att anledningen till att ett fåtal (sic) män tog livet av kvinnor var att de inte hade varken arbete eller framtidstro samt att de bodde i förorterna.
Tanten undrar vilken verklighet herr Boxaren levde i då och lever i idag?
För, tänker tanten, om det är helt sant det som boxaren menar så undrar tanten – hur kommer det sig att kvinnor som är arbetslösa och saknar framtidstro inte ger sig ut på samma sätt och slår ihjäl män?
Å hur kommer det sig, tänker tanten fortsättningsvis, att det bevisligen också händer i familjer med en helt annan social status? Eftersom det faktiskt gör det!
Sedan anser tanten att det verkligen inte är riktigt sunt att Boxaren verkar tycka att det är helt ok att fylla ”sitt tomma hål i själen” med tjänster som ges av en person i klart underläge. Sitt tomma hål, vart de nu än kan sitta, kan han förslagsvis fylla i sitt eget kök med ett mål mat eller med ett besök hos en psykolog som kan hjälpa honom med vad han nu behöver hjälp med. För något behöver han hjälp med, det framstår helt klart. Kanske mest med att förstå vad metoo-rörelsen handlar om..
Tanten tänker att herr Boxaren måste ha fått en hel del slag mot huvudet under sin karriär i ringen eftersom hans möjligheter att tänka i flera led verkar ha försvunnit.
Tanten tänker också att eftersom han nu får betala rätt dyrt för sitt osympatiska handlande så borde han ändå någonstans förstå att hans agerande inte är okej – oavsett vilket hål han har. Med dyrt menade tanten inte det han de facto betalade, utan det som han nu får betala när många fler än tanten väljer bort pastan med herr Boxarens namn på.
Förövrigt tänker tanten att hans underliga försvar om att det var första gången inte är trovärdigt och med detta i huvudet tänker tanten att hon verkligen behöver en kopp kaffe till!
Det är verkligen inte underligt, tänker tant Anna, att politikerföraktet frodas när tanten hör om den EU-parlamentariker som förutom det stora uppdraget hon har dessutom har två styrelseuppdrag på sidan om.
Tanten menar att om man som liberalen säger: ”Jag kommer jobba 100 procent för mina väljare. Jag har hög arbetskapacitet och har efter 10 år i EU-parlamentet fått sådan rutin att jag kommer klara av detta också” då är man fullständigt ute och cyklar.
Om hon nu har så hög arbetskapacitet så borde hon kanske lägga det på EU-uppdraget och öka insatserna där istället för att bara arbeta med uppdraget på 50% och resten på styrelseuppdragen. Att tanten fått det till ca 50% beror på att totalt har liberalen runt 150.000 kr/månad och ca hälften av det kommer från EU-uppdraget – ergo – en halvtid!
Eftersom tanten varit heltidspolitiker själv, om än inte på eu-nivå, så tänker tanten att om man varit med ett tag och fått rutin då borde man kunna arbeta ännu hårdare för det man tror på och för det som väljarna faktiskt röstat på. INTE gå ner till halvtid.
Tanten sitter dessutom i ett par styrelser själv, som tanten tycker betalar henne bra. På ett av uppdragen har tanten 40.000 kr/ÅR och det andra runt 30.000 kr/ÅR, och det är så att tanten tar tjänstledigt från sitt ordinarie arbete de dagar som styrelsen har möte och får då löneavdrag vilket kompenseras av det arvode tanten får. Tanten läser de handlingar hon får på kvällar och helger – inte under sin arbetstid.
Så tanten hade kunnat leva med liberalens styrelseuppdrag OM liberalen de dagar hon arbetar för styrelsen får ett avdrag på den ersättning hon får från eu-parlamentet eftersom hon inte arbetar för de som valt henne just då i alla fall.
När tanten ser hur hårt tantens eget partis representant arbeta i eu – typ ”gå ut stenhårt och sedan öka” då blir det ett hån, tänker tanten, när en en annan representant inte tycker att uppdraget fyller hennes tid.
Tanten tänker att uppdraget också blir lite vad man gör det till, man kan göra nåt vettigt av det – eller låta bli. Tanten tänker också att det blir lite lustigt att liberalen jämför sig med en norrländsk fjällbjörk ”en sådan står kvar” – å det är ju sant, tänker tanten. Den står kvar när det blåser och vägrar förändrar sig.
Så lite solåvårad borde liberalens väljare känna sig när de får betala fullt ut för en fjällbjörk. Så småilsket tänker tanten och tar ett glas vin till; det är ju lördag!
