Kategori: Bekymrade tankar

Nazister!

Tant Anna bor på en mycket trivsam liten ort som varje år i 413 år, så här i början på februari, har en stor happening, Tanten arbetar alltid dessa dagar och ser inte riktigt allt som händer men fick information om att nazister varit på plats. Tanten blir ledsen, upprörd och arg över detta! Å hade gärna varit med på plats och jaga bort dem. Nu gjorde andra det, gudskelov, men tanten började fundera.

På en av nazisternas sida på ett av de sociala medierna så kunde man läsa: ”kylan tillät inte mobilfoton, men efter en lyckad dag med stort intresse så lovar vi att återkomma årligen”

Tanten tänker att det var synd att det inte var ännu kallare så de frusit sönder totalt MEN undrar – varför var det en lyckad dag ur deras synpunkt?

Tanten funderar på om det faktum att de blev bortjagade och att man skrev en del på sociala medier om deras närvaro gjorde att de tyckte det var lyckat? Tanten har sett bilder och de var ju inte många nazister som stod där, det var alltså ingen demonstration som de behövde tillstånd för. Tanten undrar hur lyckat de hade tyckt det var om ingen brytt sig, eller alls kommenterat deras närvaro? Om de bara fått stå där å frysa?

Tanten tänker att förhållningssätt är jättesvårt och tanten velar ofta själv mellan om man ska ”ta debatten” eller inte. Tanten är ändå ganska övertygad om att uppmärksamhet är ju vad dessa nazister söker och vi andra faller i fällan.

Tanten har absolut ingen lösning på problemet å tänker att även tanten bidrar med uppmärksamhet genom att framföra dessa tankar.

Men tänker tanten, när hon tar en kopp kaffe till –  det tål att funderas på!

Man får inte ha bråttom…

Tant Anna har beställt en grej, som inte finns att köpa där tanten bor. Tanten fick ett meddelande om att försändelsen var skickad, som brev, så tanten tänkte att det blir bra – då kommer det snart…

Men så läste tanten bekräftelsen lite noggrannare och tänkte då att det är ju tur att det tanten beställt inte hade något akut över sig – om man betänker att PostNord behövde 45 dagar på sig för att aktivera spårningen av försändelsen…  Tanten undrar då hur lång tid det skulle ta att faktiskt få hem det tanten beställt?

Tanten kollade – och spårningen fungerade redan dagen efter så tanten tänker att det kanske var en felskrivning från företagets sida. Tanten hoppas att det var så – annars är det ju ett fantastiskt dåligt betyg för företaget som sköter postbefordrandet.

Det var bättre förr, tänker tanten och tar en kopp kaffe till…

Shopping

Tant Anna läser en intressant artikel i ett av husorganen, som handlar om att man kan se ett samband mellan konsumtion och psykisk ohälsa. Artikeln konstaterar att vi ”sällan tar en paus från information och musik..” Våra hjärnor blir alltså överhettade av den konstanta konsumtionsinformationen både via sociala medier men också via reklam nästan överallt runt oss. Vi påverkas också av en ”socialt önskvärd konsumtion” som alltså innebär att om en person vi gillar kan kopplas ihop med en viss vara så har vi en tendens att också vilja ha just den varan.

Tanten tänker att detta märks även fysiskt när vi uppmanas till alltför kraftig konsumtion. Tantens syster konstaterade att hon har t.ex. en tendens att börja gäspa när hon kommer in i en del varuhus, alltså ett sätt för kroppen att ”säga ifrån”. Tanten själv märker av det genom att tantens mage revolterar och tanten måste uppsöka en lokal för ändamålet.

Tanten har t.o.m. gått så långt att det finns vissa varuhus som hon helt enkelt inte besöker eftersom tanten tycker det är fruktansvärt arbetsamt att måsta gå genom hela varuhuset och bli uppmanad att köpa allt som tanten inte hade tänkt inhandla.

Tanten tänker att hennes mage skulle må bättre om hon kunde avhålla sig från att falla i konsumtionsfällorna och det skulle nog också tantens ekonomi. För att inte tala om det enorma sopberg som alla dessa inköp bidrar till.

Så tänker tanten och tar en koppa kaffe till, tillsammans med en inköpt pepparkaka – dock en pepparkaka utan icke certifierad palmolja..

Befolkningsbrist.

(Bild från SCB)

Tant Anna har varit och fortbildat sig. Å kommit till insikt om att vi lider av allvarlig befolkningsbrist. Visserligen visste nog tanten det redan innan, men det blev så tydligt denna gång.

Tanten har fått veta att år 2010 slutade den arbetsföra delen av befolkningen följa den behovsrelaterade delen. Alltså de som arbetar och försörjer de som inte arbetar, som t.ex. barn och gamla.

Tanten har fått veta att genom åren har det varit ungefär i proportionen 100st försörjare (ungefärlig ålder 20-65 år) till 70st försörjda (barn och gamla) men 2034 räknar man med proportionen 100 till 90.

Tanten tänker att någon gång måste det ju vända igen, och tanten har fått veta att runt år 2040 räknar man med en vändning. Den delen av Sverige som tanten bebor kommer fläckvis att få det riktigt besvärligt under tiden, typ 100 som ska försörja 120.

Å då, tänker tanten, är det ju ännu märkligare att det finns personer som inte tycker det är ok att människor kommer till oss någon annanstans ifrån. Vi borde alla göra vågen för att de vill komma till just oss eftersom det är med hjälp av dem som vi kan klara av framtiden!

Så slutsatsen blir alltså, tänker tanten, att när det gäller försörjningsgraden så var det bättre förr. Så tänker tanten och tar en kopp kaffe till.